ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: X55 Sida 1 av 2

Ute i spenaten

Det är just nu lite utav en omledningssäsong på järnvägen, i samband med avslutande arbeten kring Citybanan i Stockholm som nu slutligen skall öppna om några få dagar.

Detta innebär trafikstopp söder om Stockholm nu några dagar över helgen som var och detta i sin tur, omledningar för våra tåg från Karlstad/Oslo som skall mot Stockholm.

För egen del har detta i sin tur inneburit utflykter från Hallsberg via Örebro-Frövi-Västerås på väg till och från Stockholm, en inte alltför bekant sträcka som så. Trots det är det ändå klart intressant att få se lite annorlunda vyer under arbetspassen.

SJ 3000 i Fellingsbro

SJ 3000 på besök i Fellingsbro

Läs mer

Ännu en fantastisk dag

Torsdagen var ännu en sådan där fantastisk dag på järnvägen, en sådan där dag som börjar rätt okej men som sedan går ganska så ordentligt åt helvete. Ändå lyckas det hela avslutas på helt okej sätt och vis ändå, så småningom.

Tidig start på dagen med turstart 05:09 för att så småningom spaka dagens första tåg mot hufvudstaden, pendlarnas favorit med avgångstid 06:28 från Karlstad. Dessutom ett tåg som inte haft det enkelt på sistone med ett spårarbete i Väse som fullkomligen kvaddar punktligheten.

Läs mer

Lokförarporträtt

Lokförarporträtt

Fotograferade av andra skäl min kollega Emily idag, en av drygt 25 fantastiska förarkollegor här i Karlstad. Tänkte att det får bli dagens bildblogg/kortblogg samtidigt som jag passar på att pusha för en grej till…

Läs mer

Pensionären Bertil 

Sittdynan Bertil

Det här är Bertil. Bertil är numera pensionär, åtminstone för en överskådlig tid framöver.

Bertil, för de som inte är invigda i det hela, det är min lilla dyna för att skona min bakdel från körlärarpallen i X50-serien, inkl men inte endast X55.

Körlärarpall Regina

Varför är då Bertil pensionerad? Jo, för att under överskådlig tid framöver och eventuell än längre ändå så har jag helt avsagt mig alla former av lokförarelever, oavsett om de är från YH-utbildning eller internt.

Bland annat beror det på pallen ovan, som inte ens med hjälp av Bertil är uthärdlig särskilt långa stunder. Alternativet är att sitta i fönstergluggen eller att stå. Inte värst bra alternativ helt enkelt.

Körlärarrollen har varit klart intressant under ett antal år, men nu får det vara nog för ett bra tag, åtminstone ett år och sen får vi se. Vid det laget är tanken att jag ändå ska vara föräldraledig och vips pratar vi någonstans kring 2018 innan det blir aktuellt att tänka tanken igen.

Det ska faktiskt bli bra skönt att få köra tåg själv, alla dagar, varje vecka!

En jobbhelg i bilder

Även om jobbhelgen tar slut först imorgon bitti, så tänkte jag ändå mig köra en kortare sammanställning utav hur det sett ut via mitt Instagram-konto. Fredag till söndag i bildform med en liten videobonus på slutet alltså!

X55 på Karlstad C

X55 på Karlstad C

Vattentryckning på Norra Bantorget

Vattentryckning på Norra Bantorget

X52E i morgonsolen

X52E i morgonsolen

Regn och rusk i Karlstad

Regn och rusk i Karlstad

X2000 vid Norra Bantorget

X2000 vid Norra Bantorget

Mer finns att beskåda på mitt dedikerade lokförarkonto på Instagram alltså, lokförarvardag så att säga.

Bonusdags var det också. Videoklipp utlovat.

Testkörning utav rullstolsliften på X2000 alltså. Enligt önskemål från ombordpersonalen eftersom jag hade tid över vid furneringsplattformarna vid Norra Bantorget utanför Stockholm C och vi sedan hade en rullstolsburen resenär att plocka upp.

Kaffekoppen placerades lite lagom strategiskt för att se exakt hur stabil resa det kan tänkas bli och tack och lov, inte en droppe spilldes ut!

Lagom efter att detta publiceras så fortsätter jobbhelgen med ännu ett varv till Stockholm, komplett med en sväng till Uppsala på det, så räkna med fler uppdateringar på Instagram och om ni inte redan följer mig där, passa på att slå till!

Ut på jobbtur

Lugn och stillsam reserv stod på schemat i tisdags. Verkligheten på järnvägen ville dock annat och vips fick jag i knät att köra tåg 632 Karlstad – Stockholm för att sedan ta mig hem med passresa. Eftersom jag hade laddat upp för en just stillsam reserv så hade jag med mig såväl bärbar dator som stora kameran och varför då inte passa på att faktiskt även nyttja den senare för att föreviga X55 3344 strax innan avgång från Karlstad.

SJ X55 3344

Utöver detta så passade jag även på att terrorisera kollegorna som skulle jobba ombord med mig, med resultatet att det faktiskt blev en helt okej bild på ombordkollegan Christina!

Tågvärden Christina

Detta gjorde mig än mer sugen på att fotografera porträtt i närtid faktiskt. Allra helst eftersom jag så smått börjar bemästra kamerans diverse finesser för att få till riktigt bra och skarpa porträtt med. Ovanstående bilder är båda tagna med Sony α7 II med Sony FE 55 mm f/1.8.

I morgon vankas ny reservtur och jag har en aning om vart det kommer sluta, med tanke på att järnvägen inte riktigt tycks ha varit helt frisk under min lediga dag…

Det är kollegorna som gör det

Hur man än vrider och vänder på det, så är det kollegorna som gör det värt att jobba på järnvägen. Alla tvärgalna människor som samlats för att på bästa tänkbara sätt och vis försöka ordna upp det organiserade kaos som ständigt råder.

Hälsning till kollega på mötande tåg

Tack till alla tokiga järnvägare som förgyller vardagen som lokförare, ni är (för det mesta) guld värda!

Machokulturen inom järnvägen

Det var allt bra länge sedan jag kom och hade åsikter kring järnväg och lokföraryrket nu va? Bäst vi tar tag i det hela och retar upp en och annan nu då helt enkelt.

Dagens ämne får nog på förekommen anledning bli machokulturen, något som givetvis existerar inom järnvägen likt alla andra branscher och som även när den är skämtsamt uttryckt, ändå gör mer skada än nödvändigt.

Tacksamt nog har ändå inte järnvägen jättestora besvär med persontypen “störst, bäst och vackrast”, mestadels eftersom den absoluta merparten utav dessa sorteras bort inför utbildningen till lokförare. Visst finns det en och annan besserwisser och jag kan gott tänka mig att jag själv blivit kallad för det en och annan gång, om än outtalat, men de riktigt allvarliga fallen är få och tur är väl allt det.

Något man däremot får höra i tid och otid är åsikter om vad som är “riktiga tåg” och vilka som är “riktiga lokförare”, vilket är tämligen tröttsamt som bäst och tämligen uttjatat vid det här laget.

Många äro åsikterna om vad som är riktigt tåg men allt som oftast får man höra att moderna motorvagnar, de är minsann inga riktiga tåg. Kör man således bara moderna motorvagnar, då är man ingen riktig lokförare.

SJ X55 3358

SJ X55 3358 i Hagalund

Ursäkta mig och min åsikt nu, men det är kort sagt inget annat än rena dumheter och fjanterier. Delar av en idiotisk machokultur som definitivt skrämmer bort en och annan vettig person från yrket och som syftar på att förminska människor på orimliga grunder.

Ett riktigt tåg kan se ut på många olika sätt, med många olika förutsättningar och användas i trafik som i sig erbjuder helt olika utmaningar. Ett riktigt tåg kan vara ett 600 meters godståg med vikter som räknas i tusentals ton. Ett riktigt tåg kan lika gärna vara närmaste X2000 som skall köra en optimistiskt lagd körplan som förutsätter närmast perfekta förhållanden samtidigt som över 300 resenärer och en bunt kollegor förväntar sig en mjuk körstil. Ett riktigt tåg kan för den delen vara en toppmodern motorvagn med stjärnhimmel i taket som ska göra femtielva uppehåll mellan A och B. Samtliga ovanstående körs givetvis av riktiga lokförare.

Personligen skiter jag högaktningsfullt i vad som är och inte är ett riktigt tåg eller om jag av vissa anses vara en riktig lokförare eller ej när jag spakar Regina. Så länge ekvationen om mesta möjliga lön för minsta möjliga jobb går ihop sig, då är jag nöjd. Det och att jag tycker om vad jag gör, vilket jag gör, trots machokulturinslagen.

Så. Nu ska jag ta ett djupt andetag och fortsätta ignorera puckade uttalande, seriösa eller ej, om vad som är riktiga tåg och riktiga lokförare…

Lokförarvardag – juli 2015

Två bilder från lokförarvardagen, en tur till Stockholm med övernattning innan hemresa.

SJ Intercitytåg 10052

SJ Intercitytåg 10052 Oslo – Stockholm

SJ X55 3358

SJ X55 3358 i Hagalund

Värst mycket mer finns egentligen inte att säga. Tågen var punktliga, resenärerna var många och tiden iväg från sambon alltför lång. Lite genomgående tema såhär i sommar.

En ny favorit

Som fotografisk nörd så har jag ju genom tiderna haft lite favoritobjektiv, sådana där som bara fyller en med inspiration och vilja att fotografera. Tidigare exempel på detta har varit Canon EF 20mm f/2.8 till min första digitala systemkamera, Fujifilm XF 35mm f/1.4 R till min tidigare Fujifilm X-E1 och Zeiss Distagon T* 2/35 till min Canon 6D nyligen.

Trots att min inspirationsnivå just för stunden är tämligen låg, så vill jag ändå lyfta fram det objektiv som för stunden faktiskt gör en hel värld utav skillnad, ett objektiv som på sitt egna sätt räddar den inspiration som finns och gör mig alltjämt sugen på att faktiskt ta med kameran ut i världen och fotografera.

Zeiss Loxia 2/35

Zeiss Loxia 2/35 som bilden säger, ett objektiv helt anpassat för Sony E-mount och därmed min nya α7 II som numera regerar helt ensam i min kameraväska. Mersmak just för brännvidden 35mm fick jag av det ovan nämnda Zeiss-objektivet, det till min Canon 6D och trots att jag först tänkte mig Loxia 2/50 som första optik till min α7 II så blev det istället denna som fick ta plats i min väska.

Lokförare Mats

Sony α7 II, 35mm, ISO 2500, 1/50 sek vid f/5,6

Tillsammans med kameran så blir detta ett mycket portabelt och trevligt paket som dessutom levererar bilder utav absoluta toppkvalité så länge man sätter fokus. För just fokus är ett ämne i sig, i och med att detta likt så många andra endast är manuellt fokuserat. Däremot, tack vare de i kameran inbyggda hjälpmedlen ämnade just för manuell fokusering, så går det väldigt bra trots allt.

Herrhagsbranden

Sony α7 II, 35mm, ISO 100, 1/3200 sek vid f/2,8

Att objektivet är löjligt välbyggt och levererar en känsla som få kommer i närheten av, det behöver jag väl knappt ens nämna..?

Hoppet för fotografisk kreativitet är med andra ord inte helt ute, även om det kanske är fel att säga att det lever. Jag jobbar åtminstone på det hela.

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén