Efter en vecka med tämligen mycket uppförsbacke på punktlighetsfronten, så var det tämligen så ruskigt jätteskönt att få lite revansch på den fronten idag, även om det från början såg lite mörkt ut!
Etikett: X52E Sida 1 av 3
Höst. Höstlöv. Lövhalka. Lika kul varje år, alla år. I kategorin saker som gör en gråhårig i förtid sådär.
De senaste åren har jag haft min semester ungefär lagom i den perioden som lövhalkan härjar som värst men i år valde vi istället att lägga den lite mer traditionellt sådär under sommaren. Istället får jag nu alltså ut och bli gråhårig och matchar väl snart de gråa molnen på himlen?
Egentligen ska jag väl inte klaga alltför mycket som så, lövhalkan för oss med små fönstertåg är tämligen lindrig jämfört med den frustration som godstågen upplever, med tågvikter långt bortom det vi drar runt på.
Istället handlar det mer om att anpassa sin körstil en smula och ständigt vara vaken för plötslig förändring i fästet, som i Säffle igår morse…
Det här är Bertil. Bertil är numera pensionär, åtminstone för en överskådlig tid framöver.
Bertil, för de som inte är invigda i det hela, det är min lilla dyna för att skona min bakdel från körlärarpallen i X50-serien, inkl men inte endast X55.
Varför är då Bertil pensionerad? Jo, för att under överskådlig tid framöver och eventuell än längre ändå så har jag helt avsagt mig alla former av lokförarelever, oavsett om de är från YH-utbildning eller internt.
Bland annat beror det på pallen ovan, som inte ens med hjälp av Bertil är uthärdlig särskilt långa stunder. Alternativet är att sitta i fönstergluggen eller att stå. Inte värst bra alternativ helt enkelt.
Körlärarrollen har varit klart intressant under ett antal år, men nu får det vara nog för ett bra tag, åtminstone ett år och sen får vi se. Vid det laget är tanken att jag ändå ska vara föräldraledig och vips pratar vi någonstans kring 2018 innan det blir aktuellt att tänka tanken igen.
Det ska faktiskt bli bra skönt att få köra tåg själv, alla dagar, varje vecka!
Även om jobbhelgen tar slut först imorgon bitti, så tänkte jag ändå mig köra en kortare sammanställning utav hur det sett ut via mitt Instagram-konto. Fredag till söndag i bildform med en liten videobonus på slutet alltså!
Mer finns att beskåda på mitt dedikerade lokförarkonto på Instagram alltså, lokförarvardag så att säga.
Bonusdags var det också. Videoklipp utlovat.
Testkörning utav rullstolsliften på X2000 alltså. Enligt önskemål från ombordpersonalen eftersom jag hade tid över vid furneringsplattformarna vid Norra Bantorget utanför Stockholm C och vi sedan hade en rullstolsburen resenär att plocka upp.
Kaffekoppen placerades lite lagom strategiskt för att se exakt hur stabil resa det kan tänkas bli och tack och lov, inte en droppe spilldes ut!
Lagom efter att detta publiceras så fortsätter jobbhelgen med ännu ett varv till Stockholm, komplett med en sväng till Uppsala på det, så räkna med fler uppdateringar på Instagram och om ni inte redan följer mig där, passa på att slå till!
Idag var en sådan där dag med långrast i Göteborg, komplett med tillhörande långpromenad och slöande på hotellrum. Först åter på tåget som skulle ta mig hem mot Värmland blev det att få till dagens bild dock. Ett stillsamt snöfall hade nämligen börjat så försiktigt lagom tills det var dags att köra hemåt och dessa flingor fick bli dagens motiv.
En av de svåraste bitarna med att vara körlärare måste tveklöst vara att släppa taget lite. Visst att man är själv ansvarig för tågets säkra framförande även när eleven i fråga kör, men samtidigt så måste man ju som elev även få chansen att visa att man faktiskt kan det hela.
Just nu kämpar jag friskt med just den aktuella biten. Det spelar ingen roll att jag har fullt förtroende för min elev, vilket jag även bör ha eftersom eleven i fråga har hängt med mig väldigt frekvent ända sedan första dagen på första LIA-perioden och är nu inne i den absoluta slutfasen till att bli färdig lokförare med egna turer. Hur man än vrider och vänder på det, så är man ändå tveklöst lite av ett kontrollfreak och då är det lättare sagt än gjort att sitta tyst och snällt med munnen stängd.
Men jag jobbar på det. Hårt. Väldigt hårt. Får försöka ha kameran med och hitta fler intressanta vinklar på att dokumentera det hela istället, roa mig på sådant vis..