ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: X40 Sida 1 av 3

Ta inga egna initiativ!

Så sa en körlärare till mig en gång, eller egentligen var väl frasen lite mindre barnvänlig:

Ta inga egna jävla initiativ!

Jag måste ha glömt och lyssna just där och då. För uppenbarligen lärde jag mig absolut inget alls. Vilket man alltid får betala för!

Och som ni kanske då förstår, så tog jag egna initiativ idag. Med ett inte helt lyckat resultat. Men jag är inte bitter. Inte alls. Bara kanske lite..!

Vad gjorde då Joakim för dumheter idag? Jo, efter min stillsamma promenad ner till jobbet så språkade jag loss en stund med den kollega jag jobbat ihop med de senaste två dagarna på detta eviga tåg 647, trevligt nog så! Under tiden konstaterade jag dock att deras fordonslista för hemresan såg lite ruskigt tom ut, som i att inga fordon alls var utskrivna, vilket inte är fullt så optimalt som man kanske kan förstå.

Kollade runt lite mer, och då närmast på tåg 47 som normalt är samma tågsätt som vi tar över och åker vidare med en timme senare eller så, och vad ser man inte där om inte en X40-mult. Hmmmm! Inte helt bra när varken föraren som skulle köra 647 denna kväll eller ombordpersonalen har utbildning på det fordonet, om nu fordonsledningen skulle få för sig att skicka dessa tågsätt vidare..!

För min del var liksom turen planerad och tänkt att gå mot västkusten och då närmare bestämt Göteborg, där jag inte varit sedan mitten av november, såg liksom fram emot en come-back på den sträckan. Men nej. Eftersom jag var tvungen till att ta ett eget initiativ just här, och istället föreslå ett turbyte, i och med att jag har utbildning på att köra X40 OM nu fallet skulle bli så, för att åtminstone underlätta planeringen av resterande bitar, något personalfördelningen tyckte lät som en ypperligt bra idé!

Det var dumt.

För givetvis var det ju så att jag INTE hade noterat att vändande tåg var halvtimmen sent vid det laget, på grund av fordonsfel, något som kom att bli 40 minuter innan de väl ankom Karlstad. Att hela tågsättet dessutom saknade korglutning gjorde ju inte direkt resan mot Stockholm lättare, inte heller det faktum att vi gick över 20 minuter sent redan från start.

Det enda jag riktigt åstadkom på vägen upp mot Stockholm var att göra ombordpersonalen åksjuk, eller rättare sagt, en del av ombordpersonalen. Det var dessutom inte första gången jag gjorde just denne åksjuk heller, tyvärr, och det blev till slut så illa att hon var tvungen att uppsöka mig och min förarhytt för att få se framåt ett tag, något som hjälpte markant i situationen!

Till slut ankom vi Stockholm C med en försening på 35 minuter, för andra dagen i rad dessutom! Inte blev det heller lättare av att mitt tågsätt skulle till Hagalund för omvårdnad istället för att vända som brukligt. Gav mig av mot Hagalund via serviceplattformen på Norra Bantorget och blev lovad ett avbyte där uppe för att kunna gå över till det nya tågsättet jag skulle ha med mig tillbaka.

Det sket sig.

Istället fick jag vackert köra in mitt tågsätt mot vagnhallen där uppe vid spår 48 eller så, för att sedan ta en evighetspromenad tillbaka till spår 12 där mitt nya fordon stod. Det var en väldigt kall promenad!

Till slut kom vi ner med det tågsättet dryga halvtimmen efter ordinarie avgångstid, och jag kunde då få mitt avbyte och ta min rast istället. Lagom tills nu hade man dessutom spårat upp ett lok och fem vagnar att skicka iväg mot Karlstad, så X40-planerna kunde avblåsas för gott.

Fick mitt tågsätt levererat till slut på spår 8 och drog strax därefter fram till spår 10 för avgång mot Karlstad. I vanlig god ordning började det väl, före tiden såväl i Södertälje som Katrineholm, men där var det då dags att invänta sent anslutande tåg, varpå vi gick dryga 10 minuter sent på vidare färden mot Karlstad…

Försökte så gott det gick att köra ikapp tid, men när detta tåget väl blir sent, så är det i stort sett hopplöst att göra något åt det. Inte ens det faktum att ett godståg ställdes på sidan åt oss mellan Degerfors och Kristinehamn gjorde saken något lättare, istället slog nästa möte fel och vi blev till slut 9 minuter sena till Karlstad, IGEN!

Nåväl, i morgon är det ledig dag som gäller, den som egentligen skulle varit idag, och den kommer i vart fall vara välbehövlig för att ladda batterierna inför kommande jobbhelg, inget mindre än julhelgen..!

Men, kom ihåg allesammans, det viktiga här i livet, ta inga egna jävla initiativ nu!

Rum 143

Jahapp, sitter man här i Gävle då, lång överliggning är det som gäller, kom hit 17:58 idag, och åker 13:06 imorn, så trevligt så! Dock sitter jag klart hellre här på Scandic CH i Gävle än att jag puttrar omkring med fyllependel hemma i Östergötland, uscha då!

Här i Gävle kan man ju t.ex. gå och käka gott i god ro, och sen sitta på rummet med datorn i högsta hugg. Vis som man är så har man självfallet släpat med sig en både dator, hörlurar och bok om iPhone-programmering som jag nu gör ambitiösa försök att komma någon vart med, går jättebra som ni märker…

Lite segt är det dock allt att vara borta från min lilla familj såhär länge, det är nackdelen i det hela. Annars gillar jag det här ännu, i lagom omfattning.

I april väntar ju som tidigare skrivet tre veckor av hotellvistelse på rad, då lär man nog lessna på det roliga både en och två och tio gånger om. Men men, det äro endast tillfälligt!

Dagen har varit rätt trevlig ännu i varje fall, hade en alldeles underbart väl fungerande tyfon på min vagn idag, det var en ren fröjd varje gång man fick använda den, allra hellst i Uppsala där jag framkallade ett akut kalsongbyte för två små muppar som tänkte sig krypa under bommarna, har aldrig sett hängbrallefolk hoppa så högt förut!

Annars lugn och stillsam resa, så skönt det är att kunna åka i dagsljus så gott som hela vägen, jag älskar det här med ljusa, soliga dygn! Nu börjar det dessutom minska lite i snömängderna här o var, märks väldigt tydligt hemma att snödjupet minskat ganska duktigt senaste dagarna!

Ännu verkar dessutom snösmältningen vara som metreologerna önskat sig, dvs varmt om dagen, kallt om natten, allt för att slippa den vårflod vi annars får oroa oss över!

Men, tillbaka till boken nu, faktiskt, en liten stund i varje fall!

Det var som faen!

Kort notis, men, kors i taket, det otroliga har inträffat, vi var i tid hem med tåg 229 igår! Inte bara i tid, vi var 3 minuter före tiden dessutom! Trots att det är vinter! Stoppa pressarna för tusan!

Kunde inte riktigt motstå frestelsen av att göra ett utrop om detta heller!

Fast bäst var nog minen på de chockade kollegorna när vi rullade in i Linköping, kul att någon uppskattar det i alla fall!

Dessutom blev jag ledig idag, länge leve inställda tåg, just nu åtminstonde! Fyradagars helg, underbart!

Imorn, bilprovningen, läskigt..!

Lite mer övertid att inrapportera

Denna vintern blir bra den, åtminstonde för övertidslappen…

Igår blev det en 45 minuter eller så, dagens nota på 70 minuter, morgondagen återstår att se, torsdagen med lite tur inställd och ledig, hoppas hoppas!

Gårdagens elände bestod av växelfel i Mjölby och Linköping, och dagens av sent vändande tåg till Linköping, följt av långsammare tåg framför, illa tajmat tågmöte, slö acceleration, varmgångslarm, fler illa tajmade tågmöten, lite fler varmgångslarm, stopp för avstängning av broms, men sen, kom vi i alla fall till Gävle, 22:10 istället för 20:58!

Och jag som hade tänkt spendera lite kvalitétstid på att programmera, det bidde det inget av..!

Nu, sova lite kanske..?

Vilken dag – och hur man blir inställd!

Först, oj vilken underbar vinterdag vi har utanför nu, soligt, massor av snö, otroligt vackert! Allt i följderna av gårdagens absolut tvärhemska snöstorm!

Snöigt ekängen

Och gårdagen, klass 2 varning på vädret, snöstorm med upp till 30 cm snö och hårda vindbyar. Det är väl en perfekt dag att åka till Gävle på..?

Bara att åka in till jobbet i sig var ju sport av sig, tur man var tämligen ensam på vägarna i alla fall, tog första bästa parkeringsplats jag kom in på vid våran parkeringsplats, körde lite fram o tillbaka för att platta till det hela lite inför hemresan sen…

Upp och hämta ut dagens order, rubbet, gamla vanliga där, inte sugen alls i kropp och själ att åka dock. Kombinera detta med en lätt förkylning så blir allt toppen!

Nu blev det ju dock inte så illa, visste sedan tidigare att min tåg skulle klargöras och framköras av någon annan, sådant gillar vi. Sen börjar det gå rykten om en urspårning på bangården i Linköping, än bättre! Sen kommer min slav, förlåt, klargörare upp och bekräftade detta, mitt tåg, 226 till Gävle, var inställt! Kan väl knappast säga att jag var så hemskt besviken över detta faktumet…

Nyfiken som man är tog man sig givetvis ner för att inspektera eländet, och prata lite med stackaren som körde då också…

Vi kan väl ganska lugnt säga att det var lättare sagt än gjort att ta sig ner till bangården, snödjupet var omkring knähöjd för i princip vartendaste fotsteg!

Väl framkommen så kunde vi notera att urspårningen var tämligen ordentlig, tre axlar helt ur spår och en som hängde lite halft kvar på spåret!

Urspårad boggie X40 3316

Syns inget vidare på bilden i och för sig, men det var inte så lätt att ta kort i snöstormen heller…

Ungefär här övergick då mina arbetsuppgifter från att köra 226, till att vara kamratstödjare istället till föraren som spårat ur. Nu var det väl i och för sig inga större skador, inga personskador eller så utöver ett stukat självförtroende, men det är ändå bra att ha sällskap när man sitter som man gör där… Dessutom slapp jag göra några direkt tyngre övningar för dagen, alldeles lagom! Jag har ju tidigare haft fundering på om man skulle bli kamratstödjare rent officiellt sett också, och vem vet, kanske det..?

Stora spänningen för dagen blev väl att stänga ner tåget och jorda det sen, sådana där saker man gick igenom noga på utbildningen, med tillägget att “det här kommer ni aaaaaaldrig behöva göra igen!”, mjojo… Förhoppningsvis blev våran fryskyddstömning, dvs tömning av vattensystemet i tåget utförd korrekt, annars blir det inget bra i kylan… Sedan skulle tåget jordas också, dvs stängas av, slå ifrån batterier, och sen leka fångarna på fortet i jakten på rätt nyckel.

Det här med jordning är liksom en rätt intressant procedur, visserligen ska den inte gå att göra fel, men man skall också komma på HUR den skall göras till att börja med! Man skall nämligen börja med att öppna luckor i taket, vrida om en nyckel, ta ur den, sätta den på ett annat ställe och låsa upp en ny nyckel, vrida på denna istället, för att låsa upp nästa nyckel,  som man sedan skall ta ur och ta med sig till ett annat skåp, där den skall vridas runt och i sin tur låsa upp en sista nyckel, som skall tas med i väntan på att allt blir klart! Mycket spännande, mycket Fort Boyard över det hela!

Nåväl, allt avklarat, inväntande av utredare i våra varma lokaler, sedan skjutsning hem av stackars urspåraren, tillbaka till jobbet med en god hamburgare för att se om de ville ha hjälp med att sparka liv i urspårade fordonet igen, dock visade det sig dröja bra, så vi tog och avrundade istället, skjuts hem av en annan kollega, och sen tillbaka genom snödrivorna ut hit till Ekängen, för att vara ledig idag!

På det stora hela, en bra dag igår, och en underbart ledig dag idag! Det är liksom inte så kul att jobba just nu…

En sån där stund..? Även känt som generalfel Gävle…

Konstigt det där, tåget upp till Gävle idag var samma som jag hade igår Linköping – Gävle t&r, då fungerade det i stort sett alldeles utmärkt.

Såg lovande ut på bangården idag, men lagom uppe vid plattform så fick vi ett så kallat franskfel, som i sitt namn säger att det har med fastbromsningsskyddet att göra, dvs tågets variant av låsningsfria bromsar. Nu skulle man ju kunna tro att detta endast har inverkan på bromsen, men nejdå, vi får inte glömma att dessa tåg är en fransk konstruktion, och som sådan måste det ju även medfölja lite annat skoj också, inte sant?

Så, med detta fina fel, som kallas WSP-fel (Wheel Slip and Slide Protection, fransmän kan inte räkna antal versaler heller…), så får man lite annat skoj, dels försvinner en bunt funktioner som typ att kunna visa ombordpersonalen att det är klart för avgång, att kunna koppla isär ihopkopplade tåg, att kunna stänga av tåget (!?), samt att det lite sådär för skojs skull stänger av två dörrar/vagn, max hastighet 160 km/h istället för 200 km/h, lite lätt sammanfattat sådär…

Franska fel dvs…

Men men, just för närvarande har vi inte sådär jättehöga krav, utan så länge saker och ting rullar så petar vi inte på något. Just detta franska fel hade dessutom en tendens att reparera sig själv av och till, jättespännande…

Men det rullade i alla fall.

Och till Gävle kom vi, nästan något sånär i tid faktiskt, tömde tåget, aktiverade upp åt andra hållet och puttrade ner till bangården, och någonstans här blev tåget jättesurt på mig, likt en kvinna med hemsk PMS bestämde sig vår lilla dubbeldäckare för att strejka, ganska precis när man ställt in sig på att vara klar för dagen, när man börjat skymta hotellsängen där i fjärran.

Som alltid annars så parkerade jag snyggt och prydligt (aka lätt chansartat) och gjorde i ordning för att byta hytt igen, vilket ju nästan gick bra. Jag vet inte om det var något jag sa, eller om tåget blev ilsket när jag sparkade av snö mot det, men här så hade det fått nog, och under en alltför stor tystnad promenixade jag mina 80 meter sisådär till andra änden, för att inse att tåget inte ville starta, alls.

Nu är det ju så genialiskt byggt att det finns två s.k. strömavtagare som, enligt namnet, hämtar elen från kontaktledningen ner till tåget. Första varianten med bekymmer av denna sort är att prova den andra, för just dessa tåg har två st. Men, självklart, allt enligt Murphys Lag, återfinns just denna strömställaren i, gissa vad, andra änden!

Suck, mutter, pust och stön!

Efter promenaden tillbaka kunde vi dock lite snabbt konstatera att det spelade minsan ingen roll vilken av dessa strömavtagare man valde, tåget var precis lika tvärkinkigt ändå, och ville inte starta.

Ungefär här börjar det bli lite svettigt, får man ingen ström från kontaktledningen så drivs allt i tåget av batterier, batterier tar slut fort, allra helst såhär års, med kyla och allt sådant elände. Dessutom försvinner all underbar tryckluft all världens väg attans fort när kompressorn inte går, vilket den inte kommer att göra när batteriet dör, och tryckluft, det behövs för att kunna hålla dessa strömavtagare uppe…

Liten tänk snabbt sekund och vi tar ner allt, slår ifrån batteriet för att spara lite på det, på med ficklampa och fram med manualen till tåget, nästan lite mysfaktor nu! Far iväg inne i tåget för att kontrollera dessa tips och råd från coachen (manualen..), men gissa vad, inget fel finns. Inget fel indikeras heller i den fina lilla datorn vi har till hjälpmedel, alltså är det inget fel, bara det att det inte funkar…

Franska fel..!

Ungefär samtidigt som jag äntligen får svar i luren med driftstöd så hoppar liket (tåget) igång igen, mycket samarbetsvilligt, inga problem alls här inte… Gör dock ett val att välja en specifik strömavtagare, den som tydligen funkar, och meddelar driftstöd om denna franska finess.

Liten tröstgåva får jag i varje fall från driftstöd, som säger att X2000-tåget som kom efter mig, också lagt av nu, och därmed leker jättestor stoppbock inne vid plattformen i Gävle. Tur det finns fler sådana…

Släcker efter mig, springer fort som attans därifrån medans det ännu inte gått sönder igen, och passar även på att slänga några ord med den andra stackaren med ett dött tåg i Gävle, önskar honom lycka till och knatar upp på mitt efterlängtade hotellrum.

Och där sitter jag nu, försöker flörta upp kudden borta i sängen till att hålla mig sällskap genom natten, trösta mig lite sisådär!

För imorgon då väntar än mer franska finesser, franska fel, och samma vagn jag ställde av idag, så underbart det kommer bli!

Fredag är jag ledig, om jag kommer hem imorn då dvs..?

Sa jag förresten något om franska fel..?

En övertidslapp till senare…

Jovisst, veckans tredje övertidslapp skrevs i natt, den tredje på lika många dagar! Blir bra det här, borde kanske vara vinter lite oftare, det är bra för min ekonomi!

Nattens äventyr gav hela 52 minuter extra, inte helt fel när man ändå känner sig hyffsat pigg och fräsch, kunde blivit mer om dom visa människorna uppe på trafikledningen tagit mitt förslag om att hämta en pendel i Norrköping för att se till att morgonens trafik fungerade, men näh, det behövdes inte… (Eller jo, det gjorde det, med facit i hand…)

Vad hade vi för hyss för oss igår då? Jo, dagen började ju med ett fordonsbyte, eller så var åtminstonde tanken, för när lilla jag traskade ut till det fordon vi skulle byta in, så hade det minsan bestämt sig för att dö, helt utan synlig anledning, och trots att alla förutsättningar stämde för att den skulle leva. Dessutom stod fordonet bakom misstänkt väl placerat på värmepost och därmed dödad på ett genomtänkt sätt! Detta ger dock lite små varningsklockor inom lilla Joakim, och tanken på att ens försöka få igång den döda vagnen, och sedan ge sig ut på fyllpendeläventyr med en vagn som redan dött sporadiskt kändes inte så lovande…

Trevligt nog tog fordonsledningen mig på orden och skickade iväg mig lite sent med det fordon som skulle blivit utbytt, från början var tanken att byta i Norrköping, inte fullt så optimalt, och inte heller blev det så, vi fick med mycket stor spänning fortsätta tillbaka till Tranås, och sedan till Linköping med det fordonet, sen fick det inte rulla en meter till utöver resan ner till verkstaden. Under tiden funderade vi vidare på vad vi skulle kunna tänkas köra med, fordonsläget är ju inte sådär jättebra just nu, och allt som stod i Linköping tillgängligt var antingen upptaget, fel på, eller borttappat (ja, man kan tappa bort ett tåg, det är så att säga spårlöst försvunnet…)

Efter lite om och men blev vi till slut inställda Linköping – Norrköping – Linköping, för att jag skulle få en timme på mig att “hitta något som rullar!”.

Faktum är att jag lyckades, och efter en lyckad kapning av ankommande regionaltåg från Gävle fick vi till slut ett tåg att fortsätta åka med resten av kvällen! Och inte var jag direkt missnöjd heller, istället för att sitta och skramla runt i en pendel hela natten norpade jag alltså en av våra dubbeldäckare, X40! Och jag måste säga, det var rent av trevligt att åka pendel denna kvällen när man fick åka X40! Visst, det var väl på marginalen att den rullade, och alla dörrar fungerade inte, och jag fick springa på utsidan för att kontrollera broms till/från istället för att titta på en gullig lampa som tänds/släckts, men vafan, jag är inte så kräsen!

Dessutom var det riktigt kul att få köra X40 med resenärer som faktiskt uppskattar det tåget, annars är det mest klagosång från de som inte inser hur bra de har det…

Men, det får nog räcka för nu, var lite pyssel nere på bangården sen bara för att få ihop allt som det skulle stå, men inga allvarligare katastrofer att rapportera!

Sovit gott har jag dessutom gjort sen, när jag väl kom hem där mitt i natten!

Helguppdatering

Jaha, lördag förmiddag, lite lätt småsegt sitter man här men en liten pojke i knät som låter i takt med att mitt knä hoppar…

Varit lite tunga dagar nu i veckan, vinterdagar på järnvägen är milt sagt spännande! Två dagar i raken på Gävle som utvecklat sig i princip lika båda två, nästan helt problemfritt på vägen upp, allt annat än problemfritt på vägen hem!

Torsdagen åkte vi förvisso lite sent från Linköping, men inget man inte kan komma ikapp, marginellt sen upp till Gävle, lite strul vid ihopkoppling av två tågsätt där uppe, men lunchen intogs i lugn och ro! Hemresan däremot, började med växelfel, sen fick vi veta att man skulle sno 3 av 5 vagnar av oss i Stockholm, på pendlartåget nummer 1 bland våra tåg, det som går 16:40 från Stockholm, grattis! Kan vi säga att det var lätt totalt överfullt..? Visste inte att så många människor kunde få plats på en sådan liten yta! När vi kom till Nyköping var det påfallande likt en sådan där clownbil som det bara rasar ut folk ifrån, helt galet!

Inte blev det bättre sen heller, in mot Norrköping låg vi sisådär 1 timme och 15 minuter efter tidtabell, yey! Det blev inte bättre sen heller, vi lämnade Norrköping exakt 3 timmar efter tidtabell, tack vare att inte bara en, utan TVÅ pendeltåg havererat i Kimstad ungefär i den vevan vi kom till Norrköping, grattis..!

Fredagen då, skulle egentligen åkt samma tåg till Gävle som på torsdagen, dock gick inte riktigt detta då mina tre timmars försening från dagen innan såg till att nattvilan sprack! Woho!

Istället blev det, Gävle, två timmar senare, suck!

Även denna dag flöt det ruskigt bra på väg norrut, visserligen sent från Linköping men rullade in och stannade på Stockholm C exakt på sekunden i rätt tid, kan hända att jag kände mig rätt nöjd just då..!

Vidare norrut, inga större problem, endast en marginell försening in i Gävle, lite mat, rullade hemmåt utan större bekymmer, och det funkade ju nästan toppenbra…

I Uppsala visade folk sig från sin mest korkade sida, igen, man tycker det borde vara lite mer svinn på folk i den staden så som de beter sig… Resulterade i ett uppretat utrop från min sida på vägen söderut sen, med lite refereringar till att det nyss inträffat en dödsolycka orsakat av en dum människa, och att det är fullständigt livsfarligt att bete sig på fel sätt i närheten av tåg. Tror knappast att det hjälper något, men man kan alltid hoppas..!

Lagom till en 5-10 minuter innan Stockholm flöt det fint, sen tvärstopp, bråk på pendeltåget som låg framför, vilket resulterade i ett polisingripande ombord på det tåget, och 20 minuters försening för vår del…

Därefter fick vi vackert stå en stund extra både i Stockholm och senare Flemingsberg i väntan på försenade resenärer från anslutande tåg, suck! Som mest var vi 37 minuter efter tidtabell. Här gav jag dock mig fan på att köra ikapp så mycket som möjligt, och när vi närmade oss Norrköping hade vi minskat det till 20-22 minuter, men guess what, stopp igen, godståg framför, dubbelsuck!

Åter nästan 30 minuter sen ut från Norrköping, lite fantomkörning in till Linköping och slutnotan blev till slut på 22 minuter sen hem, pah, frustrerande!

Ikväll väntar det lite fyllependlande, med tåg som knappt fungerat senaste veckorna, känns som att det blir en låååååååååång kväll, och jag som inte är motiverad ens minsta lilla..!

Fortfarande vaken..?

Börjar bli lite smått seg nu, sådär halv tio på kvällskvisten igen. Drygt ett dygn sedan jag for till jobbet igår kväll, blev faktiskt rätt bra, tämligen lugnt och skönt även om det blev lite segt på sluttampen!

Började lite lagom med en promenad ute på bangården, växlade runt lite dubbeldäckare som stod felparkerade, lite lagom sådär. Kollade givetvis in pendlarna som stod på vägen tillbaka sen.

Lite småsurfande vid datorn, lite vila i en säng och sen ett nytt varv ut på bangården vid 2 snåret eller så för att kolla läget, allt lugnt. Vidare mot pendlarna för att rensa bort is och annat elände som ockuperade fronterna på tågen, denna eländiga snörök!

Lagom efter det var det bara att gå in och värma sig med ett par muggar kaffe och en frukostmacka medans folk började ramla in för morgonens jobb, var ju inte helt fel att sitta där och så smått vara på väg hem, det gillade jag!

På det stora hela är det faktiskt helt okej med nattjobb sådär, bara det inte blir för ofta, skönt att lalla omkring helt själv och sköta sina uppdrag i lugn och ro, men som sagt, inte för ofta!

Sen kan vi snacka om att jag sov ruskigt gott när jag kom hem sen, om än inte så himlans länge, men jag märkte inget av omvärlden trots att Kaspian var in och hälsade på en sväng på morgonen, och han är ju inte direkt tyst och försynt av sig…

Resten av dagen har väl gått åt att fixa och dona lite med hemsidan till Ekängen UPA, för att kunna visa upp lite nyheter på kvällens styrelsemöte, och det gick faktiskt fint till slut, alla nöjda och glada!

Dessutom måste jag säga att det här med styrelsemöten och sådant är helt okaj, faktiskt riktigt intressant och trevligt, något jag helt klart kan tänka mig göra mer av! Ibland är jag nog lite udda allt…

Men, halvtimmen eller så kvar innan kvällens avsnitt av Top Gear börjar, undra hur länge det dröjer innan man sitter och sover i soffan..?

En dag med Murphy…

Först kör vi en liten uppfriskare, direkt snott från Wikipedia

Murphys lag, ett modernt tänkespråk som formuleras ungefär “om något kan gå fel så kommer det göra det“.

Och därmed har vi ungefär sammanfattat dagen! Eller nej, inte riktigt så hemskt har det varit, men nog fasiken har Murphy varit med på mina tåg idag allt, den lilla elakingen!

Börjar ju med att vi måste aktivera hjärnkontoret då mitt fina tåg som skall köras Linköping – Gävle – Linköping självfallet har lite avstängda bromsar som ställer till det, alltså måste man räkna om bromsprocenten, dvs hur mycket tåget kan bromsa i förhållande till hur mycket det väger, typ.

Detta blir gjort efter ett tag och ger resultatet att vi får bara köra i max 170 km/h istället för det vanliga som är max 200 km/h, men men, det skall inte ställa till några större bekymmer för tidtabeller och annat sånt skoj.. Iväg mot bangården!

Och väl på plats där finner man en annan förare som vankar av och an runt tåget under sin klargöring av det hela, vilket med andra ord betyder att jag inte hade behövt gå ner alls, jag hade kunnat bytt av på plattform istället, surt..! Men men, grejjerna funkar i alla fall, åtminstonde nu, bara lite småfel som är åtgärdade vid det laget.

Men men, iväg kom vi, och faktiskt nästan hela vägen runt kurvan innan det visar sig att de automatiska utropen spökar, det spelas upp i en del av tåget, men inte den andra. Skoj!

Efter detta dröjde det ända till strax innan Norrköping innan det börjar spöka igen, först lägger batteriladdarna av lagom länge för att göra en nervös, följt av lite bekymmer med kompressorn som förser tåget med tryckluft, det som är A och O för det mesta i tåget, efter lätt konsultation med driftstöd skickar vi passåkande förare på att fixa problemet, vilket han gör! Jag gillar att ha slavar med mig…

Resten av biten upp till Gävle flyter faktiskt på efter detta, tro det eller ej! Och mat får vi i oss också, fantastiskt!

Hem då, visst skall väl samma bekymmer med kompressorn komma även nu, jojomensan, och givetvis i helt andra sidan tåget mot där man själv är, självklart dyker det upp strax efter att man nyss gått från den änden tåget också, vad annars? Men men, inget en småmuttrande lokförare inte klarar av, och vi rullar hemåt så smått!

Det mesta flyter på fint, lite hackigt in i Stockholm bara, som vanligt, och nu klarar vi oss ända ner till Järna innan kompressorn börjar spöka igen, men nu får det vara en stund, blir lite distraherad av ett stackars rådjur som inte ville leva längre och därmed upptagen med lite telefonsamtal och sådant. Kompressorn fixar vi i Nyköping, kombinerat med att laga en läckande luftbälg, så duktig som jag är…

Efter detta tror jag faktiskt Murphy klev av, för sen gick allt enligt plan resten av vägen hem, hela vägen till bangården där jag kvickt som vinden dumpade mitt tågsätt under tiden som jag underrättade driftstöd om ett visst saneringsbehov på den delen av tåget där rådjuret slutade sin dag, mannen på driftstöd lät för övrigt väldigt förvånad när jag önskade honom en god kväll..?

Så, nu är det dags för min te-kopp istället, mums!

Sida 1 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén