ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: vinterljus

God morgon – dag 365/365

Soluppgång över Vänern

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 1/1250 sek vid f/4,0

Jag har ett bra tag funderat på hur jag skulle avsluta denna utmaningen, vad för motiv som skulle få “äran” att bli bild nummer 365 av 365. Till slut bestämde jag mig för ett par dagar sedan att ge mig på ännu en fotografering av soluppgången, för att kompensera för alla solnedgångar som fotograferats under året.

Därefter blev nästa problem att bestämma sig för en plats, där det fanns ett antal alternativ. En tanke var det ständigt återkommande Hammarö sydspets, en annan för Åmål och en tredje för Skutberget här utanför Karlstad.

Största och mest oberäkneliga problemet var dock vädret. Skulle det bli bra väder ens? Prognoserna för ett par dagar sedan såg lovande ut, för att sakta men säkert försämras för var dag som gick. Igår kväll såg det rent av riktigt mörkt ut, mulet följt av dimma vid tiden för solens uppgång.

Skam den som ger sig dock och klockan ställdes på 07:00 i morse och jag kunde då konstatera att det fanns glimtar av hopp på himlen. Slängde ihop kamera och stativet, packade in mig i bilen och drog iväg.

Jag kan gott lova att jag är mer än tacksam för att SMHI hade inte så lite fel i sin prognos och för att moder natur hörde min vädjan igår, för morgonen levererade en vacker soluppgång med efterföljande härligt solljus som ännu fortsätter här över stan. Trots allt tycks nyårsaftonen bli en av de vackraste dagarna på hela vintern såhär långt.

Efter att ha närmast förfrusit nästipp och fingrar så kom jag till slut hem och har därefter spenderat en hälsosam stund i att försöka välja ut en ensam bild från de 158 st som fastnade på minneskortet under stunden där ute.

Med den här bilden säger jag också tack och adjö till årets utmaning och säger 365foto – check!

Kontrasterna – dag 340/365

Kontrastrikt

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 1/640 sek vid f/2,8

Äntligen en dag som öppnar upp för lite kreativitet och glädje igen. En så efterlängtad dag av solsken och allt det medför. För en ljusnörd som mig så är det extra tacksamt såhär års. Inte bara för att kunna njuta av och ladda D-vitaminer utan för hur det lågt stående solljuset även ger så enorma kontraster och de långa skuggorna som kastas utav minsta objekt. Dessutom så fick det mig att för stunden kunna glömma bort min evigt närvarande nackspärr när jag istället kunde fokusera på fotograferandet och slappna av på ett helt annat sätt. Guld värt.

Min dag med Nikon D800E

Då har både fredagen, lördagen och större delar av söndagen hunnit komma och passera, men av ett och annat skäl har jag inte riktigt orkat eller haft lust att göra något direkt alls faktiskt. Men, jag ska ändå försöka sammanfatta hela den här historien med att hyra ett kamerahus som påbörjades tidigare i veckan.

I torsdags var det som sagt lilla julafton när jag kunde hämta upp paketet från Scandinavian Photo och packa upp ett Nikon D800E-hus med tillhörande batteriladdare. Stora delar av torsdagen användes sedan till att så snart som möjligt lära känna huset, dess menyer och dess funktioner. Tack vare att jag sedan tidigare varit Nikon-ägare så var detta ändå relativt smärtfritt och rätt snart hade jag alla inställningar så som jag önskade de. En hel del testbilder blåstes av för att känna mig för, men utan att det för den delen var nämnvärt mycket till att spara.

Istället samlade jag kraft för fredagens fotosession, en session som ett tag låg illa ute när min tilltänka modell fick förhinder. En snabb fråga på det ständigt närvarande Facebook senare så var en ny modell funnen och en stunds porträttfotografering planerades in.

Till denna fotosession användes nära nog uteslutande mitt Nikkor 85mm f/1.8G som jag ägt ett längre tag och som alltid har levererat riktigt trevliga resultat. Jag var mycket nyfiken på att se vad detta objektiv kunde prestera tillsammans med en sådan best som Nikon D800E som inte bara levererar en hejdlöst hög upplösning utan även ställer ett och annat krav på att optiken faktiskt motsvarar upplösningen med.

Nikon D800 vs D7000

Jag kan knappast hävda att jag är sådär våldsamt van vid porträttfotografering, utan är tveklöst vad man kan kalla en nybörjare på ämnet, möjligtvis avancerad nybörjare. Däremot tycker jag det är en klart intressant form av fotografering och att det dessutom är väldigt roligt. Vad som dock är mer än grundläggande är att man har gott om tid på sig, för att dels kunna slappna av själv men även få modellen att vara avslappnad nog.

Angelika

Så, när man nått det stadiet där man kan ta bilder likt den ovan, så har man fått till det rätt bra med avslappningen och nivån mellan modell och fotograf. Förhoppningsvis kommer publiceringen utav den här bilden inte leda till min omedelbara död dock, för det blev en hel del betydligt mer seriösa bilder med för den delen. Men jag gillar ändå den ovan, just för att den visar hur man med en stunds dialog kan få något som inledningsvis känns rätt obekvämt till att bli helt naturligt och något som istället blir svårt att sluta upp med!

Angelika

Som synes bjöd dagen på alldeles underbart vinterljus, lågt stående på himlen vilket visserligen har sina problem det med, men ändå! Nackdelen med det låga och varma vinterljuset är att det är en smula pilligt att jobba med vitbalansen i datorn efteråt, men samtidigt ska man väl få någon form av utmaning i det hela?

Vad kan man då säga om detta monster till kamera med sin 36 megapixelsensor inom sig?

Helt. Jävla. Makalös!

Jag var en smula orolig för resultatet när man väl tog upp bilderna på datorn, för även om Nikons 85mm optik är långt ifrån dålig, så såg jag den kanske inte i samma nivå som huset. Men när bilderna väl laddade upp på datorn så var besvikelsen långt borta. Den skärpan och den detaljrikedom som den här kameran mäktar med är långt ifrån vad jag tidigare upplevt! Visserligen levererar min Fujifilm X-E1 nästan löjligt bra resultat den med, men den är inte ens i närheten utav det här!

Solnedgång över Karlstad

Jag avslutade min dag med D800E på ett närmast solklart vis, nämligen med att vänta in solnedgången som trots allt inte inträffar särskilt sent såhär års. Efter att ha blåst av över 40 bilder till bara på den så var det dags att nollställa de inställningar man ändrat, ladda batterierna och packa ner allt i kartongen igen för att skicka kameran åter till Scandinavian Photo.

Att hyra kamerautrusning
Jag måste säga att jag gillade faktiskt väldigt mycket smidigheten med att hyra den utrustningen man behöver. Så vida man har en viss utrustning själv och vill komplettera med något mer avancerat, antingen i formen hus eller optik för ett visst tillfälle så fungerade det absolut utmärkt. För min del gick det hela på 999 kr för en dags hyra utav Nikon D800. Kamerahuset gick på 800 kr/dag och frakten 199 kr tur & retur. Visst är det en hel del pengar, men jämfört med att köpa huset för 20-22 000 kr så är det en spottstyver. Har man dessutom att själv besöka en butik personligen slipper man ju dessutom frakten, vilket gör det en smula mer prisvärt.

Själva proceduren med bokning av hyrkamera och detaljerna runt omkring fick jag god hjälp med från Patrick på Scandinavian Photo. Redan tillsammans med kameran medföljde såväl packlista, faktura och retursedel för frakten tillbaka efter att min dag var över. Det enda jag behövde göra efteråt var alltså att packa ner kameran ordentligt igen, tejpa igen paketet och lämna in det på närmaste servicesställe.

Funderingar på framtida kamerautrusning
Jag vet inte om jag kan säga att jag blev direkt klokare på hur jag skall agera gällande min egna fotoutrustning i framtiden dock. Hade jag haft pengarna hade det inte alls varit dumt med en alldeles egen D800. Jag tittar även på bättre begagnade Nikon D700 med ett rimligt antal exponeringar på slutaren och ser vad som kan dyka upp. Utöver detta så finns alltjämt Canon EOS 6D kvar i tankarna, även om det innebär en hel del krångel som blir runt ett systembyte.

Min egna Nikon D7000 däremot, den fick flytta till ett nytt hem under helgen som gått. Inte för att jag på något sätt är missnöjd med hur den levererat sedan februari 2012, utan för att jag behöver göra något för att återfå lusten att fotografera igen, förändra, tänka om, experimentera.

Kvar på skrivbordet står min optiksamling, mitt Nikkor 50 mm f/1.8G som köptes tillsammans med kamerahuset där i februari 2012, mitt Nikkor 85 mm f/1.8G som följde efter någon månad senare och mitt Nikkor 12-24 mm f/4G som i skrivande stund återfinns på blocket eftersom det är anpassat endast till DX-hus. Tillsammans med min Nikon SB-910 blixt så går dessa ett något osäkert öde till mötes, beroende på vad jag bestämmer mig för.

Det som alltjämt står klart är att jag gillar att fotografera och jag börjar bli allt mer intresserad av porträttbilder, så eventuella frivilliga modeller kan ju med fördel höra av sig, så skall vi se vad vi kan ordna!

Svårt att klaga

Normalt sett såhär års förekommer ett visst uns av bitterhet i denna man, en bitterhet som har med snö, is, kyla och sådant elände att göra. Jag gillar inte längre varken vinter eller snö, till stor del på grund av tidigare års besvär på jobbet under den här säsongen.

Däremot är det ruskigt svårt att klaga när man får en lagom kall dag med strålande varm sol och ett gnistrande vitt snötäcke som bara ligger där det ligger. Igår var det faktiskt en sådan dag, åtminstone till att börja med vilket räckte rätt väl för att bli på en aning bättre humör!

Visserligen var det ett sedvanligt slit för att göra rundgång på ankommande tågsätt, innan allt var fritt från snö och is. Men med detta väl avklarat blev det en helt annan sak, en viss njutning uppstod när solens varma strålar tog sig genom fönsterrutan och man så smått började tina upp igen.

Tåg 363 i väntan på tågmöte i Edsvalla

På färden söderut vankades det sedan ett tågmöte i Edsvalla där än mer chans gavs för att njuta av riktigt vackert vinterväder. Eftersom mötande tåg dessutom var ett antal minuter sent så kunde inte ens jag motstå frestelsen av att klättra ner ur tåget för att ta lite bilder, muppvarning visserligen men då får det väl vara så helt enkelt!

Den här tiden på året, när solen faktiskt skiner, så bjuds det ju på riktigt trevliga fotomöjligheter, något som jag tyvärr inte riktigt nyttjat så väl som man borde gjort, ljuset är ju nämligen helt underbart bra!

Tyvärr varade inte solskenet nämnvärt länge utan strax söder om Grums kom det gråa eländet till moln åter, med vissa spontana glimtar av solen längre ner i landet. Men den lilla stund där man faktiskt kunde avnjuta vintersolen iförd solglasögon, den var guld värd utan tvekan!

Middag och 3D-bio!

Biodags igår då, passade på att ta med min älskade Angelika ut på middag och då efterföljande bio igår när mina föräldrar var här som barnvakter, kan inte bli bättre!

Först middag på Mozzarella inne i stan, italiensk restaurang med såväl pizza som pasta i all sköns varianter och dessutom ett stort urval av kött som fiskrätter, jättemysigt ställe! Angelika käkade pasta med ruskigt god sås och bland annat spenat samt champinjoner, jag tog istället en riktigt god bit entrecôte med potatis och béarnaisesås och till det faktiskt ett glas rött vin för att lyxa till det ordentligt! Dessutom tog vi även lite vitlöksbröd som förrätt till det hela, och allt i allt en fantastiskt god middag värd sina pengar!

Efter maten tog vi oss en promenad i centralare delarna av Linköping, med en sväng upp till domkyrkan och slottet där utställningen vinterljus höll på för fullt, riktigt läcker ljussättning av slottets annars så tråkiga vita vägg!

Klockan 19 började bion, eller ja, enligt biljetten började bion då i varje fall. Denna gången bjöds det faktiskt på knappt 10 minuter reklam innan filmen faktiskt kom igång, bättre än förra gången, men fortfarande rent löjligt med tanke på vad biljetterna faktiskt kostar!

Tack och lov hade jag fått två biocheckar från jobbet nyligen, som till största delen användes som betalmedel, dock täckte dessa endast 105 kr av biljetternas pris, som då var på 125 kr/st för att se Narnia – Kung Caspian och skeppet Gryningen i 3D-format vilket gjorde att vi fick hosta upp 40 kr till för att betala allt…

Ännu så länge krävs det 3D-glasögon likt de nedan här för att kunna se på 3D-bio, mjaja, kan man väl leva med tänkte väl vi! Tur nog ser alla lika knasiga ut med dessa på sig i biosalongen, fick dit dem hyffsat och bion drog väl då så småningom igång, men oj vilken besvikelse!

3D-bioglasögon

Det är fortfarande lika urdåligt att se på 3D-bio som sist man försökte, när jag var i 10-års åldern eller så minns jag att man hade dessa varianter av glasögon och såg något på bio. Bilden är klart sämre än vanlig bio, 3D-effekterna är väl som bäst nog för att framkalla en gäspning, och dessutom gav det mig mest yrsel och huvudvärk vilket gjorde att jag gav upp efter ungefär en timme, av med glasögonen och försöka se så mycket av filmen jag kunde ändå.

Kanske var det så att 3D-glasögonen aldrig satt som de skulle, eller att vi satt fel i salongen där vi satt på vår kant, eller var det kanske filmen som var dåligt 3D-producerat? Vilket som var det inget annat än ett gigantiskt slöseri av mina fribiljetter och de tillhörande 40 kr vi lat ut för att få se detta elände!

Att som vissa gör, hylla detta dravel som något nytt och nyskapande, när det fortfarande krävs fåniga brillor som tillbehör för att ens kunna se det “fantastiska” är rent korkat! Någon 3D-bio blir det inte igen, och någon 3D-TV blir det definitivt inte förrens den dag man får fram teknologi som gör att man kan se det som det skall ses, utan tillbehör i form av glasögon eller annat extra!

Ikväll får det bli film på det bästa av sätt, i den egna soffan, med den egna väljusterade ljudanläggningen, spelandes från en DVD eller digital videouthyrning på den egna TVn, även om den bara är på 32″ och mer än 5 år gammal är det fortfarande bättre än 3D-bio!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén