ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: växelfel

Länsbussen i Väse

Ja, vi kastar den här torsdagen tillbaka i tiden med, till en höstdag signerad 2015 när jag var på väg hem till Karlstad efter övernattning i Stockholm. En sådan där resa med all potential i världen med gröna eller svarta siffror på punktligheten nästan hela vägen hem.

Hur man fyller länsbussen i Väse

Hur man fyller länsbussen i Väse

Allt gick absolut strålande fram till Väse, knappt 2,5 mil från Karlstad. Där var det stopp i signalerna och det blev att plocka fram blankett 21 för att få gå mot stopp. Allt har en blankett på järnvägen.

Läs mer

Tar det aldrig slut!? – dag 30/365

Ständigt snöande

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 400, 1/500 sek vid f/1,4

Man kan ju gott undra, tar det aldrig slut detta eländiga snöande!? Vi hade väl mer än nog med snö redan när det var barmark enligt min åsikt, sedan dess har det endast gått utförs i rask takt. Nu faller det alltjämt än mer och fyller på det redan existerande lagret med vitt elände, och så har det gjort sedan igår kväll utan större uppehåll.

Idag har det dessutom ställt till sitt lilla elände på jobbet också, då växelkvasten fick komma fram i metropolen Ånimskog efter tågmötet som skedde där. Växeltungorna ville inte riktigt röra sig så som de skulle utan lite handpåläggning från mig och min elev. Men det var väl kanske hög tid att premiärköra med kvasten där, för jag har ju faktiskt trots allt klarat mig undan den i över 6 år nu.

På önskelistan just nu står sådär 25 grader varmt och sol. Vem fixar det åt mig..?

Mjukstart?

Nåja, ordet mjukstart kanske är en aning överdrivet för att beskriva de inledande dagarna av nya tågplanen, T13…

Den första dagen av T13 spenderade jag på absolut bästa sätt, helt ledig! Istället var det dag 2, d.v.s. måndagen som fick bli min första dag, och hur gör man då detta på bästa vis för att jämföra? Jo, man kör en repris på ungefär samma tur man hade som avslut på T12 så klart!

Därmed var det till att vakna tidigt och befinna sig på jobbet kl 05.50 för att därefter ta en sväng till Stockholm med Värmlands eget direkttåg, med sista uppehåll i Degerfors innan Stockholm C.

Man kan väl säga att det gick halvhyffsat åtminstone, trillade in 5 minuter efter tiden på Stockholm C efter lite bekymmer med halka och andra tåg ivägen av och till. Därefter blev det till att lite raskt byta fordon då mitt skulle vända till Göteborg och det som kom från Göteborg skulle till Hagalund.

Här hann jag nästan ta mig till Hagalund, men strax innan Solnatunneln blev det allt spänningslöst och det var bara att stanna till vid första bästa signal och söka orsaken till detta. Fick information om att det var räddningstjänsten som begärt spänningslöst p.g.a. brand i Hagalund och det var därmed bara att konstatera att detta skulle ta lång tid.

Rullade fram till tunnelmynningen i Solnatunneln och stannade där, för att kunna avnjuta någon form av dagsljus åtminstone. Därefter var det bara att ta ner och avaktivera tågsättet varpå alla batteriförsörjning bröts för att kunna få liv i maskineriet igen så småningom. Roade mig även med en promenad längs med tågsättet för att tömma hela tågsättet på färskvatten för att undvika frysning i vattenledningarna, i fall stoppet skulle bli långvarigt. Detta ska visserligen ske per automatik innan batterierna blir för dåliga, men ibland är det skönt att göra vissa saker manuellt i förebyggande syfte!

Vy från Solnatunneln

Efter sisådär 1,5 timme i ovisshet så gick signalen framför mig om till grönt och strax därpå ringde telefonen med meddelandet om att det nu åter fanns spänning i kontaktledningen. Dags för projektet att få liv i maskineriet igen, på med batteri, aktivera hytten och dra igång tryckluftssystemet. Tack vare en snabb avställning så gick detta helt och hållet smärtfritt och efter en lagom lång stund med laddning av tryckluften kunde jag rulla in i Hagalund.

Tyvärr kom jag bara två signaler till innan det återigen blev stopp, denna gången på grund av alla köer som det långvariga stoppet orsakat. Nu började det dessutom bli en aning besvärligt för mig att hinna med min retur till Karlstad, tiden började rinna iväg ruskigt fort!

Till slut fick jag dock tillstånd att lämna mitt fordon där det stog och ta mig fortast möjligt in till Stockholm C för att därifrån köra mitt nästa tåg åter till Karlstad. Bara att återigen plocka ner allt och bryta batterierna i fall att det skulle bli spänningslöst igen innan någon ny skulle hinna ut till fordonet.

En taxiresa och en snabbrast senare kunde jag dock kliva ombord det SJ 3000-tåg som skulle köras hem mot Karlstad, min premiärtur på vårt nya fordon. Efter lite snabb påfyllning av matvaror till bistro och 1a klass kunde vi till slut lämna Stockholm, tyvärr då drygt 20 minuter sent.

Färden hem flöt sedan så fint så, denna nya arbetsplats skötte sig mycket väl under färden hem. Förseningsminuterna kördes in så gott det gick och till slut kom vi till Karlstad 8 minuter efter ordinarie tid, helt okej under omständigheterna ändå!

Igår var det då dags för dag två i denna nya tågplan, körning till Stockholm, ett varv på Uppsala och sedan övernattning och returresa idag på morgonen. Den här gången började det dessutom riktigt bra, var i rätt tid hela vägen till Södertälje, där vi rent av var 6 minuter före tiden vid ankomst.

Men säg den glädje som varar, lagom när det är dags att stanna ringer DLC Stockholm och meddelar att det är växelfel mellan Södertälje och Flemingsberg, vi blir ståendes tills vidare, ingen prognos att ge.

Det är alltid lika intressant att försöka inge någon form av hopp när man skall ropa ut eländet i högtalarna ombord, det är liksom lite svårt att bygga något på orden “ingen prognos”…

Tyvärr tog det allt sin stund, först över en timme senare kunde vi fortsätta färden mot Stockholm och detta dessutom kryddat med att behöva passera en signal i stopp och manuellt kontrollera att växlarna framför tåget ligger rätt. Från 6 minuter tidig till 70 minuter sen, bara sådär.

Inte blev det heller mycket bättre till Uppsala-varvet, tågsättet kom iväg sent från vagnhallarna, gick 10 minuter sent från Stockholm, fastnade bakom andra tåg och trillade in i Uppsala 13 minuter efter tidtabell. En snabbvändning senare gick vi åtminstone på tid, och var fortsatt på tid fram till efter Märsta. Åter en gång var det dags för växelfel och ännu en 10-minutersförsening, frustrerande var ordet!

Till Hagalund kom jag till slut åtminstone på tid och kunde avnjuta min nattvila utan besvär, alltid något en dag när inget tycks vilja vara på ens sida.

Till morgonen var det då dags för lite mer SJ 3000-körning i tåget hem. Efter en något kylslagen promenad ut på bangården var det bara att snyggast möjligt häva sig upp på tåget och aktivera upp hytten. Såg till att göra mig ordentlig hemmastadd där i den datoriserade arbetsmiljön och begav mig ner mot Stockholm C.

X55 3346 i Hagalund

Efter några inledande meningsskiljaktigheter så började jag och tåget komma allt bättre överrens varpå  körningen hem till Karlstad gick mycket smärtfritt förbi. Rättidigheten var det inget att anmärka på och allt eftersom färden gick kom man allt mer fram till hur man snyggast kör detta mycket pigga och trevliga tåg.

Till Karlstad kom vi dessutom 5 minuter före ordinarie tid, en klart välkommen bonus efter några struliga dagar bakom sig. Lämnade över tåget till kollegan som skulle mot Stockholm och vandrade hem i solskenet.

Nu vankas det ledigt resten av den här dagen såväl som i morgon. På fredag-lördag är det Göteborg som gäller och helgen avslutas med buffé i Arvika på söndag. Blir klart spännande att se hur denna tågplan utvecklar sig, de tåg jag har kört har haft rimliga körplaner, men det verkar som det finns andra som haft det värre!

Gillar int’ den färgen…

Om det är något ord som är mer än väl använt som störningsförklaring inom järnvägen så vore det väl signalfel, ett lagom långt ord som täcker in väldigt mycket, allt från trasiga glödlampor till hela ställverk som tvärlåser sig. Den gemensamma nämnaren är dock att signaler blir röda, allt blir omständligt och jobbigt och resenärerna suckar ljudligt.

Signalen i bilden är oskyldig till händelsen i inlägget

Normalt sett så inträffar detta stilla och fint, sådär så att man får en god förvarning, kan stanna lite snyggt och prydligt innan signalen, ta fram sin lilla blankett, fylla i sagda blankett och därefter trycka in en knapp och passera signalen i civiliserad form.

Ibland blir det inte riktigt så bra.

Som igår.

Gårdagen bjöd snarare på den där varianten där en stilla tanke går igenom lokförarens huvud, ofta i stil med “varför är det rött där?”, “det här blir inte bra!?” eller kort och gott “aj fan!”.

Gårdagens signalfel var alltså av den där lite mer spontant uppkomna varianten, den som inte förvarnas i tågskyddssystemet, eftersom signalen gått om till stopp efter att senaste uppdateringspunkten lämnat besked om vackert gröna signaler.

I järnvägstermer heter det fenomen som då uppstår OSPA, eller Otillåten StoppPassage, eller rödkörning i enklare termer. Resultatet av detta blir automatisk nödbroms från tågskyddssystemet, en riktig grisnit som i värsta fall kan flytta kaffekoppar från bord till knän och som dessutom innebär blankettskrivande och förseningsminuter.

Den här gången, som blev min fjärde OSPA kategori B sedan starten av lokförarkarriären,  så var det en växel på ett av sidospåren i Skattkärr strax öster om Karlstad som inte riktigt mådde så bra. När vi rullade in på driftplatsen med vackert grön körsignal och i runda slängar 140 km/h så hickade den till, vilket gjorde att alla signaler på driftplatsen gick från vackert grönt till elakt rött.

Detta lilla skifte i färg gjorde denna stackars lokförare en aning förvirrad först, men tämligen omgående kunde jag konstatera att det blir nog inte så bra detta och snabbromsade själv tåget mot stopp, var ju liksom lika väl att föregå den automatiska bromsningen som oundvikligen skulle komma inom kort.

Den nu elakt röda signalen, ja den passerades i god fart och sisådär 200 meter senare stod vi still, dessbättre kunde jag lossa upp bromsarna innan stoppet, så att andelen utspillda kaffekoppar skulle hållas till ett minimum! I förebyggande syfte hade jag även hunnit med att ropa om det kommande oplanerade uppehållet och utlovat en snar fortsättning på färden mot Arvika.

Väl stillastående så var det bara att ta telefonen och ringa till DLC Hallsberg som styr aktuellt område, ta fram lilla behändiga blankett 21 som berör stoppsignaler som skall eller ofrivilligt har passerats. Fyllde i denna gemensamt med fjärrtågklareraren enligt konstens alla regler och kunde därefter fortsätta färden så stilla, 6-7 minuter sen helt plötsligt.

Men nåja, väl framme i Arvika så var vi ju faktiskt i rätt tid igen, och jag hann dessutom med en omgång från kvällens buffé på hotellet, lagom för att få något i magen innan nattvilan.

Återstår att se hur länge det dröjer innan nästa ofrivilliga OSPA inträffar, min första inträffade under sommaren 2010 och därefter kom ytterligare två inom ett halvår. Sedan dess har det dock varit lugnt, och för min del får det gärna fortsätta vara lugnt ett tag till nu, jag föredrar mina signaler i grönt skick helt enkelt!

Lite mer övertid att inrapportera

Denna vintern blir bra den, åtminstonde för övertidslappen…

Igår blev det en 45 minuter eller så, dagens nota på 70 minuter, morgondagen återstår att se, torsdagen med lite tur inställd och ledig, hoppas hoppas!

Gårdagens elände bestod av växelfel i Mjölby och Linköping, och dagens av sent vändande tåg till Linköping, följt av långsammare tåg framför, illa tajmat tågmöte, slö acceleration, varmgångslarm, fler illa tajmade tågmöten, lite fler varmgångslarm, stopp för avstängning av broms, men sen, kom vi i alla fall till Gävle, 22:10 istället för 20:58!

Och jag som hade tänkt spendera lite kvalitétstid på att programmera, det bidde det inget av..!

Nu, sova lite kanske..?

Helguppdatering

Jaha, lördag förmiddag, lite lätt småsegt sitter man här men en liten pojke i knät som låter i takt med att mitt knä hoppar…

Varit lite tunga dagar nu i veckan, vinterdagar på järnvägen är milt sagt spännande! Två dagar i raken på Gävle som utvecklat sig i princip lika båda två, nästan helt problemfritt på vägen upp, allt annat än problemfritt på vägen hem!

Torsdagen åkte vi förvisso lite sent från Linköping, men inget man inte kan komma ikapp, marginellt sen upp till Gävle, lite strul vid ihopkoppling av två tågsätt där uppe, men lunchen intogs i lugn och ro! Hemresan däremot, började med växelfel, sen fick vi veta att man skulle sno 3 av 5 vagnar av oss i Stockholm, på pendlartåget nummer 1 bland våra tåg, det som går 16:40 från Stockholm, grattis! Kan vi säga att det var lätt totalt överfullt..? Visste inte att så många människor kunde få plats på en sådan liten yta! När vi kom till Nyköping var det påfallande likt en sådan där clownbil som det bara rasar ut folk ifrån, helt galet!

Inte blev det bättre sen heller, in mot Norrköping låg vi sisådär 1 timme och 15 minuter efter tidtabell, yey! Det blev inte bättre sen heller, vi lämnade Norrköping exakt 3 timmar efter tidtabell, tack vare att inte bara en, utan TVÅ pendeltåg havererat i Kimstad ungefär i den vevan vi kom till Norrköping, grattis..!

Fredagen då, skulle egentligen åkt samma tåg till Gävle som på torsdagen, dock gick inte riktigt detta då mina tre timmars försening från dagen innan såg till att nattvilan sprack! Woho!

Istället blev det, Gävle, två timmar senare, suck!

Även denna dag flöt det ruskigt bra på väg norrut, visserligen sent från Linköping men rullade in och stannade på Stockholm C exakt på sekunden i rätt tid, kan hända att jag kände mig rätt nöjd just då..!

Vidare norrut, inga större problem, endast en marginell försening in i Gävle, lite mat, rullade hemmåt utan större bekymmer, och det funkade ju nästan toppenbra…

I Uppsala visade folk sig från sin mest korkade sida, igen, man tycker det borde vara lite mer svinn på folk i den staden så som de beter sig… Resulterade i ett uppretat utrop från min sida på vägen söderut sen, med lite refereringar till att det nyss inträffat en dödsolycka orsakat av en dum människa, och att det är fullständigt livsfarligt att bete sig på fel sätt i närheten av tåg. Tror knappast att det hjälper något, men man kan alltid hoppas..!

Lagom till en 5-10 minuter innan Stockholm flöt det fint, sen tvärstopp, bråk på pendeltåget som låg framför, vilket resulterade i ett polisingripande ombord på det tåget, och 20 minuters försening för vår del…

Därefter fick vi vackert stå en stund extra både i Stockholm och senare Flemingsberg i väntan på försenade resenärer från anslutande tåg, suck! Som mest var vi 37 minuter efter tidtabell. Här gav jag dock mig fan på att köra ikapp så mycket som möjligt, och när vi närmade oss Norrköping hade vi minskat det till 20-22 minuter, men guess what, stopp igen, godståg framför, dubbelsuck!

Åter nästan 30 minuter sen ut från Norrköping, lite fantomkörning in till Linköping och slutnotan blev till slut på 22 minuter sen hem, pah, frustrerande!

Ikväll väntar det lite fyllependlande, med tåg som knappt fungerat senaste veckorna, känns som att det blir en låååååååååång kväll, och jag som inte är motiverad ens minsta lilla..!

Variation

Ja, vad kan det vara, variation? Efter tre veckor av pendeltågskörande börjar jag bli lite smått mätt av det hela, hur nyttigt och bra det än må vara som första fordon så känns det som att man vill se något annat nu, och det ska jag väl i och för sig få göra nu på fredag, då det blir några varv Norrköping – Nyköping som omväxling, jag ska få köra ett blått tåg! 😀

Men gårdagen bjöd i varje fall på lite mer action än vanligtvis, tack vare lite signal och växelfel på Linköping station blev det lite förändringar i körningen, istället för att köra hela vägen Tranås – Norrköping blev det spetsvändning i Vikingstad för att återvända till Tranås, dock först efter att först ha fått tillstånd att gå utan tågorder, och sen göra en språngmarsch upp till våra lokaler i Mjölby för att ta ut nya tågorder för aktuellt tåg samt framförallt för vändande tåg från Tranås!

Mer spänning sedan också, för att hamna rätt på min tur och på mina tåg vart det för min del byte i Linköping, från mitt tåg med ankomsttid 19:28 till mötande tåg, också ankomsttid 19:28, klart intressant rask promenad över från spår 2 till spår 1, och sen åka tillbaka åt samma håll som man nyss kom ifrån, suck! Efter detta blev det dock belöning i form av en god kebabtallrik, som satt väldigt fint efter allt extra jobb! 😉

Börjar bli allmänt spännande att vara ute och köra annars, hösthalkan börjar komma så fint så, framförallt Boxholm har varit intressant de senaste dagarna, i lördags var det t.ex. duktigt halt och magnetskenbromsen på X14 blev invigd för min del, stannade gjorde vi i varje fall vid plattform, efter lite krypkörning sista biten, tur att man började bromsa i riktigt god tid säger jag bara!

Men men, jobbandet fortsätter i varje fall, hela denna veckan och sen är det ledig helg, skööönt! Sen väntar X40-teori nästa vecka, i Västerås, av alla ställen, suck! Men snacka om att det ska bli skönt att få ett andra fordon, att få lite variation, att faktiskt få köra ända upp till Gävle, jag längtar!

Men idag är det pendel, hela kvällen lång, fram och tillbaka, och sen fram och tillbaka, och fram och tillbaka, och sen fram och tillbaka igen, eller något sånt, woho! 🙂

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén