ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: väder Sida 1 av 2

Blixtrande – dag 216/365

Blixtnedslag

Canon EOS 6D, 84mm, ISO 200, 1/50 sek vid f/8,0

Det är helt galet egentligen, vädret både igår och idag! Aldrig förr har jag varit med om så otroligt intensiv åska, så många blixtar på kort tid!

Gårdagen var nog ändå mest imponerande, med sina fyra eller fem separata oväder som drog över stan. Morgonens och kvällens oväder var nog i särklass de mest intensiva jag upplevt även om dagens första omgång bra gärna tog sig an ett försök på den tronen med. Faktum är, att just gårdagen slog nytt rekord hos SMHI, som uppmätte 47 901 blixtnedslag moln-mark under gårdagsdygnet. Mest intensivt i hela landet? Karlstadsområdet! Allt enligt ett inlägg på Facebook-sidan för EWP.se då.

Precis som att jag fick några bilder igår, så blev det ännu en idag, den ovan. Ett ordentligt stadigt åsknedslag någonstans norr om staden fångades på bild tack vare en dos tålamod och en hel del tur. Monterade precis som igår även ut min GoPro för att fånga lite rörlig bild, men riktad åt fel håll. Har ännu inte tagit mig för att kolla av resultatet där bara, se om det blev något alls.

Även om det inte alls vore dumt med ännu en chans att fotografera nattlig åska, så kanske det inte vore dumt med några dagars lugn och ro nu, så jag faktiskt får en ärlig chans att gå igenom allt filmmaterial jag samlat på mig under två dagar. Men jag ska inte klaga alltför mycket, den här chansen att fotografera blixtar har jag väntat länge på. Väldigt länge!

Nattliga moln – dag 193/365

Nattliga moln

Canon EOS 6D, 67mm, ISO 100, 5,0 sek vid f/8,0

Som så många andra i landskapet, så uppmärksammade jag i natt dessa moln, nattligt upplysta moln, som visade sig på himlen över Karlstad. Retligt nog upptäckte jag dem lagom tills jag nära nog näckat för natten och fick lite hastigt ställa upp stativ och kamera i det öppna sovrumsfönstret för att kunna fånga fenomenet på bild. Detta är så vitt jag minns andra gången jag ser detta fenomen. Det rör sig helt enkelt om moln på ruskigt hög höjd som blir upplysta utav solen trots att denna är långt under horisonten. Ruskigt läckert kort sagt!

Nordkap…

Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, vad det är med just Nordkap som lockar så mycket som mål för en närmast episk roadtrip. Men lockad är jag, Mer än någon av de andra alternativen. Trots att det är tveklöst det målet som är längst bort, eller kanske just därför? Jag menar, vilken episk roadtrip ligger ett par timmar bort?

Rakaste vägen till Nordkap, via E4an mestadels, ger ett avstånd på en hint bortom 190 mil. Enkel resa. Den vägen jag är mest sugen på, den bär av igenom Norge och E6an. Avstånd? 225 mil lite drygt. Förutsatt att man inte tar någon avvikelse här och var då.

Totalt alltså en bra bit över 400 mil om man åker igenom Norge upp, sedan via Sverige hem igen. Kan väl helt klart klassas som en ganska episk roadtrip kort och gott? Att jag sedan förbrukar i stort ett en tredjedel av min körsträcka för året, det är en helt annan grej.

Läs mer

Fukt – dag 184/365

Vattendroppar

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 400, 1/1000 sek vid f/2,8

När jag gick till jobbet, sådär strax före åt helvete för tidigt, så var det soligt och fint. Vid 8:30-tiden eller så, när det vankades frukost med sällskap, då regnade det minsann. Nu, såhär en hel dag senare skiner solen igen. Stundvis. Svensk sommar i sitt esse så att säga.

Och ja, jag är trött, efter två tidiga morgnar och med en kvar återstående. Riktigt trött.

Jag har en plan..!

Ett gott tecken på att kreativitet och inspiration börjar komma så smått åter, är att jag nu, redan flera dagar i förväg har en plan om lördagens fotografering. Dock förutsätter då den här planen att SMHI och vädergudarna fortsätter att sammarbeta och leverera någorlunda likt den prognos som just nu ligger för lördagen.

Väderprognos

Planen är, att helt frivilligt på min lediga lördag, göra i stort sett samma sak jag gjorde i lördags, när det var jobbhelg. Det vill säga ställa klockan på trakterna av åt helvete för tidigt, brygga en panna kaffe, ta med några färdiga mackor och bege mig ut på dejt med kamera, teleobjektiv och stativ.

Jag har en plan, jag har en plats, jag har transportmedel och just nu, har jag även en lovande väderleksrapport! Frågan är om jag vill ha sällskap eller om jag ska behålla idén för mig själv..?

Dimmigt – dag 52/365

"30 Rock"

Canon EOS 6D, 84mm, ISO 1250, 1/800 sek vid f/6,3

Hyffsat varmt och risk för åskskurar sa väderleksrapporterna för idag, men det blev i allra högsta grad tydligt att just väderleksrapporterna är ungefär lika tillförlitliga som hemmavid. Som synes av bilden har dagen idag präglats utav dimma, stundvis tjock dimma, och omkring nollan med dippar ner till minusgrader.

Men, skam den som ger sig, ut på promenad blev det även idag och dagen till ära har jag mestadels hållit mig runt omkring i Midtown och istället för att röra mig norrut/söderut så har jag idag mest rört mig väst/öst istället. Började dagen med en sväng förbi B&H Photo vilket som väntat var en ganska lagom stor affär, med hyffsat mycket leksaker tillgängliga. Dock blev det faktiskt inget handlat, eftersom jag inte är sådär jättesugen på något specifikt just för stunden.

Med leksaksaffären avklarad blev det att korsa Manhattan via Grand Central station till FN-byggnaden vid East River, för att sedan fortsätta en bit norrut innan jag vek av på East 50th street mot Rockefeller center. Det är bra svårt att inte fascineras utav alla dessa skyskrapor som försvinner uppåt i himlen och försvinner in i dimma och låga moln långt innan byggnadens högsta punkt. På bilden ovan syns GE Building, “30 Rock”, som med sina 260 meter och 70 våningar försvinner långt in i dimman.

Efter Rockefeller center blev det att återvända till 5th avenue för att fascineras utav alla mer eller mindre tokdyra butiker som går att finna längs med gatan. Den enda som jag fann mer eller mindre obligatorisk var den ikoniska Apple-butiken med sin glasexteriör. Jag menar, hur skulle en äkta Apple-nörd som mig bara kunna gå förbi något sådant!?

Via lite snurrande i den södra änden utav Central park blev det att leta sig åter till Broadway och följa den åter söderut till mitt hotell. Jag måste säga att det är fascinerande enkelt att hitta på Manhattan trots allt. Även om den är enorm på alla bredder så är nästan alla gator namngivna med nummer, avenyer med låga nummer i öst och ökande västerut, gator med låga nummer i söder och ökande norrut, avdelade utav 5th avenue i väst eller öst. Faktiskt ganska busenkelt när man väl greppat hur det ligger till! Bortsett från en stunds förvirring i Central park igår så har jag inte varit minsta lilla vilse alls under min vistelse här, vilket är klart godkänt även om jag har ett rätt okej lokalsinne.

För dagen återstår att ordna någon middagsmat, vad det nu kan tänkas bli, sedan kanske packa ihop lite smått inför helgens hemresa som påbörjas i morgon förmiddag lokal tid. Överlag är jag ruskigt nöjd med min lilla födelsedagstripp tvärs över Atlanten här och det står ställt utom tvivel att jag någon dag ska återvända hit! Vad som dock även är minst lika säkert, är att nästa gång jag ska till New York, då ska jag ha sällskap med mig.

Här i New York är det drygt 9,5 timme kvar av födelsedagen, hemma är det drygt 3,5 timme, oavsett vart man räknar så känner jag mig nöjd även om det kommer dröja bra länge innan jag ens kommer lära mig själv att jag numera är 30-något, än mindre erkänna det fullt ut…

Några dagar i spenaten

Fredag morgon, sista semesterdagen för den här omgången, en omgång som i vanlig god ordning har passerat i rask takt! På måndag väntar återigen en sund dos tågkörning på mig innan nästa omgång semester tar vid i augusti!

Den senaste veckan har till stor del spenderats på plats i ingenstans, d.v.s. i mina föräldrars stuga i trakterna av Sågmyra, utan el, utan rinnande vatten, eller som man också kan kalla det, en traumatisk upplevelse! Dessbättre togs det bilturer var dag, vilket gjorde att mobilen kunde laddas under tiden, och min kära iPad överlevde på den laddning den fick innan avresan.

Annars kan man knappast klaga på utsikten från stugan, som ligger på en höjd med milsvid utsikt, men det här med att bo utan tillgång till civilisationens bekvämligheter, det är inte min grej, åtminstone inte i nuvarande skede av livet!

Därmed var det en ren fröjd att komma hem till den egna lägenheten, balkongen där solen sken i full styrka och en dusch igår, för att inte tala om stereon med inkopplad iPad och Spotify spelandes skön musik!

Ännu återstår det att se hur avslutningen på veckan skall ske, idag funderas det på Hammarö Sydspets, om väder och vind tillåter. I morgon kanske en sväng till Örebro för liten dos BMW-träff, beroende på väder och vind (surprise, surprise..) och på söndagen så finns det en given händelse, Formel 1 från Silverstone, Englands GP!

På måndag är det sedan dags för tågkörning, t&r Stockholm följt av t&r Trollhättan på tisdag, min premiärtur med X52-E är tanken!

Grått, grått, grått

 

Utsikten från vårt fönster kan man inte direkt kalla för inspirerande idag, grått, grått och lite mer grått, en riktigt typisk novemberdag skulle man kunna kalla det! Man blir ju inte nämnvärt sugen på att över huvud taget röra sig utanför lägenhetens väggar idag, inte alls egentligen.Grått över Mellqvistgatan

Sonen i familjen har dock kopiösa mängder energi att förbruka, och instämmer inte helt och fullt i de vuxnas seghet, en inte helt matchad kombination. Vi får väl se om det kanske blir en timme eller två i lekparken sedan, för husfridens skull. Helst av allt skulle denna dag spenderas i soffan med någon go dokumentär eller två, komplett med några liter kaffe eller så, det vore lagom ansträngning!

En sagolik kväll!

Ja, alltså inte sagolik som i prinsar och prinsessor och sådant tjafs, utan mer åt hållet “det var då faen va de ska vara halt!”…

Gårdagskvällen den bjöd alltså på en portion av den ökända lövhalkan, eller spårhalkan, vilket man nu vill. Omväxlande blåsigt i kombination med sporadiskt duggregn gjorde det lite mer spännande än vanligt att vara på jobbet. Allra helst eftersom förhållandena ändrades så himlans fort, i klassiskt spårhalkestil d.v.s.

I Linghem var det ett mindre äventyr att stanna ungefär i höjd med plattform, i Norrköping var hastigheten in mot plattform någonstans i sakta gångfart, för en snigel…

Att sedan komma upp från Norrköping, det var riktigt spännande, allra helst när signalerna inte visar som jag hade önskat. Klen tröst var att godståget på ordinarie spår hade det ännu jobbigare, och med en rent löjligt låg hastighet. Totalt tappade vi dryga 10 minuter från Norrköping till Kimstad, en sträcka som normalt sett tar 10 minuter tog alltså drygt 20 att avlägga.

Självfallet väntade jag mig en tokhal ankomst till Linghem även söderut, för att inse att nu var det minsann absolut tvärtorrt på spåren, och bromsarna tog hur bra som helst. Man blir aldrig klok på det där vädret…

Men men, en sak är nu klar, jag har kört min sista kvällstur med pendeln nu, endast två pendelturer återstår, ett stycke bonuspendel innan överliggning i Gävle nästa vecka, och en ruggigt tidig morgonpendel veckan efter det. Slutet är nära!

Och nu är det helg, lång underbart ledig helg, med barnvakter på plats, yey!

Förkylda symptom

Fortfarande inte riktigt haj på det här med att lyckas bli förkyld mitt i sommaren, men det har jag blivit, på något sätt, konstigt nog…

Skyller på allt regn som fallit de senaste veckorna tror jag, som man framförallt tvingats vara ute i här och var, det finns alltså dåligt väder trots bra kläder!

Men, symptomen var det ja, vad sägs om rivjärn till hals, snörvlande näsa, allmän tjock skalle (fast det kan vara mer av ett permanent symptom faktiskt..) och allmänt halft borta i tid och otid.

Gårdagen och lite smått idag har spenderats med att självkurera alá Citronte med honung i absurda mängder, i stark förhoppning om att det skall förbättra läget litegranna.

Detta var ju inte riktigt heller vad jag hade önskat mig i kombination med helvetesveckan på jobbet, eller vad sägs om följande arbetstider:

Mån: 04:12 – 09:42

Tis: 03:48 – 10:14

Ons: Ledig

Tor: 04:34 – 12:14

Fre: 04:30 – 12:00

Men tänker man nu, det var ju bara fyra arbetsdagar, som dessutom är slut senast vid lunch, hur kan det vara jobbigt?

Tänk er då att det senaste er väckarklocka ringer är 03:45, dessutom kan man inte sova ut på onsdagen heller, för man måste fortfarande komma i säng på onsdag kväll, att man sedan slutar tidigt är rena gudagåvan, dessvärre är det första man gör vid hemkomsten att somna om igen, sova en timme eller två för att något sånär kunna fungera som en människa resten av dagen, fast samtidigt inte för länge för att man skall kunna somna på kvällen också.

Jag har egentligen inget emot tidiga mornar som så, den här veckan är bara lite extrem, faktiskt!

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén