ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: utrop

Hur man förbrukar 6 månaders dos tur på endast 30 minuter

Fredag kväll, strax före 21, ledig helg väntar, den första sådana efter semesterns slut, en aning efterlängtad ledighet i dagarna två!

Vad har man då hunnit med på dessa två första veckor åter i järnvägens tjänst. En hel del faktiskt, de första två dagarna gick ju bortsett från den lite väl tidiga väckningen ypperligen smärtfritt förbi, men sen blev det fredag och dags att ta sig ut på stambanorna igen, förbi Hallsberg…

Tog över ett tåg från Norge som var aningen sent, bara sådär lagom på marginalen för att andra tåg skall få stanna och släppa fram en, och lagom till orten där allt går fel, Hallsberg, så var det tämligen decimerat till endast 4 minuters försening, det går att leva med. Dagen till ära, dvs förra fredagen fortfarande, var det inte mindre än 8 vagnar i kroken på Rc-loket längst fram, inte fy skam direkt! Iväg från Hallsberg kom vi också utan större besvär, det gick nästan för bra, och så får det ju inte vara.

Därför var det utan tvekan dags att få reda på hur nära man kan vara ett kontaktledningshaveri, utan att faktiskt fastna i det. Och det visade sig att man kan komma riktigt nära, och att jag i endast en handvändning hade förbrukat alla tänkbara portioner tur en man kan ha på åtminstone ett halvårsbasis.

I godan ro på väg upp mot toppfarten 160 km/h blev det nämligen högst spontant spänningslöst, kolsvart och knäpptyst (bortsett från det irriterande pipandet som indikerar att nu är du en dum förare igen!) vilket givetvis gör att man får det där spontant urkorkade ansiktsuttrycket som mest liknar ett levande frågetecken.

I stunder av spontan spänningslöshet gör man dock sig alltid en tjänst om man kontrollerar huruvida kontaktledningen faktiskt är kvar ovanför taket, och om den dansar salsa eller bara beter sig normalt lössläppt. Och jodå, den var kvar, och lugn som en filbunke där uppe, alltså förblir mysteriet alltjämt ett mysterium.

I enlighet med god JTF-lära inleddes en inbromsning mot lämpligt stopp på Pålsboda driftplats under tiden som Hallsbergs eldrift söktes via telefonen, som lika kallt som jag kunde konstatera att jo men visst är det spänningslöst, utan att direkt kunna uppge en orsak till varför.

Funderade så smått spontant på hur långt man skulle kunna rulla med lok och åtta vagnar, men räknade ganska omgående ut att hur god hastigheten än må vara, så räcker det knappast till de trygga plattformarna i Vingåker, frågan var bara om hastigheten eller batterierna skulle ta slut först.

Istället fick det bli en alldeles fantastiskt vacker fickparkering intill Pålsbodas egna brandstation, komplett med väg inom rimligt avstånd för den eventuella evakueringen som mitt åttonde sinne nu började varna för så smått samt dessutom på raksträcka med nästkommande signal väl synlig och på lagom behörigt avstånd i fall av ett icke katastrofalt scenario.

Väl på plats, efter det inte helt mjuka men bestämda stoppet så var det då även dags att försöka göra ett förtroendeingivande utrop, givetvis på såväl svenska som engelska, om att man inget direkt visste, och lova återkomma så fort man visste lite mer än absolut inget alls, och dessutom varna för faran att försöka ge sig iväg på egna utflykter utanför tåget då det var en aning osäkert på om det kunde förekomma trafik på spåret intill.

När detta väl var avklarat passade jag även på att skydda mig själv mot min egna dumhet, och slog av loket med batteri och allt, få saker är nämligen mer onödigt än att övervintra en stund spänningslöshet bara för att sedan inse att det inte finns batteriström nog för att starta upp allt efteråt, skall man behöva hjälplok kan det åtminstone ske under mindre korkade omständigheter.

Passade även på att ta mig ett litet telefonsamtal med närmast berörda ombordpersonal och informera dessa om allt jag inte visste, samt att loket inte gick att nå via internkommunikationen för stunden, samt informera om den väl valda platsen för en evakuering och bussersättning.

Ja, vad gör man då sen, efter detta?

Givetvis ger man sig ut för att syna sin egendom, eller åtminstone lånade egendom för att se om man själv möjligen kunde vara orsaken till den påtagliga tystnaden i och omkring loket, men nejdå, allt såg så fint och helt ut, och kontaktledningen hängde där uppe så vackert så att man nästan kunde tro att den alltid gjorde det! Lämpligen passar man även på att informera min egna operativa arbetsledning, och då mer specifikt personalledningen, om att man just nu står still, spänningslöst, med vissa misstankar om kontaktledningsras, och utan ytterligare besked, samt att man riskerar att missa fortsättningen på turen om inga mirakel sker, bara för information sådär.

När man sedan gått runt där iförd självlysande orange väst en stund och kliat sig i huvudet för att ge intrycket av att man vet vad man pysslar med, så tar man plats i loket igen för att invänta bättre tider och bättre nyheter. När man gjort detta i säkert några minuter tar man istället fram gamla hederliga papper och börjar leta, eftersom man spontant inser att man nu, med batteriet i loket avstängt, inte längre har tillgång till loktelefonens snabbknapp för att nå eldriftledaren i Hallsberg.

Applicera handflata mot panna ungefär här.

Dessbättre hade jag tillräckligt god ordning på mina papper för att hitta numret nästan fort, och kunde skriva ner det på ett mer tillgängligt papper. Passade ju även på att slå herr Edl en signal för att förhöra mig om läget, och jovisst, kontaktledningsras var diagnosen, komplett med en eldsvåda var det tydligen också, inte helt bra alltså.

Detta var ju därmed ett fullkomligt toppenläge att bedyra sin oskuld i frågan, och förklara att här, där vi står, finns det minsann både kontaktledning och såväl hela som rena (typ…) strömavtagare som omöjligen kunde vara orsaken till eländet. Påpekade lite mer försiktigt att det inte heller fanns några skador på loket som tyder på att det var just vårt fel att det dumma blev så dumt som det blev.

Här hände det något så bisarrt som att någon på driftledningscentralen i Hallsberg kom med ett bra och lättande besked, måste vara en av få gånger i världshistorien det överhuvudtaget inträffar. Men, kontaktledningsras till trots, så stod vi så till att man kunde sektionera bort den defekta delen, den lilla sträckan mellan Pålsboda och Hallsberg, och därmed åter spänningssätta Pålsbåda och vidare mot Katrineholm.

Med hakan fast planterad i makadamen lyckades jag få fram ett spontant “Är du säker på det..!?” och ett “Ja, men då provar vi att ta spänning igen då..!?” och avslutade samtalet.

In i maskinrummet igen för att fippla tillbaka alla knappar och vred jag nyss pillade på, och sedan upp till förarhytten för aktivering av alla system, och se på fasiken om det hela inte magiskt startade upp så fint så, med stabil spänning i tråden ovanför, hur gick detta till!?

Gjorde ett mer eller mindre försiktigt utrop om den otroliga tur vi precis haft, samt utlova en fortsatt färd efter att alla system bara startat upp ordentligt, samt återkomma med information om hur stor försening detta lilla äventyr orsakat oss snarast möjligt.

Väl klar med detta tog jag mig ännu en ordentlig inspektionstur ut i makadam och slyskog för att verkligen, verkligen vara säker på att allt jag lovade var helt, faktiskt var det också!

Och jodå, visst fasiken såg det bra ut!

Ett snabbt samtal till Hallsbergs driftledningscentral med påpekandet om att vi nu hade tänkt oss att forsätta färden, och att närmaste signal var klart synlig från min fickparkeringsruta.

Aldrig har jag nog varit så ömsint och försiktig vid igångsättningen av tåget som då, dels för att jag var osäker på stabiliteten på kontaktledningsspänningen, dels för att säkerställa att kontaktledningen ovanför taket fortsatte uppföra sig bra i takt med att farten ökade. Den vägövergång en bit längre fram som dessutom legat nere under hela filosofistunden där i Pålsboda, och som därmed kunde inbjuda till en aning trotsigt beteende hos befolkningen inbjöd ju inte direkt heller till några högre hastigheter.

Men nog kom vi vidare, otroligt nog med endast en halvtimmes försening och med vetskapen om att vi precis undvikit ett kontaktledningsras med minsta möjliga marginal, helskinnade och under egen maskin dessutom, det är nästan inte riktigt sant, det är nästan rakt igenom orimligt!

Fortfarande såhär en vecka och många tåg senare har jag lite svårt att greppa hur väl allt föll ut i slutändan, några Trisslotter, eller några andra lotter heller för den delen har jag inte köpt, och kommer inte köpa på en avsevärd framtid heller, sannolikheten att jag har sådan tur med något igen under en lång tid framöver är väl tämligen mikroskopisk.

Kontaktledningen som rasade då?

Jo, den hängde de upp igen, bara för att den skulle rasa igen några timmar senare, och trassla in sig i det tåg jag skulle avsluta dagen med att köra till Hagalund, men det gjorde inte mycket mer för min skull än att det blev att åka pendeltåg ut till Ulriksdal istället för att jobba sista snutten, och det kan jag leva med på ett helt annat sätt..!

Dagarna i övrigt sedan dess tills nu har avnjutits en smula förkyld (mina bästa kompisar har hetat Ipren, Otrivin Menthol och Fishermans friend…), spruckna nattvilor, passåkningar och annat skoj, men det är andra historier för andra dagar.

Nu skall jag istället ta plats brevid min fru, i min soffa, äta lite chips, dricka lite läsk och bara njuta av en stunds ledighet, bara för att jag kan (och vill)!

Engelskt hojtande

Av någon anledning har jag tydligen fått för mig att göra utrop även på engelska numera, och denna vecka har bjudit på viss övning av detta då alltför många tåg har körts med smått defekta maskiner med en största tillåtna hastighet om 160 km/h istället för de vanliga 200 km/h.

Känner väl att jag saknar att prata engelska i den utsträckning jag gjorde under taxiperioden, och har väl tagit detta som en chans till att öva på engelskt uttal och uttryck.

Viss utmaning finnes i det hela då järnvägsengelskan kanske inte är helt bekant, men det börjar lossna allt mer även om det givetvis stakas på lite av och till när man tappar bort orden, men det förekommer ju även när man ropar på gamla hederliga modersmålet också.

Dagen idag har bjudit på lite lagom kaos, 160-tåg både till och från Malmö, strulande dörrar, signalfel, nödbromsdragningar och icke fungerande korglutning, suck, pust och stön. Lagom tills man skall vara klar med reparationerna av dessa 160-tåg så börjar det dessutom närma sig lövhalkan, vilket jag inte ser fram emot särskillt mycket…

Men, det får bli senare gnäll, nu är det filmdags, Grosse Pointe Blank!

Det var som faen!

Kort notis, men, kors i taket, det otroliga har inträffat, vi var i tid hem med tåg 229 igår! Inte bara i tid, vi var 3 minuter före tiden dessutom! Trots att det är vinter! Stoppa pressarna för tusan!

Kunde inte riktigt motstå frestelsen av att göra ett utrop om detta heller!

Fast bäst var nog minen på de chockade kollegorna när vi rullade in i Linköping, kul att någon uppskattar det i alla fall!

Dessutom blev jag ledig idag, länge leve inställda tåg, just nu åtminstonde! Fyradagars helg, underbart!

Imorn, bilprovningen, läskigt..!

En liten grop..!

Tänk vilka intressanta dagar man kan ha ibland, körde mig en liten nätt Stockholms-tur idag, även om det för mig innebar skapligt tidig morgon så blev det rätt trevligt ändå, solen sken ju, hade ju nästan glömt hur den såg ut!

Gick fint idag i varje fall, trevliga snälla tåg som fungerade fint både upp och hem, sånt gillar vi. Lite småstrul med vilken tågvärd som skulle med bara, alltid intressant, blev bra till slut i varje fall!

Hemresan kunde dock ha blivit bra mycket mer intressant, puttrade iväg från Norrköping i ungefär rätt tid, kommer strax innan Kimstad så visas det vänta stopp och telefonen ringer, urspårat godståg, stopp, okänd tid, underbart!

Bara o meddela passagerarna detta på det mest förtroendeingivande sätt man kunde, hoppas det vart bra, och sen bara vänta. Inom sig ser man ju självklart det värsta, eviga tiders väntan, retur till Norrköping, mer väntan, men det vart inte så farligt, rätt snart efter fick vi åka igenom med full signalering, dock lite lägre hastighet, max 30 km/h jämfört med 120 km/h som är normalt, men vi rullade i varje fall!

Dock kan jag ju rätt säkert säga att jag var väääääldigt glad över att inte behöva passera där något mer idag, kommer ta lite tid innan dom fått ordning på det där, tänk sicket stort hål i marken det kan bli av ett urspårat godståg, även om allt stod tämligen rakt upp, så kommer det nog ta en stund innan man bogserat bort det, och sen ordnat till och rätat ut den lätt vinda rälsen på det närmaste spåret!

Får se hur morgondagen blir, ska ju tack och lov inte något till Norrköping, men väl ett varv på Tranås efter min klargöringsrunda på morgonen, återstår att se hur mycket förseningar det kommer att bli! 🙂

Fullt upp

Ojojoj så väl uppdaterad denna bloggen vart helt plötsligt, men av någon konstig anledning har man allt som oftast rätt så fullt upp?

Till att börja med så har man ju en hel del att ta igen efter att knappt ha varit hemma de senaste veckorna, och när man inte har det är det oftast någon liten som tycker om att sova på ens axel, lite svårt att skriva ordentligt då.

Sen har vi ju det där med jobbet också, nu när man väl har kommit igång på riktigt så har man ju ordentligt att göra, riktigt skönt. Jobbat hela helgen, vilket i och för sig inte är sådär jätteskoj i sig, men man börjar bli ordentligt varm i kläderna nu i varje fall, så att man kan sköta sitt jobb på ett bra sätt!

Har fullt upp med min pendel i varje fall, sitter och gnuggar på Norrköping – Mjölby eller Norrköping – Tranås, kommer drömma mardrömmar om de där sträckorna så småningom, vakna mitt i natten av att man skriker “Nästa Vikingstad, Vikingstad” eller något sådant! 😉

Längtar lite efter nästa fordonsutbildning nu, så att man får lite mer variation på det hela. Men väldigt nöjd ändå med min start, pendeln är bra för att komma igång ordentligt, många hyttbyten och mycket start/stopp!

Annars då, lite efterkontroll idag, snart, hoppas allt ser bra ut för Angelika verkar i alla fall må fint. Med vår son är allt gott, växer så det knakar, var över 4 kg förra veckan, mat är gott tydligen!

Badrumsrenoveringen är i full gång också, badrummet nere är nästan klart och dom har nu börjat riva det på övervåningen. Lite småjobbigt att bo i denna byggarbetsplats, men det får gå, kommer bli duktigt snyggt sen när allt är klart, vi längtar!

Men men, någon kallar på uppmärksamhet från barnkammaren, dags att bli buren ett tag tydligen!

Veckan slut

Japp, då var denna praktikvecka till ändå, egentligen inte förrens 00:34 inatt, vi vart klara lite tidigare, skönt! Vart en klart trevlig och underhållande vecka det här, riktigt skoj! Kört lite pendel, åkt både taxi och buss, vart i Västerås, Stockholm, Nyköping, Katrineholm och Mjölby. Kört en massa i fina 200 km/h, går fortfarande rätt fort, men man börjar vänja sig!

Senaste tre dagarna har varit rätt liknande, torsdag/fredag gav oss X2000 upp till Stockholm, med loktåg, nattåg! 1 hem senare på kvällen, klar kontrast från 200 km/h fort som attan upp, till stundvis långsamma 130 km/h puttrande med lok och 7 vagnar. Dagens, eller gårdagens mer, arbetspass var lite varierande, X40 körning både till och från Stockholm, med lite omledning över Katrineholm då dom arbetar och har sig i Nyköping.

Klart intressant notering från dagen är hur duktiga vissa är, både på uppvägen och på nervägen var det folk som missade våra utrop om att tåget INTE skulle göra uppehåll i Nyköping, Kolmården och Vagnhärad. Och ÄNDÅ lyckas folk missa att kliva av och ta bussarna istället!? Bästa varianten var på nervägen nu, vis av erfarenhet så ropade vi ut totalt 3 gånger att vi skulle bli omledda, och ovan nämda stationer INTE skulle passeras. Ändå blir vi uppringda via nödtelefonen från en passagerare, mellan Katrineholm och Norrköping som frågar varför vi inte stannar i Nyköping? Men suck! Bästa av allt var att personen i fråga endast köpt biljett Stockholm – Södertälje, och därmed tänkt friåka till Nyköping. Vilken idiot, trodde han sparat 50 kr, nu fick han en taxinota om en tusenlapp istället, utan ersättningsmöjligheter!

Men men, ledigt nu, i nästa tre dagar! Trots att det egentligen inte är mer än en fridag! Egentligen har vi pass nu idag, söndag, och på tisdag. Men dagens pass slutade nu, 00:34, och tisdagens pass börjar vid halv tio snåret på kvällen, dvs, det blir i princip tre dagar, hela söndagen, hela måndagen och nästan hela tisdagen! Så fint! Sen väntar en massa övernattningar uppe i Stockholm istället, tur nog slutar man tidigt dagen därpå, så att man kan åka hem och lägga sig i en varm, mysig säng igen! 🙂

Så, dags att natta! Yey! 😀

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén