ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: utmaningar

Under stjärnorna – dag 246/365

Natthimmel

Canon EOS 6D, 24mm, ISO 3200, 20 sek vid f/4,0

Man behöver ständigt nya utmaningar, både i livet i stort såväl som i fotograferingens värld. Så, efter att i somras äntligen, efter säkert 10 års väntan, lyckats få till riktigt bra bilder på blixt och dunder, så behöver man något nytt att bemästra. Så, dags att ge sig an lite astrofotografering igen, vilket väl är ganska exakt 2 år sedan senast. Visst blev det en liten försmak av det redan härom dagen sådär, men ändå inte riktigt ordentligt gjort.

Först hade jag en tanke i fredags om att ge mig ut i natten, men det blev aldrig något av det, tröttheten tog över. Nästa plan var måndagskvällen, men då tog molnen över. Så, plötsligt, insåg jag igår kväll att förutsättningarna verkade lovande. Mycket lovande rent av!

Så, efter en ivrig väntan kunde jag när mörkret lagt sig konstatera att det var stjärnklart och förutsättningarna verkade stämma bra. Packade ihop mina prylar och begav mig ut norr om staden till en plats jag spanat in från tåget rent av, med någorlunda mörka och bra förutsättningar.

I mitt lilla huvud hade jag tänkt mig att fotografera åt nord-ost, men väl på platsen så var det bara att tänka om. Eller, först av allt stod jag en stund och bara avnjöt detta enorma himlavalv full med stjärnor av olika styrka. En mäktig upplevelse allt som allt att bara stå där och njuta helt enkelt.

Efter lite fumlande med stativ och kameror så började det även fotograferas och konstateras att jag alltjämt har mycket kvar att lära om denna typ av fotografering. Men, jag fick trots allt ihop lite material, som synes ovan. Det finns mer också, för den delen, bara det att jag inte riktigt haft tid med att redigera det hela ännu. Direkt efter nattens äventyr var det ju bara att sova, idag hann jag nätt och jämt redigera denna under tiden frukosten avnjöts innan det var dags att tjänstgöra i ett antal timmar igen.

Vad jag direkt i natt kunde konstatera var dock, att för denna typ av fotografering var helt klart min Canon EOS 6D att föredra framför min Fujifilm X-E1. Kan rätt kallt konstatera att det är rätt svårt att sikta in sig i mörkret genom en nära nog bäcksvart display. Spegellösa kameror har tagit sig en lång bit, men här är ett område då det helt enkelt är en enorm fördel att ha en riktig sökare att sikta igenom.

Däremot kunde jag även lite surt konstatera att största bländaren på mitt 24-105mm inte riktigt räcker till, f/4 är inte riktigt stort nog för detta om man samtidigt även vill kunna hålla ISO-talet på bara lite smärtsamma nivåer och inte plågsamt brusiga nivåer.

Så, prylnörden inom mig funderar nu på två alternativ för kommande försök. Samyang 14mm f/2.8 som jag tidigare ägt om än i Nikon-format eller Canon EF 20mm f/2.8, som jag också råkat äga i en tidigare kameras liv. Fördelen med Samyang är ju massor med vidvinkel för pengarna om än på bekostnad av att det endast är manuell fokus. Visst, man har absolut ingen nytta av autofokus i den bäcksvarta natten ändå, men det finns ju kanske andra tillfällen då det är en bättre idé?

Prylnörden har alltså beslutsångest. Igen. Återstår att se vad detta slutar med, men jag tar tacksamt emot tankar och förslag om det hela. Eller om bilden med då för den delen.

När blev jag en linslus?

Ja, hur tusan gick det till egentligen, detta är inte normalt för min del, det normala är att jag håller mig i ett tryggt hörn tillsammans med en kamera och tar kort på andra intet ont anande offer. Men på något vis, utan min direkta vetskap har detta tydligen ändrats..?

Igår var det ju som skrivet invigning i Karlstad, många kameror i olika varianter och nog fasiken har man hamnat på bild, inte en gång, inte två, utan hittils har tre olika varianter dykt upp, två stycken på vårt intranät, samt en på Värmlands Folkblads webbsida, artikeln SJ har personal i Karlstad igen (bild 2/2), och det skulle inte förvåna mig om fler dyker upp…

Bara för lite mer än en månad sedan figurerade jag i SJ Nytt på grund av/tack vare denna blogg, beroende på hur man ser det. Frågan är vart nästa eländiga kamera är? Fast det är klart, så länge det inte är en fartkamera är jag väl hyffsat nöjd..?

Nåväl, nog om detta, mer om dagen idag, Uppsala-pendel stod ju på menyn, hela tre varv dessutom. För er som inte vet vad detta är så handlar det om tåg som går Stockholm C – Uppsala C – Stockholm C framotebaka hela dagen lång, 11 över timmen från Stockholm, 9 över timmen från Uppsala, med lite förstärkningar därimellan. Det speciella med dessa tåg är att de har ett lok i vardera ände, och en oändlig radda vagnar därimellan, dagens tåg bjöd på 8 respektive 9 vagnar, 242 respektive 269 meter långa, klart respektingivande, allra helst med tanke på att de inte riktigt bromsar som moderna tåg heller, utan varje sak tar lite längre tid, t.ex. som att det kan ta uppemot 7 sekunder innan bromsen är helt tillsatt i hela tåget, alltså kräver varje inbromsning lite mer planering.

Allt gick dock som det skulle, inga katastrofer att rapportera om, tågen gick som de skulle, första två varven något sävligt tack vare vissa traktionsproblem, men ändock i tid. Tredje varvet bjöd på en vagn extra, och fullt fungerande lok, allt i allt tämligen smidigt!

Jag kom ihåg att stanna vid alla uppehållen, stannade rent av på rätt ställe (eller åtminstone tillräckligt nära rätt ställe för att räknas) och utan att allt folk steg av genom dörren längst fram i färdriktningen för den delen. I det stora hela väldigt nöjd med dagen, och känner mig något säkrare på att nästa veckas utflykt på egen hand på sträckan kommer gå något sånär smärtfritt.

Nu har vi bara två dagar kvar att beta av innan jag är färdig för egna utsvävningar med lok och vagn, spännande!

Kvällen den spenderas nu i Hallsberg, jag är åter tillbaka på gamla goda hotell Stinsen där man spenderat åtskilliga nätter under grundutbildningen till lokförare, och ja, så gott som allt ser fortfarande ut som det gjorde då, både i Hallsberg i stort och på Stinsen specifikt. Men de har faktiskt bytt ut TV-apparaterna mot platta sådana, om än väldigt små.

Blev att tänka på lite att det faktiskt i dagarna är hela tre år sedan man satt här, helt utan kunskap om tåg och allt därtill, redo att påbörja grundutbildningen till lokförare. Sedan dess har det hänt lite kan man lugnt konstatera, och än känns det bra!

Men, snart börjar det bli dags att prova sängen här på rummet, i morgon åker vi Hallsberg – Karlstad – Trollhättan – Karlstad följt av lite julbord med goda kollegor, och då är det bäst att vara utvilad!

Låt vardagspusslet börja

På måndag börjar Angelika plugga igen, lärarprogrammet här på Linköpings Universitet. Och med detta kommer även nya utmaningar för oss, framförallt innebär det att vardagspusslet kommer bli tämligen annorlunda, och för Kaspian innebär detta en hel del längre dagar än vad han hittils är van med på dagis.

Utöver detta skall dessutom Angelika börja pendla med buss från hemmet här i Hjulsbro till Universitet, en nätt liten resa som i bästa fall tar 40 minuter, för att byta ände på stan. Och det förutsätter att alla byten fungerar. Det är sådana här tillfällen man saknar att bo lite närmare skolan faktiskt.

I övrigt inga andra nyheter angående jobbalternativen till vintern, väntar på svar angående Karlstad alltjämt, funderar allt mer i Sundsvall och Östersundsbanorna, nackdelen med dessa är att vi alltjämt hamnar lika långt bort från släkten som nu, bara på andra sidan, på rätt sida dock…

Börjar alltmer sitta lite på nålar, jag gillar inte att vänta på svar!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén