ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: utmaning

En helt ny typ av utmaning

Jag har blivit med macro förstår ni. Ett område av fotografering jag haft förvånansvärt lite kontakt med trots över 15 år med digital systemkamera i något format.

Till slut så blev det dock ett fynd från Cyberphotos begagnatsektion, ett bättre begagnat Tamron 90 mm f/2,8 macro med 1:1-avbildning om vi ska vara specifika. Ett förvånansvärt välbevarat objektiv för sin onekliga ålder, det är inte direkt av senaste årsmodell.

Tulpan i Viken
Canon EOS R, Tamron 90 mm f/2,8 macro, 1/250s vid f/16, ISO 800

Att fotografera med macro medför ju dock en hel hög av nya utmaningar och mest nämnvärt är väl skärpedjup och tillgången till ljus. Massor av ljus.

Läs mer

På skolbesök

Ungefär så länge som jag kan minnas så har det här med att hålla presentationer varit lite utav en skräck, allra helst under högstadietiden som så. Även om det kan vara svårt att tro (Diana köper det inte alls) så har jag faktiskt en bakgrund i att vara ganska blyg utav mig. Typ extremt…

Saker och ting förändras ju tack och lov relativt mycket med åren och detta för att man utmanar sig själv i tid och otid. Exempelvis som med YouTube-kanalerna. Att utsätta sig själv för det man ogillar i hopp om att förändras.

När det i sonens skola blev på tal att som förälder få komma och berätta om sina jobb så passade jag på, efter att ha rådfrågat just sonen ifråga. Stå i ett klassrum inför femtontalet mer eller mindre lugna barn och berätta om lokföraryrket.

Helt otänkbart för säg 10-15 år sedan. Idag gjorde jag det! Jag och en (möjligtvis) något överarbetad Powerpoint-presentation.

Lokförarpresentation

Läs mer

En utmaning åt mig själv

Överväger så smått att ge mig själv en utmaning till det nya året, nämligen att ta 365 dagar i foto, d.v.s. en bild per dag, varje dag på det kommande året. Tanken är väl dessutom att i så fall publicera bilderna på bloggen här.

Frågan är om man kan hålla motivationen uppe under ett helt år? Kommer man ha möjlighet att ta minst en bild per dag? Hur kommer detta att påverka mitt intresse för foto? Jag vill ju inte gärna att det skall bli ett måste, för måsten brukar ta död på intressen.

Samtidigt kanske det är just vad som krävs för att hitta en större motivation till fotograferingen?

Jag går ju faktiskt inte en meter egentligen utan att ha en kamera med mig, alltifrån mobilkamera till fullformat, så rent praktiskt skulle det ju vara genomförbart..!

Konsten att köra riktigt, riktigt långsamt

Man skulle ju kunna tro att det här med att köra tåg endast handlar om att köra fort, eller åtminstone enligt körplanen, även om det stundvis har sina hinder.

Ibland kan det dock vara av viss fördel att köra långsamt också, eller som idag, riktigt, riktigt långsamt! Platsen är i vanlig god ordning Stockholm Södra, där fyra spår mot Stockholm C plötsligt blir två, och trängseln ökar!

Här är en stor del av saken att inte behöva stanna, och det går oftast rätt bra eftersom DLC Stockholm har ordentligt bra flyt på trafiken i normala fall! Idag ringde de dock och förvarnade om tågträngsel ungefär i höjd med Årstabron, och påtalade att vi skulle komma till att vänta en aning innan vi fick plats på Stockholm C bland alla andra ankommande tåg.

Så, ungefär här blev det då en utmaning, kan man hålla saker och ting rullande, utan att hindra bakomvarande trafik i alltför stor omfattning?

Självklart är det värt ett försök och i snabb snigeltakt rullar vi in på plattformen alltjämt medan ett pendeltåg står på ett av de andra spåren och pysslar med sitt resandeutbyte. Inser att detta blir en tämligen omfattande utmaning och drar ner på tempot än mer, vilket slutligen leder till att en gammal tant med rullator med lätthet skulle kunna ta en enkel promenad förbi oss där vi i en knappt mätbar hastighet glider mot den fortsatt ilsket röda stoppsignalen.

Till slut rullar äntligen pendeltåget från plattformen intill och även om den där ilsket röda signalen nu börjar bli löjligt nära så tänds ändå ett litet hopp, det är viss prestige i att inte behöva stanna nu!

Med endast ett par-tre meter kvar till signalen, just när det är dags att kapitulera och bromsa till stopp så slår den äntligen om och istället för broms blir det en uns av pådrag för att få upp lite mer fart i väntan på bättre signalbilder längre fram.

En kortare stund senare landar vi då på Stockholm C och spår 19a, inte bara en gång, utan pinsamt nog två gånger, ATC-enheten tyckte visst att jag behövde hjälp att stanna, på en plats där DLC Stockholm inte helt och fullt hade uppskattat det…

Men, alla kom fram, vi var i tid, alla nöjda glada..?

Tåget som inte ville vara i tid!

Efter lite hastiga och lustiga turändringar med kort varsel så blev min lilla övernattning i Arvika mellan igår och idag, istället utbytt mot två sena turer mot Stockholm, till såväl för som nackdelar! Fördelarna är sovmorgon, sova hemma och ännu en sovmorgon. Nackdelen är väl närmast att dagen idag blev en aning längre än ursprungsplanen..!

Men, nåväl, inga större bekymmer i det! Både igår och idag är dock samma tur, att köra tåg 634 till Stockholm, vända det i Karlberg, ha lite rast, byta av tåg 47 och sedan köra det tågsättet till Karlstad, där det blir sedvanlig rundgång, undanväxling och avställning. Denna variant har jag provat en gång tidigare sedan T12 började gälla den 11 december, och det tycks som om jag har en ny utmaning här i livet, nämligen att få tåg 647 att vara i tid till Karlstad..!

Båda de gånger jag haft det hittills har det nämligen varit en aning uppförsbacke på ett eller annat vis. Första gången, i förra veckan, så fick jag mig ett långsamt godståg före från Laxå till Kristinehamn, inte helt smidigt och gjorde att vi var 8 minuter sena dit, varpå även en rullstol skulle av tåget och därmed var alla chanser att köra in tid puts väck.

Igår kväll fick vi det långsamma godståget före redan i Katrineholm istället, DLC Stockholm erkände utan omsvep att de gjort ett misstag och bad om ursäkt! DLC Hallsberg ordnade omkörning i Vingåker men då var vi redan 7-8 minuter sena. Körde in så att vi skulle kunnat ankomma Hallsberg c.a 5-6 minuter sent istället, men då var det stopp in i Hallsberg. Körde in mer tid sedan uppåt Laxå till, men fick sakta ner för tågmöte i Hasselfors. Körde ännu en gång in tid till Kristinehamn och var 5 minuter efter vid avgång därifrån, men fick invänta tågmöte IGEN i Ölme varpå slutnotan hamnade på 8 minuter efter tidtabell till Karlstad..!

Men, anslutningen mot Charlottenberg och Sunne höll i vart fall, och det är ju alltid något!

Till kvällen gör vi ett nytt försök, någon gång ska väl det där jävla tåget vara i tid!?

En släng av lövhalka

Hösten är en fantastiskt vacker årstid, åtminstone de där soliga lagom varma dagarna när man till fullo kan njuta av alla färger ute i naturen, för att inte tala om denna underbart klara härliga luften man får andas!

Detta är vår fiende, låt oss alla bekämpa den!

Foto: www.fotoakuten.se

Dessvärre så är det en aning svårt att njuta av hösten sedan man började med detta lokföreri, hösten för nämligen med sig den enskilt största orsaken till grå hår bland lokförare, lövhalkan..!

Årets säsong verkar dessutom bli en lång en, första slängen kom redan i samband med den där avdankade orkanen Katia i mitten av september, dvs över två veckor sedan, och än finns det många löv kvar på träden som kan ställa till med kaos och elände, som t.ex. igår!

Redan på vägen upp till Stockholm under sena morgonen/förmiddagen kändes det av halka, trots torrt och soligt väder, funderade för mig själv hur detta skulle bli med en dutt av regn också, en dum tanke tydligen.

På vägen tillbaka mot Värmland så kom nämligen det där regnet jag inte alls önskade mig tidigare på dagen, på väg ut från Hallsberg började det så smått och satte en käpp eller två i hjulen under försöken att få fart för att kunna lämna Hallsberg kvickast möjligt, men än gick det hyffsat även om hastigheten aldrig översteg 140 km/h, vilket är en aning mindre än de 160 km/h körplanen är lagd för.

Lagom till Laxå visade det sig dock att regnet gjort kaos för andra stackare, ett godståg hade fastnat på väg ut från Kristinehamn vilket gjort andra tåg sena och eländiga. Resultatet blev dryga 10 minuters straffrunda på sidospåret i Laxå innan banan upp mot Värmland blev fri för vår framfart.

Sedan var det ju det här med att komma upp i fart också, inte fullt så lätt som det kan låta. Till slut kunde vi nå omkring 110 km/h vilket i vart fall säkrade första uppförsbacken från Hasselfors mot Svartå, gött! På väg ner mot Svartå passade jag även på att lägga ut lite sand åt mötande godståg som stod på sidan och såg kallsvettig ut inför sitt försök att bestiga kullen.

Började fundera så smått på hur avgången från Degerfors skulle gå till, för av någon underlig anledning har man valt att placera stationen i en liten gryta, med uppförsbacke åt båda håll, tack tack för den! Dessutom bjuder Degerfors på en extra hastighetsnedsättning till 40 km/h p.g.a. slipersbyten, vilket inte heller underlättar det där projektet att samla fart innan det bär iväg uppförs.

Passade på att sanda friskt samt använda slirbromsen för att värma upp löpbanorna på lokets hjul på väg in mot plattformen, samt stannade så tidigt jag vågade för att lämna mesta möjliga plana mark för att samla fart inför uppförsbacken efter uppehållet. Skickade även i förebyggande syfte bak en passåkande förare till sista vagn för att kunna vara signalgivare, om det skulle gå åt skogen och backning behövdes.

Kom i vart fall upp i mina tillåtna 40 km/h innan backen började, sen blev det ett spel med slirbroms, sandning och försiktig hand på pådraget uppför denna kurviga backe, och upp kom vi, det gick inte fort, men vi fastnade i vart fall inte, yey! Dock ganska glad över att “bara” ha 6 vagnar i kroken, istället för de 8 som brukar hänga där omkring helgerna, det blir nästan 100 ton extra vikt som skall upp då…

Sedan började det alltmer torka upp igen i takt med att vi rörde oss västerut, men då var skadan redan gjort och när jag väl blev avbytt i Kil så var vi dryga 15 minuter efter tidtabell, från att ha varit i rätt tid hela vägen från Stockholm till Laxå, surt värre!

Men jag är ändå väldigt glad över att inte köra godståg, de förarna har det än värre såhär års, men de slipper i vart fall försöka förklara varför några små löv kan bli så attans hala…

På önskelistan står nu alltså några frostnätter och en ordentlig höststorm, så att löven liksom trillar ner allihop på en gång, så är det klart sen och det går att köra tågen lite lättare, helst av allt får detta gärna ske under ledig helg, så att jag slipper drabbas av det dessutom..!

Någon som kan ta på sig att fixa det..?

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén