ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: uppsalapendel

Det där gick ju fint!

Uppsala-varvet för dagen alltså. Det gick fint. Som sig bör med inte en endaste förseningsminut att rapportera varken från tåg 842 eller från tåg 851. Ramlade in sådär prydligt och bra, före tidtabell på Stockholm C rent av.

Resten av kvällen däremot, not so much…

Rökfylld centralhall

Rökfylld centralhall

Redan avbytande förare förvarnade om att brandlarmet precis gått inne i centralhallen på Stockholm C. Inget att hetsa upp sig som så över tänkte jag, det har jag varit med om förr liksom. Standardprocedur att vänta in en snar öppning när faran konstaterats över.

Not so much idag…

Läs mer

Omkörning – dag 139/365

Omkörning

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 800, 1/30 sek vid f/9,0

Lång dag idag, som alla dagar med övernattning. Dagens bild får därmed bli från avslutande passresa mellan Stockholm C och vagnhallarna i Hagalund, när en norrgående Uppsala-pendel kör förbi oss några spår bort.

Väntan – dag 56/365

Väntan

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 1250, 1/60 sek vid f/2,8

I mitt jobb inkluderas en hel del väntan, allra helst väntan mellan tågen, som vid tillfället då bilden ovan togs, då jag väntade på att få rulla iväg från Stockholm C mot Uppsala med mitt 9 vagnar långa loktåg. Dagen bjöd alltså på ett varv Uppsala-pendel, vilket är sådär lagom underhållande för en sådan som mig som inte direkt uppskattar pendelkörning. Men, det ingår i turen så det är väl bara att le och se glad ut?

Mjukstart?

Nåja, ordet mjukstart kanske är en aning överdrivet för att beskriva de inledande dagarna av nya tågplanen, T13…

Den första dagen av T13 spenderade jag på absolut bästa sätt, helt ledig! Istället var det dag 2, d.v.s. måndagen som fick bli min första dag, och hur gör man då detta på bästa vis för att jämföra? Jo, man kör en repris på ungefär samma tur man hade som avslut på T12 så klart!

Därmed var det till att vakna tidigt och befinna sig på jobbet kl 05.50 för att därefter ta en sväng till Stockholm med Värmlands eget direkttåg, med sista uppehåll i Degerfors innan Stockholm C.

Man kan väl säga att det gick halvhyffsat åtminstone, trillade in 5 minuter efter tiden på Stockholm C efter lite bekymmer med halka och andra tåg ivägen av och till. Därefter blev det till att lite raskt byta fordon då mitt skulle vända till Göteborg och det som kom från Göteborg skulle till Hagalund.

Här hann jag nästan ta mig till Hagalund, men strax innan Solnatunneln blev det allt spänningslöst och det var bara att stanna till vid första bästa signal och söka orsaken till detta. Fick information om att det var räddningstjänsten som begärt spänningslöst p.g.a. brand i Hagalund och det var därmed bara att konstatera att detta skulle ta lång tid.

Rullade fram till tunnelmynningen i Solnatunneln och stannade där, för att kunna avnjuta någon form av dagsljus åtminstone. Därefter var det bara att ta ner och avaktivera tågsättet varpå alla batteriförsörjning bröts för att kunna få liv i maskineriet igen så småningom. Roade mig även med en promenad längs med tågsättet för att tömma hela tågsättet på färskvatten för att undvika frysning i vattenledningarna, i fall stoppet skulle bli långvarigt. Detta ska visserligen ske per automatik innan batterierna blir för dåliga, men ibland är det skönt att göra vissa saker manuellt i förebyggande syfte!

Vy från Solnatunneln

Efter sisådär 1,5 timme i ovisshet så gick signalen framför mig om till grönt och strax därpå ringde telefonen med meddelandet om att det nu åter fanns spänning i kontaktledningen. Dags för projektet att få liv i maskineriet igen, på med batteri, aktivera hytten och dra igång tryckluftssystemet. Tack vare en snabb avställning så gick detta helt och hållet smärtfritt och efter en lagom lång stund med laddning av tryckluften kunde jag rulla in i Hagalund.

Tyvärr kom jag bara två signaler till innan det återigen blev stopp, denna gången på grund av alla köer som det långvariga stoppet orsakat. Nu började det dessutom bli en aning besvärligt för mig att hinna med min retur till Karlstad, tiden började rinna iväg ruskigt fort!

Till slut fick jag dock tillstånd att lämna mitt fordon där det stog och ta mig fortast möjligt in till Stockholm C för att därifrån köra mitt nästa tåg åter till Karlstad. Bara att återigen plocka ner allt och bryta batterierna i fall att det skulle bli spänningslöst igen innan någon ny skulle hinna ut till fordonet.

En taxiresa och en snabbrast senare kunde jag dock kliva ombord det SJ 3000-tåg som skulle köras hem mot Karlstad, min premiärtur på vårt nya fordon. Efter lite snabb påfyllning av matvaror till bistro och 1a klass kunde vi till slut lämna Stockholm, tyvärr då drygt 20 minuter sent.

Färden hem flöt sedan så fint så, denna nya arbetsplats skötte sig mycket väl under färden hem. Förseningsminuterna kördes in så gott det gick och till slut kom vi till Karlstad 8 minuter efter ordinarie tid, helt okej under omständigheterna ändå!

Igår var det då dags för dag två i denna nya tågplan, körning till Stockholm, ett varv på Uppsala och sedan övernattning och returresa idag på morgonen. Den här gången började det dessutom riktigt bra, var i rätt tid hela vägen till Södertälje, där vi rent av var 6 minuter före tiden vid ankomst.

Men säg den glädje som varar, lagom när det är dags att stanna ringer DLC Stockholm och meddelar att det är växelfel mellan Södertälje och Flemingsberg, vi blir ståendes tills vidare, ingen prognos att ge.

Det är alltid lika intressant att försöka inge någon form av hopp när man skall ropa ut eländet i högtalarna ombord, det är liksom lite svårt att bygga något på orden “ingen prognos”…

Tyvärr tog det allt sin stund, först över en timme senare kunde vi fortsätta färden mot Stockholm och detta dessutom kryddat med att behöva passera en signal i stopp och manuellt kontrollera att växlarna framför tåget ligger rätt. Från 6 minuter tidig till 70 minuter sen, bara sådär.

Inte blev det heller mycket bättre till Uppsala-varvet, tågsättet kom iväg sent från vagnhallarna, gick 10 minuter sent från Stockholm, fastnade bakom andra tåg och trillade in i Uppsala 13 minuter efter tidtabell. En snabbvändning senare gick vi åtminstone på tid, och var fortsatt på tid fram till efter Märsta. Åter en gång var det dags för växelfel och ännu en 10-minutersförsening, frustrerande var ordet!

Till Hagalund kom jag till slut åtminstone på tid och kunde avnjuta min nattvila utan besvär, alltid något en dag när inget tycks vilja vara på ens sida.

Till morgonen var det då dags för lite mer SJ 3000-körning i tåget hem. Efter en något kylslagen promenad ut på bangården var det bara att snyggast möjligt häva sig upp på tåget och aktivera upp hytten. Såg till att göra mig ordentlig hemmastadd där i den datoriserade arbetsmiljön och begav mig ner mot Stockholm C.

X55 3346 i Hagalund

Efter några inledande meningsskiljaktigheter så började jag och tåget komma allt bättre överrens varpå  körningen hem till Karlstad gick mycket smärtfritt förbi. Rättidigheten var det inget att anmärka på och allt eftersom färden gick kom man allt mer fram till hur man snyggast kör detta mycket pigga och trevliga tåg.

Till Karlstad kom vi dessutom 5 minuter före ordinarie tid, en klart välkommen bonus efter några struliga dagar bakom sig. Lämnade över tåget till kollegan som skulle mot Stockholm och vandrade hem i solskenet.

Nu vankas det ledigt resten av den här dagen såväl som i morgon. På fredag-lördag är det Göteborg som gäller och helgen avslutas med buffé i Arvika på söndag. Blir klart spännande att se hur denna tågplan utvecklar sig, de tåg jag har kört har haft rimliga körplaner, men det verkar som det finns andra som haft det värre!

Lite av varje..?

Snacka om att dagarna varierar friskt ibland, även om det överlag börjar bli mycket trivsamt att jobba inom järnvägen igen så verkar det vara lite varannat tåg-stuk just nu, ibland helt och till fullo smärtfritt, nästa tåg händer allt?

Sista turen innan lediga helgen bjöd på överliggning i Stockholm, inte min favorit då det innefattar ett varv på Uppsala, visst är det trevligt med två lok och en massa vagnar mellan dessa, det som inte är trevligt är den mentalitet som alltför ofta visar sig bland resenärerna på sträckan, i tid och otid skall det nämligen hoppas på tåg som börjat rulla, något som är direkt livsfarligt, minsta snetramp eller snubbling så är risken enorm för att hamna mellan vagn och plattform, och har man då tur blir man av med kroppsdelar, har man otur, tja, ni förstår..?

Torsdagens försök bjöds på i Märsta, där en ung kvinna kom springandes efter att jag börjat rulla tåget och öppnade en dörr samt hoppade ombord, bara att snabbromsa till stopp och göra om avgången, följt av ett utrop om farorna man utsätter sig själv och andra för, fantastiskt nog kom det faktiskt en annan resenärer i Uppsala och tackade för utropet sedan, jag är fortfarande i lite chocktillstånd över det..?

Resten av torsdagen flöt sedan på så fint så, ja, det lilla jobb som var kvar dvs..

Fredagen bjöd på hemresa i god stil med en ytterst välfungerande X2a i mina händer, och det är ren njutning att köra en sådan, hade ett riktigt guldögonblick på väg mellan Kristinehamn och Karlstad, i strålande solsken kom vi farandes fram genom små S-kurvor ut över ett snöigt åkerlandskap som badade i de varmaste av vårsolens strålar, helt och hållet i rätt tid och med bra musik spelandes i högtalarna, en alltid lika fantastiskt upplevelse!

Helgen har sedan spenderats på den lediga sidan, dessutom med barnvakt från mina föräldrar och därmed har vi kunnat bara njuta i lugn och ro, utan förpliktelser på något vis, en liten återhämtning från den vanliga 2,5 års trotsen som just nu infinner sig på bästa sätt!

Tanken var från början att vi skulle passa på och gå på bio under helgen, detta blev det dock inget av tyvärr, gjorde något försök att kolla upp filmer och biljetter under förra veckan, men hittade aldrig något under helgen, och sedan glömdes det i stort sett bort helt enkelt. Istället blev det filmkanalerna på tvn och någon katastrofalt dålig Hollywood-katastroffilm (2012…), ja, filmkanaler och nyhetskanaler då, naturkatastroferna i Japan har hållit mig mycket fascinerad under helgen. Precis som 2001 när man satt på eftermiddagen den 11 september och bara stirrade på tv-sekvenserna som visades framför en, så satt man precis lika förstummad i fredags och bara chockat såg på hur tsunamin totalt och fullständigt ödelade hela städer, sådana oerhörda krafter!

Helgen avslutade vi lite fint med att jag hade sönder Angelikas bärbara dator, eller ja, skärmen på den rättare sagt, och en liten nödlösning med hjälp av en extern skärm håller den tillfälligt vid liv i väntan på beslut om hur vi ska göra med den.

Efter helgen var det i vanlig god ordning dags för överliggning igen, denna gången Arvika via Stockholm först, en nätt liten lagom sväng sådär. Fick mig ett 6 vagnar långt X2000-tåg på svängen till Stockholm, vilket är en aning för långt egentligen för spåret man kommer in på, det går, men inte mycket mer.

Började så fint så, ända fram till Laxå puttrade maskineriet på i riktigt god takt, sen fick den lilla damen lite humör, och bestämde sig plötsligt för att kasta ur sig “Fel på maskinströmriktare modul 1” samt “Fel på nätströmriktare modul 1” på samma gång, vilket innebär att tåget bryter strömen från kontaktledningen och hela tågsättet försörjs av batteriström, inte fullt så bra eftersom batterierna är fruktansvärt kortlivade i en sådan situation.

Rullade på så gott det gick i mina 110 km/h eller så, funderandes på vart man kan stanna bäst samtidigt som man försöker återställa strömmatningen från kontaktledningen, och efter några försök så återfick jag tillbaka allt till det normala igen, och efter en koll på hur kontaktledningen uppförde sig med strömavtagare uppe och inkopplad i fart kunde vi fortsätta mot Hallsberg, med lite extra vaksamhet över just kontakledningens uppförande, kände mig inte fullt så sugen på att riva ner den, det blir så tyst då…

Väl i Hallsberg blev det återigen spänningslöst, inga felmeddelanden denna gången och en passåkande lokförare hade meddelat mig om att strömavtagare och allt omkring detta såg bra ut, inte heller visste Trafikverkets driftledningscentral vad som orsakat spänningslösheten, men det var bara under en kortare stund och troligtvis inget orsakat av fordonet.

Färden till Katrineholm gick sedan i vart fall bättre, men på väg ut ur Katrineholm blev det allt ett mindre fel på säkerhetssystemet ATC, som begränsade hastigheten i några kilometer, frustrerande men inget mer. Efter detta fortsatte det tämligen händelselöst fram till Järna, strax innan Södertälje, där någon individ av okänd anledning befann sig precis intill banvallen, osäker på om han hade kamera med sig, men även om det inte var i direkt farlig närhet, så var det utan tvivel alldeles för nära för att kännas tryggt, och en varning till bakomvarande tåg om att sakta ner blev det.

Folk i eller i närheten av spåret är en ruskig pulshöjare, och man blir riktigt skakig av det en ganska bra stund framåt.

Nåväl, härefter flöt allt på precis som det skulle, dumpade mitt tågsätt på lagom avstånd från rastlokalen, dessutom långt före tidtabell, lunchen, om än inte fullt så delikat, intogs i godan ro, och lite tv-tittande, datorsittande och även soldyrkande hanns med innan det var dags att rulla mot Arvika.

Så gott det sedan var att kunna rulla ut ur Hagalund med sidorutan nerdragen på loket, njutandes av de varma solstrålarna, man riktigt njöt!

Färden till Arvika gick utan nämnvärda anmärkningar åt något håll alls, och även om jag fortfarande väntar på att få köra sträckan i dagsljus så var det bra nära, jagade solnedgången hela vägen från Karlstad till Arvika!

Morgonens klargöring och hemkörning av X2an flöt även den på riktigt fint, nästan i dagsljus dessutom! Hemma i sin egen säng strax efter 7 på morgonen efter en avklarad arbetsdag är inte fy skam!

Långpromenad med familjen och sedan hemmagjord pizza fick avsluta denna dagen, och i morgon blir det till att sitta reserv istället, vilket inte gör så mycket eftersom möjligheten att prova ut nya skor finns imorn, blir riktigt bra det!

Reserv väntar sedan på fredag igen, frågan är om man kan ta sig en tur till Oslo istället, inväntar fortfarande svar på den frågeställningen..!

Nu börjar det så smått närma sig läggdags istället, ögonen är trötta även om det blev någon timme extra sömn efter jobbet idag, och väckarklockan ringer ju trots allt i morgon också!

Varmt, stilla och mycket kaffe!

En bra sammanfattning av det här med att gå utbildning. Stilla är väl en sanning med modifikation i och för sig eftersom det är en del information som skall pressas in i den lilla bollen högst upp på kroppen, men ändå, det passade in. Kaffet flödar åtminstone i ordentliga mängder, som sig bör, hyfsat gott är det dessutom där uppe på Service Academy.

Råplugg RC6-lok!

Känns bra detta med RC-loken, stor fördel att ha utbildning på X10-familjen samt X2 sedan innan, mycket som känns bekant och hemma, sen är det bara körningen som skall spikas också, men övning ger färdighet på den biten. Dessutom är ju en stor del av turerna i Karlstad med just lok o vagn, så det bör gå ganska fort. Biten man inte riktigt ser fram emot är att gå runt med loket i denna vinter, med massa snö och is på eländigt omständiga platser…

Passade även på att åka ett varv Stockholm – Uppsala – Stockholm med de långa loktågen med lok i båda ändar, s.k. SMS-tåg, efter teoridagens slut, för att få en liten uppfräschare vad gäller linjekännedomen på den sträckan, ska nog gå bra, kanske… Har just ett sådant varv som någon av de första egna turerna så det är väl viss fördel att känna igen sig lite i varje fall. Dessutom fördrev man tiden lite smått också, inte helt fel, ett hotellrum är ju annars inte så väldans roligt.

Nu får det dock bli dags att försöka ägna skolböckerna lite tid igen, bäst så, medans man ännu är vaken!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén