ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: tyfon

Sådana dagar

I långa perioder flyter dagarna förbi utan att något egentligen alls uppseendeväckande händer under arbetspassen, stillsam och njutbar tid som sådan. Men som med allt annat kan inget gott vara för evigt, ibland får man istället dagar när inget tycks gå rätt väg. Har man riktig otur kan detta även utveckla sig till en stint av oflyt som kan sträcka sig veckor i taget, något går fel på varje pass!

Efter en stillsam period så var det igår tydligen dags att ha grytan omrörd igen med en dos av nära-annans-död, tekniska fel och slutligen en släng av ordentlig lövhalka för att verkligen markera eländet.

Gårdagens arbetspass bjöd då på ett varv på Göteborg, det kvällsvarv jag mer eller mindre abonnerat på under några veckor nu, där man kör det sista tåget hem för kvällen. I grund och botten ett väldigt trivsamt och lagom lättarbetat pass i gott sällskap av de nu faktiskt väl fungerande nya Regina-tågen.

På vägen ner mot Göteborg flöt allt på väl tills strax söder om Åmål, där noterades först ett samlandes jaktlag på högra sidan varpå jag påmindes om att älgjakten är igång i de dalsländska skogarna och att det var bäst att hålla extra uppsikt över stirriga djur.

Strax därefter passeras en av många vägkorsningar med små skogsvägar, endast skyddade av en signalanläggning av enklaste skick, en lampa som lyser när spåret är fritt att passera och som är släkt när tåg närmar sig.

Sådana anläggningar får endast placeras på vägar där ett fåtal personer kör, eller som ett dokument (BVH 701) från Trafikverket förklarar:

E betecknar enkel ljussignal och för bara sättas upp där en enstaka fastighetsägare använder plankorsningen.

En förutsättning är också att personer som är obekanta med förhållandena endast i obetydlig omfattning använder plankorsningen. På vägar till fastigheter med någon form av försäljningsverksamhet är signalen olämplig. På utfartsvägar och vissa ägovägar kan det vara lämpligt att kombinera signalen med en låst grind eller med ett vägmärke som anger förbud för trafik utan tillstånd.

På denna väg kommer det en röd Volvo av fyrkantigare modell (740/940) åkandes, till synes helt utan uppsikt och utan intention att stanna innan korsningen. Tack vare en extra god dos vakenhet hinner jag uppfatta detta och signalerar med tyfonen för att påkalla uppmärksamhet.

Detta tycks först dock inte heller hjälpa utan bilen verkar inte sakta ner varpå jag istället snabbromsar tåget samtidigt som jag fortsätter signalera med tyfonen oavbrutet. Att hinna stanna på den sträckan som fanns tillgänglig, ett fåtal hundra meter på sin höjd, är helt uteslutet. Det enda man kan göra är att försöka få ner farten för att minska krockvåldet om en kollision inträffar.

Till slut stannar bilen, på sin höjd 1-1,5 meter från närmsta räl just innan vi glider förbi med tåget i omkring 100 km/h. Eftersom Regina-tågen är lite breda om höften av sig, så kan det inte ha varit mycket till marginal mellan bil och tåg, men ingen kollision inträffade åtminstone.

Färden kunde dock fortsätta mot Göteborg i en något reducerad hastighet allt medan man försöker få ner pulsen till en mer normal nivå. Det adrenalinpåslag man får i situationer som dessa är inte att leka med, kan man lugnt säga!

Det tog dock inte lång stund till innan det var dags att snabbromsa och signalera, för ut ur skogen kommer det plötsligt en älgkalv springandes på ett inte alls tillräckligt långt avstånd. På något vis lyckades älgkalven dock ta sig av spåret utan att bli påkörd, även detta med minsta möjliga marginal. Efteråt kunde det dock höras det bekanta dunkandet av en hjulplatta från någon av de främsta axlarna på tåget, hjulen uppskattar inte flera efterföljande snabbromsningar i dessa hösttider!

Just när man satt och funderade vad detta var till att bli för en dag, lagom hunnit få ner pulsen en gång till, så studsar det över en älgko med tillhörande kalv framför näsan på en. Denna gången dock på ett mer behörigt avstånd och utan behov av åtgärder från min sida, men ändå något man hajar till på!

Resten av färden ner mot Göteborg gick sedan betydligt mer stillsamt till, mycket djur vid sidan av spåren men inget mer i vägen. Det går dock inte att förneka viss form av oro över hur resterande del av dagen skulle gå?

Väl framme avnjöts rasten i god ro, en promenad runt det vanliga stråket vid vattnet, en god bit matlåda på basen och en åktur i massagestolen innan det var dags att köra hemåt igen.

Bytte av ankommande tåg från Karlstad och bytte ände, började knappa in allt som skall knappas in i alla former av skärmar ombord för att ganska omgående mötas av en illavarslande felkod i ETCS-skärmen som sedan släckte hela tågskyddssystemet. Provade en snabb återstart (nåja, 2 minuter…) av endast ETCS-systemet utan resultat. Gjorde istället en återstart av hela fordonet, men utan bättre resultat.

Därmed återstod att bege sig till skåpet där all utrustning för ETCS-systemet sitter för att med lite mer brutalt våld ge sig på en återstart. Detta innebär en promenad rakt igenom tåget till mittenvagnens ena ände där utrustningen sitter, ett uppdrag nog så svårt samtidigt som resenärer stiger på och letar efter sina platser.

Efter att ha lite mer brutalt dödat hela systemet med hjälp av lokalt placerade brytare och säkringar med tillhörande väntetid så återställde jag allt och återvände till hytten. En tålmodig väntan senare så startade systemet upp och fungerade nu som det skulle, med flera minuter till godo kvar innan avgång, puh..!

Hemfärden flöt sedan på alldeles utmärkt, var sådär lagom tidig till Trollhättan för att kunna hämta den där koppen kaffe jag inte hann med att få innan avgång Göteborg. Lite småhalt väglag bjöds det på av och till i stort sett hela vägen, men värre skulle det bli.

I Grums är det av tradition alltid halt så fort det är minsta fuktigt, till stor del assisterat av Gruvöns bruk som ligger inte alls långt från stationsområdet. Ta detta i kombination med en dos av lövhalka och det blir riktigt intressant. Tack vare en bit erfarenhet i kombination med sund feghet i inbromsningen såhär års stannade vi utan problem vid plattform.

När det var dags att rulla vidare mot Kil – Karlstad blev det däremot en hel del mer sport av det hela, redan vid läge 2 av 7 på körkontrollen började hjulen spinna friskt, detta trots att våra Regina-tåg driver på 8 axlar av 12 och att det lutar lätt nedförs åt det hållet i Grums!

Konstaterade i takt med att farten så sakteliga började öka att kommande uppförsbacke, ett riktigt ökänt halkställe, skulle komma att bli riktigt intressant. Dessbättre lyckades jag få upp farten till omkring 60 km/h innan det började bära av uppförs, för sedan spelade det ingen roll vilket pådragsläge jag använde, det enda som hördes var ljudet av konstant hjulspinn.

Nu smått kallsvettig kunde man se hastigheten sakta sjunka i takt med att färden uppförs fortsatte, däremot kunde jag ändå konstatera att så länge inget oförutsett händer skulle farten vara tillräcklig för att om inte annat sega sig över krönet.

Passade då även på att ringa till DLC Göteborg för att informera om läget, “tokhalt” var frasen, och därtill rekommendera dem att inte lägga tågmöten eller stoppa godståg i Grums under natten, en fastkörning hade varit fullkomligt garanterad! Personen i andra änden telefonlinjen var mycket tacksam över informationen och förhoppningsvis kom den till nytta för andra!

Trots dagens utmaningar så ankom vi till slut såväl Kil som Karlstad enligt gällande tidtabell och utan fler missöden. Bara att nyckla av tåget, skriva rapport om den nära påkörningen av bilen och gå hem i natten.

Idag, om bara en stund eller två, så skall samma tur till Göteborg upprepas, det går inte att förneka en viss dos av oro i magtrakten, den finns där vare sig jag vill eller ej…

Stirrtävling med tre får…

Och här kommer alltså ett inlägg som klassar in bland de konstigast rubriksatta någonsin, men ja, denna spännande dag på svenska järnvägen bjöd alltså på just detta.

Satt där i godan ro på väg med mitt pendeltåg mot Norrköping, lugnt och skönt i solskenet. Strax innan Norsholm ringde driftledningscentralen och varnade för får i spåret, ett hade tydligen blivit påkört redan och fler fanns där, lägre hastighet alltså!

Kommer runt kurvan i lagom makligt tempo för att kunna stanna på siktsträckan, och jovisst, där låg ett påkört får mellan spåren, och mitt i mitt spår står det tre st andra och stirrar fånigt på mig. Tutar till lite lätt, ingen reaktion, stannar till en 5-10 meter från dom och tutar igen, det rycker bara lite öronen på dom, och kvar står dom och stirrar.

Och vad tusan gör man då? Kände mig ju inte direkt sugen på att fortsätta köra, kan bara inte köra på djur medvetet, eller något för den delen. Tuta hjälpte inte det minsta (snarare blev blickarna än mer korkade..), och suget att hoppa ner i makadam och elände och jaga bort dom kändes inte så stort.

Här följde alltså drygt 10 minuter stirrande, smårullande, tutande i försök att få dessa envisa får att flytta på sig, och till slut, med tågvärden mer eller mindre hängandes ut genom hyttdörren schasandes så lyckades dom ta sig nerför banvallen och åtminstonde tillräckligt ur vägen för att vi skulle kunna passera.

Det måste ha sett något så otroligt roligt ut, tre får stoppar stort tåg bara med ren och skär envishet, jag hoppas ingen var där med en kamera…

På vägen tillbaka sen så var Trafikverkets personal på plats tillsammans med polisen för att ta hand om de lösa djuren, och framförallt det skadade djuret, och sista varvet innan Nyköpingsåkandet tog över var allt frid och fröjd igen.

Allt som allt en smått udda förmiddag i Kimstad-trakterna, med en smått bisarr eftersmak!

Rum 143

Jahapp, sitter man här i Gävle då, lång överliggning är det som gäller, kom hit 17:58 idag, och åker 13:06 imorn, så trevligt så! Dock sitter jag klart hellre här på Scandic CH i Gävle än att jag puttrar omkring med fyllependel hemma i Östergötland, uscha då!

Här i Gävle kan man ju t.ex. gå och käka gott i god ro, och sen sitta på rummet med datorn i högsta hugg. Vis som man är så har man självfallet släpat med sig en både dator, hörlurar och bok om iPhone-programmering som jag nu gör ambitiösa försök att komma någon vart med, går jättebra som ni märker…

Lite segt är det dock allt att vara borta från min lilla familj såhär länge, det är nackdelen i det hela. Annars gillar jag det här ännu, i lagom omfattning.

I april väntar ju som tidigare skrivet tre veckor av hotellvistelse på rad, då lär man nog lessna på det roliga både en och två och tio gånger om. Men men, det äro endast tillfälligt!

Dagen har varit rätt trevlig ännu i varje fall, hade en alldeles underbart väl fungerande tyfon på min vagn idag, det var en ren fröjd varje gång man fick använda den, allra hellst i Uppsala där jag framkallade ett akut kalsongbyte för två små muppar som tänkte sig krypa under bommarna, har aldrig sett hängbrallefolk hoppa så högt förut!

Annars lugn och stillsam resa, så skönt det är att kunna åka i dagsljus så gott som hela vägen, jag älskar det här med ljusa, soliga dygn! Nu börjar det dessutom minska lite i snömängderna här o var, märks väldigt tydligt hemma att snödjupet minskat ganska duktigt senaste dagarna!

Ännu verkar dessutom snösmältningen vara som metreologerna önskat sig, dvs varmt om dagen, kallt om natten, allt för att slippa den vårflod vi annars får oroa oss över!

Men, tillbaka till boken nu, faktiskt, en liten stund i varje fall!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén