ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: tur

Lättnaden – dag 245/365

Stukad X-E1

Canon EOS 6D, 80mm, ISO 200, 1/5 sek vid f/8,0

Som de mer uppmärksamma/härdade besökarna på bloggen säkerligen noterat, så använder jag främst två olika kameror till mitt lilla projekt. Dels så har jag ju min Canon EOS 6D med lite olika optik till och utöver det så använder jag rätt frekvent ovan pjäs, min Fujifilm X-E1. Just Fujin åker ju med mig på jobbet av och till, bland annat idag, och har således fått ta emot lite stryk av och till.

Dagens omgång stryk var ju dock en smula mer än vad jag hade tänkt mig och för den delen, önskat. För när jag lite snyggt skulle slänga på mig ryggsäcken framme i Göteborg så hör jag bakom ryggen ett lite oroväckande klonkande ljud. Vänder på mig för att hitta min kära leksak liggandes på marken, asfalten, istället för tryggt placerad i min ryggsäck som uppenbart inte var ordentligt stängd. Plockar upp den plus tillhörande objektivlock lite raskt och ger mig av upp till mitt hotellrum med hjärtat i hallsgropen över hur pass skadad den kan tänkas vara.

Tack och lov, så tycks den ha landat på motljusskyddet, som är av metall dessutom, knölat till det en smula (mer än vad som syns) och därefter landat lite snyggt på marken utan så mycket som en ytterligare skråma. Snabbt funktionstest visade även att kamera plus objektiv tycks fungera som tänkt och lämnar mig därmed endast med kostnaden av ett nytt motljusskydd, 448 kr inkl frakt från Scandinavian Photo.

Andas ut, tackar Fru Fortuna för hjälpen och fortsätter njuta av en uppenbart mycket välbygd kamera ett tag till!

Att ha en sund dos flyt!

Få saker orsakar kaos i järnvägstrafiken på samma sätt som ett redigt kontaktledningsfel, något som bevisats några gånger för mycket. Hittills har jag haft en sådan där hälsosam dos med flyt gällande just kontaktledningsfel, visst har jag blivit parkerad i ett antal timmar någon gång i väntan på trafikstart, men alltid med spänning på tåget vilket alltid underlättar saker och ting i rådande kaos.

Några gånger har jag dessutom haft sådan tur att kaoset inträffar bakom mig, varpå jag kunnat undgå det hela med blotta förskräckelsen och oftast kunna fortsätta min resa tämligen ostörd.

Igår får räknas som ännu en dag då en stor portion tur räddar hela situationen, för igår var det dags för ett av de där kaosbringande kontaktledningsfelen. Platsen för kaoset var Kristinehamn där jag med mitt tåg 50 just mött tåg 51. Strax efter att ha rullat ut mot Degerfors från Kristinehamn blev det nämligen spänninglöst, något som knappast undgick att märkas eftersom pådraget bröts väldigt abrupt och en summer börjar ljuda inne i loket.

Dessbättre hade jag vid det laget redan fått upp tillräcklig fart och hade sådan tur att jag kunde fortsätta rulla en bit, för strax framför mig låg en nollsektion, en bit spänningslös kontaktledning innan man kommer in i ett nytt matningsområde!

Kunde konstatera att kontaktledningen ovanför mig inte rörde sig på något ovanligt vis samt att lokets huvudbrytare alltjämt var till och rullade så försiktigt förbi sektionen och ut på spänningssatt område igen.

Efter att ha pustat ut sådär lagom mycket kunde färden fortsätta mot Stockholm med ett öga eller två extra på hur kontaktledning och strömavtagare fortsatte bete sig. Under färden kunde man allt mer konstatera vilket flyt man haft, igen! Det mötande tåget hade inte alls samma nivå av tur utan kom tydligen blott 50 meter ut från plattformen innan det tog stopp. Totalt dröjde det över 4 timmar innan trafiken åter var igång förbi Kristinehamn igen!

Tids nog lär man ju tveklöst sitta där med skägget i brevlådan, hopplöst fast i ett spänningslöst område med fullsatt tåg och en sådan där lagom dos problem att ta tag i, men just för stunden är jag i allra högsta grad nöjd över att det inte var jag den här gången heller!

Istället avnjöts såväl gårdagens som dagens pass i rättidighetens tecken, precis så som läget varit ganska länge nu!

En sån dag!

Ja, en sån där dag när allt, precis allt bara fungerar sådär utmärkt som det ska göra alltså!

För tro det eller ej, men det förekommer faktiskt även sådana dagar på järnvägen, även om ingen eller nästan ingen skriver om dom.

Idag har det alltså körts tre tåg med resenärer, tåg 54 Karlstad – Stockholm, tåg 846 Stockholm – Uppsala och tåg 855 Uppsala – Stockholm, och tro det eller ej, men alla dessa tre tåg har varit i tid på ALLA uppehållen, närmare bestämt 16 st sådana för att vara mer exakt!

Som mest har jag varit EN minut efter tidtabell, eller körplan, valfritt, som bäst 7 minuter FÖRE tidtabell! Returen från Uppsala klarades dessutom av utan en endaste förseningsminut någonstans!

Man kan kalla det för ruskigt bra flyt, skicklighet, bondtur eller ett otal andra saker…

Jag säger bara, så underbart skönt, så avstressat, nästan njutning!

I morgon ska vi hem igen med tåg 621, och det vore ju inte fel om detta flyt fortsätter…

Kast med liten tur!

Ursprungsplanen för denna jobbhelg var att åka till Stockholm, ungefär nu i skrivande stund för att vara exakt, därefter köra ett varv med Uppsalapendel för att så småningom somna sött i sängarna på överliggningen i Hagalund.

Ursprungsplanen var det ja, sedan var det ju den lilla detaljen att det är banarbeten såväl i Älvsjö som utanför Katrineholm denna helgen, vilket gör att det tåg jag skulle kört hem på lördag, tåg 53 Stockholm – Oslo, kommer att omledas via Västerås – Jädersbruk – Hallsberg istället för den ordinarie vägen över Södertälje – Katrineholm – Hallsberg.

Det lilla lilla problemet med det hela är ju dock att jag inte kört vägen från Västerås via Jädersbruk till Hallsberg, något som jag skall ha gjort för att få köra där själv, inte helt bra alltså, något som inte direkt gjorde vår personalfördelning nämnvärt lycklig heller eftersom allt detta uppdagades i onsdags eftermiddag.

Dessbättre fanns det andra kollegor med samma jobbhelg som kunde byta lite turer med, om än med en aning nackdel till min sida, i stället för att sluta 13.05 på lördag blev det visst 20.49, men i stället får jag ju då sova hemma natten mellan fredag och lördag, vilket inte är helt fel!

Detta medför dock även en annan sak, den tur och det tåg jag fick idag hem från Göteborg är samma som jag hade för två veckor sedan, kvällen som inlägget Baksidan med mitt jobb handlade om…

Det skulle vara en lögn om jag sa att jag känner mig helt bekväm med detta, en uns av olust finns det allt i mig, även om jag mer än väl vet att det kommer att gå alldeles utmärkt idag, så går det inte att bortse från helt och hållet. Nu har jag kört förbi platsen ett antal gånger såväl med som utan sällskap utan besvär, och så bör det gå även idag, men ändå!

Nåväl, steg 1 är ju att åka passresa till Göteborg, så vi börjar där, 11.46!

En lång förklaring om en tur!

Hur ser egentligen en arbetsdag ut för en lokförare, vad tusan gör man egentligen, och hur vet man vad man ska göra? Ja, om någon kunde ta och berätta det för mig så vore jag väldigt glad!

Nej då, bilden här nedan kan få illustrera hur en tur ser ut, av en händelse detsamma som dagens jobb bestod av!

Karlstad tur 251

Eller, utskrivet i textformat:

Tur: 251 06:03 – 15:51

06:03 – 06:17 Orderläsning
06:17 – 06:27 Gångtid
06:27 – 06:32 Personalbyte
06:32 – 06:38 Disptid
06:38 – 08:50 Tågtjänst 452 Ks – Cst
08:50 – 08:58 Disptid
08:58 – 09:30 Tågtjänst 90452 Cst – Hgl
09:30 – 09:50 Disptid
09:50 – 09:59 Avställning

09:59 – 11:28 Tjfr. 1/4-tid

11:28 – 11:43 Klargöring
11:43 – 12:17 Tågtjänst 90633 Hgl – Cst
12:17 – 12:25 Disptid
12:25 – 15:11 Tågtjänst 633 Cst – Ks
15:11 – 15:36 Disptid
15:36 – 15:41 Personalbyte
15:41 – 15:51 Gångtid

Och vad betyder då all denna kryptiska text egentligen, vad gör jag egentligen på jobbet..?

Dagen börjar då kl 06.03 med att jag skall ta ut dels den körplan som innehåller tidsangivelser för tågets uppehåll samt mellanliggande driftplatser, till denna medföljer alltifrån noll till femtielva tillkommande order som gäller för den aktuella sträckan, t.ex. hastighetsnedsättningar, information om avvikande stopplats vid plattform med mera. Dessa order skall jag gå igenom och se vad som gäller för min del och för min färd.

Utöver detta tas även en fordonslista ut, som listar de fordon som skall medfölja i mitt tåg samt eventuella skador som finns registrerat på dessa. På denna lista finns även uppgifter om tågsättets vikt, längd och bromsförmåga. Även denna lista skall gås igenom för att se om det finns viktig, säkerhetsrelaterad information som rör mig.

Gångtid är sedan den tid som det uträknats skall ta att gå från vår åkstation i Karlstad till centralstationen, väldigt noggrant uträknad och av någon anledning dessutom lite längre tid än vad ombordpersonalen behöver, lokförare är tydligen inte riktigt lika raska i benen..?

Vid personalbytet skall den förare jag byter av informera mig om tågets skick, om det finns något att anmärka eller tänka på i övrigt, allt som oftast kommentaren “går bra detta!”, dessbättre!

Det som benämns Disptid är i detta fallet den tid som uppehållet i Karlstad är på, tåg 452 ankommer från Arvika kl 06.32 och avgår mot Stockholm 06.38, utfyllnad helt enkelt.

Tågtjänst, ja, den kanske inte behöver förklaras närmare, att framföra tåget från i detta fallet Ks som är driftplatssignatur för Karlstad till Cst som då är motsvarande för Stockholm C.

Efter detta kommer ytterligare en dutt av utfyllnad innan ännu en tågtjänst tar vid, nämligen att köra ut tågsättet från Stockholm C, Cst, till Hagalund, Hgl, vilket då alltså är vagndepån i Stockholm där det utförs städning, verkstadbesök, toatömning med mycket mera. Innan Hagalund gör man dock ett besök vid serviceplattformarna på Norra Bantorget, där tåget töms på mat och dryck.

Körplansenlig ankomst till Hagalund är i detta fallet då 09.30, varpå ytterligare utfyllnadstid tar vid, då tåget därefter får toaletterna tömda vid infarten till området, och sedan skall köras in på ett uppställningsspår. Ibland skall det bytas hytt och aktiveras i motsatt ände från vart man har kört tåget, på lok & vagn-tåg skall det oftast köras runt med loket till motsatt ände, alternativt till annat tågsätt eller till lokverkstaden, därav den frikostiga utfyllnadstiden samt även några minuter för eventuell avställning.

Sedan kommer vi till det alla järnvägare älskar mest, det som benämns Tjfr 1/4-tid, eller kvarstid. Kort förklarat, man har betalt 1/4 av varje timme utav denna tid, någon slags rasttid helt enkelt. Fördelen med denna är att man kan skriva övertid om man blir sen på den föregående aktiviteten, nackdelen är att det kan stundvis bli ganska många timmar där endast 1/4 är betald.

Efter denna njutningsfulla tid av rast, vila och matlåda är det dags att köra åt andra hållet. Först börjas det med vad som kallas klargöring, även om det inte är fullt så allvarligt i Hagalundsfallet, man går ut till sitt tågsätt och kör lite grundläggande funktionstester av broms, säkerhetsgrepp samt startar/kontrollera ATC-funktionen.

Därefter tar vi ytterligare tågtjänst i form av tomtåg 90633 som skall gå från Hagalund via Norra Bantorget för lastning av mat och dryck, ner till Stockholm C inför avgång. Efter ytterligare en dutt av disponibel tid mellan 12.17 då man skall ankomma från Hagalund, till 12.25 när det är dags att avgå mot Karlstad.

Tågtjänst igen då i form av tåg 633 mellan Stockholm C och Karlstad, där man har körplansenlig ankomst vid 15.11, varpå det blir disponibel tid ytterligare en gång då man skall göra det som kallas rundgång, dvs koppla isär lok & vagnar, köra runt loket till andra änden tågsättet, koppla ihop lok & vagnar samt utföra ett bromsprov för att kontrollera att allt fungerar normalt för färd i motsatt riktning.

Här blir det dags för ett efterlängtat personalbyte då tågsättet i detta exempel lämnas över till föraren som skall köra tåg 640 mellan Karlstad och Stockholm, med avgångstid 15:41, förhoppningsvis med orden “går bra detta!”. Ännu en sund dos gångtid från stationen upp till åkstationen och sedan är dagen avklarad, helst utan att behöva fylla i övertidsblanketter eller annat elände!

Solklart, eller hur?

Fast jag kan nog säga att det såg ut som rena grekiskan första gången jag såg en turförteckning, innan man lärt sig avkoda det hela…

Frågor på det..?

Hur man förbrukar 6 månaders dos tur på endast 30 minuter

Fredag kväll, strax före 21, ledig helg väntar, den första sådana efter semesterns slut, en aning efterlängtad ledighet i dagarna två!

Vad har man då hunnit med på dessa två första veckor åter i järnvägens tjänst. En hel del faktiskt, de första två dagarna gick ju bortsett från den lite väl tidiga väckningen ypperligen smärtfritt förbi, men sen blev det fredag och dags att ta sig ut på stambanorna igen, förbi Hallsberg…

Tog över ett tåg från Norge som var aningen sent, bara sådär lagom på marginalen för att andra tåg skall få stanna och släppa fram en, och lagom till orten där allt går fel, Hallsberg, så var det tämligen decimerat till endast 4 minuters försening, det går att leva med. Dagen till ära, dvs förra fredagen fortfarande, var det inte mindre än 8 vagnar i kroken på Rc-loket längst fram, inte fy skam direkt! Iväg från Hallsberg kom vi också utan större besvär, det gick nästan för bra, och så får det ju inte vara.

Därför var det utan tvekan dags att få reda på hur nära man kan vara ett kontaktledningshaveri, utan att faktiskt fastna i det. Och det visade sig att man kan komma riktigt nära, och att jag i endast en handvändning hade förbrukat alla tänkbara portioner tur en man kan ha på åtminstone ett halvårsbasis.

I godan ro på väg upp mot toppfarten 160 km/h blev det nämligen högst spontant spänningslöst, kolsvart och knäpptyst (bortsett från det irriterande pipandet som indikerar att nu är du en dum förare igen!) vilket givetvis gör att man får det där spontant urkorkade ansiktsuttrycket som mest liknar ett levande frågetecken.

I stunder av spontan spänningslöshet gör man dock sig alltid en tjänst om man kontrollerar huruvida kontaktledningen faktiskt är kvar ovanför taket, och om den dansar salsa eller bara beter sig normalt lössläppt. Och jodå, den var kvar, och lugn som en filbunke där uppe, alltså förblir mysteriet alltjämt ett mysterium.

I enlighet med god JTF-lära inleddes en inbromsning mot lämpligt stopp på Pålsboda driftplats under tiden som Hallsbergs eldrift söktes via telefonen, som lika kallt som jag kunde konstatera att jo men visst är det spänningslöst, utan att direkt kunna uppge en orsak till varför.

Funderade så smått spontant på hur långt man skulle kunna rulla med lok och åtta vagnar, men räknade ganska omgående ut att hur god hastigheten än må vara, så räcker det knappast till de trygga plattformarna i Vingåker, frågan var bara om hastigheten eller batterierna skulle ta slut först.

Istället fick det bli en alldeles fantastiskt vacker fickparkering intill Pålsbodas egna brandstation, komplett med väg inom rimligt avstånd för den eventuella evakueringen som mitt åttonde sinne nu började varna för så smått samt dessutom på raksträcka med nästkommande signal väl synlig och på lagom behörigt avstånd i fall av ett icke katastrofalt scenario.

Väl på plats, efter det inte helt mjuka men bestämda stoppet så var det då även dags att försöka göra ett förtroendeingivande utrop, givetvis på såväl svenska som engelska, om att man inget direkt visste, och lova återkomma så fort man visste lite mer än absolut inget alls, och dessutom varna för faran att försöka ge sig iväg på egna utflykter utanför tåget då det var en aning osäkert på om det kunde förekomma trafik på spåret intill.

När detta väl var avklarat passade jag även på att skydda mig själv mot min egna dumhet, och slog av loket med batteri och allt, få saker är nämligen mer onödigt än att övervintra en stund spänningslöshet bara för att sedan inse att det inte finns batteriström nog för att starta upp allt efteråt, skall man behöva hjälplok kan det åtminstone ske under mindre korkade omständigheter.

Passade även på att ta mig ett litet telefonsamtal med närmast berörda ombordpersonal och informera dessa om allt jag inte visste, samt att loket inte gick att nå via internkommunikationen för stunden, samt informera om den väl valda platsen för en evakuering och bussersättning.

Ja, vad gör man då sen, efter detta?

Givetvis ger man sig ut för att syna sin egendom, eller åtminstone lånade egendom för att se om man själv möjligen kunde vara orsaken till den påtagliga tystnaden i och omkring loket, men nejdå, allt såg så fint och helt ut, och kontaktledningen hängde där uppe så vackert så att man nästan kunde tro att den alltid gjorde det! Lämpligen passar man även på att informera min egna operativa arbetsledning, och då mer specifikt personalledningen, om att man just nu står still, spänningslöst, med vissa misstankar om kontaktledningsras, och utan ytterligare besked, samt att man riskerar att missa fortsättningen på turen om inga mirakel sker, bara för information sådär.

När man sedan gått runt där iförd självlysande orange väst en stund och kliat sig i huvudet för att ge intrycket av att man vet vad man pysslar med, så tar man plats i loket igen för att invänta bättre tider och bättre nyheter. När man gjort detta i säkert några minuter tar man istället fram gamla hederliga papper och börjar leta, eftersom man spontant inser att man nu, med batteriet i loket avstängt, inte längre har tillgång till loktelefonens snabbknapp för att nå eldriftledaren i Hallsberg.

Applicera handflata mot panna ungefär här.

Dessbättre hade jag tillräckligt god ordning på mina papper för att hitta numret nästan fort, och kunde skriva ner det på ett mer tillgängligt papper. Passade ju även på att slå herr Edl en signal för att förhöra mig om läget, och jovisst, kontaktledningsras var diagnosen, komplett med en eldsvåda var det tydligen också, inte helt bra alltså.

Detta var ju därmed ett fullkomligt toppenläge att bedyra sin oskuld i frågan, och förklara att här, där vi står, finns det minsann både kontaktledning och såväl hela som rena (typ…) strömavtagare som omöjligen kunde vara orsaken till eländet. Påpekade lite mer försiktigt att det inte heller fanns några skador på loket som tyder på att det var just vårt fel att det dumma blev så dumt som det blev.

Här hände det något så bisarrt som att någon på driftledningscentralen i Hallsberg kom med ett bra och lättande besked, måste vara en av få gånger i världshistorien det överhuvudtaget inträffar. Men, kontaktledningsras till trots, så stod vi så till att man kunde sektionera bort den defekta delen, den lilla sträckan mellan Pålsboda och Hallsberg, och därmed åter spänningssätta Pålsbåda och vidare mot Katrineholm.

Med hakan fast planterad i makadamen lyckades jag få fram ett spontant “Är du säker på det..!?” och ett “Ja, men då provar vi att ta spänning igen då..!?” och avslutade samtalet.

In i maskinrummet igen för att fippla tillbaka alla knappar och vred jag nyss pillade på, och sedan upp till förarhytten för aktivering av alla system, och se på fasiken om det hela inte magiskt startade upp så fint så, med stabil spänning i tråden ovanför, hur gick detta till!?

Gjorde ett mer eller mindre försiktigt utrop om den otroliga tur vi precis haft, samt utlova en fortsatt färd efter att alla system bara startat upp ordentligt, samt återkomma med information om hur stor försening detta lilla äventyr orsakat oss snarast möjligt.

Väl klar med detta tog jag mig ännu en ordentlig inspektionstur ut i makadam och slyskog för att verkligen, verkligen vara säker på att allt jag lovade var helt, faktiskt var det också!

Och jodå, visst fasiken såg det bra ut!

Ett snabbt samtal till Hallsbergs driftledningscentral med påpekandet om att vi nu hade tänkt oss att forsätta färden, och att närmaste signal var klart synlig från min fickparkeringsruta.

Aldrig har jag nog varit så ömsint och försiktig vid igångsättningen av tåget som då, dels för att jag var osäker på stabiliteten på kontaktledningsspänningen, dels för att säkerställa att kontaktledningen ovanför taket fortsatte uppföra sig bra i takt med att farten ökade. Den vägövergång en bit längre fram som dessutom legat nere under hela filosofistunden där i Pålsboda, och som därmed kunde inbjuda till en aning trotsigt beteende hos befolkningen inbjöd ju inte direkt heller till några högre hastigheter.

Men nog kom vi vidare, otroligt nog med endast en halvtimmes försening och med vetskapen om att vi precis undvikit ett kontaktledningsras med minsta möjliga marginal, helskinnade och under egen maskin dessutom, det är nästan inte riktigt sant, det är nästan rakt igenom orimligt!

Fortfarande såhär en vecka och många tåg senare har jag lite svårt att greppa hur väl allt föll ut i slutändan, några Trisslotter, eller några andra lotter heller för den delen har jag inte köpt, och kommer inte köpa på en avsevärd framtid heller, sannolikheten att jag har sådan tur med något igen under en lång tid framöver är väl tämligen mikroskopisk.

Kontaktledningen som rasade då?

Jo, den hängde de upp igen, bara för att den skulle rasa igen några timmar senare, och trassla in sig i det tåg jag skulle avsluta dagen med att köra till Hagalund, men det gjorde inte mycket mer för min skull än att det blev att åka pendeltåg ut till Ulriksdal istället för att jobba sista snutten, och det kan jag leva med på ett helt annat sätt..!

Dagarna i övrigt sedan dess tills nu har avnjutits en smula förkyld (mina bästa kompisar har hetat Ipren, Otrivin Menthol och Fishermans friend…), spruckna nattvilor, passåkningar och annat skoj, men det är andra historier för andra dagar.

Nu skall jag istället ta plats brevid min fru, i min soffa, äta lite chips, dricka lite läsk och bara njuta av en stunds ledighet, bara för att jag kan (och vill)!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén