ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: trafikverket Sida 1 av 2

Göra saker för att man kan

Håll i er nu, för här kommer ett inlägg som på sätt och vis faktiskt relaterar till ämnet järnväg, trots att det inte är tanken med den här bloggen längre.

Idag handlar det dock om järnväg för att jag roat mig med att göra en webbtjänst mest för att se om jag kunde och för att utforska Trafikverkets öppna API. Jag kunde, kort och gott, även om det än är långt ifrån perfekt eller för den delen, buggfritt…

Vad handlar det om då?

Läs mer

Var inte ett pucko!

Sluta genast gena!

Ny, skarpt ordad kampanj från Trafikverket gällande obehöriga i spårområdet, ett kärt (?) ämne för undertecknad som så många andra järnvägare. Ett problem som orsakar stora förseningar varje vecka, alla veckor, hela året om. Ett problem som i tid och otid leder till värre saker än förseningar.

Skall bli intressant att se effekterna utav detta, även om det kommer innebära en hel del kränkta människor som kommer i självupplevd kläm. Tyvärr tror jag inte på någon våldsam ändring i trenden på sikt utan för det krävs än mer staket och aktiva åtgärder kring spårområdet.

Många platser är även i stort (enormt) behov utav åtgärder för att underlätta en säker och trygg passage utav spårområdet för att faktiskt bli kvitt problemet, men det är inte fullt lika lätt åtgärdat utan skall först trätas om en längre period, framförallt kring kostnaderna…

Oavsett vilket så är det ändå positivt att se Trafikverket faktiskt göra något alls kring det hela. Dessutom sticka ut hakan så pass mycket som de gör. Positivt överraskad även om jag är skeptisk till reaktionerna som lär komma!

För övrigt, så har man tydligen höjt bötesbeloppet för obehörig spårvistelse till 3000 kr. Inte för att jag tror någon faktiskt kommer få böter i närtid, men ändå.

Jag lovar, jag är inte så negativ kring detta som jag kanske låter!

Pengar är inte problemet

Igår kunde man läsa om att planerna för dubbelspår (förlängt mötesspår?) i Väse avbryts. En satsning som är mer än absolut nödvändig och redan alldeles för sent tilltänkt i sig för att råda lite bot på den extrema kapacitetsbrist som råder på Värmlandsbanan.

Anledningen till detta? Inkomna anbud låg högre än Trafikverkets budget för arbetet.

Man skulle kunna dra detta till att Trafikverket saknar pengar. Så brukar det resoneras kring hela denna underhållsskuld som finns till den svenska järnvägen. Mer pengar skulle lösa alla problem.

Jag resonerar inte fullt så.

Läs mer

En sådan där dag…

Vissa dagar på järnvägen är lite sådär mer spännande än andra, vissa dagar saknar spänning helt, fast på fel sätt då.

Så började dagen, med avsaknad av spänning, på fel sätt alltså.

På väg ner mot Göteborg till med ett sådär lagom fullsatt tåg med sommarresenärer så blev det med lite lagom olämplig tajming spänningslöst. Ja, i kontaktledningen alltså. Detta innebär en och annan sak, delvis att det blir ganska svårt att köra eltåg av förklarliga skäl och delvis att det krävs omedelbar åtgärd av mig som lokförare.

Spänningslös kontaktledning KAN nämligen innebära att det är fara och färde. Därmed skall hastigheten i det närmaste omedelbart reduceras till en siktrörelse, OM det skulle vara fara och färde. Ett snabbt samtal till närmast sörjande och förvirrad tågklarerare gjorde dock klart att det inte rörde sig om en från deras sida medveten handling och därmed tar nästa instinkt för lokföraren vid, det instinktiva sökandet efter en plattform att landa lite småsnyggt vid.

För vår del var det Säffle som låg inom teoretisk räckvidd från vår position och därmed började jakten på rörelseenergin.

Problemet var dock att mötande tåg inte riktigt hann rulla in från sitt håll i tid för att vi skulle kunna ha tillräckliga signaler in. Istället fick vi avnjuta signalen “Vänta stopp” in mot Säffle, en signal som hann bli bättre väl där, bara inte tillräckligt bra. Eftersom beskedet om att vänta stopp mottagits innebar det att hastigheten var tvungen till att gå ner under 40 km/h innan signalen. Eftersom signalen då även står i uppförsbacke så innebar det i sig bara en sak.

F A I L . . !

Så nära, så långt bort

Med omkring 300 meter till plattform var det färdigrullat, så retligt nära men ändå så långt borta. Sjukt irriterande. Började känna en sådan där unken doft av evakuering där vi stod, fint parkerade intill välkänd snabbmatsrestaurang…

Tack och lov löste det okända felet sig själv och efter en kallsvettig stunds väntan så vaknade allt till liv igen, lagom när jag hade hunnit börja fundera på att släcka ner tåget för att spara på batterierna. Nog för att jag gillar när fel lagar sig själv, så är jag inte helt positiv när sådana här fel lagar sig själv utan att någon vet varför de uppstod till att börja med.

Trots allt, så kunde resan ner mot Göteborg fortsätta utan fler besvär och tro det eller ej, ankomsten var på minuten rätt till slutstation!

Sen skulle vi bara hem också. Inte fullt så lätt som det låter. Varför skulle det vara så liksom?!

På vägen hem var det dock spänning av annat slag som inföll, i formen av vägskydd som inte ville leka tåg riktigt till fullo. Det kan ha att göra med åskväder i närområdet, det kan ha att göra med bilister som befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle, men ett av vägskydden på sträckan Göteborg – Kil ville inte leverera enligt plan.

Vägskydd ur funktion

Innan någon nu får hjärtsnörp och börjar skrika om vårdslöshet vid fotografering, så kan jag försäkra er om att bilden togs under de mest kontrollerade utav former. Visserligen spärrar bommarna inte till fullo vägbanan, men de spärrar rätt del av vägbanan. Dessutom fungerar ljud- och ljussignaler till fullo samt att bilisterna stod snällt och väntade på att vi skulle passera i all försiktighet.

Strax innan detta så studsade vi mer eller mindre ner till stopp efter att såväl tågskyddssystem som yttre signaler med all önskvärd tydlighet visat att vägskyddet inte fungerade till 100%. Eftersom allt fungerade så strålande så kunde därmed bilden tas för att dokumentera en av järnvägens avvikelser för framtiden. En avvikelse som innan någon får nästa hjärtsnörp givetvis även rapporterats in till såväl Trafikverket som för intern hantering.

Andas djupt nu och räkna till 10 alla ni som får panik utav detta. Djupa andetag. Låt mig inte behöva bli så förbannat trött på att beskriva händelser ur vardagen igen.

Tro det eller ej, men trots detta och sena tågmöten så tog vi oss trots allt hem till Karlstad på tid. Utmärkt eftersom jag då hann med att krama om kära hustrun sådär mellan mitt och hennes arbetspass. Man får ta till vara på de stunder man får i det här jobbet…

Nu vankas några järnvägsfria dagar för egen del, dagar som istället skall ägnas åt att provköra bil (Vive la France…) samt förbereda mig själv och teknisk utrustning inför helgens insats på kollegas bröllop.

Sen har vi även en annan plan, jag och hustrun, som det kommer mer om det senare!

Ett enda mörker

Mörker vid Gamlestaden

Nog för att jag har något emot röda signaler, men svarta är värre. Eller ja, egentligen lika illa som röda då de i praktiken betyder lika mycket stopp båda två.

Så som på bilden ovan ser det dock ut vid Gamlestaden utanför Göteborg C sedan i lördags, då ett av Trafikverkets teknikhus gick upp i lågor. Resultatet är manuell hantering enligt blankett 21 för att ta sig in och ut mellan Göteborg C och Väner-/Norgebanan, eller BJ om man nu så vill. Utöver detta även en hejdlöst massa inställda avgångar.

För egen del blev det två stycken signaler att passera i stopp, med efterföljande reduktion i hastighet, på väg in mot Göteborg och inte mindre än fem signaler i stopp på vägen hemåt igen. Det senare var dock två mer än tänkt då ett växelfel gjorde saken ytterligare en smula komplicerat.

En kort inblick i vardagen som lokförare sådär, där ena dagen aldrig är den andra lik…

Osmaklig reklam!?

Under eftermiddagen slog jag mig en koll på det ständigt rörliga Twitter-flödet och fick se en tweet från kontot YB_Sodermalm som jag följer, en tweet som fick mig att tappa hakan rätt ner i sandlådan jag just då befann mig vid. Bilden som hörde tweeten till visade nämligen en just nu pågående reklamkampanj från ett av landets kaffetillverkare. På tre koppar var följande text utspridd:

Kan tågföraren få dig att se ljuset i tunneln?

Kom en kopp närmare det *oväntade*

– Gevalia

Detta skall ju då vara någon klämkäck reklamares anspelning på diverse ordlekar som anspelar på “ljuset i slutet av tunneln” men som för alla oss som jobbar inom järnväg såväl som garanterat räddningstjänst som polis, har helt andra associationer! Varje år dör nämligen 80-90 personer i spårområdet, större delen av dessa är rena självmord. Det brukar väl sägas att varje lokförare kommer att i allra högsta grad ofrivilligt agera bödel åt 1-2 personer, vissa fler medans ytterst få har turen att får slippa alls. Jag själv har varit nära och lever varenda dag på jobbet med risken att det kan vara dagen då det blir min otur.

Något sådant kunde jag givetvis inte låta passera helt obemärkt utan delade givetvis med mig av detta via nästa sociala medie, Facebook, där en inte alltför låg andel av mina vänner och bekanta jobbar inom just järnvägen. Flertalet som uppmärksammat detta har även tagit upp ämnet på Gevalias egna Facebook-sida där de samtliga fick samma ursäktande svar om att ämnet nu tagits upp inom organisationen.

För egen del hoppas jag innerligen att samtliga utav dessa ytterst osmakliga annonser tas ner omgående. Hur de överhuvudtaget ens kunde komma att godkännas som en bra idé kommer jag nog aldrig förstå. Man kan omöjligen ha gjort något som ens efterliknar research på ämnet, alls!?

Det kan säkert tyckas att jag och flera med mig, reagerar “onödigt” starkt på detta, att det bara skall ses som en “rolig” grej. Men det är inte särskilt roligt, inte för oss som kör tågen eller jobbar ombord heller för den delen. Det är inte särskilt roligt för räddningstjänsten heller, eller för polisen, eller för de anhöriga. Faktum är att varenda en av dessa årliga fall leder till oerhört lidande för väldigt många personer, varenda gång.

Så snälla reklammakare och snälla, snälla Gevalia, inse att denna så kallade reklam skapar oerhörda olustkänslor hos väldigt många människor, allra helst hos alla de som någon gång drabbats antingen som järnvägare, räddningstjänst/polis eller som anhörig utav självmord vid järnvägen.

Analog läsning – dag 18/365

Analog läsning

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 3200, 1/125 sek vid f/1,4

Tro det eller ej, men ibland händer det faktiskt att jag läser gamla, vanliga, hederliga tidningar också! Mitt liv kretsar alltså inte endast runt det digitala, bara mestadels.

På soffbordet just nu återfinns dels Fokus som åtminstone granskar Trafikverkets insatser, eller bristen av insatser, till en liten del samt Fotosidan magasin som i det aktuella numret har deltema om nakenfotografering, en genre jag själv gärna skulle vilja prova men som jag saknar frivilliga till.

Gillar int’ den färgen…

Om det är något ord som är mer än väl använt som störningsförklaring inom järnvägen så vore det väl signalfel, ett lagom långt ord som täcker in väldigt mycket, allt från trasiga glödlampor till hela ställverk som tvärlåser sig. Den gemensamma nämnaren är dock att signaler blir röda, allt blir omständligt och jobbigt och resenärerna suckar ljudligt.

Signalen i bilden är oskyldig till händelsen i inlägget

Normalt sett så inträffar detta stilla och fint, sådär så att man får en god förvarning, kan stanna lite snyggt och prydligt innan signalen, ta fram sin lilla blankett, fylla i sagda blankett och därefter trycka in en knapp och passera signalen i civiliserad form.

Ibland blir det inte riktigt så bra.

Som igår.

Gårdagen bjöd snarare på den där varianten där en stilla tanke går igenom lokförarens huvud, ofta i stil med “varför är det rött där?”, “det här blir inte bra!?” eller kort och gott “aj fan!”.

Gårdagens signalfel var alltså av den där lite mer spontant uppkomna varianten, den som inte förvarnas i tågskyddssystemet, eftersom signalen gått om till stopp efter att senaste uppdateringspunkten lämnat besked om vackert gröna signaler.

I järnvägstermer heter det fenomen som då uppstår OSPA, eller Otillåten StoppPassage, eller rödkörning i enklare termer. Resultatet av detta blir automatisk nödbroms från tågskyddssystemet, en riktig grisnit som i värsta fall kan flytta kaffekoppar från bord till knän och som dessutom innebär blankettskrivande och förseningsminuter.

Den här gången, som blev min fjärde OSPA kategori B sedan starten av lokförarkarriären,  så var det en växel på ett av sidospåren i Skattkärr strax öster om Karlstad som inte riktigt mådde så bra. När vi rullade in på driftplatsen med vackert grön körsignal och i runda slängar 140 km/h så hickade den till, vilket gjorde att alla signaler på driftplatsen gick från vackert grönt till elakt rött.

Detta lilla skifte i färg gjorde denna stackars lokförare en aning förvirrad först, men tämligen omgående kunde jag konstatera att det blir nog inte så bra detta och snabbromsade själv tåget mot stopp, var ju liksom lika väl att föregå den automatiska bromsningen som oundvikligen skulle komma inom kort.

Den nu elakt röda signalen, ja den passerades i god fart och sisådär 200 meter senare stod vi still, dessbättre kunde jag lossa upp bromsarna innan stoppet, så att andelen utspillda kaffekoppar skulle hållas till ett minimum! I förebyggande syfte hade jag även hunnit med att ropa om det kommande oplanerade uppehållet och utlovat en snar fortsättning på färden mot Arvika.

Väl stillastående så var det bara att ta telefonen och ringa till DLC Hallsberg som styr aktuellt område, ta fram lilla behändiga blankett 21 som berör stoppsignaler som skall eller ofrivilligt har passerats. Fyllde i denna gemensamt med fjärrtågklareraren enligt konstens alla regler och kunde därefter fortsätta färden så stilla, 6-7 minuter sen helt plötsligt.

Men nåja, väl framme i Arvika så var vi ju faktiskt i rätt tid igen, och jag hann dessutom med en omgång från kvällens buffé på hotellet, lagom för att få något i magen innan nattvilan.

Återstår att se hur länge det dröjer innan nästa ofrivilliga OSPA inträffar, min första inträffade under sommaren 2010 och därefter kom ytterligare två inom ett halvår. Sedan dess har det dock varit lugnt, och för min del får det gärna fortsätta vara lugnt ett tag till nu, jag föredrar mina signaler i grönt skick helt enkelt!

Julejobb

Julafton kallas alltså den dag som är på god väg att passera? Jag kallar den mer för vanlig arbetsdag, eller kanske inte helt vanlig då, hade en lite mer julanpassad uniformsmössa på mig idag!

Men, färd mot Göteborg stod på menyn, första gången sedan mitten av november dessutom! Sparkade igång mitt tågsätt där ute på en enslig och småkylig bangård och klarade av klargöring, bromsprov och framväxling utan större ord uttalade. Tog oss hela vägen till Kil innan något började strula, det råkade visst fällas på ett tåg åt motsatt håll lite för tidigt, men det löste sig med futtiga 3 minuter i försening!

Resten av färden flöt på utan bekymmer, påmindes återigen om varför det är en så trivsam sträcka att köra på, stundvis ruskigt vackert dessutom!

Soluppgång över Vänern på väg in i Åmål

Vik av Vänern vid Köpmannebro

Trillade slutligen in i Göteborg inte mindre än 7 minuter före tidtabellen, en aning nöjd över det kanske! Tog mig upp på personallokalerna de har där och kunde avnjuta en stunds gratis julmat, eller ja, skinka och köttbullar då i vart fall, för att försöka hålla det något sånär LCHF-stajl!

Dagen erbjöd bara en lite kortare rastning på västkusten, så snart nog var det dags att bege sig tillbaka till spår 10 och nära nog det tågsätt jag lämnade där timmen tidigare, enda skillnaden var ett nytt lok i rätt ände för färden åter mot Karlstad! Det andra var ju lite taskigt inklämt mellan vagnar och stoppbock..!

Detta nya lok visade sig dock inte vara riktigt lika bra som det jag lämnade, endast två av fyra motorer var med redan från start, och vid detta läge var det på tok för sent för fordonsbyte utan att det skulle bli alltför sent för att vara värt det.

Dock var inte detta allt som skulle gå fel innan avgång, vi fick dessutom även stå och invänta anslutande tåg som var en aning sent på väg från Malmö/Köpenhamn, men visst, det har vi förståelse för! Däremot var det väl inte helt smidigt när DLC Göteborg var på väg att skicka oss åt fel håll när det väl var dags att åka, något de i vart fall kom på INNAN vi rullade iväg från plattform…

Inte heller var det helt smidigt att de valde att ta in ett annat tågsätt som ankommande OCH skicka ytterligare ett som avgående innan det blev vår tur att göra ett nytt försök att rulla norröver igen. Men men, det kunde ju nästan slutat med elände där.

Men nej, dessutom fick vi tågmöte i stort sett omedelbart efter att ha brutit oss loss från Göteborg C. I 10 minuter blev vi ståendes för att invänta mötande tåg, verkligen tacksamt..!

När vi då slutligen kom på rull var vi alltså 18 minuter sena, med ett lok som endast erbjuder halv dragkraft! Man skulle kunna kalla det för en aning uppförsbacke, eller helst inte, för i uppförsbackarna tappade jag fart!

Men, skam den som ger sig, övervägde ett tag att köra snällt och försöka att inte tappa mer tid, för att skona de återstående två motorerna, men valde till sist att åtminstone göra ett försök att på kreativaste möjliga vis köra in tid med rådande förutsättningar!

De första minuterna fann jag tämligen omgående efter någon fantomsen inbromsning, men sedan var det värre! Till Mellerud var vi nere på 15 stadiga minuter, och fick tack vare det ett lämpligare tågmöte en lite välbehövlig bonus á 4 minuter från det uteblivna som var planerat en bitt norröver!

Skuggjakt

Fortsatte med ett antal fantomsena inbromsningar och erbjöd väl kanske inte den mest bekväma resan mot Karlstad, men tid körde vi in! När vi lämnade Kil var vi 7 minuter sena och eftersom ytterligare ett tågmöte föll bort så trillade vi till slut in på Karlstad C 3 minuter efter tidtabell, 15 minuter bättre än när vi låg som sämst till! Egentligen var det dessutom bara 2 minuter enligt min och lokets klocka, men visst, jag ger mig för Trafikverkets system..!

Det var i vart fall, efter veckans tidigare så miserabla försök till att minska förseningar, ruskigt skönt att kunna påverka dagens ursprungliga försening, allra helst med de taskiga förutsättningarna som rådde! En viss nivå av mallighet sköljde över mig när vi väl ankom Karlstad där, kändes riktigt gott!

I morgon gäller nya tag, mot Stockholm t&r igen, denna gång med Oslo-tåg i båda riktningarna, och Oslo-tågen är bra tåg numera, i och med att de har bättre uppehåll längs vägen!

Bring it on!

Det är inte lätt att förseningskoda…

Ja, ni ser rätt, ett inlägg till, på en gång, direkt efterföljande det förra, på ett helt annat ämne, men detta var nästan för bra för att motstå…

Råkade nämligen trilla in på trafikläget för ett av tågen jag körde igår, tåg 367 Karlstad – Göteborg, och blev en aning fundersam, ja, inte för att tåget var i tid hela vägen, det är normalt för mig, utan för sista raden, notisen intill ankomsten i Göteborg. Ja, lika gärna att låta bilden tala för sig själv kanske..?

Trafikverket informerar om SJ 367

Hur tänkte de nu..?

Nog för att det kan vara lite förvirrande för de som sitter och kodar det hela, körplansenlig ankomsttid är 16.32, på biljetterna samt i officiell information står det 16.45 eftersom detta är ett av tågen som har kundtidtabell, men om vi nu ankommer 16.30, vilket är före båda tiderna, så är det väl en aning överkurs att lägga in störningsinformation om tåget..?

Eller är jag ensam om att tycka det..?

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén