Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: tossebergsklätten

I brist på ljus

Årets mörkaste dag är här och det märks mer än väl, allra helst kopplat till bristen på snö. Inte för att jag klagar över bristen på snö, men ändå.

Vad blir då bättre än ytterligare återvinning från den där dagen jag länkade till här nyligen, den där dagen (natten) som jag spenderade på berget för att fånga soluppgången på årets längsta dag.

Soluppgång Tossebergsklätten

Lillebror är här!

Såja! Djupt andetag nu! Rubriken är givetvis vald för att en och annan ska sätta morgonkaffet i fel strupe. Inte handlar det om någon lillebror till sonen, så roligt ska vi faktiskt inte ha än på ett bra tag!

Däremot, så handlar det om lillebror i familjen Sony här hemma. Kamera alltså. En till kamera. Den sjätte i ordningen eller sådär skulle jag tro? Man kan väl ändå aldrig få för många kameror…

Vad det handlar om är i vilket fall Sony RX100 III, d.v.s. den näst senaste generationen utav avancerade kompaktkameror från tidigare nämnda tillverkare. Därmed också ganska lika i stil och byggkvalité jämfört med min Sony α7 II som numer alltså är storebror. Utöver dessa två finns det någonstans i lägenheten även en farfar, Dianas inte helt nya α300.

Sony RX100 III

Jag har länge suktat och dreglat över just den här kameran men inte riktigt funnit nyttan i att handla den för närmare 7000 kr. Av en händelse, när jag skulle visa just vad jag hade för tankar till höstens dejt med en solstol i värmen, så sprang jag på just lillebror. Med en gnutta tur så hittade jag ett exemplar som gått som demo-kamera hos Scandinavian Photo i Stockholm till ett riktigt rimligt och bra pris. Klart jag var tvungen att slå till!

I tisdags leverades han och i onsdags var det läge för en roadtrip, ni vet en sådan där dag när man bara vaknar och känner att man måste ut på vägarna och utforska! Självklart fick lillebror följa med och stå för en hel del bilder under dagen, tagna utav såväl mig som Diana, lite beroende på vem som först fick tag i honom.

Nedan följer kort och gott en liten bildkavalkad från vår tur runt Värmland, komplett med utsikt och glass, massor av kärlek och närhet.

Kurviga småvägar

Kurviga småvägar <3

Roadtripfika

Roadtripfika och minionplåster

Storebror

Storebror A7 II medföljde också

Vy från ett berg

Vy från ett berg i hjärtat av Värmland

Min tokiga sambo

Min tokiga sambo, precis så som jag älskar henne!

Med stadig hand

Med stadig hand på väg nerför berget

Kaffedags!

Kaffedags!

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Rakt

Stadig raksträcka mellan Hagfors och Munkfors

Bro över Klarälven

Bro över Klarälven

Kvällsljuset

Kvällsljuset vid någon enslig äng

Totalt klarade vi av en sådär 27 mil på Värmländska småvägar, komplett inkluderat en klassisk felkörning om sådär 2 mil eller så. Väder, vind, vägar och det mesta annat var på vår sida och dagen blev precis vad vi båda behövde.

Samliga bilder utöver den första är tagna med Sony RX100 III, redigerade i Adobe Lightroom med VSCO Film, preset Fuji 160S.

Natt på berget – dag 172/365

Beundrar utsikten

Canon EOS 6D, 24mm, ISO 400, 1/80 sek vid f/8,0

Just nu har jag 181 bilder att gå igenom från natten, som stod för ännu en i raden av smått galna idéer. Nämligen att välkomna årets längsta dag från Tossebergsklätten och då givetvis dokumentera detta med kameran då. Tanken var att försöka sy ihop något lite längre inlägg här, men jag tror faktiskt jag skall spara lite på alla bilder och sprida ut dem lite lätt fördelade över såväl Facebook som Flickr och Fotosidan istället. Detta dels för att jag vill redigera saker och ting i lugn och ro utan någon direkt press, dels för att många av bilderna i sig kommer vara värd sin helt egna uppmärksamhet!

Bilden ovan är hur som helst tagen strax före 04:00 i morse, solen har varit uppe i drygt 15 minuter och det börjar så smått bli dags att packa ihop saker och ting och köra hem mot Karlstad och sängen igen. Till Tossebergsklätten åkte jag runt 21:00 kvällen innan och det lilla av solnedgången som ett irriterande tjockt molntäcke inte dolde, kunde alltså också avnjutas på denna bergstopp. De fåtalet timmarna av det närmaste natt vi kommer såhär års spenderades alltså i en bil, på en parkeringsplats, på ett berg i hjärtat av Värmland.

Om det var värt det? Lätt! Även om jag hade önskat mig såväl mössa som vantar vid morgonens fotografering, så har det varit en sjukt mäktig upplevelse i sig. Lätt värt viss sömnbrist och resekostnaderna som tillkommer.  Men, som sagt, mer om detta kommer utspritt här och var vid senare tillfälle, för nu skall jag snarast återgå till att redigera bilderna från natten och tidiga morgonen!

Ren nöjeskörning

Tre dagar in på semestern och viss rastlöshet har väl infunnit sig, vad skall man fylla dagarna med om inte jobb!?

Nåväl, efter en välbehövlig sovmorgon så snurrade ju tankarna, soligt och fint ute, ett lätt sug efter att köra bil igen, men vart?

Tidigare har jag varit så smått sugen på att åka till SAAB Bilmuseum i Trollhättan tillsammans med sonen, men då bör man helst inte ta så mycket sovmorgon som jag gjorde idag, man bör helst rulla iväg ungefär samtidigt som jag vaknade idag.

Istället funderades det ut att återbesöka en plats jag och Angelika besökte förra sommaren, nämligen Tossebergsklätten mellan Sunne och Torsby. Och om man nu ändå skall ut och köra, varför inte ta en liten omväg, typ förbi Torsby via underbara småvägar på östra sidan om Frykensjöarna?

Dessa små härliga landsvägar som i stort sett helt saknar trafik bjöd ju som väntat på riktigt trivsam körning med stundvis otroligt vacker utsikt över såväl sjö som berg. Eftersom bilen i min ägo även råkar vara hyffsat körglad så gjorde det ju inte heller direkt saken värre!

Dagens goda gärning klarades av på väg ut ur Torsby, när vi med liten marginal rundade en stackars rävunge på villovägar i bästa älgtest-stuk med en lättare pulshöjning som resultat.

Utsikten från Tossebergsklätten i dagens solsken gick knappast att klaga på, alltid lika mäktigt om än smått svindlande högt stundvis! En fika med son och dennes farmor klarades av innan färden nedför berget och hemöver tog vid.

Hemfärden bjöd på såväl vinglande lastbilar som traktorer och småbilar vars förare hade vissa svårigheter att hitta en bekväm hastighet, en normal dag på svenska vägar kort sagt…

Totalt blev det väl en nätt tur på 20-22 mil eller så, väl värt bensinen det gick åt!

I morgon styr vi kosan söderut jag och lilla frun, mot Varberg av alla platser för att köra lite hyrbil igen, 35 mil E6/E45 väntar på oss efter fyra timmar tågresa, kan knappt bli bättre!

En sväng förbi Norge

Dags för en av de där sporadiskt få uppdateringarna igen då, jag har tekniskt sett slut på semester nu, den tog officiellt slut igår, men eftersom man hade en aning flyt med semestervalet i år så låg det två lediga dagar som inledning på det nya arbetsåret, inte helt fel!

Som avslutning på semestern så har vi även fått oss barnvaktshjälp av mina föräldrar, vilket gjort att än mindre tid spenderats åt datorn, och än mer tid till att faktiskt, hör och häpna, göra saker och ting!

Vi har under dessa dagar passat på att åka båtbuss, jubileumstur med M/S Vestvåg, ätit gott på restaurang samt gårdagens lilla roadtrip! Allt detta går ju givetvis att göra även utan barnvakt, komplett med treåring och allt, men det är ruskigt skönt att ibland få lite egen tid.

Gårdagen då? Då var det som sagt dags för en lite roadtrip! Vi hade bokat oss en Volvo C30 från Sunfleet för den lilla turen, och det blev en vackert röd sådan med 2.0F-motor i, alldeles lagom för oss två med packning. Hade klurat ut några alternativ, två norrut och en västerut som vi in i det sista valde mellan, och det blev norrut, mot Sunne/Torsby och sedan vidare in i Norge och runt en sväng, tillbaka via Magnor, Norge, Arvika och åter ner till Karlstad.

Vår roadtrip i kartformat [Google Maps]

Första stoppet blev vid en rastplats med namnet Stamfrändemonumentet strax söder om Sunne, för lite frukostintag baserat på medhavda goda mackor och juice i små tetrapack. Tittade även en stund på golfarna som gick ut på den intilliggande golftbanan och förundrades en aning över deras hobby, det hade ju inte heller varit helt fel att ha en luftdriven tyfon just då..!

Vidare iväg norrut och mot det första tipset som inhämtats från vänner och kollegor, Tossebergsklätten och dess utsikt! Vägen upp dit var minst sagt intressant, smal och mycket slingrande upp för det branta berget, dock helt nyasfalterad åtminstone!

Utsikt från Tossebergsklätten

Utsikt från Tossebergsklätten

Väl uppe på toppen betalade jag även några kronor för att komma upp i utsiktstornet, som bjöd på utsikten ovan, klart läckert, synd bara att vädret inte var lite mer på vår sida! Efter ett litet besök på toaletten och skriverier i gästboken så var det dags att åka nerför berget igen, och fortsätta vidare på vår färd.

Vi styrde vidare norrut mot Torsby, för att sedan åka länsväg 239 mot Lekvattnet och vidare in i Norge. Riktigt mysiga trakter att åka omkring i måste man säga, lite väl avlägset för min smak även om min fru njöt i fulla drag. Särskilt mycket av gränsen märktes det i vart fall inte, plötsligt ändrades vägmarkeringar och skyltar från svenskt till norskt utseende, och så var man i vårt västra grannland!

Tanken var även att försöka hitta en lämplig badstrand för att ta årets premiärdopp, vilket kanske inte kändes jättelockande med tanke på utetemperaturer om 18-19 grader, men det var inget vi tänkte låta hindra oss. Att hitta en badstrand var dock en aning svårare, till slut svängde vi av den norska fylkeveien (?) och in på en grusväg, där vi till slut hittade en stenbelagd båtiläggningsplats som fick duga som badstrand.

Norska roddbåtar

Søre Øyersjøen heter sjön som bjöd oss på 2011 års första dopp, i all stillhet med naturen omkring oss, en klart läcker upplevelse att kunna njuta av det lugn som omgav oss, bortsett från någon enstaka bil som passerade då och då, endast marginellt inom synhåll.

Utsikten vid Søre Øyersjøen

Här passade vi även på att äta våran medhavda mat, en pastasallad med ost & skinka åt mig och en grekisk pastasallad åt Angelika, samt bara njuta av den friska luften innan vi fortsatte turen söderut.

Efter någon timmes vila placerade vi oss i bilen igen och gav oss iväg ut på vägarna, för att så småningom leta oss tillbaka till gränsen mot Sverige igen. Det blev inga fler stopp innan gränsen, men här passade vi på att stanna för att kika på ett fredsmonument som står precis på gränsen mellan Sverige och Norge.

Fredsmonument i Morokulien

Monumentet markerar att det vid 1914 rådit fred mellan länderna i 100 år och syns från såväl landsväg som järnväg, klart roande att kliva fram och tillbaka mellan länderna, åtminstone en liten stund. På platsen finns även en bro som går över gränsen, eller som skylten säger:

Fredens Bro

Fredens Bro

2009

Världens minsta bro mellan två länder.
Till minne av Ove Martinssons engagemang inom Fredsplatsens Vänner

Morokulien

Efter detta satte vi kurs hemåt, med endast ett fikastopp på OKQ8 i Arvika som paus, klart nöjda med dagen som passerat, många mil blev det på vår tur, 325 km stod slutresultatet på när bilen återlämnades på kvällen, och det var väl värt det!

Vår bil för dagen, Volvo C30 2.0F

Volvo C30 är även en väldigt trevlig bil att köra och åka i, alldeles lagom för två personer med lagom packning! Motorn 2.0F var väl kanske ingen superhöjdare direkt, den gjorde sitt jobb och gav en förbrukning på runt 0,8 l/milen på vår färd, dock okänt vilken blandning det var i tanken av E85/95-okt, men sannolikt till största delen E85.

Idag är vi dock betydligt slöare av oss, det görs inte många knop i det Ewensonska hemmet idag, men det känns helt okej ändå!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén