ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: tillbud

Sådana dagar

I långa perioder flyter dagarna förbi utan att något egentligen alls uppseendeväckande händer under arbetspassen, stillsam och njutbar tid som sådan. Men som med allt annat kan inget gott vara för evigt, ibland får man istället dagar när inget tycks gå rätt väg. Har man riktig otur kan detta även utveckla sig till en stint av oflyt som kan sträcka sig veckor i taget, något går fel på varje pass!

Efter en stillsam period så var det igår tydligen dags att ha grytan omrörd igen med en dos av nära-annans-död, tekniska fel och slutligen en släng av ordentlig lövhalka för att verkligen markera eländet.

Gårdagens arbetspass bjöd då på ett varv på Göteborg, det kvällsvarv jag mer eller mindre abonnerat på under några veckor nu, där man kör det sista tåget hem för kvällen. I grund och botten ett väldigt trivsamt och lagom lättarbetat pass i gott sällskap av de nu faktiskt väl fungerande nya Regina-tågen.

På vägen ner mot Göteborg flöt allt på väl tills strax söder om Åmål, där noterades först ett samlandes jaktlag på högra sidan varpå jag påmindes om att älgjakten är igång i de dalsländska skogarna och att det var bäst att hålla extra uppsikt över stirriga djur.

Strax därefter passeras en av många vägkorsningar med små skogsvägar, endast skyddade av en signalanläggning av enklaste skick, en lampa som lyser när spåret är fritt att passera och som är släkt när tåg närmar sig.

Sådana anläggningar får endast placeras på vägar där ett fåtal personer kör, eller som ett dokument (BVH 701) från Trafikverket förklarar:

E betecknar enkel ljussignal och för bara sättas upp där en enstaka fastighetsägare använder plankorsningen.

En förutsättning är också att personer som är obekanta med förhållandena endast i obetydlig omfattning använder plankorsningen. På vägar till fastigheter med någon form av försäljningsverksamhet är signalen olämplig. På utfartsvägar och vissa ägovägar kan det vara lämpligt att kombinera signalen med en låst grind eller med ett vägmärke som anger förbud för trafik utan tillstånd.

På denna väg kommer det en röd Volvo av fyrkantigare modell (740/940) åkandes, till synes helt utan uppsikt och utan intention att stanna innan korsningen. Tack vare en extra god dos vakenhet hinner jag uppfatta detta och signalerar med tyfonen för att påkalla uppmärksamhet.

Detta tycks först dock inte heller hjälpa utan bilen verkar inte sakta ner varpå jag istället snabbromsar tåget samtidigt som jag fortsätter signalera med tyfonen oavbrutet. Att hinna stanna på den sträckan som fanns tillgänglig, ett fåtal hundra meter på sin höjd, är helt uteslutet. Det enda man kan göra är att försöka få ner farten för att minska krockvåldet om en kollision inträffar.

Till slut stannar bilen, på sin höjd 1-1,5 meter från närmsta räl just innan vi glider förbi med tåget i omkring 100 km/h. Eftersom Regina-tågen är lite breda om höften av sig, så kan det inte ha varit mycket till marginal mellan bil och tåg, men ingen kollision inträffade åtminstone.

Färden kunde dock fortsätta mot Göteborg i en något reducerad hastighet allt medan man försöker få ner pulsen till en mer normal nivå. Det adrenalinpåslag man får i situationer som dessa är inte att leka med, kan man lugnt säga!

Det tog dock inte lång stund till innan det var dags att snabbromsa och signalera, för ut ur skogen kommer det plötsligt en älgkalv springandes på ett inte alls tillräckligt långt avstånd. På något vis lyckades älgkalven dock ta sig av spåret utan att bli påkörd, även detta med minsta möjliga marginal. Efteråt kunde det dock höras det bekanta dunkandet av en hjulplatta från någon av de främsta axlarna på tåget, hjulen uppskattar inte flera efterföljande snabbromsningar i dessa hösttider!

Just när man satt och funderade vad detta var till att bli för en dag, lagom hunnit få ner pulsen en gång till, så studsar det över en älgko med tillhörande kalv framför näsan på en. Denna gången dock på ett mer behörigt avstånd och utan behov av åtgärder från min sida, men ändå något man hajar till på!

Resten av färden ner mot Göteborg gick sedan betydligt mer stillsamt till, mycket djur vid sidan av spåren men inget mer i vägen. Det går dock inte att förneka viss form av oro över hur resterande del av dagen skulle gå?

Väl framme avnjöts rasten i god ro, en promenad runt det vanliga stråket vid vattnet, en god bit matlåda på basen och en åktur i massagestolen innan det var dags att köra hemåt igen.

Bytte av ankommande tåg från Karlstad och bytte ände, började knappa in allt som skall knappas in i alla former av skärmar ombord för att ganska omgående mötas av en illavarslande felkod i ETCS-skärmen som sedan släckte hela tågskyddssystemet. Provade en snabb återstart (nåja, 2 minuter…) av endast ETCS-systemet utan resultat. Gjorde istället en återstart av hela fordonet, men utan bättre resultat.

Därmed återstod att bege sig till skåpet där all utrustning för ETCS-systemet sitter för att med lite mer brutalt våld ge sig på en återstart. Detta innebär en promenad rakt igenom tåget till mittenvagnens ena ände där utrustningen sitter, ett uppdrag nog så svårt samtidigt som resenärer stiger på och letar efter sina platser.

Efter att ha lite mer brutalt dödat hela systemet med hjälp av lokalt placerade brytare och säkringar med tillhörande väntetid så återställde jag allt och återvände till hytten. En tålmodig väntan senare så startade systemet upp och fungerade nu som det skulle, med flera minuter till godo kvar innan avgång, puh..!

Hemfärden flöt sedan på alldeles utmärkt, var sådär lagom tidig till Trollhättan för att kunna hämta den där koppen kaffe jag inte hann med att få innan avgång Göteborg. Lite småhalt väglag bjöds det på av och till i stort sett hela vägen, men värre skulle det bli.

I Grums är det av tradition alltid halt så fort det är minsta fuktigt, till stor del assisterat av Gruvöns bruk som ligger inte alls långt från stationsområdet. Ta detta i kombination med en dos av lövhalka och det blir riktigt intressant. Tack vare en bit erfarenhet i kombination med sund feghet i inbromsningen såhär års stannade vi utan problem vid plattform.

När det var dags att rulla vidare mot Kil – Karlstad blev det däremot en hel del mer sport av det hela, redan vid läge 2 av 7 på körkontrollen började hjulen spinna friskt, detta trots att våra Regina-tåg driver på 8 axlar av 12 och att det lutar lätt nedförs åt det hållet i Grums!

Konstaterade i takt med att farten så sakteliga började öka att kommande uppförsbacke, ett riktigt ökänt halkställe, skulle komma att bli riktigt intressant. Dessbättre lyckades jag få upp farten till omkring 60 km/h innan det började bära av uppförs, för sedan spelade det ingen roll vilket pådragsläge jag använde, det enda som hördes var ljudet av konstant hjulspinn.

Nu smått kallsvettig kunde man se hastigheten sakta sjunka i takt med att färden uppförs fortsatte, däremot kunde jag ändå konstatera att så länge inget oförutsett händer skulle farten vara tillräcklig för att om inte annat sega sig över krönet.

Passade då även på att ringa till DLC Göteborg för att informera om läget, “tokhalt” var frasen, och därtill rekommendera dem att inte lägga tågmöten eller stoppa godståg i Grums under natten, en fastkörning hade varit fullkomligt garanterad! Personen i andra änden telefonlinjen var mycket tacksam över informationen och förhoppningsvis kom den till nytta för andra!

Trots dagens utmaningar så ankom vi till slut såväl Kil som Karlstad enligt gällande tidtabell och utan fler missöden. Bara att nyckla av tåget, skriva rapport om den nära påkörningen av bilen och gå hem i natten.

Idag, om bara en stund eller två, så skall samma tur till Göteborg upprepas, det går inte att förneka en viss dos av oro i magtrakten, den finns där vare sig jag vill eller ej…

Kast med liten tur!

Ursprungsplanen för denna jobbhelg var att åka till Stockholm, ungefär nu i skrivande stund för att vara exakt, därefter köra ett varv med Uppsalapendel för att så småningom somna sött i sängarna på överliggningen i Hagalund.

Ursprungsplanen var det ja, sedan var det ju den lilla detaljen att det är banarbeten såväl i Älvsjö som utanför Katrineholm denna helgen, vilket gör att det tåg jag skulle kört hem på lördag, tåg 53 Stockholm – Oslo, kommer att omledas via Västerås – Jädersbruk – Hallsberg istället för den ordinarie vägen över Södertälje – Katrineholm – Hallsberg.

Det lilla lilla problemet med det hela är ju dock att jag inte kört vägen från Västerås via Jädersbruk till Hallsberg, något som jag skall ha gjort för att få köra där själv, inte helt bra alltså, något som inte direkt gjorde vår personalfördelning nämnvärt lycklig heller eftersom allt detta uppdagades i onsdags eftermiddag.

Dessbättre fanns det andra kollegor med samma jobbhelg som kunde byta lite turer med, om än med en aning nackdel till min sida, i stället för att sluta 13.05 på lördag blev det visst 20.49, men i stället får jag ju då sova hemma natten mellan fredag och lördag, vilket inte är helt fel!

Detta medför dock även en annan sak, den tur och det tåg jag fick idag hem från Göteborg är samma som jag hade för två veckor sedan, kvällen som inlägget Baksidan med mitt jobb handlade om…

Det skulle vara en lögn om jag sa att jag känner mig helt bekväm med detta, en uns av olust finns det allt i mig, även om jag mer än väl vet att det kommer att gå alldeles utmärkt idag, så går det inte att bortse från helt och hållet. Nu har jag kört förbi platsen ett antal gånger såväl med som utan sällskap utan besvär, och så bör det gå även idag, men ändå!

Nåväl, steg 1 är ju att åka passresa till Göteborg, så vi börjar där, 11.46!

I ledighetens tecken!

Så sammanfattas bäst denna helg, ledig, ledigare, Joakim! Och en välbehövlig ledig helg med för den delen, allra helst efter förra helgens misär, detta är en chans att på ordentligt vis vila upp sig och hämta ny styrka!

Hur inleds då helgen på bästa sätt? Jo, men givetvis genom att bli väckt kl 07:25 av en son som blir omedelbart pigg direkt han vaknar, som om någon tryckt på startknappen. Varför fungerar inte jag på det viset!?

Någon liter kaffe senare väcktes även frun i familjen upp och lite frukost intogs i godan ro innan hela familjen gav sig ut i det fantastiskt vackra höstvädret för en långpromenad runt i vår stad. Trots allt regn och elände som hösten för med sig, så är det något visst med den friska kalla luften och alla underbara färger ute, ren njutning så länge solen visar sig!

Helgen bjuder även på en hälsosam dos motorsport i form av Formel 1 från Singapore, ett kvällsrace på stadsbana, vilket bådar för lite extra spänning, och för en gångs skull är jag både ledig och hemma i tid för att kunna njuta av det hela, det ser vi fram emot! Då dagens kvalomgång dessutom råkade sammanfalla med middagstider här hemma, var det en fullgod ursäkt för att köpa hem mat från en av de femtielva pizzeriorna i området, som om man nu behöver en ursäkt för det…

Veckan som gått då, den har väl varit en mindre berg-och-dalbana av humör och känslor, men sakta men säkert återgår allt till det mer normala och jag återgår så smått till mitt egna lilla jag, även om jag kanske inte riktigt är där än.

Söndagen förra veckan var det dags för första egna turen efter fredagens händelser, en någorlunda problemfri tur ner till Göteborg tog igen sig på hemvägen, med sent vändande tåg, sena tågmöten, signalfel, brofel och slutligen lokfel för att inte nämna ett generellt humörfel, nivån av skit man klarar av att hantera var markant sänkt minst sagt..!

Måndagen kändes det hela betydligt bättre, och än mer så på tisdagens arbetspass, som flöt på hyffsat väl om inte annat. Onsdagen gav i sin tur en ledig dag, vilket spenderades i stort sett sovandes, åtminstone fram till 12-snåret varpå jag blev kvar i sängen framemot 14-tiden innan det var dags att stiga upp, mycket mycket välbehövlig återhämtning.

Torsdag-fredag lockade en överliggning i Arvika av alla charmiga platser. Färden upp till Stockholm bjöd dessutom på spårspring av den ruggiga sorten, i kurva, med en hastighet av 180-190 km/h, inte riktigt vad jag behövde. Bet tillbaka genom att skriva rapport om det såväl som om fredagens händelser under rasten i Hagalund. Resterande bitar av turen, samt dagen därpå flöt på så fint att det inte ens finns något värt att nämna om det hela, helg togs vid 7:30 i fredags morse!

Nu är snart den lediga lördagen helt avklarad, i morgon är som skrivet en ny ledig dag och inte nog med det, även måndagen bjuder på rast och ro, guld värt!

Frågan är nu mest, bör man göra närmanden på sin säng, med tanke på att sonen i familjen mest troligen är sådär löjligt pigg i morgon bitti igen, helt utan vetskap om sina föräldrars trötthet, eller ska man låtsas som om han kommer ta sovmorgon och därför fortsätta slösurfa några timmar till..?

Ja, vi vet väl säkerligen alla svaret, och jag kommer få lida för det i morgon bitti…

Baksidan med mitt jobb

Precis som alla jobb finns det bra och dåliga sidor, vissa av de värre än de andra och så är även fallet med jobbet som lokförare.

Igår hade jag mitt första ordentliga möte med en av de värsta baksidorna i mitt yrke, människor som inte längre vill leva. Då detta är ett inlägg som innehåller en hel del otrevligheter så väljer jag att lägga resterande text bakom en “Fortsätt läs…”-länk nere till höger om detta, så får ni aktivt själva välja om ni vill fortsätta läsa eller ej. En spoiler i förhand är att det den här gången slutade väl, personen i fråga valde i sista stund att avbryta och flytta på sig, och förhoppningsvis istället söka hjälp.

Läs mer

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén