ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: tankar Sida 1 av 2

Tankar om 2017

Lika självklart som att 2016 skall sammanfattas så bör det väl författas ett inlägg om förväntningarna kring 2017? Det hör väl lite ihop så att säga.

Vissa delar kring detta är väl mer självklara än andra, så som att längtan och förväntan kring kommande förlossning står tveklöst högst på alla listor om det kommande året. Få saker är väl så livsomvälvande som en förlossning?

Om vi bortser från allt vad kommande barn har att medföra så finns det väl ett och annat ytterligare jag ser fram emot det kommande året, på ett eller annat plan. Så vi betar väl av några större punkter såhär bland de första timmarna utav 2017.

Läs mer

2016 – en sammanfattning

Ger mig på detta stora och oändliga uppdrag att sammanfatta år 2016, ett omvälvande år på alla tänkbara och otänkbara sätt och vis. Ett år som lämnat sina spår av gott och ont. Ett år som blir otroligt svårt att sammanfatta i ett enda ord, med tanke på hur mycket som har hänt och hur olika saker det är som hänt.

Bland allt det goda som har hänt under året har vi föga förvånande såväl bröllop som graviditetsbeskedet. Två händelser som för alltid kommer göra 2016 till ett mycket gott år!

Bland det negativa har vi förutom världsomvälvande saker såväl sjukdom, skador som stor frustration på jobbet. Allt detta lika fullt en markör för hur jag kommer minnas året som så.

Läs mer

Tanken på att bli egen

Ja, egenföretagare alltså. Innan någon får uppslag för skvaller.

Tanken om det har nog funnits med i hela mitt vuxna liv, att registrera ett företag i någon form för att kunna ta betalt bättre för mitt digitala skapande i dess olika former. Alltid har det dock funnits något som hindrat mig. Lathet, mestadels faktiskt. En smula osäkerhet med kanske?

Framförallt så älskar jag ju enkla och smidiga deklarationer som inte behöver granskas ingående och in på yttersta detaljnivå. Bara ögna igenom, konstatera avsaknaden utav potentiella avdrag och sedan godkänna och invänta utbetalning (förhoppningsvis…). Busenkelt och lagom ansträngande sådär.

Konceptet bokföring känns inte heller sådär våldsamt lockande ärligt talat, trots att jag bevisligen gillar mina kalkylark.

Ändå är jag där igen, på nytt nyfiken på att dra igång en enskild firma och försöka utveckla inkomstbiten utav mitt fotograferande. Kanske ett omöjligt uppdrag men ändå så lockande!

Den största utmaningen blir väl egentligen att passa in det i mitt jobb till vardags, helst utan att behöva ägna all ledig tid till att ta åt mig uppdrag. Tanken på att gå ner i tid som lokförare och kompensera detta med att utveckla fotografiska hobbyn till mer yrke, den finns ju där. Ha en bra ekonomisk bas och ändå kunna ägna tid åt fotografering.

Får nog Googla det hela ett varv till. Kanske 2016 blir året då jag slutligen gör något åt tankarna? Bara att faktiskt nämna dem i skrift såhär är ju mer än jag någonsin gjort förut, vad jag kan minnas…

Microsoft Lumia 950 – spretiga tankar

Ja, då har det blivit hög tid att börja sammanfatta min tid med Microsoft Lumia 950 och därmed följer här en sedvanlig dos av spretiga tankar om allt och inget, högt och lågt.

Microsoft Lumia 950

Läs mer

En ursäkt…

Jag behöver ta mig tillfället att be om ursäkt till alla de jag har träffat eller för den delen kommer att träffa de närmaste dagarna. För tillfället sjuder jag av så mycket negativitet och nedstämdhet att jag nära nog skrämmer mig själv. Att det hela inte baseras på mer än att jag i veckan som går måste leva utan hon som gör mig hel, gör det hela nära nog än mer illa. Jag menar, det finns massor av folk som ofrivilligt spenderar bra mycket mer tid utan sin partner och dessutom bra mycket mer ofta.

I skrivande stund är det en uns mer än 48 timmar sedan jag släppte av henne och hennes mor på flygplatsen, samtidigt som det är omkring en 120 timmar tills vi ses igen. Detta efter att inte ha varit ifrån varandra mer än drygt två dygn sedan i februari. Saknaden och tomheten är närmast brutal på alla tänkbara sätt och vis.

Aldrig har jag kunnat ana hur otroligt grundläggande en annan människa kan vara för mitt egna välbefinnande, hur viktigt det är att få dela min vardag med henne. Visst har jag haft bra förhållanden tidigare, älskat den jag levt med på alla tänkbara sätt och vis. Trots det så är det något annorlunda den här gången, något så mycket mer, så otroligt mycket mer.

Hur jag än försöker så finns det inte ord nog till att på ens minsta sätt börja beskriva allt jag känner för henne, hur mycket jag saknar henne och hur mycket jag längtar efter att få möta henne på flygplatsen igen på söndag. Längtan efter att få hålla om henne, ha henne nära och bara få vara med henne.

Tiden går så oerhört plågsamt långsamt och har så gjort sedan i söndags morse. Jag har knappt kunnat varken äta eller dricka under tiden och vad jag än gör, så finns det ingen lust och motivation alls, på något sätt.

Så, återigen, vill jag be om ursäkt för denna nya, låga nivå av självömkan och negativitet. Det kommer bli bättre, bara jag blir hel igen.

 

J ♥ D

Kylan

Just ja, man kanske bör vänja sig så smått vid att blogga utan att ha en dag-titel till det hela nu också? Så, för att börja så fint med det hela kan jag ju passa på att dela en video som halva internet förmodligen redan har sett eller inom kort kommer att se. En video på dagens dos skicklighet och kyla.

Bakomliggande story är att Virgin Atlantic flight 43 från London Gatwick till Las Vegas tydligen inte riktigt gick som planerat. Landningsstället fungerade kort och gott inte riktigt så som handhavandeinstruktionen gjorde klart att det skulle. Ett av de yttre landningställen om man skall vara mer specifik. Så, efter att ha snappat upp det hela via Flightradar24s Facebook-sida, så kunde jag ju inte låta bli att följa upplösningen av det hela via deras app.

Ner kom de i varje fall, som videon visar, även om det kanske inte riktigt är den snyggaste och prydligaste av landningar, så kan man inte bli mer än imponerad av besättningens förmåga att hålla sig kall och kort och gott lösa problemet.

Man kan inte heller låta bli att fascineras av internettomtarnas förmåga att haspla ur sig de mest genomkorkade kommentarerna till det hela med. Som ett litet behändigt exempel så klagas det över just landningen, att den är en smula hård och studsar lite tjusigt. Seriöst. Jag har en känsla av att ganska exakt 0% av de ombord brydde sig ens minsta lilla om det hela. Snarare var väl den absoluta majoriteten tämligen glada över att ens vara åter på marken i ett någorlunda helt skick. Dessutom vill väl åtminstone jag tro att den lite brutala sättningen var en sista “desperat” taktik i att få det tjuriga landningsstället till att lossna och lite prydligt ramla ner igen.

Så, en spontan applåd till den aktuella besättningen och utöver det, till alla de som faktiskt lyckas hålla sig kalla och lösa situationer som uppstår trots att halva internet sedan kommer berätta för dem hur fel de gjorde…

Ständigt bekymmer

Samma sak varje kväll det vankas solnedgång. Massor av bilder. Idag “bara” 53 st innan jag lade ifrån mig kameran. Härom kvällen blev det över 70 st. Tidigare kvällar samma sak, stundvis långt över 100 st. På samma motiv. På solnedgången.

Kvällens skörd

Nog för att varje solnedgång är unik och detsamma gäller för varje enskild sekund utav just solnedgången, men varför skall det vara så oerhört svårt att rensa bland alla bilder. Nära nog varenda enskild bild får det mentala betyget “sparas för framtida bruk”. Även om jag oftast endast använder en eller på sin höjd två bilder per kväll, så sparas ändå minst tio gånger fler, minst!

Tänk då sedan att det fotograferas ett antal solnedgångar varje år, så kan ni ju bara börja tänka er hur hårddiskutrymmet bara flyger iväg utan hejd. Poff säger det och plötsligt är det fullt. Nu har jag visserligen gott om plats på nuvarande hårddisk och därtill två externa som fylls upp med säkerhetskopior. Men ändå. Jag jobbar ju tydligen mycket starkt på att fylla rubbet?

Hur tusan skall man göra för att bli mer brutal i sitt gallrande? Hur tusan skall man göra för att övervinna tanken om att just DEN bilden kan vara bra att ha, och DEN, och DEN, och DEN…!?

Avslutat kapitel – dag 29/365

Lutande Bryggudden

Canon EOS 6D, 67mm, ISO 800, 1/1000 sek vid f/5,6

Så var det äntligen dags, att på gott och på ont få avsluta kapitlet Orrholmen och min gamla lägenhet som jag då blev innehavare av från maj 2013 till januari 2014. En lägenhet jag lämnar tillsammans med mängder av minnen och känslor. Den lägenheten som blev min första egna efter separationen förra året, en liten språngbräda mitt under allt tumult som obönhörligen uppstår.

Första varvet dit för dagen var för att låsa upp till städfirman på morgonen, andra varvet för att låta KBAB besiktiga lägenheten och för att lämna av nycklarna en gång för alla. Så nu flyttar snart nog nästa hyresgäst in och jag kan släppa åtminstone allt det fysiska som har med den lägenheten att göra, för att gå vidare i livet med allt det har att erbjuda.

Riktigt hur jag skall känna inför allt detta vet jag inte, men kapitlet Orrholmen är åtminstone avslutat och återstår gör endast minnen, goda som dåliga.

2013 – vilket jävla år…

Ja, vad ska man säga egentligen om det år som om några få timmar då äntligen kan tillskrivas historien?

För att inte överdriva så kan man ju säga att det var ett år med många upp- och nergångar, men det känns inte riktigt som att det skulle bringa rättvisa till det hela.

Visserligen har väl året varit bra på många sätt och vis, stora delar personlig utveckling, resor utomlands för första gången på nära nog ett decennium, en viss hejd i inhandlandet utav mobiltelefoner och för att man efter en hel del om och men hamnat i en riktigt trevlig lägenhet.

Samtidigt så kan året sammanfattas mångt och mycket så som det nu avslutas, med en släng av vinterkräksjuka och inställda planer.

Under året har jag hunnit med att både skilja mig, träffa någon ny för att sedan plötsligt stå ensam igen. Ibland är det en smula svårt att hänga med i livets alla vändningar och så har fallet tveklöst varit det här året.

Som vanligt försöker jag att inte ångra vad som redan är gjort utan istället ta med mig de erfarenheter som kommit ur allt och lära utav dem till framtiden. Jag anser att det oftast är slöseri med tid att spendera tid på att ångra sådant man ändå inte kan göra ogjort, hur ont det än må göra. Blicka framåt istället för bakåt, utan att för den delen glömma vad som varit.

Jag vill även passa på att tacka alla vänner, kollegor och familjen för allt sitt stöd och för sin närvaro under det gågna årets alla svängningar och händelser. Ni är alla ovärderliga!

Nu hoppas och tror jag att 2014 skall bli ett lugnare år, ett bättre år på många sätt och vis, trots att det råkar vara året jag fyller 30. Jag ser fram emot det nya året med en uns av skräckblandad förtjusning och håller tummarna för att jag om ett års tid kan sammanfatta 2014 på ett lite mer positivt sätt.

Avslutningsvis är jag inte mycket för nyårslöften och tänker därmed inte lova annat än att jag åtminstone skall göra allt som står i min makt för att 2014 skall bli så bra som möjligt på alla vis!

Så, om drygt 10 timmar säger vi Dra åt helvete 2013, välkommen 2014!

Det börjar vankas flytt!

Som jag nämnde lite snabbt där i mitten av februari, d.v.s. för drygt två månader sedan, så är det då alltså separation och skilsmässa på gång i mitt liv. Den senare delen av detta är väl på gång kan man säga, papper och allt är inskickat, därefter bjuds det på 6 månader av betänktetid innan vi kan fullfölja det i mitten av augusti och framåt.

Delen med flytt börjar dock närma sig i ett stadigt tempo, närmare bestämt är det drygt två och en halv vecka kvar innan jag har ett nytt boende, från 1 maj då närmare bestämt, då jag byter Herrhagen mot Orrholmen och en 1 RoK på 41 m². Dessbättre innebär detta fortsatt gångavstånd till såväl jobb som son och en väldigt rimlig hyra på drygt 3200 kr/mån.

Nu börjar det även så smått märkas hemmavid att nästa flytt närmar sig med stormsteg. Idag har jag exempelvis hämtat mig en ordentlig samling flyttkartonger så att packandet kan påbörjas. Utöver detta har även adressändring gjorts och försäkringar har roddats runt med.

Exakt vilken dag flytten skall ske är ännu inte bestämt, det får månadsschemat inför maj bestämma, ett schema som skall dyka upp i morgon då vi checkar av den 15 april i kalendern.

Det har nog ändå inte helt sjunkit in hela grejen med flytt och allt, men snart nog är det verklighet. En del av mig längtar, en annan del fasar för det. Göras skall det ändå och jag är fortsatt övertygad om att det är bäst så.

Utan tvekan lär det bli en intressant upplevelse att återgå till livet som “ungkarl” igen, då det är mer än 6 år sedan sist det var aktuellt! Återstår att se om min nya bostad blir att räknas in som tveklös och klockren ungkarlslya utan gardiner och allt?

Jag lär ju ha att göra ett tag för att få någon ordning på allt, men så småningom lär det allt bli bra. Dessutom är ju denna första lilla 1 RoK endast en tillfällig lösning i väntan på bättre ekonomiska tider och fullföljd skilsmässa.

Först ut får dock bli ett besök hos lokala IKEA-butiken, här skall inhandlas startpaket eller om man så vill, ett flytta-hemifrån-kit!

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén