ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: tågstrul

Lite övertid på det tack..!

Ja, egentligen borde jag veta bättre vid det här laget, man skall aldrig, någonsin, överhuvudtaget tro att man får det lugnt på jobbet bara för att man råkar vara reserv, det är inte riktigt så det funkar…

Efter sisådär 4 muggar kaffe av varierande styrka, ett antal timmar vid datorn med hysteriskt roliga DYAC och mitt i lunchen ringde då telefonen, ett enkelt litet uppdrag, ta en taxi till Kil, invänta 358 från Göteborg och lös av den stackars jouren så att han skulle hinna med returtåget. Köra till Karlstad, göra rundgång och växla undan på spår 21, piece of cake inte sant?

Mjo, visst..!

Förutom att taxin kom på utsatt tid, det var varmt hos tågklareraren i Kil och det soliga vackra vintervädret så gick det ju nästan bra! Loket hade på vägen upp gjort några tappra försök att ställa in sig själv, envis Göteborgare hade visst fått fart på allt igen, lät ju bra! Till Karlstad kom vi åtminstone, utan större besvär, hur många besvär man nu kan få på 2 mil…

Rundgång med loket, inte så jättemycket snö att knacka bort, bara lagom! Petade på i andra änden, kopplade alla prytlar som skulle kopplas, bytte förarhytt på loket för att förbereda undanväxlingen då min kära ombordpersonal dök upp, som hade varit ute och inspekterat en liten hjulplatta han noterat på avfärden från Göteborg, följde med och kikade, för att tillsammans sammanfatta konsekvensen, färdigkört för den vagnen!

Jahopp, bara att hacka is igen då, denna gången mellan två vagnar, som med all säkerhet inte varit isärkopplade sedan första snöflingan föll, en viss mängd snö och is återfanns alltså där. Två envetna individer med hammare, ishacka och ett stort ordföråd fick till slut isär eländet för undanväxling, men först, ytterligare en rundgång, eftersom skrotspåret självklart fanns med stoppbock i riktning mot Kil!

Efter lite om, men, hit och dit ställde vi i varje fall av vagnen mot stoppbocken, frysskyddstömde den från vatten och gjorde ett tappert försök att dra handbromsen, som vi kände oss så säkra det gick med att den gick till, nåväl, spåret lutade mot stoppbocken i alla fall..!

Pillra iväg med lok igen, fram o tebaka, hit o dit innan vi var på rätt spår mot vagnarna igen. Nästa ihopkoppling, dagens femtielfte, företogs och allt var redo för att peta i huvudbrytare och annat nödvändigt för färden mot Göteborg med resterande vagnar och gott om tid kvar till avgång!

Men näh, det vore ju ingen sport!

Klick, boom och *pip* *pip* *pip* *pip*, följt av ett mentalt *faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaen!*

Lokskada, en charmig dvärgbrytare som till och med föll även när batterispänningen var bruten, den du!

Två kloka (?) lokförare slog sina huvuden samman och felsökte, utan resultat, vad som än försöktes föll den elaka lilla brytaren och loket tvärvägrade att starta, lysande..! Vid detta laget hade den stackarn som skulle ha tåget till Göteborg dykt upp, gjort ett försök att få liv i liket samt pallrat sig iväg för att väcka liv i ett annat avlidet lok, vilket han dessbättre lyckades med!

Ihopkoppling, placering av döda loket i transport, försöka få loss dragen handbroms i en vagn, något som blev väldigt mycket lättare när man släppt på lite luft till vagnarna igen. Bromsprov, test av rullförmågan, och sen kom de allt iväg, dryga halvtimmen efter ordinarie avgångstid, äntligen!

Mitt och kollegans hjärta stannade till lite kort när vi noterade att tåget åter en gång stannade precis i slutet av plattformen, dessbättre började det hyffsat snart rulla igen, och dagens mest välförtjänta måltid kunde inhandlas, en mycket flottig och härlig Big Tasty Bacon från gyllene fiskmåsen!

Hem kom jag till slut ganska exakt 13 timmar efter att jag gick i morse, lagom sådär, övertidsnotan slutade på dryga 2 timmar och 45 minuter till slut, kroppsvärmen börjar slutligen nu närma sig hyffsat normal, mer tröstätning av onyttigheter skall snart påbörjas, och tåget, ja, det kom faktiskt precis fram till Göteborg, nästan en timme sent, men fram kom det!

En lugn dag på jobbet var det ja..!

En lugn och stillsam resa till Karlstad…

Nästan i varje fall, första biten gick ju fint, och även bytet i Katrineholm fungerade utmärkt, och hela tåget fullt av trevlig bekant personal, so far so good!

Strax innan Hallsberg beslutade sig dock det lilla tåget för att ge upp helt sonika, vajsing med transformatorn kort sagt, dessbättre kunde vi i godan ro rulla in i Hallsberg innan batteriet i drivenheten gav sin sista suck, nästan för exakt och bra för att vara sant, mer om detta senare…

Bussar beställdes och jag erbjöd mig stanna kvar med den ledsna X2an så att övrig förarpersonal kunde ge sig av mot sina ordinarie turer, med mig blev även en annan passåkande förare på väg mot Karlstad kvar. Bussarna beställdes och kom efter dryga timmen, och därmed blev tåget tomt.

Jag och den passåkande föraren roade oss med att hitta ett lämpligt lok att sparka liv i, hämta övergångskoppel alá 63 kg, frysskyddstömma hela tågsättet, koppla ihop och sen le och se glada ut, nästan i varje fall…

Medans jag sprang runt och tömde ur allt vatten, för att undvika dyra jobbiga skador på vattenledningar i tåget, så pep kollegan iväg för att hämta ett lok då, vilket gick jättebra, säkert i 10 meter eller så, innan det sprutade ur sig felmeddelanden och tvärvägrade. Jaja, upp på nästa då istället, gammal hederlig Rc3 årsmodell 1970, den funkar väl alltid? Typ, efter en del om och men, några kliande rörelser i huvudområdet så hoppade det igång, växla runt det, kom ända fram till den lite ledsna X2an och hängde på övergångskoppel med några svårdomar som hjälp, bara upp och peta ihop, men nä, nu hade även detta lok tröttnat på livet och ville inte samarbeta längre.

Iväg mot lok #3 i ordningen, det sista kvarvarande reservloket i Hallsberg, även denna en Rc3, och här gick det bättre, den piggnade i på en gång och efter lite övertalning lossnade det även från sin smått frusna parkeringsplats, iväg med detta, växla runt ännu en gång, fram o tebaka o hit o dit, koppla ihop det med den ledsna Rc3an, koppla ihop de nu dubbla loken med den ledsna X2an, och sen iväg för att lossa bromsar, följt av ett konventionellt bromsprov enligt konstens alla regler.

In i X2an för att låsa lite dörrar, och sen var den lite speciella kombinationen redo för avgång, och efter en liten stunds väntan så rullade hela högen iväg, med en annan förare vid spakarna då bör tilläggas, jag och min hårt kämpande Karlstads-kollega gick in i värmen för att något sånär återfå normal kroppstemperatur, givetvis var det stjärnklart och -20 i Hallsberg, vad annars..?

Förutom de just nämda obligatoriska tvärkalla minusgraderna, och trilskande Rc-loken så gick det faktiskt väldigt väl, X2an rullade in till plattformen och förflyttningen av folk gick odramatiskt och blankettfritt fram, bakom X2an gick det mer en hårfin marginal in inte bara det första hjälploket, utan även det andra. Ihopkopplingen krävde förvisso tre-fyra försök innan allt fungerade som det skulle, men väl ihop så rullade allt på så fint så, bromsarna lossade som de skulle, tåget gick att köra med, allt vatten var förhoppningsvis ute, och vid det här laget borde de även hunnit fram till Hagalund och kära lilla verkstaden! Dessutom lyckades växlingspersonalen i Hallsberg även väcka liv i det nyss döda loket, och var därmed nöjda med att ha en reserv igen!

Allt i allt en väldigt lärorik och intressant upplevelse, allra helst nu när man tinat upp ordentligt igen, till detta samlade vi även ihop runt 7 timmars extra betalt, extra väl betalt dessutom eftersom detta var en ledig dag för min del, det sitter fint nu i smått knapra tider!

I morgon jobbar vi som normalt igen hoppas jag, 634 Karlstad – Stockholm följt av 647 Stockholm – Karlstad, spännande!

Det bidde en lång dag…

Gårdagen som verkade som enkel och bra, börja 11:28, köra ett X2000 med nummer 529 till Malmö, ha en halvtimma rast innan avbyte på nästa ankommande tåg för att vända detta och åka hem igen med nummer 544 för att sluta 19:11. Ska vi sammanfatta det med att det sket sig, lite lagom sådär..?

Ner gick det väl fint, långt tågsätt (6-vagnar, lätt sävligt..), tog över det med en försening om 9 minuter, ankom Malmö utan större besvär 2 minuter före tiden, gick och köpte mig en smarrig falafelrulle och satt ute i solskenet och avnjöt den tillsammans med en Coke Zero inför hemresan. So far so good!

Hemåt då, tog över ankommande 531 som ankom i tid till Malmö, gick tokbra hälsade föraren jag bytte av, pigg och glad liten 5-vagnarsmaskin, lovande!

Dock saknade ombordpersonalen en vagn som egentligen skulle varit med, en förstaklassvagn dessutom, inte bra! Just förstaklassresenärer är ju lite extra intressanta att ha att göra med, delvis har jag väl förståelse för detta då de biljetterna generellt sett är dyrare, och då blir man väl smått gramse när man inte har någonstans att sitta…

Iväg rullade vi utan problem, Lund, Hässleholm och till och med Älmhult passerades utan problem, maskinen gick alldeles utmärkt, ända fram till sista krönet innan Alvesta, poff så försvann traktionen på en av två motormoduler, men men, ingen fara, återkommande problem, känt sedan tidigare och inskrivet i fellistan, inget en liten reset inte klarar av! Poff sa det igen och där rök traktionen på den andra motormodulen, med ett annat fel, inte bra! Rulla in till Alvesta kunde vi göra i varje fall, ropa i högtalarna om förestundande reset, informera tågklareraren i Alvesta om samma reset. Stanna snyggt och prydligt följt av att slå ifrån alla godsaker och börja om, trodde jag ja.

Istället för att snyggt och prydligt vakna till liv igen som det normalt ska göra, så började den klaga på något så fint som “Termisk överlast uppladdningsmotstånd”, en liten lätt släng av överhettning alltså, följt av att traktionen spärrades i båda motormodulerna IGEN. Suck, mutter, pust! På med stora kylfläktarna där bak för att prova igen efter de utlovade 60-sekunderna, no luck, “Termisk överlast uppladdningsmotstånd”, wohey! Litet hopp av fortsättning tändes för en kort stund, dörrarna stängdes, klart från tågpersonalen fick vi, och hostade till i 10 cm innan allt tvärdog igen, inte bra..

Hojta igen om reset, låsa upp dörrarna, förvarna tågklareraren, göra reset, ingen tur, samma fel igen, fler fel. Ringa driftstöd om råd och tips, prova göra stora batterireseten när man dödar ganska precis ALLT för att även få maskinen att glömma att det är varmt, men nej, inte då, “Termisk överlast uppladdningsmotstånd”, grattis!

Driftstöd lovade prata med felsökarna som kan allt i Hagalund, medans jag gav mig på att stänga av den motormodul som störde mest, och se på fan om inte tåget hoppade igång igen, nu var alla termiska överlaster som bortglömda och lilla fina lampan som säger “Klart för körning” lyste så vackert grönt så! Woho, även om det innebär ett smått segt woho! så började vi i varje fall rulla igen, 50 minuter försenade.

Nåväl, visste sedan tidigare om att det var kontaktledningshaveri uppe i Mjölby, så det var ändå inget att stressa upp mot, swischade efter en stund förbi samma godståg jag redan tidigare passerat en gång, fick strax efter passera in på högerspåret i fall bakomvarande X2000 skulle få för sig att hinna ikapp och rullade till slut in i Nässjö på spår 4, strax före bakomvarande tåg. Där fick vi sedan stå kvar och vänta en bra stund, ankom runt 19 och trafiken släpptes så småningom på vid 21 igen.

Tiden i Nässjö fördrevs så gott det gick, informera i högtalarna så snyggt det går att vi inte vet något, att ingen vet något, att det förhoppningsvis är reparatörer på plats, och även visa sig på plattformen med jämna mellanrum. Gjorde även en allmän inbjudan till att besöka förarhytten för de som var intresserade, ett bra sätt att fördriva tiden helt enkelt, och ganska snart var förarhytten tämligen full av såväl unga som gamla, pojkar som flickor av varierande åldrar, massa frågor om tågkörning och allt som hör till, samt även en hel del fotograferande, verkade på det stora hela ganska uppskattat!

Strax före 21 ringde telefonen och sa att nu skulle trafiken snart börja rulla, och vi blev erbjudna att bli först i kön som skulle ringla sig uppåt Mjölby, dock avrådde jag detta (även om man knappt vågar säga det…) då vi fortfarande alltjämt gick på en modul med en smått krasslig maskin, jag var helt enkelt inte så sugen på att fastna med en helt trasig maskin och 4-5 andra fullsatta tåg bakom mig, då offrade jag istället vårt till en sista plats i kön.

Så iväg kom vi till slut, och ända in till Boxholm innan det tjockade till ännu en gång, först fick vi stå utanför och vänta en stund, för att senare släppas fram till plattformen där vi återigen öppnade upp dörrarna för att folk skulle kunna kliva av och ta en nypa frisk luft, och så att rökarna kunde få röka. Här blev vi ståendes bra länge igen, riktigt hur länge har jag ingen koll på, det kändes som evigheter i varje fall. Sen gick det väldigt sakta framåt, med långa uppehåll vid varje signal, för det räckte inte med kontaktledningsfel, utan det var även signalfel på det enda kvarvarande spåret i Mjölby.

Här fick vi och alla våra resenärer ett riktigt slag i ansiktet, när man från Trafikverket beslutade att släppa fram både ett södergående och ett norrgående posttåg medans 5-6 persontåg fick stå och vänta, bara titta på när posten swischade föbi, ett riktigt hån mot alla försenade resenärer, något som kraftigt skadar förtroendet för järnvägen i stort, skamligt gjort av Trafikverket!

Till slut fick vi börja rull in mot Mjölby, och givetvis, på den långa enkelspåriga sträcka som råder där så lade vår enda kvarvarande motormodul av, och traktionen upphörde helt! Att göra en reset på tåget, mitt ute i ingenstans, i natten, på enkelspårig sträcka, där ett misslyckande skulle innebära en mardrömslik evakuering och ytterligare kraftig försening för bakomvarande tåg är faktiskt något som får en att bli smått nervös. Dessbättre så gick allt enligt planen, tåget startade upp igen och vi kunde fortsätta in till signalfelet i Mjölby, kl 00:34 skrev vi första blanketten, 00:38 den andra och sedan väntade vackert gröna signaler på norra sidan om Mjölby på oss, ända upp i 170 km/h tog vi oss innan motormodulen återigen la av verksamheten, nu hade vi åtminstonde fart nog för att rulla in till plattformen i Linköping utan problem, för att där göra ännu en reset och lämna över till nästa förare som skulle ta tåget till Stockholm.

Slutfacit för mig blev alltså 11:28 – 01:13, 6 timmar och 2 minuter sen hem, pizzakvällen med Angelika sket sig, trött som attans var jag, men mest synd tyckte jag alltjämt om såväl ombordpersonal som alla resenärer som åkte med oss, de kom till slut fram 03:11 till Stockholm, mot 20:39 som var planerat. Man kan inte annat än undra hur det gick för alla barnfamiljer ombord, stackare!

På det stora hela verkade dock de flesta vara nöjda under omständigheterna, och jag fick gott betyg av såväl ombordpersonal som resenärer, sådant värmer!

Frukost

Känns som det vore söndag idag, kan nog troligen bero på att jag varit ledig i tre dagar redan, och så många fler dagar än så i rad brukar jag inte vara ledig, faktiskt. Denna helgen är lite annorlunda dock, tack vare alla trasiga tåg gick pendeltågen endast i timmestrafik i veckan, vilket gav mig en ypperlig chans att skaffa mig lite ledigt i torsdags, veckans sista arbetsdag.

Just torsdagen skulle spenderas i 20-minuterstrafikens pendelelände, och det i endast 4,5 timme eller så, dvs man tappar inte många timmar ur tidsbanken för att ta ledigt från det. Dock vill jag ju inte ta ledigt bara sådär när trafiken går, för då måste någon annan stackare jobba istället, och det vill jag ju inte. Så, när det visade sig att trafiken jag skulle köra ändå var inställd var jag inte sen att passa på, kan ju inte bli bättre, jag får ledigt och ingen annan stackare måste lida!

Så, vad gör man då med fyra dagar ledigt, inte mycket visar det sig, det är så skönt att bara ta det lugnt och lata sig, vila upp sig efter de senaste hemska veckorna på jobbet. Detta var precis vad jag behövde faktiskt!

Gårdagen var i varje fall lite nyttig, en sväng till Svensk Bilprovning för årets besiktning, som gick utan större bekymmer, endast en liten felkod som kollades upp på lokala Audiverkstaden och som inte är någon större katastrof, skönt! Nu väntar vi bara på årets fordonsskatt att betala, inte fullt lika skönt…

Dagen då? Slö, slöare, slöast! Sitter just nu vid köksbordet med min älskade MacBook, en god kopp te och lyssnar på mor och son som läser bok på golvet här brevid, frukosten nyss intagen, blir alldeles lagom detta!

Så, nu surfar jag vidare, ha en bra helg, för det är faktiskt en hel dag kvar efter denna, woho!!!!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén