ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: tåg Sida 4 av 5

Så det blev…

Kunde nöjt nog konstatera att årets variant av privatresekort hade anlänt till brevlådan just idag, ett kort jag inte köpte förra året och bittert ångrade mig över det. I år slog jag till, och som av en händelse, så blev det att boka en resa redan nu, några timmar senare!

För, Hertz Freerider hade visst skickat ett mail här under vår filmkväll med tips om en bil som ville hem till Göteborg någon gång mellan idag och onsdag, och, eftersom jag av en händelse råkade vara ledig just på onsdag, så tyckte jag väl att det lät som en ypperligt bra idé!

Så, på onsdag blir det alltså dags för ännu en spontan roadtrip sådär, mot Göteborg Sisjön för att så småningom leta sig hem med hjälp av tåg och privatresekortet!

Känns som att privatresekortet kommer att komma till viss nytta detta år, en stor dos reslust infinner sig just nu här hos mig, som ni kanske märkte redan med den förra spontana roadtripen, den till Sundsvall..!

Men, först ut väntar nu ännu en omgång flytt till morgondagen, köra flyttbil tom Karlstad – Motala, packa den full och köra åter till Karlstad eller mer korrekt, Skoghall, varpå den sedan skall tömmas igen innan den återlämnas till Statoil.

Det kan nog bli, kul..?

En timme på Stockholm C

Då var ytterligare två dagar i järnvägens tjänst avklarade utan varken förseningar eller andra besvär. Visserligen blev i 6 minuter sena från Degerfors på vår färd mot Stockholm med tåg 640 igår kväll på grund av sent mötande tåg, men det hade vi minskat till 3 minuter sent i Hallsberg, rätt tid i Katrineholm och 6 minuter FÖRE tiden till Stockholm.

Därefter följde för min del drygt en timmes väntan på Stockholm C som tågvakt, innan tåget vi haft skulle fortsätta mot Falun för kvällen. Vad gör man då i en timme på Stockholm C och spår 17b..?

Jo, man tar fram kameran och leker lite smått!

Golvnivå i en upprustad 80-talsvagn

En slitstark och något ärrad hjälte!

Tålmodig väntan

Ständig rusning

Så småningom dök i vilket fall avbytet upp, och eftersom man alltid dröjer kvar för allmänt skitsnack missade jag givetvis första bästa pendel ut till Ulriksdal och överliggningen i Hagalund. Detta gjorde dock att jag istället fick beskåda en bit historia när SKÅJ – Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg trillade in på spår 18 efter en julbordsresa, kikade in lite snabbt i det smått antika D-loket av någon typ och konstaterade att Rc3 nog inte är så fasligt illa ändå.

Till Hagalund kom jag i vart fall till slut, i enlighet med turförteckningen dessutom, och landade på mitt dubbelrum för natten.

Hemresan idag passerade sådär utan att göra sig nämnvärt hörd, mest nöjd över att tåg 621 nu går kl 6.21 från Stockholm C, det kommer jag leva på länge!

Också ett sätt att spendera fredag kväll….

Det finns ju som bekant tusen och en vis att spendera en fredagskväll på, t.ex. supa skallen av sig på stadens nattklubbar, avnjuta middag och bio, eller varför inte en filmkväll hemma i soffan? Sedan finns ju även varianten med att jobba, som t.ex. jag gjort under kvällen…

Men jag kunde visst inte bara nöja mig med att jobba, det vore ju alldeles för simpelt för lilla mig, jag var ju självklart även tvungen till att fastna i en hiss också, bara för att göra kvällen en aning mer komplett!

Som tur är så lider man i vart fall inte av cellskräck, utan det hela hanterades mest med ett i huvudet högljutt “VAFAAAAAAN!” följt av “SUCK!!!!” följt av telefonsamtal till bostadsbolagets hissjour. Passade därefter på att skicka ett litet sms till min kära hustru förklarandes vart jag var, vad jag gjorde och bad henne ta med en hammare, för att försöka bända upp dörren på egen hand.

Min kära fru kommer strax därefter ned för trapporna, utan hammare…

Trodde inte att den behövdes var förklaringen…

Nä, det var ju bara därför jag bad om den…

En uns av mental suck passade in här också medan hon återvände upp till lägenheten för att hämta hammaren.

Nu hjälpte det ju förvisso inte nämnvärt ens med hammare heller, men den kunde åtminstone öppna upp en aning större glugg för att släppa in en aning mer frisk luft till hisskorgen, alltid något i väntan på reparatören. Dessbättre var det bra fart på reparatören, som dök upp efter sisådär 20 minuter, klart godkänt en fredagskväll!

Jobbdelen av dagen då? Ja, började ju busenkelt med en passresa i tid till Göteborg med gott sällskap, som det ska vara helt enkelt. Väl på plats kom en del av växlingspersonalen och informerade att man skulle låna tågsättet en stund, byta ut en vagn var det visst, hotade något om att vi skulle komma iväg sent, det gillar vi inte!

Passade på att smita iväg till våra personallokaler där för att låna en civiliserad toalett under tiden, var väl lika väl så helt enkelt.

Väl tillbaka på plattformen saknades alltjämt tågsätt, inte bra, klockan närmade sig 17.07, blev 17.07, passerade 17.07 och än saknades tågsätt.

Närmare 17.25 dök det upp lok och fyra vagnar, en mindre än planerat, det tänkta vagnbytet gick om intet eftersom vagnen man tänkt sig att byta till, även den hade gått och blivit ledsen och trasig, perfekt en fredag eftermiddag vid dessa tider, är ju bara massor med folk som vill ge sig ut på resande fot då…

Nåväl, iväg kom vi i vilket fall strax under 25 minuter sena, blev nästan omgående uppringd av driftledningscentralen i Göteborg som spånade lite på hur vi bäst skulle kunna passera ett annat tåg som avgått strax före vårt, och som skulle göra fler uppehåll än oss på vägen mot Trollhättan. Fick veta att om jag kunde stå på så gott det bara gick uppöver längs Göta älv så var en förbigång planerad precis där det går från underbart dubbla spår till hysteriskt trångt enkelspår igen, ja tack, skall vi ordna lovade jag.

Sagt och gjort, så låg vi på för kung och fosterland och allt det där som hör till, och kunde glida förbi lite snyggt i sista stund, och vips var även 5 minuter av förseningen borta. Här efter hände även något mycket märkligt, alla tågmöten stämde in perfekt och jakten på de stulna minuterna kunde helt ostört pågå hela resans väg, tillsammans med lämpligt längre planerade uppehåll som nu uteblev kunde förseningen helt köras in lagom till avgång från Grums, najs, och smått oväntat!

Fast det är klart, man skall ju inte få vara hur nöjd som helst, ett sista tågmöte var ju kvar, och det är klart att just det skall strula, med 5 minuter kvar till Karlstad och när man är i rätt tid, så straffas man med nästan 15 minuters väntetid i Skåre, på att mötande tåg skall komma in på sidan och att det tåg som redan står på det andra spåret, skall kunna avgå mot Karlstad, för att lämna plats åt mig.

Suck!

Till slut blev det 14 minuter sent till Karlstad, oerhört retliga 14 minuter, när det var så nära ännu en rättidig ankomst!

Nåja, alla överlevde och inga tillbud eller ens incidenter inträffade längs med vägen, och det är jag ganska nöjd med för tillfället!

I morgon tar vi nya tag, först passresa till Åmål, för att köra Åmål – Karlstad, sedan en timme njutningsfull kvartstid innan jag ger mig av mot Göteborg t&r, lite utav en dubbelstuds helt enkelt, en lagom lördagstur kan man även kalla det.

Men det är i morgon det, nu slösurfar vi utan dess like innan tröttheten slår till och det blir dags för att sova gott!

Spontan roadtrip

Efter en inte fullt så rolig helg så har vi haft lite barnvakt under veckan, välbehövlig tid för prat och tid tillsammans.

Kombinera detta med ett tips som kom via Facebook i måndags, Hertz Freerider och en sund dos spontanitet och det blir en minisemester för två i Göteborg.

Vad är då detta Hertz Freerider, jo, kort sagt är det gratis hyrbil i de fall en bil har hyrts som envägshyra, för bilen skall ju tillbaka till ursprungsstationen, och varför inte låta folk göra detta gratis istället för att betala någon för det? Fantastiskt trevligt initiativ!

Satt länge och väl och suktade efter en sväng till Luleå, det stod nämligen en Volvo XC90 i Karlstad som var hemmahörande på Luleå Kallax flygplats, och hade vi bara haft lite bättre ekonomi som tillåtit flygning hem efteråt, eller för den delen, sittplats på nattåget så hade det varit en given succé, en nätt liten roadtrip om 100 mil eller så!

Dock trillade det vid 12-snåret igår in ett mer rimligt alternativ in, en Volvo V70 som ville hem till Göteborg från vår kära solstad. Sagt och gjort, 16 minuter efter att den dykt upp som bokningsbar hade vi bokat den, spontan roadtrip till Göteborg it is!

Till detta ordnade vi en övernattning också, av en händelse hade jag tillgång till en frinatt på lämpligt Scandic-hotell, som fick komma alldeles utmärkt till användning här, närmare bestämt på Scandic Opalen i Göteborg!

Hemresa fick bli en sväng med ersättningsbuss Göteborg – Trollhättan följt av tåg Trollhättan – Karlstad, den enda delen av resan utöver mat och dryck som faktiskt kostade oss något, 418 kr närmare bestämt, för två personer, inkl platsreservation, utan rabatter i någon form.

Roadtrip del 1

Efter en snabb frukost, eller hur man nu skall se det när klockan är efter 12, och en lättare packning tog vi oss en promenad ner till Hertz kontor på Drottninggatan i Karlstad för att hämta vårt gratisåk. Oturlig nog när vi väl kom dit visade det sig att vi hade kunnat fixa en färd hem från Luleå också, utöver bilen som skulle upp fanns det faktiskt en som skulle hem, som bara inte var med på nätet. Och hade vi bara inte redan haft allt fixat vete katten om det inte hade blivit en norrländsk roadtrip istället.

Men, nu bar det av mot Göteborg i en nytankad, urtråkigt silverfärgad Volvo V70 DRIVe, dvs utrustad med supersnål dieselmotor. Mätaren som visade sträcka till tom tank visade runt 900 km när vi startade, och runt 1500 km till tom tank när vi parkerade den i Göteborgs södra delar, sisådär 260 km senare, tämligen imponerande ändå!

Toscasnäcka alá Statoil

Strax söder om Åmål, närmare bestämt på Statoil Tösse var det dags att inta en liten skvätt fika, kaffe åt mig, varm choklad åt Angelika samt en varsin Toscasnäcka, som vi unisont kan meddela smakade alldeles underbart!

Färden fortsatte sedan längs E45 i lagom tempo och förtjusande bra väder söderut, och gick alldeles utmärkt hela vägen, envisades med att fortsätta på E45 när Trollhättan började närma sig bortom horisonten, trots GPS-damens envisa tjat om Uddevalla och E6an som ersättning, bara för att det är lite vägarbeten, pyttsan!

Detta innebar ju dock att en viss bro skulle passeras, Stallbackabron i Trollhättan, något som inte var helt uppskattat av min fru, som kröp ihop till en liten boll i passagerarsätet, muttrandes ord som inte direkt är lämpliga att återge varken i skrivet eller talat ord.

Men trots hennes åsikter om människorna som ritat och byggt bron så kom vi över utan besvär och kunde fortsätta ner till Göteborg utan problem.

Vi tänkte att vi skulle vara klyftiga och svänga förbi hotellet först, checka in och allt det där, för att sedan stressfritt kunna förirra oss i Göteborg när bilen skulle lämnas till sin hemmahamn, men en nyanländ busslast Italienare som köade i receptionen fick oss att överge den tanken tämligen omgående, och vi vände tvärt tillbaka ut till bilen för att göra om och göra rätt..!

Tack vare den förtjusande hjälpredan Navigon som guidade oss från min iPhone genom Göteborgs djungel av vägar, bilar, cyklister, människor, bussar, spårvagnar och annat elände till vårt mål, Bilia i Sisjön utanför centrala Göteborg. Efter lite snurrande på parkeringen, och funderingar över vart tusan nyckelinlämningen var, så kunde vi slutföra vårt uppdrag för dagen, och därefter påbörja funderingarna om hur tusan man tar sig tillbaka till centrala staden!?

Roadtrip del 2

Ännu en gång fick min iPhone agera guide, denna gång tack vare Västtrafiks egna applikation som berättade vilken busshållsplats vi skulle ta oss till, och hur vi skulle resa, vad den inte var så duktig på var att berätta vilken typ av SMS-biljett som skulle köpas, men ett snabbt samtal till Västtrafiks kundtjänst kunde ge oss svaret, som kom alldeles lagom innan bussen dök upp.

Efter en bussresa á 10 minuter eller så blev det dags att byta till spårvagn, alltid lika spännande för turister som oss (eller mer mig då..)!

En stunds spårvagnande senare var vi vid rätt hållplats, och efter lite snurrande (av mig) så fann vi (Angelika) hotellet, och vi kunde ta oss till incheckningen och vidare upp till vårt rum på 9e våningen, rum 909 rent av, med en härlig utsikt mot nya Ullevi samt en stor del av Göteborgs stad!

Utsikt från Scandic Opalen

Utsikt från Scandic Opalen rum 909

Efter ett litet uppfriskande besök på vattenkastarrummet så begav vi oss ut på staden för att sträcka på benen en aning, dock visade det sig att det var något kulturkalas i staden varpå gatorna var tämligen överfulla av människor, men vi tog oss allt ner till den oerhört farliga godisbutiken som finns på Östra hamngatan, med fler sorters godis än jag någonsin sett på någon annan plats, och nej, gränsen på 40 kr för att handla med kort den behövde vi inte tänka nämnvärt på, den överskreds med råge…

På promenad i Göteborg

Liten sväng ner till vattnet för att kika på alla fina båtar som fanns på plats, den ena vackrare än den andra, och till min stora lycka fanns där även Ostindiefararen Götheborg på plats, äntligen fick man se henne med egna ögon, och vilket fartyg, så vackert!

Ostindiefararen GötheborgEn så kallad riktig båt!

Epilog dag 1

Efter en lagom lång promenad på Göteborgs gator började det suga lite i magen, det var dags att finna lite kvällsmat, långt senare på kvällen än vad vi normalt äter. Efter lite funderande hit och dit blev det av alla ställen Pizza Hut i Nordstans galleria, och då kan man ju fråga sig hur vi tänkte då..?

Jo, det skulle visa sig att de kan laga långt mer än bara pizza, namnet till trots! För egen del blev det en nachotallrik medan Angelika beställde en lasagneliknande pastarätt med färskost och champinjoner, som inte kan beskrivas som annat än rakt igenom fantastiskt god! Man kunde inte låta bli att bli en aning imponerad av Pizza hut på den fronten!

Nachotallrik alá Pizza Hut

Tokgod pasta med färskost och champinjoner alá Pizza Hut

Mätta och belåtna begav vi oss tillbaka till hotellet i den svala kvällsluften, och väl på plats tog ett visst, lagom, godisfrossande vid innan det var dags att släcka lamporna och njuta av de underbart fluffigt mjuka sängkläderna!

Roadtrip dag 2

Upp lite lagom sådär strax före 9 på morgonen för att hinna med en skvätt hotellfrukost innan det var dags att bege sig mot stadens gator igen för lite lagom bensträck inför hemresan. Angelika har fortfarande inte riktigt greppat detta med hotellfrukost, så istället tog jag på mig att njuta lite extra åt henne också.

Efter frukosten tog vi oss tillbaka upp på rummet för att njuta en liten stund extra av utsikten medans frukosten fick landa ordentligt och benen skulle kunna bära oss ut på stadens gator igen.

Miniatyrbilar från nionde våningen

Tog oss ett stillsamt varv runt stadens gator, visade Angelika in på Science fictionbokhandeln, hämtade lite tågbiljetter, gick ett snabbt varv runt Lilla bommen igen innan det var dags för mig att roa mig en stund på närmaste Elgiganten.

Passade sedan på att utnyttja en av förmånerna med att ha svart SJ Priokort, nämligen tillträde till loungen på Göteborgs Central, där man kunde njuta av sköna stolar i lugn miljö med tillgång till lite fika i väntan på att klockan skulle bli avgångstid. Utöver kaffe och kakor fanns det även en klar fördel, en trivsam toalett som klart överstiger normala offentliga toaletter, inte fy skam!

Via Pressbyrån tog vi oss till slut ut till vår ersättningsbuss som skulle ta oss mot Trollhättan där tågresan skulle ta vid, och även om busschauffören verkade mer intresserad av att slå sitt personliga rekord på sträckan så kom vi fram till tåget utan besvär, där vi flyttade över oss till våra stolar i vagn 11.

Åka ersättningsbuss

Tågresan norrut gick sedan sådär smärtfritt som de bara skall göra, jag ivrigt surfandes på min iPad och Angelika envist kvar i den analoga bokvärlden, och vi kom fram till Karlstad någon minut före tidtabell.

Kvar fanns det endast att njuta av en promenad komplett med vattenblåsa på en av mina lilltår, via affären för att skaffa tröstmat till katterna som överlevt lite mer än ett dygn utan vårt sällskap!

Totalepilog

Så var då vår spontant planerade minisemester till roadtrip över, till en resekostnad av 418 kr för sträckan Karlstad – Göteborg – Karlstad, och faktum är att vi spenderade mer pengar på mat och dryck än vad själva resan kostade, alldeles lagom helt enkelt!

Nu får det allt vara dags att sova en stund, det tog i vanlig god ordning mycket längre tid än planerat att skriva allt detta, men i morgon är en ny dag, ännu en ledig sådan innan vi återgår till jobbet som normalt på fredag, och resten av helgen med för den delen!

På äventyr i mörka Småland!

Dags att ta tag i bloggen lite igen då, det var ju ett tag sedan senaste uppdateringen, skyller nog främst på lathet tror jag…

Nåväl, dagen till ära skulle ju undertecknad på äventyr till mörka Småland, styrelsemöte samt årsstämma i föreningen VETA stod på menyn, och detta görs ju bäst i Gislaved!

Hur tar man då sig från Karlstad till Gislaved och åter på en och samma dag? Jo, med tåg och bilpool! Först på schemat stod en tågresa Karlstad – Göteborg med avgångstid så njutbart tidigt som 06:00, fantastiskt! Väl framme o Göteborg blev de byte av färdmedel till bil, för dagen hade jag bokat mig en Volvo C30 D2, en bil jag länge varit sugen på att provköra.

Iväg mot Gislaved med Navigon i telefonen som vägvisare, mycket smidigt att ha, allra helst eftersom det var första gången jag körde bil i Göteborg! Färden dit gick i lugnt och fint tempo, dieselbilar manar alltid till sådant i min mening!

Några timmar möten med avbrott för lunch klarades av i gott sällskap innan färden styrdes åter mot Göteborg igen, med lite extra marginal för oförutsedda händelser, alltid klokt när man bokat hemresa med sista tåget för dagen…

Totalt sett blev det 258 km med denna C30 idag, en klart trevlig bekantskap måste jag säga, dock i den hiskeligt tråkiga färgen ljusgrå, påminn mig om att aldrig någonsin köpa en ljusgrå bil..!

Lite besviken är jag dock på förbrukningssiffrorna, återställde färddatorn i Gislaved innan färden åter mot Göteborg, och den mäktade inte med bättre än 0,48 l/milen, klart över de 0,38 den är specificerad för enligt bilregistret! Nu var det förvisso bilkö sista biten in mot centralare Göteborg, men ändå!

Nåväl, hämtning och lämning av bil gick fortsatt lika smidigt som tidigare, och mitt intryck över Sunfleet är fortsatt positivt! En av de riktigt stora fördelarna är att man kan välja bil efter tillfällets behov, på denna resa, ensam i bilen, behövdes inget större än en C30, medans morgondagens resa mot Falun är bokad med en V70 istället!

Skall man ha en egen bil måste man göra ett val om storlek av bil, och sedan ha den på alla resor, oavsett det egentliga behovet!

Fast nog saknar jag allt att ha en egen bil, det gör jag, det kan även hända att jag spenderar osunda mängder tid bytbil.com, drömmandes om framtida investeringar…

Nu sitter jag här på mitt tåg hemöver, solen sakta på väg ner mot horisonten utanför mitt fönster, längtar hem en aning, kanske även en aning trött och seg, och möjligen även en aning toksvettig i värmen!.

Och skulle det vara så att inlägget är fullt av konstiga ord, så skyller jag på iOS och dess rättstavning, som lämnar en hel del att önska!

Fullkomligt spänningslöst…

…vilket i sig kan vara ganska spännande!

Och nu, slut på nördhumor för en stund.

Åter till rubriken vilket var dagens form av njutning på jobbet, dvs totalt bortfall av kontaktledningsspänning, precis på väg in i Karlstad, precis när man mentalt börjat förbereda sig på att gå hem för dagen, just precis då var det dags att få ett brutalt uppvaknande när ljustablån började lysa upp likt en julgran och summertoner ljöd för fulla muggar.

Till saken hör dels det faktum att X2 på batteriström inte är någon bra sak, efter 5 minuter bör man börja fundera på att slå igen butiken och stänga av batterierna om man vill ha en sportslig chans att någonsin få liv i det hela igen. Utöver detta finns det även regelverk som säger att blir det spänningslöst skall det omedelbums bromsas ner till en hastighet som låter en stanna på halva siktsträckan OM det skulle vara så att man medvetet brutit spänningen för att ett annat fordon inkräktar på det spår man färdas på.

Så, åter till mitt inte helt och fullt vakna jag, sittandes smått förvirrad omringad av blinkande lampor och ljudande summers. Konstaterade i vart fall att kontaktledningen var kvar ovanför skallen, det är bra, dessutom visade signalen framför mig fortfarande kör och vänta stopp i nästa signal, bra, frågan förblev dock varför det var spänningslöst och inbromsning, en aning hjälpt av tågets egna övervakningssystem utfördes, och en snygg och prydlig buklandning blev det, strax utom synhåll från plattformen i Karlstad.

Här är det ett superbt tillfälle att ringa en vän, och då närmast Karlstads egen tågklarerarpersonal följt av driftledningscentralen i Hallsberg för att luska ut varför spänningen försvann och när den kan väntas åter. Med eldriftledaren i Hallsberg kvar i luren så kopplades spänningen på  igen utan problem, och ännu ett snabbt samtal till Karlstads tågklarera gav nytt körtillstånd vidare in till plattform där en och annan resenär väntade på att få stiga på.

Boven i dramat visade sig vara en fågel som landat på lite olämpligt ställe och därmed kortslutit kontaktledningen varpå hela faderullan frånkopplas för att undvika ytterligare skador.

Hem kom jag i vart fall, och lagom när jag hunnit med att somna så var det dags för nästa kontaktledningsbesvär, men det var jag så lyckligt ovetandes om så, denna gången kunde det inte vara mitt fel..!

Och nu, nu är det allt dags för veckans höjdpunkt, Top Gear!

Funderingar om Kimstad

Well, kan det bli en mer normal sysselsättning en onsdagskväll, läsa olyckutredningar och fundera så smått?

I vart fall har jag gått runt och funderat ett slag på olyckan i Kimstad den 12 september 2010, där ett X2000-tåg körde på en traktorgrävare. Hittils har endast en rapport om olyckan presenterats, den som Trafikverket har gjort och som även togs upp i Uppdrag Granskning när “järnvägskaoset” var ämnet.

Om Uppdrag Granskning kan man väl inte säga annat än att de fakta man valde att ta upp, var de som passade den inriktning man valt, och visade långt ifrån hela historien.

Mer specifikt i fallet Kimstad tar man upp en tidsuppgift från rapporten och hävdar att det passerat 6 minuter från att traktorn ramlar av spåret tills att den blir påkörd av tåget, baserat på en händelsemarkering i den grafiska MTOY-rapporten (Människa-Teknik-Organisation-Yttre omständigheter) på sidan 35 i slutet av dokumentet där Tid/Datum är markerat som 2010-09-12, ca 19:31:00, detta trots att ögonvittnesrapporter tidigare (sidan 17) i utredningsrapporten uppgivit att händelsen inträffat ca 10-15 sekunder innan tågsättet passerade olycksplatsen.

Man uppger även i rapporten att det inte finns några specifika loggpunkter i den ställverkslogg som tagits vid tillfället om när traktorgrävarna gått upp på spåret för att påbörja arbetet, utan tiden anges som att arbetet återupptogs mellan 19:00 och 19:30 igen efter drygt två timmars uppehåll efter ett första försök som blev avbrutet.

Anledningen till att arbetet avbröts vid det första försöket var att en annan arbetsmaskin, av lite tyngre slag hade havererat och skulle hämtas tillbaka till driftplatsen i Kimstad, och först efter att denna inkommit till Kimstad kunde traktorgrävarna åter kliva på spåret och åka mot sin arbetsplats. Dessvärre har man heller inte angett någon uppgift på när denna arbetsmaskin återkommit till Kimstad, vilket borde gå att få bekräftat, detta för att kunna få en tid där traktorgrävarna tidigast kunnat påbörja sina färder igen. Frågan är om dessa uppgifter finns i ställverksloggen?

Frågan är hur dessa cirkatider som anges i MTOY-rapporten tagits fram, om man har tagit fram en minsta möjliga tid från det att det nya A-skyddet påbörjas och första traktorn förs upp på spåret tills att den tredje traktorn tidigast kunnat föras upp och därefter halka av, och varför man då inte på något vis beskrivit hur dessa tider tagits fram? Det borde ju vara rimligt att åtminstone rekonstruera en påförsel av traktorgrävare under optimala förhållanden för att få en ungefärlig tid för just påförsel och undanflyttning för att få något att räkna på?

På det stora hela finns det fortfarande ett antal frågetecken kvar, obesvarade efter Trafikverkets rapport vilket gör att sådana här luddiga uppgifter förekommer.

Hur som helst ser jag fram emot att läsa haverikommisionens rapport om händelsen, som förhoppningsvis kan komma med fler tidsangivelser, frågan är bara när den kommer?

Lite av varje..?

Snacka om att dagarna varierar friskt ibland, även om det överlag börjar bli mycket trivsamt att jobba inom järnvägen igen så verkar det vara lite varannat tåg-stuk just nu, ibland helt och till fullo smärtfritt, nästa tåg händer allt?

Sista turen innan lediga helgen bjöd på överliggning i Stockholm, inte min favorit då det innefattar ett varv på Uppsala, visst är det trevligt med två lok och en massa vagnar mellan dessa, det som inte är trevligt är den mentalitet som alltför ofta visar sig bland resenärerna på sträckan, i tid och otid skall det nämligen hoppas på tåg som börjat rulla, något som är direkt livsfarligt, minsta snetramp eller snubbling så är risken enorm för att hamna mellan vagn och plattform, och har man då tur blir man av med kroppsdelar, har man otur, tja, ni förstår..?

Torsdagens försök bjöds på i Märsta, där en ung kvinna kom springandes efter att jag börjat rulla tåget och öppnade en dörr samt hoppade ombord, bara att snabbromsa till stopp och göra om avgången, följt av ett utrop om farorna man utsätter sig själv och andra för, fantastiskt nog kom det faktiskt en annan resenärer i Uppsala och tackade för utropet sedan, jag är fortfarande i lite chocktillstånd över det..?

Resten av torsdagen flöt sedan på så fint så, ja, det lilla jobb som var kvar dvs..

Fredagen bjöd på hemresa i god stil med en ytterst välfungerande X2a i mina händer, och det är ren njutning att köra en sådan, hade ett riktigt guldögonblick på väg mellan Kristinehamn och Karlstad, i strålande solsken kom vi farandes fram genom små S-kurvor ut över ett snöigt åkerlandskap som badade i de varmaste av vårsolens strålar, helt och hållet i rätt tid och med bra musik spelandes i högtalarna, en alltid lika fantastiskt upplevelse!

Helgen har sedan spenderats på den lediga sidan, dessutom med barnvakt från mina föräldrar och därmed har vi kunnat bara njuta i lugn och ro, utan förpliktelser på något vis, en liten återhämtning från den vanliga 2,5 års trotsen som just nu infinner sig på bästa sätt!

Tanken var från början att vi skulle passa på och gå på bio under helgen, detta blev det dock inget av tyvärr, gjorde något försök att kolla upp filmer och biljetter under förra veckan, men hittade aldrig något under helgen, och sedan glömdes det i stort sett bort helt enkelt. Istället blev det filmkanalerna på tvn och någon katastrofalt dålig Hollywood-katastroffilm (2012…), ja, filmkanaler och nyhetskanaler då, naturkatastroferna i Japan har hållit mig mycket fascinerad under helgen. Precis som 2001 när man satt på eftermiddagen den 11 september och bara stirrade på tv-sekvenserna som visades framför en, så satt man precis lika förstummad i fredags och bara chockat såg på hur tsunamin totalt och fullständigt ödelade hela städer, sådana oerhörda krafter!

Helgen avslutade vi lite fint med att jag hade sönder Angelikas bärbara dator, eller ja, skärmen på den rättare sagt, och en liten nödlösning med hjälp av en extern skärm håller den tillfälligt vid liv i väntan på beslut om hur vi ska göra med den.

Efter helgen var det i vanlig god ordning dags för överliggning igen, denna gången Arvika via Stockholm först, en nätt liten lagom sväng sådär. Fick mig ett 6 vagnar långt X2000-tåg på svängen till Stockholm, vilket är en aning för långt egentligen för spåret man kommer in på, det går, men inte mycket mer.

Började så fint så, ända fram till Laxå puttrade maskineriet på i riktigt god takt, sen fick den lilla damen lite humör, och bestämde sig plötsligt för att kasta ur sig “Fel på maskinströmriktare modul 1” samt “Fel på nätströmriktare modul 1” på samma gång, vilket innebär att tåget bryter strömen från kontaktledningen och hela tågsättet försörjs av batteriström, inte fullt så bra eftersom batterierna är fruktansvärt kortlivade i en sådan situation.

Rullade på så gott det gick i mina 110 km/h eller så, funderandes på vart man kan stanna bäst samtidigt som man försöker återställa strömmatningen från kontaktledningen, och efter några försök så återfick jag tillbaka allt till det normala igen, och efter en koll på hur kontaktledningen uppförde sig med strömavtagare uppe och inkopplad i fart kunde vi fortsätta mot Hallsberg, med lite extra vaksamhet över just kontakledningens uppförande, kände mig inte fullt så sugen på att riva ner den, det blir så tyst då…

Väl i Hallsberg blev det återigen spänningslöst, inga felmeddelanden denna gången och en passåkande lokförare hade meddelat mig om att strömavtagare och allt omkring detta såg bra ut, inte heller visste Trafikverkets driftledningscentral vad som orsakat spänningslösheten, men det var bara under en kortare stund och troligtvis inget orsakat av fordonet.

Färden till Katrineholm gick sedan i vart fall bättre, men på väg ut ur Katrineholm blev det allt ett mindre fel på säkerhetssystemet ATC, som begränsade hastigheten i några kilometer, frustrerande men inget mer. Efter detta fortsatte det tämligen händelselöst fram till Järna, strax innan Södertälje, där någon individ av okänd anledning befann sig precis intill banvallen, osäker på om han hade kamera med sig, men även om det inte var i direkt farlig närhet, så var det utan tvivel alldeles för nära för att kännas tryggt, och en varning till bakomvarande tåg om att sakta ner blev det.

Folk i eller i närheten av spåret är en ruskig pulshöjare, och man blir riktigt skakig av det en ganska bra stund framåt.

Nåväl, härefter flöt allt på precis som det skulle, dumpade mitt tågsätt på lagom avstånd från rastlokalen, dessutom långt före tidtabell, lunchen, om än inte fullt så delikat, intogs i godan ro, och lite tv-tittande, datorsittande och även soldyrkande hanns med innan det var dags att rulla mot Arvika.

Så gott det sedan var att kunna rulla ut ur Hagalund med sidorutan nerdragen på loket, njutandes av de varma solstrålarna, man riktigt njöt!

Färden till Arvika gick utan nämnvärda anmärkningar åt något håll alls, och även om jag fortfarande väntar på att få köra sträckan i dagsljus så var det bra nära, jagade solnedgången hela vägen från Karlstad till Arvika!

Morgonens klargöring och hemkörning av X2an flöt även den på riktigt fint, nästan i dagsljus dessutom! Hemma i sin egen säng strax efter 7 på morgonen efter en avklarad arbetsdag är inte fy skam!

Långpromenad med familjen och sedan hemmagjord pizza fick avsluta denna dagen, och i morgon blir det till att sitta reserv istället, vilket inte gör så mycket eftersom möjligheten att prova ut nya skor finns imorn, blir riktigt bra det!

Reserv väntar sedan på fredag igen, frågan är om man kan ta sig en tur till Oslo istället, inväntar fortfarande svar på den frågeställningen..!

Nu börjar det så smått närma sig läggdags istället, ögonen är trötta även om det blev någon timme extra sömn efter jobbet idag, och väckarklockan ringer ju trots allt i morgon också!

Snäppet långsammare än en skadeskjuten sengångare

Gårdagen jobbdag började ju bra, turen berättade att målet för dagen var Arvika, via Stockholm och Hagalund då först. X2000-tåg 454 till Stockholm, till Hagalund, rastdags, hämta tågsätt till tåg 57 och köra det från Hagalund via diverse annat till Arvika, för att sedan avnjuta lite kvällsbuffé och en övernattning på hotellet.

Promenerade ner i den arktiska kylan till jobbet, plockade ut lite papper och började läsa, visade det sig inte en liten jackpot där i listan över fordonsfel, genomtändning modul 1, inskrivet samma dag, fantastiskt. Och för att prata svenska innebär just den lilla raden att motorkraften är halverad pga ett fel som inte går att fixa annat än i verkstaden, underbart!

Här bör väl tilläggas att ett X2000-tåg när det är friskt är som bäst sävligt i sin acceleration, tar man då dessutom bort 2 av 4 motorer blir det inte direkt bättre, man kan tro att inget händer när man kikar ut genom fönstret efter vissa uppehåll.

Nåväl, med en hel del vilja och några “snälla, snälla, snälla” kom vi upp ur gropen som kallas spår 20 i Karlstad, och satte fart (?) mot Stockholm. Inte blev det direkt bättre av att ha en pizzaräser alá Y1 från Värmlandstrafik direkt framför sig hela vägen till Kristinehamn, varför måste dom stanna överallt?

Tågsättet gnällde även lite om inbillat defekta fastbromsningsskydd i min vagn, någon inbromsning senare övertalade jag den om annat. Fellistan påpekade även att magnetskenbromsning bör undvikas i just densamma vagnen, något om klena batterier och självdöende hytter, petitesser…

Grunnade lite på hur historien skulle utveckla sig i Degerfors, som är lite svårdefinerat hur det lutar, för att inte tala om notoriskt lutande Södertälje Syd Övre, våga hoppas på bra fäste..?

Upp från Degerfors tog vi oss i vart fall, det gick inte fort, men det gick, strax innan Hallsberg nådde vi faktiskt även 200 km/h en kort stund innan det var dags att bromsa in mot uppehållet, den hastigheten såg vi aldrig igen…

Strax efter Hallsberg är det någon som placerat ett antal otroligt ogenomtänkta uppförsbackar, sådant är ju inte alls bra för tidtabellen, och någon borde faktiskt ta bort dom igen, väl på andra sidan höglandet hade förseningen ökat från 15 minuter till 20 minuter.

I Katrineholm skapade vi lite kaos tillsammans med ett tåg på väg mot Göteborg som fick invänta anslutande resenärer, var visst några andra tåg som också fick vänta, hoppsan…

När väl Katrineholm lämnats så lugnt och försiktigt så gick det bättre, och förseningen ökade inte nämnvärt till Södertälje, när man väl får upp farten så rullar de på rätt bra våra diskbänkar! Men, så var det då dags för uppehållet, med viss spänd förväntan stängdes dörrarna och klart för avgång började blinka, gasade på så friskt jag vågade i snöfallet och saaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaakta sakta började färden uppför bron, en lättnadens suck drogs en eller två gånger när krönet passerades i maklig takt, nu var nästa stopp Stockholm C och endast Tegelbacken var kvar att forcera, något som endast kräver lite koll på signalerna för att klara av!

Till slut landade vi på spår 19 med en försening om 20 minuter, vilket får duga med förutsättningarna. Väl i Hagalund var det dags för den bra varianten av parkering, den så kallade “dumpa och spring” och rasten var således inledd!

Resten av dagen flöt på tämligen lugnt, förutom att temperaturen var inställd på “bastu” i loket jag skulle ha, samt en trilskande kabel mellan lok och vagnar som gjorde att mina första utrop mest lät “sprak” så hände inget i övrigt uppseendeväckande, Arvika ankom vi endast marginellt efter tiden.

Kvällsbuffén på hotellet bjöd på kycklingsoppa, och somnade i tid gjorde jag, fantastiskt!

Dagens äventyr var inte mycket att nämna, dagens fail kanske får vara att inte gå och lägga sig direkt vid hemkomst, utan istället göra kaffe, jag kommer att få lida över det…

Bara 13879 dagar kvar tills pensionen…

Ja, förutsatt då att man inte ändrar pensionsålder, vilket man säkert hinner göra både en och två gånger de närmaste 38 åren.

Ett år äldre idag alltså, nu måste jag komma ihåg att jag alltså är 27 år gammal, eller fyllde jag 25 för tredje gången kanske..?

Födelsedagen inleddes på bästa sätt med att vakna 04.00 i Arvika, kan väl inte bli bättre? Nåväl, det kunde varit värre, tåget hade ju trots allt haft värmevakt hela natten och klargöringen var därför inte nämnvärt avancerad att klara av, och därefter kördes det bara till Karlstad innan jag lämnade över till en kollega och gick hem för att fortsätta sova.

Gillar det här med att vara på promenad hem till sängen samtidigt som alla andra är på väg till jobbet, det är ren njutning!

Gårdagen däremot, den var ju snäppet längre, började 7.49 med att göra i ordning ett tåg mot Göteborg, växla fram det och sedan ha lite rast innan färden gick mot Stockholm med ett tåg som kom från Oslo, hela 5 vagnar otroligt nog, läget börjar bättra på sig verkar det som!

I vanlig god ordning var det folk som inte tyckte sig behöva vänta på bommarna i Flen, som går upp några sekunder efter att tåget stannat. I går var det knappt så man trodde sina ögon, en kvinna med barn i famnen och hund på släp var på väg att runda bommarna och springa över, dessbättre hjälpte en längre tyfonering mot den tanken. Tog mig ett snack med kvinnan i fråga och förklarade det otroligt dumma i den tanken, samt informerade henne om att sådant beteende inte bara är livsfarligt, utan leder till att man inte heller får åka med tåget. Förhoppningsvis hjälpte det, man blir inte annat än ledsen av sådana tilltag, det är inte värt att riskera sitt och sitt barns liv för att hinna med ett tåg, aldrig någonsin.

Dagen fortsatte sedan ganska lugnt, blev en kvart sena eller så från Stockholm/Södertälje eftersom tåget kom sent från Hagalund, dock belönades vi med hela 6 vagnar för tåget mot Oslo, inte illa, mitt hittills längsta Oslo-tåg! Förseningen kördes sakta men säkert in, Kil ankom vi bara 3 minuter efter tiden, men där fick vi åter vänta och denna gången på ett försenat mötande tåg, och vips var nästan alla minuter tillbaka igen, lämnade över 12 minuter sent väl framme i Arvika.

Gårdagens monumentala fail får vara att jag glömde handla på mig något ätbart inför färden mot Arvika, och i Katrineholmstrakterna började det kurra ganska friskt i kistan, och vart tusan hittar man snabbmat i Arvika en söndagskväll!?

Lustigt nog visade det sig att hotellet låg granne med en pizzeria, en öppen sådan rent av, och sådana fynd kan endast firas med en ordentligt god kebabrulle med tillhörande Fanta för avnjutning på hotellrummet!

I morgon så väntar lite reservande, och onsdagen bjuder på biltur till Linköping för att återlämna flyttkartonger, köra tågsimulator på VTI och sedan installera TV samt hämta katter hos svärmor innan färden går åter till Karlstad.

Nu inväntar vi bara kvällens läskiga överraskning, Angelika lagar kvällsmat, och har bannlyst mig och Kaspian från köket tills vidare..!

Nåväl, det finns i vart fall god tårta kvar i kylen!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén