ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: tåg Sida 3 av 5

Spår av vinter – dag 362/365

Spår av vinter

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 640, 1/100 sek vid f/4,0

Idag var en sådan där dag med långrast i Göteborg, komplett med tillhörande långpromenad och slöande på hotellrum. Först åter på tåget som skulle ta mig hem mot Värmland blev det att få till dagens bild dock. Ett stillsamt snöfall hade nämligen börjat så försiktigt lagom tills det var dags att köra hemåt och dessa flingor fick bli dagens motiv.

Julejobb – dag 358/365

Hagalundsvy

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/50 sek vid f/11

God jul på er allesammans! Tro inte att värst mycket inspirerande bilder dyker upp här dock, de är förbehållna Instagram och Facebook en dag som denna. Eller något sådant. Jobbat har jag i varje fall gjort, precis så som jag vill ha det kort och gott.

Utsikten..! – dag 108/365

Balkongvy

Canon EOS 6D, 135mm, ISO 100, 1/500 sek vid f/8,0

Ja, ni känner säkerligen igen utsikten, men den är ändå värt att visa igen, och igen, och igen, och sen några gånger till utöver det. För jag kan inte få nog utav den och då får ni stå ut lite med mig. Dessutom är det skönt att ha detta att förlita sig på när de fotografiska övningarna i övrigt under dagen går minst sagt sådär.

Kort sagt så har det inte riktigt varit min dag, alls. Inte på något endaste sätt och vis! Åtminstone inte tills kvällen och solnedgången kom då, som en räddare i nöden.

Till att börja med hade jag sovmorgon, en ordentlig sådan. Rent av första gången på många evigheter som jag har en ledig dag utan att behöva ställa väckarklockan ens. Annars har det alltid funnits något skäl till att åtminstone ha den på runt 9-tiden för att dagen efter bjuder på tidigare start eller så. Men idag, inget, inte det minsta anledning att gå upp innan jag sovit klart.

När jag vaknade? Vid 8.50 så klart…

Nåja. Upp, kollade läget lite snabbt på nätet för att se om det skulle finnas något att fotografera till dagen. Och visst fanns det! Flygplatsen skulle bjuda på motiv vid 11.30 trodde jag! Så, kvickt in i duschen, ordna en kopp kaffe och ner till bilen med allt vad fotoutrustning heter. Iväg till flyget i god tid för att där parkera och invänta rätt tid.

I väntan på tiden så surfade jag runt lite till och fick mig en tanke, en tanke om att det här stämmer inte helt. Så än en gång in på flygets hemsida för att kolla läget och jo men visst. Tiden stämde. Datumet däremot, det stämde inte. Såvida jag inte var beredd att vänta i ett helt dygn då. Fan.

Nåja. När man ändå var i trakten kunde man ju kolla läget på fler lämpliga fotoplatser för framtida bruk, vilket ändå gick relativt okej. Därefter vidare i gråvädret för att åtminstone fånga något på bild. Så, till Välsviken för att se om det kunde bli någon bild på tåg som tröstpris. Detta gick någorlunda bra, även om det gråa och tråkiga vädret gav lite väl hög ISO för mitt egna nöje.

Väl hemma sprack ju så klart molnen upp ordentligt och solen kom. Därmed fick dagens tröstpris bli en ordentlig stund på balkongen i solskenet som till slut kröntes utav ännu en underbar solnedgång med Löfbergsskrapan i stadens siluett. Tur dagen åtminstone kunde avslutas på topp…

I morgon, ja, då kanske man ska göra ett nytt försök att få den där bilden på flyget som jag tänkte få idag? Vi får väl se…

Bekräftat galen – dag 94/365

Åka ersättningsbuss

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 400, 1/250 sek vid f/2,8

Ledig dag. Ledig fredag rent av. Ledig fredag som plötsligt blev helt utan planer. Ledig fredag som representerar den enda lediga dagen på hela veckan. Vad man gör en ledig fredag?

Tydligen åker man tåg. Eller ja, först åker man ersättningsbuss, sen åker man tåg. På en ledig dag. Bekräftat galen var det ja…

Dock har dagen varit riktigt trevlig trots galenskaperna!

Tåååååg – dag 60/365

SJ 2000

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 400, 1/200 sek vid f/4,0

Idag var det dags att vinka av gårdagens middagssällskap som då alltså frivilligt återvänder till Stockholm. Märkligt sådär!? Men ja, då fick det även bli en bild på just ett tåg för att representera denna dag. Inte bara ett tåg heller, utan världens bästa tåg, X2! Ungefär dit sträcker sig min nivå av muppighet, av ren och skär yrkesvana lade jag märke till vilken individ det rörde sig om också, men det är tämligen irrelvant i mitt liv för den sakens skull.

För vad än folk må tro om min nivå av muppighet, så är den faktiskt ganska rimligt låg. Många saker fastnar i minnet bara för att det påverkar min vardag i jobbet, saker som “kan vara bra att ha” i huvudet. Jag har ju rent av varit ute och fotograferat tåg vid några enstaka tillfällen, men då handlar det mer om att det är en intressant utmaning rent fotografiskt än att det är tågen i sig som är direkt intressanta, ungefär samma som när jag fotograferar flygplan alltså.

Resten av dagen spenderas nu i sällskap av sonen och närmast ut vankas det matlagning. Sonen har beställt korv stroganoff till middag, så det är väl helt enkelt bäst att bara lyssna och lyda? Kanske man även skulle ta tag i det sista av disken från gårdagen med? Den där lergrytan som helst kanske inte skall köras i diskmaskinen…

Passresa – dag 12/365

Passresa

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 400, 1/60 sek vid f/2

Ni får leva med att detta inlägg helt enkelt är bakdaterat, bilden togs åtminstone på rätt dag men eftersom gårdagen bjöd på övernattning i Stockholm så får bilden publiceras lite senare än så. Bilden togs under passresan mellan Göteborg och Stockholm där man under några timmar kunde avnjuta det vackra svenska landskapet i lugn och ro.

Ich bin ein Berliner

Så ja, sådär lagom sent omsider är det väl kanske läge att faktiskt berätta lite om hur det var i Berlin, som vi kom hem ifrån för över en vecka sedan. Ni vet ju, man ska ju inte stressa fram här i livet…

Hur som helst, så var vi alltså i Berlin för två nätter, 4-6 november, en lite lagom spontant påkommen resa som vi bokade strax innan vi åkte till Rhodos tidigare i höst. Det hela började egentligen med att Scandic hade en kampanj om billiga hotellnätter, 620 kr/natt lite här och var över landet.

Men, istället för att hitta någonstans vi ville åka inom eller strax utanför landet så började vi även kolla lite andra alternativ på resor. Hux flux hade vi hittat billiga biljetter med Norwegian mellan Oslo och Berlin och började därmed åter kika på hotell. Till slut hade vi bokat med Scandic trots allt, till ett helt klart rimligt pris om €120 för två nätter.

När väl resan sedan närmade sig så var pilotfacken och Norwegian lite sådär lagom på krigsstigen och när klockan började bli rätt mycket på söndag kväll så var hotet om strejk ännu stort, något som riskerade att påverka vår flight. Så, där och då så fegade jag ur och tog mig ett snabbt varv på nätet för att se om något annat bolag hade rimliga priser och tider.

Det visade sig faktiskt att SAS hade högst rimliga priser, trots att avresan var redan dagen därpå, mindre än 24 timmar bort! Fram med kreditkortet igen och köpa sig nya biljetter för att inte riskera att bli snuvad på det hela. Detta innebar dessutom att vi fick mer tid i Berlin på måndagen och kunde nyttja det bättre än den tiden vi skulle haft över på onsdagen. Däremot innebar det även en ruskigt tidig start på måndagen för att köra till Gardermoen i tid.

Efter lite mer än 3 timmars körning parkerade vi på långtidsparkeringen och tog oss en välbehövlig morgonpromenad in till terminalen för att avnjuta säkerhetskontroll och allt. Visst var det väl en 10 minuters väntetid för att få bli scannade högt och lågt, men det gick ändå väldigt smidigt.

Eftersom jag är en sådan som gärna är ute i god tid så fick vi nu gott om tid över till att avnjuta lite flygplansbeskådning innan boardingen utav vårt skulle börja, knappast något som jag tackar nej till. Rent allmänt så njuter jag till fullo utav den stämningen som ligger över en flygplats!

Strax före kl 11 så var det dags att stiga ombord på flight SK4723 och SAS enda kvarvarande Boeing 737-400, ärvd från Braathens när det bolaget gick in i SAS tidigare. Det märktes mer än väl att planet i fråga levererades redan 1990, då det mesta kändes rätt slitet och nergånget. Men vad jag förstår så skall denna individ inte flyga för SAS särskilt mycket längre heller.

Vingvy på SK4723 OSL-TXL

I övrigt fanns inte mycket att klaga på vad gäller flygningen, gratis kaffe gjorde mig till glad pojke och fönsterplatsen var helt okej även om vädret inte direkt bjöd på någon utsikt. Väl framme i Berlin så blåste det rätt ordentligt varpå landningen blev, tja, rätt vinglig..?

Ner kom vi trots allt och tack vare att vi reste endast med handbagage så var vi snart nog utanför flygplatsen med nästa uppdrag till hands, köpa biljett till BVG, lokaltrafiken i Berlin!

Med lite hjälp så hade vi snart nog löst biljetter för 48 timmar framåt och kunde med assistans utav Google Maps ge oss av mot staden. Först bussresa följt utav U-bahn till närmaste hållplats till vårat hotell.

Hotellet vi valde var som sagt ett Scandic, närmare bestämt vid Potsdamer Platz som visade sig vara ett riktigt trevligt val. Dels för sin närhet till kollektivtrafik såväl som på promenadavstånd till det viktigaste i övrigt. Väl framme på hotellet fick vi dessutom erbjudande om att uppgradera rummet för €30/natten, inklusive minibar, något vi valde att göra. Snart nog var vi på väg upp till våning 8 av 8 och vårat rum för två nätter.

Utsikt från hotellrummet

Utsikten var väl ganska svår att klaga på, även om vädret knappast gjorde sitt bästa för att imponera. Att det dessutom gick att öppna ett fönster från golv till tak var ju en rätt intressant finess, men knappast något som var direkt användbart i Novembervädret!

Efter en stunds vila så gav vi oss av ut på promenad för att se vad staden hade att erbjuda. Till att börja med siktade vi mot Brandenburger Tor som vårat första mål, en av de där sakerna man måste se i Berlin. Innan vi hann så långt så hittade vi dock resans första matbit och då närmare bestämt currywurst! Vi ska nog inte gå in i detalj på exakt hur exhalterad Nathalie blev över just detta, men det var en rätt lycklig tjej som studsade omkring på Potsdamer Platz just där och då…

Med lite currywurst i magen fortsatte promenaden upp mot Brandenburger Tor och därefter vidare förbi Reichstag och Platz der Republik för att sedan hamna på Berlin Hauptbahnhof, mest bara för att sådär!

ICE-tåg på Berlin Hbf

Kan ju inte direkt påstå att det inte var en smula intressant att se tyska tåg, för hur man än vrider och vänder på det är man nog en smula jobbskadad sådär! Det hade varit klart intressant att åka en sväng också för den delen, men det får bli vid ett annat tillfälle.

Efter denna rätt långa promenad blev det att bege sig åter mot hotellet via Vapiano för att få sig lite mat inför kvällen. På rummet blev det även att avnjuta lite smått från minibaren samt att utnyttja badkaret som fanns att tillgå. Gjorde inte det minsta ont att få krypa ner i ett varmt bad, eller ja, först gjorde det kanske det, eftersom det blev väl varmt, men sedan så!

Inför dag två, vår enda hela dag i Berlin så tog vi oss en sovmorgon i lugn och ro för att sedan leta reda på ett lämpligt fik för att inta frukost. Eftersom frukost inte ingick i rumspriset så gav det ju lite mer friheter att göra som man själv känner för.

Efter en macka och en stadig kopp cappucino så gav vi oss av med S-bahn till Nordbahnhof följt av en liten snutt med spårvagn innan vi var framme vid ett monument för Berlinmuren. Det är så svårt att föreställa sig hur delad den staden faktiskt varit för inte alltför länge sedan. Även när jag var liten så var Berlin en delad stad, vilket är rent sjukt egentligen!

Berlinmuren

Efter en promenad längs med en ordentlig bit sparad Berlinmur samt tillhörande rester utav hus och vakttorn så vek vi av ner mot centrum igen, siktandes mot Berliner Fernsehturm. Efter en liten paus för fika och toalettbesök så fuskade vi sista biten och tog U-bahn till Alexanderplatz, mest för att spara fötterna.

Berliner Fernsehturm

För en stund övervägde jag faktiskt att åka upp i tv-tornet för att se Berlin från ovan, men biljettpriset om €12,50/person i kombination med en sund dos svindel gjorde att vi skippade det, det var helt enkelt inte riktigt värt det. Istället gick vi ett litet varv runt kvarteret innan vi bestämmde oss för att ta en åktur runt Berlin med S-bahn.

Nästa mål för dagen var ju nämligen gamla Berlin-Tempelhof flygplats, stängd sedan 30 oktober 2008 och numera förvandlad till mässområde och allmän öppen yta med möjlighet att ta sig runt på gamla rull- och taxibanor med cykel, rollerblades eller om man så orkar, till fots.

Berlin-Tempelhof

För att ta sig dit från Alexanderplatz så kan man antingen göra på det närmaste sättet, med lite U-bahnåkning. Vi tog istället en liten runda på ringlinjen runt staden, den långa vägen runt. Dels för att se staden lite mer övergripande, dels för att vila fötterna en stund.

Det var klart intressant att se hur staden förändrades i takt med resan runt, samt hur folket förändrades beroende på vart man var i staden.

Med Tempelhof och en lite godisshoppingrunda avklarade så gav vi oss av mot hotellet igen, med vissa förhinder i form av spårarbeten. Tur att Berlin har ett såpass utbyggt nätverk utav kollektivtrafik, att man alltid kan hitta alternativa resvägar!

Efter en stunds vila utav fötter och viss uppfräschning gav vi oss ut på jakt efter mat till kvällen. Från början hade vi tänkt oss en restaurang, men tack vare att vi gick en liten omväg via närmaste Lidl som visade sig ligga bakom vårat hotell, så hamnade vi på en annan restaurang, en liten italiensk restaurang vid namn Osteria Caruso på Köthener Straße.

Denna lilla oplanerade händelse visade sig vara utav den allra bästa sorten! För maten som vi åt här, en varsin bit entrecôte med tillbehör, är i särklass det bästa jag ätit någonsin! Dessutom var servicen god och priserna rimliga! Två ordentliga portioner mat med varsin 0,5 l öl och därefter en varsin cappucino gick på €58 totalt, vilket gjorde det mer än prisvärt!

Mätta och belåtna landade vi åter på hotellrummet för att avnjuta sista natten innan hemresan igen.

Onsdagen bjöd på vår enda hotellfrukost för vistelsen, en helt okej upplevelse i Scandic-standard och som endast kostade oss €3 efter att alla våra rabattkuponger räknats av. Därefter var det bara att ge sig upp på rummet, packa ihop det sista och transportera oss till flygplatsen via U-bahn och buss sista biten.

Incheckade och genom säkerhetskontrollen utan större problem i god tid, d.v.s. gott om tid för att återigen sitta och spana lite på flygplan innan det var dags för vår egna flygtur.

SK4724 på Berlin-Tegel

Hemresan skedde med en något mer modern Boeing 737-700 och visst märktes det tydligt. Betydligt fräschare och trevligare än maskinen vi åkte ner med. Den här gången var det Nathalies tur att ha fönsterplats, varpå jag fick försöka se så gott det gick ut genom fönstret. Till min tröst var väl vädret inte direkt på topp under hemresan heller, så särskilt mycket missade jag inte.

Något försenade landade vi åter på Oslo-Gardermoen och efter en bussresa runt halva flygplatsen var vi åter i terminalen och på väg mot bilen för att köra hem. Efter att ha fuskat lite och köpt mat på MAX så landade vi hemma i soffan strax efter 19-tiden på kvällen, glada och nöjda efter en riktigt trevlig resa.

Berlin känns helt klart som en stad som förtjänar fler besök och rent allmänt är väl reslusten på en all-time high just nu! Dock får nog detta vänta nu, med tanke på att jobbet snart drar igång igen och inte alls länge efter det, så vankas flytt med allt vad det innebär.

Märkliga slutsatser

Tar en litet avbrott i pågående bloggvilan såhär i sommarhettan, för likt de flesta så har inte jag heller undgått att notera och fascineras utav onsdagens stora tågolycka i Spanien. Inte heller har jag lyckats undgå medias spekulationer och de många märkliga slutsatser som lyfts fram såväl högt som lågt.

En av de mer märkliga slutsatserna om det hela står SvD och “tågforskaren” Rebecca Forsberg för, som hävdar att ”Färre hade dött med säkerhetsbälten”, vilket i sig kanske är en helt korrekt och riktig slutsats, men endast under förutsättning att olyckan på inget vis kunde förebyggas på annat sätt.

Tåg likt flyg är transportmedel som framförallt i västvärlden är förhållandevis förskonat från allvarliga olyckor med dödsfall eller för den delen allvarligt skadade, åtminstone sett till passagerare och tågpersonal. När olyckor väl sker, för olyckor kommer alltid att kunna ske, så blir det desto mer spektakulärt på grund av de stora krafterna som är inblandade.

Givetvis finns det än mycket kvar att göra för att förbättra säkerheten för ombordvarande passagerare när olyckan är framme, men att föreslå säkerhetsbälten som en åtgärd är långt ifrån rimligt som realistiskt. Detta dels för att kostnaderna i förhållande till faktisk nytta är långt ifrån att vara försvarbara men främst för att en sådan åtgärd snarare skulle få exakt motsatt effekt!

Att införa bälten som bältestvång på tåg skulle med stor sannolikhet få allmänheten att välja bort tåg för andra, mindre säkra färdmedel. En av de största anledningarna till att folk väljer tåget är just möjligheterna att kunna resa på sig och röra sig under färd. Tar man bort en sådan anledning skulle säkerligen än fler välja att resa med bil, något som knappast ökar säkerheten för resenären.

Nu är utredningen utav olyckan i Spanien långt ifrån klar, snarare knappt påbörjad. Därför är det orimligt att uttala sig om eventuell orsak till att olyckan inträffade, mer än att tåget till synes går in i kurvan i en alltför stor hastighet. Detta är något som i en modern järnväg inte bör kunna ske alls, då alla färder i högre hastigheter bör vara övervakade utav tågskyddssystem likt vårt egna ATC-system och det nya ERTMS/ETCS-system som är tänkt att användas i hela Europa.

Exakt varför tåget kunde föras in i kurvan i en såpass hög hastighet återstår ännu att få svar på, ett svar som säkerligen kommer dröja innan man kan ge en fullständig bakgrund till. Utav de rykten som framkommit i media så kan man så smått börja pussla ihop en teori om vad som kan ha hänt, men det är inget jag kommer dela med mig utav här och nu.

Säkerligen kunde liv ha sparats vid onsdagens olycka utanför Santiago de Compostela med hjälp av säkerhetsbälten, men än fler liv hade man sparat genom att bättre förebygga att olyckan ens kunde ske, förmodligen dessutom till ett lägre pris än vad installation utav säkerhetsbälten och allt som hör till skulle ha landat på.

Det är tveklöst viktigt att forska i passagerarsäkerhet ombord såväl tåg som flyg, något annat skulle jag aldrig drömma om att påstå. Men att ta de åsikter som denna “tågforskare” lyfter fram som en absolut sanning för hur man bäst minskar antalet skadade som dödade är mycket farligt. Det bästa sättet att minska antalet skadade som döda är att förebygga att olyckan kan ske över huvud taget!

Frirajdin!

Igår var det dags att avnjuta ett stycke roadtrip igen, denna gången i sällskap av ingen mindre än unga fru Ewenson dessutom! Efter intensivt jagande hos Hertz Freerider så dök det äntligen upp ett intressant objekt, en Kia Cee’d som ville hem till Karlstad från Varberg!

Så, det ordnades med barnvakt med hjälp av snälla farföräldrar, biljetter söderut bokades och vi gav oss av med tåg till Varberg. Först med trevliga kollegor på SJ regionaltåg mot Göteborg och sedan vidare med Øresundståg från Göteborg till Varberg.

Åka Øresundståg

Vi kunde konstatera att på Øresundstågen så hade man visst lite smått udda platsnumreringar, plats 92 och plats 98 var nämligen platserna invid varandra, mkaaaaaaj…

Nåväl, tågåkandet gick alldeles utmärkt och snart nog var vi framme i Varberg där en promenad tog vid. Retligt nog gick vi utanför stationshuset och inte igenom det, vilket skulle visa sig sedan vara ett dumt val. Efter sisådär 3-4 km promenad så hittade vi till slut ett inte alltför utmärkt Hertz-kontor och efter en stund även personal. Det visade sig dock att bilen vi skulle ha, den stod vid deras nya kontor, vid stationen i Varberg.

Suck…

Vänligt nog så fick vi åtminstone skjuts tillbaka ned till stationen och bilen kunde hämtas ut. Efter det sedvanliga varvet runt bilen för att inspektera efter skador, ett standardförfarande med såväl hyrbilar som bilpoolbilar, så gav vi oss av norrut.

Från början tänkte jag mig en tur längs med E6/E45 hem mot Karlstad, men efter en titt på kartan kom jag på bättre tankar, varför inte åka längs inlandet istället? Sagt och gjort, vi letade oss ut på Rv41 mot Borås och njöt av ett vackert landskap bland berg och fält.

Dagens åk

Väl framme i Borås började klockan närma sig rusningstrafik, eller som man också kan se det, ett ypperligt tillfälle att stanna för depåstopp med efterföljande glass och kaffepaus. Dessvärre så var ju rusningen i Borås inte riktigt över bara för det, utan vi fick vackert sitta en stund i bilköer även efteråt, tur då att blåsan åtminstone var tom!

Efter Borås drog vi en bit österut längs med Rv40, närmare bestämt då fram tills Ulricehamn där vi åter vek av norrut mot Falköping och Skövde. Längs med denna väg fann man en hel rad av intressanta ortsnamn såsom Timmele, Dalum och svårslagna Trädet, alla små charmiga orter.

I trakterna av Skövde började det så smått att suga i tarmarna, dags att göra nästa depåstopp för påfyllnad av mat. Vi orkade dock aldrig med att bege oss in i staden Skövde, utan fortsatte istället norrut till Mariestad där vi letade upp en lämplig pizzeria, vilket råkade av en händelse vara första bästa pizzeria…

Pizzapaus i Mariestad

Med mat i magen och lite färdgodis inhandlat fortsatte sedan färden längs med Rv26 norrut mot Kristinehamn, en väg som tycktes vara skyltad med fri fart denna kväll för såväl personbilar som lastbilar. Det är inte ofta man blir omkörd av lastbilar när man håller lagstadgade 90 km/h…

Ganska så exakt kl 21.00 kunde vi till slut parkera vår Kia hos Hertz på Drottninggatan i Karlstad, efter dryga 5 timmars körning och totalt 6,5 timme efter att vi startat vår färd från Varberg. En kort promenad senare var vi åter hemma i lägenheten och kunde avnjuta dagens sista solstrålar från balkongen, nöjda efter en lång men härlig dag på resande fot.

Bilen i sig, Kia Cee’d var väl inte någon direkt höjdare för långfärd, det kan man verkligen inte säga. Redan efter sisådär 10 mil på rull började man få träsmak och väl framme i Karlstad var man redigt trött på stolarna i den. Däremot var den väl ändå hyffsat snål med sina 4,6 l/100 km, även om det inte riktigt är tillräckligt för att bli imponerad i dessa dagar! En stor fördel var dock integrationen med blåtand i stereon, vilket gjorde att mobilen kunde stå för musiken hela vägen från Varberg till Karlstad, så har man ingen annan än sig själv att skylla på för musiken som spelas!

Tveksamt är det dock om detta faktiskt hjälpte mot det ständiga roadtrip-suget som infinner sig hos mig just nu, eller om detta bara var en aptitretare i mängden? Sannolikt lär jag fortsätta hålla ett getöga eller två på inkommande Freerides, så återstår det att se vart man hamnar nästa gång..!

Så det blev…

Kunde nöjt nog konstatera att årets variant av privatresekort hade anlänt till brevlådan just idag, ett kort jag inte köpte förra året och bittert ångrade mig över det. I år slog jag till, och som av en händelse, så blev det att boka en resa redan nu, några timmar senare!

För, Hertz Freerider hade visst skickat ett mail här under vår filmkväll med tips om en bil som ville hem till Göteborg någon gång mellan idag och onsdag, och, eftersom jag av en händelse råkade vara ledig just på onsdag, så tyckte jag väl att det lät som en ypperligt bra idé!

Så, på onsdag blir det alltså dags för ännu en spontan roadtrip sådär, mot Göteborg Sisjön för att så småningom leta sig hem med hjälp av tåg och privatresekortet!

Känns som att privatresekortet kommer att komma till viss nytta detta år, en stor dos reslust infinner sig just nu här hos mig, som ni kanske märkte redan med den förra spontana roadtripen, den till Sundsvall..!

Men, först ut väntar nu ännu en omgång flytt till morgondagen, köra flyttbil tom Karlstad – Motala, packa den full och köra åter till Karlstad eller mer korrekt, Skoghall, varpå den sedan skall tömmas igen innan den återlämnas till Statoil.

Det kan nog bli, kul..?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén