ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: tåg Sida 2 av 5

En jobbhelg i bilder

Även om jobbhelgen tar slut först imorgon bitti, så tänkte jag ändå mig köra en kortare sammanställning utav hur det sett ut via mitt Instagram-konto. Fredag till söndag i bildform med en liten videobonus på slutet alltså!

X55 på Karlstad C

X55 på Karlstad C

Vattentryckning på Norra Bantorget

Vattentryckning på Norra Bantorget

X52E i morgonsolen

X52E i morgonsolen

Regn och rusk i Karlstad

Regn och rusk i Karlstad

X2000 vid Norra Bantorget

X2000 vid Norra Bantorget

Mer finns att beskåda på mitt dedikerade lokförarkonto på Instagram alltså, lokförarvardag så att säga.

Bonusdags var det också. Videoklipp utlovat.

Testkörning utav rullstolsliften på X2000 alltså. Enligt önskemål från ombordpersonalen eftersom jag hade tid över vid furneringsplattformarna vid Norra Bantorget utanför Stockholm C och vi sedan hade en rullstolsburen resenär att plocka upp.

Kaffekoppen placerades lite lagom strategiskt för att se exakt hur stabil resa det kan tänkas bli och tack och lov, inte en droppe spilldes ut!

Lagom efter att detta publiceras så fortsätter jobbhelgen med ännu ett varv till Stockholm, komplett med en sväng till Uppsala på det, så räkna med fler uppdateringar på Instagram och om ni inte redan följer mig där, passa på att slå till!

En sådan där dag…

Vissa dagar på järnvägen är lite sådär mer spännande än andra, vissa dagar saknar spänning helt, fast på fel sätt då.

Så började dagen, med avsaknad av spänning, på fel sätt alltså.

På väg ner mot Göteborg till med ett sådär lagom fullsatt tåg med sommarresenärer så blev det med lite lagom olämplig tajming spänningslöst. Ja, i kontaktledningen alltså. Detta innebär en och annan sak, delvis att det blir ganska svårt att köra eltåg av förklarliga skäl och delvis att det krävs omedelbar åtgärd av mig som lokförare.

Spänningslös kontaktledning KAN nämligen innebära att det är fara och färde. Därmed skall hastigheten i det närmaste omedelbart reduceras till en siktrörelse, OM det skulle vara fara och färde. Ett snabbt samtal till närmast sörjande och förvirrad tågklarerare gjorde dock klart att det inte rörde sig om en från deras sida medveten handling och därmed tar nästa instinkt för lokföraren vid, det instinktiva sökandet efter en plattform att landa lite småsnyggt vid.

För vår del var det Säffle som låg inom teoretisk räckvidd från vår position och därmed började jakten på rörelseenergin.

Problemet var dock att mötande tåg inte riktigt hann rulla in från sitt håll i tid för att vi skulle kunna ha tillräckliga signaler in. Istället fick vi avnjuta signalen “Vänta stopp” in mot Säffle, en signal som hann bli bättre väl där, bara inte tillräckligt bra. Eftersom beskedet om att vänta stopp mottagits innebar det att hastigheten var tvungen till att gå ner under 40 km/h innan signalen. Eftersom signalen då även står i uppförsbacke så innebar det i sig bara en sak.

F A I L . . !

Så nära, så långt bort

Med omkring 300 meter till plattform var det färdigrullat, så retligt nära men ändå så långt borta. Sjukt irriterande. Började känna en sådan där unken doft av evakuering där vi stod, fint parkerade intill välkänd snabbmatsrestaurang…

Tack och lov löste det okända felet sig själv och efter en kallsvettig stunds väntan så vaknade allt till liv igen, lagom när jag hade hunnit börja fundera på att släcka ner tåget för att spara på batterierna. Nog för att jag gillar när fel lagar sig själv, så är jag inte helt positiv när sådana här fel lagar sig själv utan att någon vet varför de uppstod till att börja med.

Trots allt, så kunde resan ner mot Göteborg fortsätta utan fler besvär och tro det eller ej, ankomsten var på minuten rätt till slutstation!

Sen skulle vi bara hem också. Inte fullt så lätt som det låter. Varför skulle det vara så liksom?!

På vägen hem var det dock spänning av annat slag som inföll, i formen av vägskydd som inte ville leka tåg riktigt till fullo. Det kan ha att göra med åskväder i närområdet, det kan ha att göra med bilister som befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle, men ett av vägskydden på sträckan Göteborg – Kil ville inte leverera enligt plan.

Vägskydd ur funktion

Innan någon nu får hjärtsnörp och börjar skrika om vårdslöshet vid fotografering, så kan jag försäkra er om att bilden togs under de mest kontrollerade utav former. Visserligen spärrar bommarna inte till fullo vägbanan, men de spärrar rätt del av vägbanan. Dessutom fungerar ljud- och ljussignaler till fullo samt att bilisterna stod snällt och väntade på att vi skulle passera i all försiktighet.

Strax innan detta så studsade vi mer eller mindre ner till stopp efter att såväl tågskyddssystem som yttre signaler med all önskvärd tydlighet visat att vägskyddet inte fungerade till 100%. Eftersom allt fungerade så strålande så kunde därmed bilden tas för att dokumentera en av järnvägens avvikelser för framtiden. En avvikelse som innan någon får nästa hjärtsnörp givetvis även rapporterats in till såväl Trafikverket som för intern hantering.

Andas djupt nu och räkna till 10 alla ni som får panik utav detta. Djupa andetag. Låt mig inte behöva bli så förbannat trött på att beskriva händelser ur vardagen igen.

Tro det eller ej, men trots detta och sena tågmöten så tog vi oss trots allt hem till Karlstad på tid. Utmärkt eftersom jag då hann med att krama om kära hustrun sådär mellan mitt och hennes arbetspass. Man får ta till vara på de stunder man får i det här jobbet…

Nu vankas några järnvägsfria dagar för egen del, dagar som istället skall ägnas åt att provköra bil (Vive la France…) samt förbereda mig själv och teknisk utrustning inför helgens insats på kollegas bröllop.

Sen har vi även en annan plan, jag och hustrun, som det kommer mer om det senare!

Lokförarvardag…

Sprang på ett högst intressant klipp på DuTuben, ett klipp som förhoppningsvis får ligga kvar som avskräckande exempel.

Klippet visar alltför väl en stor del av lokförarens vardag, en vardag som i tid och otid innehåll obehöriga som tycker att genvägar över spåret, det är väl ingen fara?

Personen i klippet räddas dock utav personalen ombord på arbetsmaskinen det hela är filmat från, eftersom denne hade befunnit sig på en mycket dålig plats sett till mötande tågs hastighet om denne fortsatt på sin genväg.

Många är de, de som med nöd och näppe klarat livhanken bara på ren och skär tur och tillfällighet. Många är de, de som blivit påkörda för att de hade bråttom, var stressade, tyckte att järnvägen var ofarlig.

Många är de, de som omkommer efter att ha blivit påkörda av tåget, vare sig det varit frivilligt eller ofrivilligt…

Ett enda mörker

Mörker vid Gamlestaden

Nog för att jag har något emot röda signaler, men svarta är värre. Eller ja, egentligen lika illa som röda då de i praktiken betyder lika mycket stopp båda två.

Så som på bilden ovan ser det dock ut vid Gamlestaden utanför Göteborg C sedan i lördags, då ett av Trafikverkets teknikhus gick upp i lågor. Resultatet är manuell hantering enligt blankett 21 för att ta sig in och ut mellan Göteborg C och Väner-/Norgebanan, eller BJ om man nu så vill. Utöver detta även en hejdlöst massa inställda avgångar.

För egen del blev det två stycken signaler att passera i stopp, med efterföljande reduktion i hastighet, på väg in mot Göteborg och inte mindre än fem signaler i stopp på vägen hemåt igen. Det senare var dock två mer än tänkt då ett växelfel gjorde saken ytterligare en smula komplicerat.

En kort inblick i vardagen som lokförare sådär, där ena dagen aldrig är den andra lik…

På förekommen anledning…

Så behöver jag åter en gång dementera att jag på något sätt skulle vara tågentusiast av något slag.

Vad jag kan tänka mig är att jag tämligen entusiastiskt delar med mig av min arbetsplats och min vardag som lokförare, entusiastisk över mitt jobb om man så vill, för det mesta.

Någon tågentusiast däremot, det är jag inte.

Ut på jobbtur

Lugn och stillsam reserv stod på schemat i tisdags. Verkligheten på järnvägen ville dock annat och vips fick jag i knät att köra tåg 632 Karlstad – Stockholm för att sedan ta mig hem med passresa. Eftersom jag hade laddat upp för en just stillsam reserv så hade jag med mig såväl bärbar dator som stora kameran och varför då inte passa på att faktiskt även nyttja den senare för att föreviga X55 3344 strax innan avgång från Karlstad.

SJ X55 3344

Utöver detta så passade jag även på att terrorisera kollegorna som skulle jobba ombord med mig, med resultatet att det faktiskt blev en helt okej bild på ombordkollegan Christina!

Tågvärden Christina

Detta gjorde mig än mer sugen på att fotografera porträtt i närtid faktiskt. Allra helst eftersom jag så smått börjar bemästra kamerans diverse finesser för att få till riktigt bra och skarpa porträtt med. Ovanstående bilder är båda tagna med Sony α7 II med Sony FE 55 mm f/1.8.

I morgon vankas ny reservtur och jag har en aning om vart det kommer sluta, med tanke på att järnvägen inte riktigt tycks ha varit helt frisk under min lediga dag…

Det är kollegorna som gör det

Hur man än vrider och vänder på det, så är det kollegorna som gör det värt att jobba på järnvägen. Alla tvärgalna människor som samlats för att på bästa tänkbara sätt och vis försöka ordna upp det organiserade kaos som ständigt råder.

Hälsning till kollega på mötande tåg

Tack till alla tokiga järnvägare som förgyller vardagen som lokförare, ni är (för det mesta) guld värda!

Upprepningarnas helg

Inte nog med att det varit lite utav en leksakshelg, det har även varit jobbhelg, en jobbhelg som varit lite utav upprepningarnas jobbhelg. Både lördag och söndag har nämligen erbjudit samma tåg båda dagarna.

SJ X52E 9079

Bilden ovan kunde med andra ord lika gärna varit tagen såväl igår lördag som idag söndag, för inte nog med att jag kört samma tåg båda dagarna (SJ regionaltåg 355, Karlstad – Göteborg) så har båda körts med samma fordon, X52E 9079, och avgått från samma spår, spår 21.

Hemresa har även den skett med samma tåg (SJ regionaltåg 364, Göteborg – Karlstad) om än med en smula olika förutsättningar. Lördagen fick jag gott köra och växla undan tågsättet på egen hand, idag fick jag istället avnjuta (?) en passresa efter den sedvanliga rasten i Göteborg.

Ärligt talat, även om en passresa i slutet av passet är den minst illa varianten, så föredrar jag nog ändå att köra själv, om inte annat så för att tiden går så mycket fortare då…

En helt vanlig tisdag…

… i livet som lokförare.

Ja, just en sådan tisdag var det igår. Inget uppseendeväckande inträffade varken på väg till eller från Stockholm. Tågen gick som de skulle, det var en smula halt och med lite vilja så var vi på tid hela vägen.

Lillebror var dock med och dokumenterade det hela lite av och till, så jag bjuder väl på en uppsättning bilder kort och gott..?

Passresa

Passresa med tåg 630, Karlstad – Stockholm C

Passresa

Tomt och stilla i tjänstetåget

Lunchdags

Lunchdags

NOCCO BCAA Persika

Starka grejer…

X2 tågsätt 2027

Dagens åk hem till Värmland

Köbildning

Tågkö…

Förarbordsvinkel

Förarbordsvinkel

Backspegelvy

Backspegelvy

Klart för avgång

Klart för avgång i Katrineholm

Tågvärme kopplad

Tågvärme kopplad

Mycket bättre än såhär blir det inte just idag. Sannolikt så lär Lillebror få följa med mig på jobbet fler dagar och det är inte alls omöjligt att det kommer fler inblickar i vardagen som lokförare likt denna.

Råkar det vara så att man sig utav Instagram så är man välkommen att följa mig och mitt för järnvägsvardagen specifika konto, lokf_ewenson, för fler och lite mer direkta inblickar.

Samtliga bilder i inlägget är tagna med en Sony RX100 III, redigerade i Lightroom med hjälp (?) av VSCO Film och preset “Kodak Gold 100 +++”.

På tur genom Dalsland

Håverud är en plats jag besökte under förra årets 365foto-projekt, en rätt imponerande plats i landskapet som landet glömde, Dalsland. Den gången var det mest i syfte utav att lufta son såväl som provköra Volvo V40 lite längre än vad Helmia Bil var intresserad utav att hjälpa till med.

I år var det dags för återbesök och då i lite mer välordnad form. Ett sällskap av kollegor om totalt 10 personer inklusive undertecknad med bättre hälft tog sig an en tur med M/S Storholmen på sträckan Håverud – Bengtsfors och därefter återfärd med DVVJ och deras Y7 på returen längs med järnvägen.

Dagen började lite sådär för tidigt för att vara en ledig lördag med samling utanför jobbet vid 8:15 för minibussåkning tillsammans. Resan ner gick via ett mindre avvätskestopp utanför Åmål där viss omfördelning mellan minibuss och bil även skedde. Väl framme i Håverud blev det en kort promenad från parkeringen ner till kajen där båten låg.

Avvätskepaus utanför Åmål

Avvätskepaus utanför Åmål

På väg genom första slussen

På väg genom första slussen

Akvedukten i Håverud

Akvedukten i Håverud

Fotografiskt ögonblick

Fotografiskt ögonblick

Totalt skulle vi under vår färd klättra igenom 16 st slussar och därigenom höja oss 33 meter över vår startpunkt vid kajen i Håverud.  Båten blev minst sagt fullsatt och vid passagen utav de första slussarna och över akvedukten var det bra trångt på främre däck.

Väl förbi första partiet slussar och ute på sjön Åklång var det dags för lunch varpå vårt sällskap tog plats på nedre däck. För de utan allergiska besvär serverades någon form av inlagd fisk och för mig som är kinkig blev det paj av okänd variant till förrätt. Till detta blev det en runda med kokt potatis och sedvanligt bröd med smör. Rent av glutenfritt bröd ordnat till min kära sambo!

Huvudrätten bestod den aktuella dagen utav kallskuret av gris och nöt samt än mer potatis och rödvinssås. Överlag smakade maten gott och en form av självservering såg till att man kunde få hyfsat med mat på tallriken med, om än med viss omständlighet.

Kranvatten var den enda dryck som ingick till maten, trots detta stod lättöl och bubbelvatten framdukat och lagom efter att man hunnit med att öppna en flaska bubbel så informerades det att denna inte ingick i paketet. Inte heller kaffe på maten ingick utan kostade 15 kr extra vid fikabuffén på övre däck efteråt. Sniket är ordet som kommer i åtanke här, även om det mycket väl kan vara min inre Ove som talar…

Märkligt nog såhär år 2015 så tog man vid samt ombord på båten endast kontanter. Ingen chans till att betala med kort gavs alls trots att det ändå rör sig om förhållandevis stora summor och att allt utöver lunchen som är inkluderad i totalpriset samt kranvatten som måltidsdryck kostar extra!

Båtbesättning i samspråk

Båtbesättning i samspråk

Antik buss

Antik buss

Antikt tåg

Antikt tåg

Trött Diana

Trött Diana

Antikt tåg

Antikt tåg, igen

Efter totalt 5 timmar på båten i ruskigt vackra landskap och mäktiga slussar så var vi till slut framme i Bengtsfors och kunde ta plats på veteranbussen som skulle ta oss den korta biten upp till stationen för återresa längs med DVVJ, Dal-Västra Värmlands Järnväg ombord deras Y7.

Även om det var en ruskigt trevlig resa med båten så var det lite väl långt och väl framme kändes det av i kroppen rent fysiskt samt att vätskebristen gjorde sig en smula påmind. Tågresan tillbaka var därmed lite svår att njuta utav så som man kanske önskat och efter att ha skumpat runt på tveksamma spårlägen i sådär 45 minuter så var det mest skönt att vara tillbaka i Håverud igen.

Efter-fika-fika

Efter-fika-fika

Håverud

Håverud

Färd hemåt

Färd hemåt

Efter lite fika med glass signerat Lejonet och Björnen så packade vi ihop oss i minibussen för återfärd till Karlstad. Merparten utav sällskapet tog sig mer eller mindre korta tupplurar och hur trevligt sällskapet som så var, så kändes ändå hemresan oändligt lång.

Överlag var det allt en riktigt trevlig dag ute på äventyr, om än med lite för mycket av det goda. Det är absolut värt ett besök såväl i Håverud som ombord på någon utav turbåtarna som trafikerar kanalen med tillhörande sjösystem, men nästa gång gör vi nog på något annat sätt istället. Trots min skeptisism mot antika tåg så skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig åka mer utav DVVJ, fast då hela vägen från Mellerud istället, för att få se hela sträckan inklusive bron i Håverud.

Sommarens sista (?) riktiga helg fick med andra ord ett värdigt inslag av äventyr och nu får man vare sig man vill eller ej börja se fram emot hösten och vad den har att erbjuda…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén