ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: tåg Sida 2 av 5

När media spekulerar…

För de som minns så skedde ju en rätt intressant vurpa i april det här året, när Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg var på besök och flyttade en stoppbock samt i och med detta förlängde spår 20 på Karlstad C.

Detta är ju något som lokalpressen har bevakat förhållandevis väl dels då, vid den aktuella händelsen samt nu, när Trafikverkets utredning blivit klar. En utredning jag hemskt gärna skulle vilja ta del utav för övrigt.

Som en del av alla artiklar kunde vi i fredags eftermiddag läsa om hur spåren är en säkerhetsrisk. Ja, det är rubriken. Säkerhetsrisken för att det i snitt vart annat år skett olyckor där stoppbock eller fordon ådragit sig skador. Antal allvarliga personskador är noll för övrigt.

Bara som ren jämförelse, skulle det vara intressant att ta del utav antalet trafikolyckor som skett i centrala Karlstad under samma tidsperiod, tio år, och jämföra lite snabbt. Jag har en spontan känsla att säkerhetsrisken i spår 20 och spår 21 på Karlstad C är ganska så extremt liten jämfört med de riskerna man utsätter sig för som gångtrafikant, cyklist (motor eller ej) samt bilist i centrala Karlstad.

Det är absolut sant att järnvägsdrift innebär vissa risker och att när olyckor sker, är det oerhörda krafter i omlopp. Att så som lokalpressen gör, överdriva dessa risker, när det är så oerhört mycket farligare att vistas i vägtrafiken, det är bara pinsamt på alla tänkbara sätt och vis.

För övrigt, som liten sidonotis, så kan det väl vara värt att nämna att utav de fem händelser under tio år som media hänvisar till, så är tre utav dem så pass lindriga att det handlar om mindre materiella skador på stoppbock, stopplykta och fordon som förvisso kostar en hel del att reparera på grund utav att det är järnväg, men ändå är så lindriga att det med nöd och näppe går att nämna.

Händelsen där de beskriver hur föraren utav tåget smet, den är än mer pinsam, eftersom inblandad förare (inte jag) med absolut största säkerhet inte ens noterade att stoppbocken blivit nuddad.

Händelsen i april var i allra högsta grad allvarlig, både sett till faktiska konsekvenser som potentiella, men spår 20 och spår 21 på Karlstad C är på inget sett någon säkerhetsrisk värd att nämna, varken igår, idag eller imorgon.

Däremot får man gärna påbörja en ombyggnad utav Karlstad C, men det är för trafikens skull, att det desperat behövs genomgående spår med plattform. Inget annat.

En jobbhelg i bilder

Även om jobbhelgen tar slut först imorgon bitti, så tänkte jag ändå mig köra en kortare sammanställning utav hur det sett ut via mitt Instagram-konto. Fredag till söndag i bildform med en liten videobonus på slutet alltså!

X55 på Karlstad C

X55 på Karlstad C

Vattentryckning på Norra Bantorget

Vattentryckning på Norra Bantorget

X52E i morgonsolen

X52E i morgonsolen

Regn och rusk i Karlstad

Regn och rusk i Karlstad

X2000 vid Norra Bantorget

X2000 vid Norra Bantorget

Mer finns att beskåda på mitt dedikerade lokförarkonto på Instagram alltså, lokförarvardag så att säga.

Bonusdags var det också. Videoklipp utlovat.

Testkörning utav rullstolsliften på X2000 alltså. Enligt önskemål från ombordpersonalen eftersom jag hade tid över vid furneringsplattformarna vid Norra Bantorget utanför Stockholm C och vi sedan hade en rullstolsburen resenär att plocka upp.

Kaffekoppen placerades lite lagom strategiskt för att se exakt hur stabil resa det kan tänkas bli och tack och lov, inte en droppe spilldes ut!

Lagom efter att detta publiceras så fortsätter jobbhelgen med ännu ett varv till Stockholm, komplett med en sväng till Uppsala på det, så räkna med fler uppdateringar på Instagram och om ni inte redan följer mig där, passa på att slå till!

En sådan där dag…

Vissa dagar på järnvägen är lite sådär mer spännande än andra, vissa dagar saknar spänning helt, fast på fel sätt då.

Så började dagen, med avsaknad av spänning, på fel sätt alltså.

På väg ner mot Göteborg till med ett sådär lagom fullsatt tåg med sommarresenärer så blev det med lite lagom olämplig tajming spänningslöst. Ja, i kontaktledningen alltså. Detta innebär en och annan sak, delvis att det blir ganska svårt att köra eltåg av förklarliga skäl och delvis att det krävs omedelbar åtgärd av mig som lokförare.

Spänningslös kontaktledning KAN nämligen innebära att det är fara och färde. Därmed skall hastigheten i det närmaste omedelbart reduceras till en siktrörelse, OM det skulle vara fara och färde. Ett snabbt samtal till närmast sörjande och förvirrad tågklarerare gjorde dock klart att det inte rörde sig om en från deras sida medveten handling och därmed tar nästa instinkt för lokföraren vid, det instinktiva sökandet efter en plattform att landa lite småsnyggt vid.

För vår del var det Säffle som låg inom teoretisk räckvidd från vår position och därmed började jakten på rörelseenergin.

Problemet var dock att mötande tåg inte riktigt hann rulla in från sitt håll i tid för att vi skulle kunna ha tillräckliga signaler in. Istället fick vi avnjuta signalen “Vänta stopp” in mot Säffle, en signal som hann bli bättre väl där, bara inte tillräckligt bra. Eftersom beskedet om att vänta stopp mottagits innebar det att hastigheten var tvungen till att gå ner under 40 km/h innan signalen. Eftersom signalen då även står i uppförsbacke så innebar det i sig bara en sak.

F A I L . . !

Så nära, så långt bort

Med omkring 300 meter till plattform var det färdigrullat, så retligt nära men ändå så långt borta. Sjukt irriterande. Började känna en sådan där unken doft av evakuering där vi stod, fint parkerade intill välkänd snabbmatsrestaurang…

Tack och lov löste det okända felet sig själv och efter en kallsvettig stunds väntan så vaknade allt till liv igen, lagom när jag hade hunnit börja fundera på att släcka ner tåget för att spara på batterierna. Nog för att jag gillar när fel lagar sig själv, så är jag inte helt positiv när sådana här fel lagar sig själv utan att någon vet varför de uppstod till att börja med.

Trots allt, så kunde resan ner mot Göteborg fortsätta utan fler besvär och tro det eller ej, ankomsten var på minuten rätt till slutstation!

Sen skulle vi bara hem också. Inte fullt så lätt som det låter. Varför skulle det vara så liksom?!

På vägen hem var det dock spänning av annat slag som inföll, i formen av vägskydd som inte ville leka tåg riktigt till fullo. Det kan ha att göra med åskväder i närområdet, det kan ha att göra med bilister som befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle, men ett av vägskydden på sträckan Göteborg – Kil ville inte leverera enligt plan.

Vägskydd ur funktion

Innan någon nu får hjärtsnörp och börjar skrika om vårdslöshet vid fotografering, så kan jag försäkra er om att bilden togs under de mest kontrollerade utav former. Visserligen spärrar bommarna inte till fullo vägbanan, men de spärrar rätt del av vägbanan. Dessutom fungerar ljud- och ljussignaler till fullo samt att bilisterna stod snällt och väntade på att vi skulle passera i all försiktighet.

Strax innan detta så studsade vi mer eller mindre ner till stopp efter att såväl tågskyddssystem som yttre signaler med all önskvärd tydlighet visat att vägskyddet inte fungerade till 100%. Eftersom allt fungerade så strålande så kunde därmed bilden tas för att dokumentera en av järnvägens avvikelser för framtiden. En avvikelse som innan någon får nästa hjärtsnörp givetvis även rapporterats in till såväl Trafikverket som för intern hantering.

Andas djupt nu och räkna till 10 alla ni som får panik utav detta. Djupa andetag. Låt mig inte behöva bli så förbannat trött på att beskriva händelser ur vardagen igen.

Tro det eller ej, men trots detta och sena tågmöten så tog vi oss trots allt hem till Karlstad på tid. Utmärkt eftersom jag då hann med att krama om kära hustrun sådär mellan mitt och hennes arbetspass. Man får ta till vara på de stunder man får i det här jobbet…

Nu vankas några järnvägsfria dagar för egen del, dagar som istället skall ägnas åt att provköra bil (Vive la France…) samt förbereda mig själv och teknisk utrustning inför helgens insats på kollegas bröllop.

Sen har vi även en annan plan, jag och hustrun, som det kommer mer om det senare!

Lokförarvardag…

Sprang på ett högst intressant klipp på DuTuben, ett klipp som förhoppningsvis får ligga kvar som avskräckande exempel.

Klippet visar alltför väl en stor del av lokförarens vardag, en vardag som i tid och otid innehåll obehöriga som tycker att genvägar över spåret, det är väl ingen fara?

Personen i klippet räddas dock utav personalen ombord på arbetsmaskinen det hela är filmat från, eftersom denne hade befunnit sig på en mycket dålig plats sett till mötande tågs hastighet om denne fortsatt på sin genväg.

Många är de, de som med nöd och näppe klarat livhanken bara på ren och skär tur och tillfällighet. Många är de, de som blivit påkörda för att de hade bråttom, var stressade, tyckte att järnvägen var ofarlig.

Många är de, de som omkommer efter att ha blivit påkörda av tåget, vare sig det varit frivilligt eller ofrivilligt…

Ett enda mörker

Mörker vid Gamlestaden

Nog för att jag har något emot röda signaler, men svarta är värre. Eller ja, egentligen lika illa som röda då de i praktiken betyder lika mycket stopp båda två.

Så som på bilden ovan ser det dock ut vid Gamlestaden utanför Göteborg C sedan i lördags, då ett av Trafikverkets teknikhus gick upp i lågor. Resultatet är manuell hantering enligt blankett 21 för att ta sig in och ut mellan Göteborg C och Väner-/Norgebanan, eller BJ om man nu så vill. Utöver detta även en hejdlöst massa inställda avgångar.

För egen del blev det två stycken signaler att passera i stopp, med efterföljande reduktion i hastighet, på väg in mot Göteborg och inte mindre än fem signaler i stopp på vägen hemåt igen. Det senare var dock två mer än tänkt då ett växelfel gjorde saken ytterligare en smula komplicerat.

En kort inblick i vardagen som lokförare sådär, där ena dagen aldrig är den andra lik…

På förekommen anledning…

Så behöver jag åter en gång dementera att jag på något sätt skulle vara tågentusiast av något slag.

Vad jag kan tänka mig är att jag tämligen entusiastiskt delar med mig av min arbetsplats och min vardag som lokförare, entusiastisk över mitt jobb om man så vill, för det mesta.

Någon tågentusiast däremot, det är jag inte.

Ut på jobbtur

Lugn och stillsam reserv stod på schemat i tisdags. Verkligheten på järnvägen ville dock annat och vips fick jag i knät att köra tåg 632 Karlstad – Stockholm för att sedan ta mig hem med passresa. Eftersom jag hade laddat upp för en just stillsam reserv så hade jag med mig såväl bärbar dator som stora kameran och varför då inte passa på att faktiskt även nyttja den senare för att föreviga X55 3344 strax innan avgång från Karlstad.

SJ X55 3344

Utöver detta så passade jag även på att terrorisera kollegorna som skulle jobba ombord med mig, med resultatet att det faktiskt blev en helt okej bild på ombordkollegan Christina!

Tågvärden Christina

Detta gjorde mig än mer sugen på att fotografera porträtt i närtid faktiskt. Allra helst eftersom jag så smått börjar bemästra kamerans diverse finesser för att få till riktigt bra och skarpa porträtt med. Ovanstående bilder är båda tagna med Sony α7 II med Sony FE 55 mm f/1.8.

I morgon vankas ny reservtur och jag har en aning om vart det kommer sluta, med tanke på att järnvägen inte riktigt tycks ha varit helt frisk under min lediga dag…

Det är kollegorna som gör det

Hur man än vrider och vänder på det, så är det kollegorna som gör det värt att jobba på järnvägen. Alla tvärgalna människor som samlats för att på bästa tänkbara sätt och vis försöka ordna upp det organiserade kaos som ständigt råder.

Hälsning till kollega på mötande tåg

Tack till alla tokiga järnvägare som förgyller vardagen som lokförare, ni är (för det mesta) guld värda!

Upprepningarnas helg

Inte nog med att det varit lite utav en leksakshelg, det har även varit jobbhelg, en jobbhelg som varit lite utav upprepningarnas jobbhelg. Både lördag och söndag har nämligen erbjudit samma tåg båda dagarna.

SJ X52E 9079

Bilden ovan kunde med andra ord lika gärna varit tagen såväl igår lördag som idag söndag, för inte nog med att jag kört samma tåg båda dagarna (SJ regionaltåg 355, Karlstad – Göteborg) så har båda körts med samma fordon, X52E 9079, och avgått från samma spår, spår 21.

Hemresa har även den skett med samma tåg (SJ regionaltåg 364, Göteborg – Karlstad) om än med en smula olika förutsättningar. Lördagen fick jag gott köra och växla undan tågsättet på egen hand, idag fick jag istället avnjuta (?) en passresa efter den sedvanliga rasten i Göteborg.

Ärligt talat, även om en passresa i slutet av passet är den minst illa varianten, så föredrar jag nog ändå att köra själv, om inte annat så för att tiden går så mycket fortare då…

En helt vanlig tisdag…

… i livet som lokförare.

Ja, just en sådan tisdag var det igår. Inget uppseendeväckande inträffade varken på väg till eller från Stockholm. Tågen gick som de skulle, det var en smula halt och med lite vilja så var vi på tid hela vägen.

Lillebror var dock med och dokumenterade det hela lite av och till, så jag bjuder väl på en uppsättning bilder kort och gott..?

Passresa

Passresa med tåg 630, Karlstad – Stockholm C

Passresa

Tomt och stilla i tjänstetåget

Lunchdags

Lunchdags

NOCCO BCAA Persika

Starka grejer…

X2 tågsätt 2027

Dagens åk hem till Värmland

Köbildning

Tågkö…

Förarbordsvinkel

Förarbordsvinkel

Backspegelvy

Backspegelvy

Klart för avgång

Klart för avgång i Katrineholm

Tågvärme kopplad

Tågvärme kopplad

Mycket bättre än såhär blir det inte just idag. Sannolikt så lär Lillebror få följa med mig på jobbet fler dagar och det är inte alls omöjligt att det kommer fler inblickar i vardagen som lokförare likt denna.

Råkar det vara så att man sig utav Instagram så är man välkommen att följa mig och mitt för järnvägsvardagen specifika konto, lokf_ewenson, för fler och lite mer direkta inblickar.

Samtliga bilder i inlägget är tagna med en Sony RX100 III, redigerade i Lightroom med hjälp (?) av VSCO Film och preset “Kodak Gold 100 +++”.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén