ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: systemkamera

Åter till rötterna…?

Ja, åter till Canon fast i ett lite nytt format. Säg hej till Canon EOS RP allihopa!

Canon EOS RP med Canon RF 24-105 mm f/4 L
Canon EOS RP med Canon RF 24-105 mm f/4 L

Det blev alltså ett sådant inköp, i förhoppning om att byta ut min Panasonic Lumix GH4 med objektiv. Inte för att nya Canon EOS RP är bättre filmkamera än GH4an utan för att den kanske kan göra ett hyfsat jobb på både film OCH foto…

Det ska bli spännande att sätta sig in i detta nya system oavsett vilket och jag ser fram emot att få lära mig mer om det hela med tiden nu!

Stora barnet i familjen

Ett snabbt porträtt av sonen, någorlunda frivilligt, säger åtminstone att det finns god potential i den här kameran och objektivet, förutsatt att jag jobbar med att utnyttja potentialen det vill säga…!

Men det känns bra. Tror jag?!

Tre månader utan spegel

Ja, nu börjar det allt så smått närma sig tre månader sedan min Sony α7 II packades upp här hemma. Tre månader med spegellöst fotograferande att försöka summera och komma med någon slags samlad tanke om det bra, det dåliga, det smidiga och det saknade.

Kaspian

Sony α7 II, Zeiss Loxia 2/35

Enkelt sammanfattat så kan jag kort och gott konstatera att jag är nöjd med mitt byte, inte enskilt för att jag lagt ner en stadig summa pengar på det hela, utan för att jag faktiskt är nöjd på riktigt.

Läs mer

Alphantastiskt..?

Som jag berörde lite kvickt i inlägget om Fujifilm X-T1 så har jag ju givetvis några ytterligare alternativ till ersättare för mina nuvarande kamerasystem. Vad vore jag utan min hälsosamma (?) dos av beslutsångest liksom?

Det absolut främsta alternativet utöver X-T1 är något helt nytt, något jag har absolut ingen som helst erfarenhet utav sedan tidigare, Sony. Ett märke jag som närmast varit i samband med någon valfri Sony Ericsson-telefon sådär för något år sedan eller så.

Sony A7 II med 35mm f/2.8

Det som är intressant med just Sony och då mer specifikt, Sony α7 II, är att vi pratar fullformat i en spegellös kropp med tämligen kompetenta funktioner i övrigt. Mest spännande av allt är väl att det direkt i kamerahuset finns inbygd bildstabilisering i inte mindre än 5 axlar, under förutsättning att optiken levererar all data som behövs då. Detta öppnar ju för bildstabilisering även till tredjepartsoptik som annars inte har det, vilket inte vore dumt alls.

Nu lider ju även denna α7 utav samma typ av problematik som så många andra spegellösa kameror, d.v.s. att autofokusen lämnar en hel del att önska vad gäller följsamhet med objekt som rör sig fort, typ den typen av flygplansfotografering jag så gärna ägnar tid åt.

Till skillnad mot X-T1 så tror jag dock det blir en smula lättare att leva med i formen α7 dock, just för fullformatets skull. Visst är det en tämligen fånig sak att hänga upp sig på, men ack så viktig ändå. Ska man dessutom gå till den låga nivån av att jämföra megapixel så är det även där viss skillnad, 24 megapixel i α7 jämfört med 16 megapixel i X-T1. Detta då att jämföra med de 20 megapixel jag idag är van vid att hämta från min Canon EOS 6D.

Egentligen finns det ju fortfarande inget sådär jättebra skäl till att ens överväga ett fullständigt systembyte, igen. Inget annat än att jag själv är rätt övertygad om att det skulle vara bra för mitt kreativa sinne och för att bättra på min fotografiska lust. På något sätt är jag också rätt övertygad om att den utmaningen som är inblandad i att byta system helt skulle vara nyttig på många sätt, tvingad att ännu en gång lära om sig allt man tror man kan.

Mest av allt är jag nog ändå lockad av att ha ett kompakt system som ändå är kompetent i full skala, ett system som gör att man inte drar sig för att ta med kameran men som ändå levererar på topp varje gång. Komplettera detta då dessutom med lite roliga funktioner som wi-fi/nfc och tilt-flip-skärm.

Förmodligen är det bara jag som är lika fullkomligt galen som vanligt, men jag råkar gilla att göra sådana här brutala förändringar i min fotoutrustning, även om det är rent ekonomiskt vansinne…

En vecka med Xet

Inledningsvis vill jag bara ställa det klart, ja, det är de dåliga ordvitsarnas tid igen, uppenbarligen. Däremot så har jag spenderat en vecka med Xet, Fujifilm X-T1, och tänkte härmed ta och få ner några ord om den upplevelsen i sig. De som känner mig kan väl ungefär redan här avfärda hela det där med “några” rätt direkt.

Hur som helst så skrev jag ju nyligen här att jag övervägde lite ändringar i min kameraväska, som i dagsläget består utav Canon EOS 6D och Fujifilm X-E1 med respektive optikserie. Tanken var så smått på att dumpa Canonen och gå över helt på Fujifilm X-serie och då investera i en X-T1 med lite ytterligare optik.

Fujifilm X-T1

Tack vare Scandinavian Photo och Fujifilm Sverige fick jag nu chansen att lite mer på riktigt provköra just en X-T1 med en samling charmig optik och ytterligare tillbehör under en veckas tid, en chans jag uppskattar oerhört mycket eftersom det ger mig en ordentlig chans att känna på grejerna i lugn och ro!

Eftersom det här inlägget riskerar att bli en smula långt och tungt, så får de intresserade nu helt enkelt klicka sig vidare på Läs mer-länken nedan, så hela framsidan slipper bli nertyngt av det hela…

Läs mer

Spotting – dag 117/365

Norwegian B737-800

Canon EOS 6D, 300mm, ISO 200, 1/640 sek vid f/8,0

Rubriken kan låta en smula vulgär sådär, men jag kan lova att det har inget alls med spridandet av kroppsvätskor att göra. Snarare förklarar Wikipedia det hela som följande:

Aircraft spotting or plane spotting is the observation, photographing aircraft, and logging of the registration numbers of aircraft: gliders, powered aircraft, balloons, airships, helicopters, and microlights.

Eller kort sagt, ganska harmlöst nördigt sådär. En gång i tiden spenderade jag närmast ohälsosamt mycket tid åt just den här hobbyn och då exakt just fotograferandet utav flygplan, men det är inte direkt någon större hemlighet utan något jag tagit upp förr på denna blogg. Nu på senare tid har jag så smått börjat ta upp detta lite igen, efter många års närmast totalt ointresse eller mer korrekt, tidsprioriteringar på annat.

Förra året bjöd visserligen på en sväng till Gardermoen för en dags fotograferande i sällskap av kollega, men det var nog också enda gången på hela året. Redan nu har jag hunnit vara ut till flygplatsen fler gånger än jag orkar med att räkna just nu, mycket i samband med inhandlandet utav mitt Canon EF 300mm f/4L då.

Jag kan ju inte direkt låta bli att jämföra “spotting” idag med hur det var för sådär 8-10 år sedan, när intresset var som allra störst. En hel del har ju hunnits ändra om man säger som så! Förr hade man inte direkt tillgång till surfplatta eller ens smartlurar att kolla läget på. Idag är man istället konstant uppkopplad och kan med hjälp av en iPad med webbläsare och appen för Flightradar24 hålla närmast kusligt bra koll på vad som händer och sker i luftrummet.

För att låta sådär väldigt nostalgisk, så minns jag så väl alla de gånger man precis innan avfärd hemifrån Falun på den tiden, tog sig för att skriva ut ankomst och avgångstiderna för Arlanda innan man gav sig av dit med bil. Sedan var det bara att hoppas att saker och ting inte förändrades alltför mycket utan att man faktiskt kunde planera sitt fotograferande någorlunda väl utefter vad som bjöds.

Det som (än så länge) skiljer nu från då i en något negativ klang, är att förr hade jag alltid med mig en flygradioscanner för att även kunna lyssna av radiokommunikationen mellan flygledare och piloter, något som underlättar något så enormt i planeringen utav fotoplatser. Än så länge har jag inte riktigt kunnat motivera mig själv den kostnaden för att förhöja nöjet i det hela, men det lär väl säkerligen inte dröja.

Thai Airways B747-400

Canon EOS D30, 200mm, ISO 200, 1/640 sek vid f/8,0

Bara för att det rent allmänt är ett väldigt nostalgiskt inlägg det här, så bjuder jag även på en riktig arkivbild, signerad 2004-11-14, d.v.s. nästan 10 år gammal! Tagen med min första digitala systemkamera, Canon EOS D30 med ett Canon EF 70-200mm f/4L monterat frampå. Utav en ren slump visade det dessutom sig att inställningarna var identiska med bilden ovan, även om man med lätthet kan säga att det hänt ett och annat med framförallt brushanteringen på dessa år.

För den som vill se mer från alla dessa tillfällen man spenderat vid diverse flygplatser här i landet, så finns det alltid en länk till höger i menyn här och är man extra lat, så kan man även klicka [HÄR]. Sedan lär det säkerligen dyka upp fler inlägg i just det här ämnet framöver, beroende på hur intresset utvecklar sig då.

Nördigt? Bara pyttelite sådär. Eller ganska mycket egentligen. Men vem fan bryr sig?

Viljan att förändra

Jag vet inte om det bara är jag som är skvatt galen, men ibland drabbas man utav en stor lust att rodda runt i sin kamerautrustning, förändra, köpa nytt, köpa annat!

Sedan februari 2012 har jag haft min Nikon D7000, en kamera som jag är nöjd med som så, den har levererat väl ända sedan dess och kommer med stor sannolikhet fortsätta göra så under många år till om jag så skulle vilja.

Men, av någon anledning har jag drabbats av en lust att ändra radikalt i kameraväskan, kanske i samband med att jag under hösten sålt av mitt Sigma 150-500mm samt 70-200mm till bättre behövande.

Kvar i väskan finns just nu ett 12-24mm f/4, ett 50mm f/1.8 och ett 85mm f/1.8 tillsammans med D7000-huset. Frågan är nu, vad gör man här näst?

Nikon D700 med 24-120 optik

Länge har jag varit sugen på en fullformatskamera, en Nikon D610, D700 eller en D800 exempelvis för att prata samma system som jag har nu. Dock skulle detta göra mitt 12-24mm mindre användningsbart eftersom det är anpassat för mindre kamerasensorer, exempelvis den i min D7000.

Istället har jag fått tankar om att byta system helt – igen! För en gång i tiden började jag ju faktiskt med Canon-system, när jag köpte min första digitala systemkamera, en Canon EOS D30 med våldsamma 3,2 megapixel!

Canon EOS 6D med EF 24-105mm

Dessutom har ju Canon sin EOS 6D med fullformatssensor för ganska rimliga pengar, visserligen med vissa svagheter sett till autofokussystemet men ändå. Ett annat alternativ är en bättre begagnad Canon EOS 5D Mark II, dock med det lilla bekymret att den använder CompactFlash för lagring, inte SD-kort som min kära lilla dator har läsare för.

Problemet vid ett systembyte är dock att samtliga befinliga objektiv behöver bytas. Visst kan man säkert köpa till konverteringsmakapärer för att montera Nikon på Canon, men det vore ändå inte samma sak.

Hade man haft mer med pengar hade jag tveklöst handlat på mig ett 24-105 mm f/4, ett 50 mm f/1.8 samt ett 85 mm /f1.8, för att lite smått matcha vad jag har idag. Hade man haft obegränsat med pengar hade man ju även direkt satsat på ett 50 mm f/1.2, ett 85 mm f/1.2 samt en EOS 5D Mark III för att göra en lagom trevlig kombination.

Frågan är och förblir, skulle en sådan förändring i kameraväskan lyfta fotointresset på något sätt och vis, eller är det mest hela grejen med att lära sig något nytt som lockar?

Fujifilm X100s

Kanske man istället borde lägga en del pengar på att utöka objektiven till min Fujifilm X-E1 istället..? Eller skall man sälja den och köpa en X100s för att komplettera ett större system?

Valen är många och inga beslut lär väl tas inom den närmaste tiden. En sak är dock säker, tekniska leksaker är roligt och lusten att förändra saker och ting lär knappast försvinna!

Liten fotopromenad

Tro det eller ej, men trots min tidiga morgon, för andra dagen i rad, så begav jag mig ut i kvällens Karlstad i sällskap med en kollega för att se om det fanns någon inspiration till fotografering. Och ett 30-tal bilder blev det allt som allt, varav dessa tre fick bli utvalda att visas här och nu. Dessa bilder är alltså tagna med min Nikon J1 i sällskap av ett stadigt stativ och halvruskigt senhöstväder, dvs stundvis regn, stundvis vind, stundvis de tu kombinerat.

Nöjesfabriken i Karlstad

Karlstad CCC

Stenbron i Karlstad

Hittills måste jag säga att jag är ruskigt nöjd med mitt val, den producerar väldigt kvalitativa bilder med sina 10 megapixel men är ändå väldigt portabel och kan därför följa med en i tid och otid. Stundvis funderar man lite på om man skulle valt storebror Nikon V1 istället, för att få sökare och blixtsko, men det är tveksamt om den är värd de där 3000 kr extra som den kostar, då hade man lika väl kunnat gå på en större digital systemkamera på en gång.

Visst blir man klart sugen på ett större, häftigare system nu när fotolusten börjar krypa tillbaka så smått, men än så länge fyller denna kamera sitt syfte alldeles utmärkt, bättre så än den Nikon D60 jag hade tidigare!

Ny vecka, nya äventyr?

Se där, klockan är okristligt tidigt, närmare bestämt strax efter 5 på morgonen, och det innebär att det till slut är dags att ta tag i arbetsveckan! Och för er som började jobba igår morse, när det till råga på allt var måndag, så kanske detta uppfattas som en aning gnälligt, men jag hade inte haft något emot en eller kanske ett antal dagar till ledigt…

Dagen idag spenderas som reserv, d.v.s. bänkvärmare i förhoppning om att trafiken skall rulla på precis som vanligt och därmed utan störningar eller andra besvär. Det brukar fungera bra. Jag hoppas starkt på det även idag.

Veckan i övrigt är väl ingen mördarvecka direkt, arbetsplatsträff väntar hela dagen i morgon, därefter dagtur på Stockholm varpå fredag-lördag bjuder på övernattning med “sovmorgon” i Hagalund på lördag. Söndagen är sedan bonusledig enligt turnyckeln, det är sådant vi gillar starkt!

Nu sitter jag här i all ensamhet, i ett åtminstone juldekorerat fikarum som trots allt förhöjer stämningen en aning, fattas bara att det vore glögg istället för kaffe i muggen, och att det vore kväll, inte aptidig morgon.

Planen för dagen, om allt fortsätter i lugnets tecken, är att titta in på fotobutiken tvärs över gatan, samt Expert-butiken i gallerian tvärs över gatan, för att se om de har några roliga kameror att klämma på. Mer specifikt är jag småsugen på Nikon J1, och inte bara för namnet, utan även lite för designen på den.

Nikon J1 svart

När man kikar runt till höger och vänster omkring på nätet upptäcker man annars tämligen fort att allt som har med spegellösa systemkameror att göra, är en kompromiss åt än det ena, än det andra hållet. Antingen saknas blixt, eller så är designen apful, eller så har den bristande tekniska specifikationer, eller så är batteritiden under all kritik o.s.v.

Alltjämt befinner sig då alltså beslutsångesten där, riktig systemkamera “om ett tag” som dessutom riskerar att bli liggandes likt min gamla Nikon D60, eller en spegellös systemkamera “snart” som kanske har större chanser på att få följa med och bli använd? Billigt blir det i vilket fall inte, vilket också, tro det eller ej, är en aning avskräckandes…

Nåja, jag har ju några timmar till på mig att fundera idag, hemgång blir det kl 13 om inget oförutsett inträffar, d.v.s. om drygt 8 timmar…

Hej kaffemaskin!

Fortsatta kamerafunderingar

Funderar allt vidare på det här med kamera, vi har ju redan hunnit med att konstatera hur ett drömsystem skulle kunna tänkas se ut, Canon EOS 60D med batterigrepp och biffigt härliga objektiv med mera, det vore ju inte helt fel, om man bara bortser från pris och vikt då d.v.s.!

Canon EOS 60D med BG-E9 batterigrepp

Ja, ni ser, riktigt mumsigt helt enkelt. Men på senare dagar har mitt intresse även fångats av något annat, nämligen de allt fler spegellösa systemkameror som dyker upp. Exempelvis Olympus PEN E-PL3 som i bilden nedan eller Nikon V1 som Fotosidan testat.

Olympus PEN E-PL3

Så, skillnaden mellan dessa är ju som ni ser tämligen dramatisk såväl i pris som storlek som framförallt vikt. En spegellös systemkamera är kort sagt otroligt mycket lättare att ta med sig vart man än går, vilket gör att sannolikheten för att man faktiskt tar den med sig, ökar markant, och det är svårt att fånga bra bilder om man inte har kameran med sig!

Nackdelen med dessa spegellösa kameror är tydligen att de kan ha svårt att fokusera på rörliga objekt, och alla som försökt att exempelvis fotografera sonen i hushållet vet, mycket väl för den delen, hur svårt det är att få honom still. Dessutom är det då tveksamt hur min forna hobby i form av flygplansfotografering skall kunna gå till?

Qatar Airways Airbus A330-200

Frågan en sådan som alltid skall vara så svår att besvara, en ordentlig, stor kamera som man kan fotografera ALLT med, men som riskerar att få bo hemma i tid och otid just för att man inte kan/orkar/vill släpa den med sig, eller en mindre, lite mer specialanpassad kamera, som riskerar att vara tekniskt underlägsen i situationer där man som bäst behöver den!? Det bästa vore ju helt klart om man kunde få båda, men då får en nog råna en bank eller två först, eller åtminstone bli riskkapitalist…

Det vore guld värt att kunna prova på en spegellös systemkamera ett tag, för att se vad den går för, men jag känner inte riktigt för att hosta upp pengarna för något man inte riktigt är säker på att man vill ha, det gör jag alltför ofta redan som det är!

Ack denna beslutsångest, en alldeles egen form av tortyr!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén