ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: svema bil

Min inre skogsmulle?

I samband med författande utav inlägget om Škoda Octavia här nyligen så påmindes jag om att jag faktiskt skickat in förfrågan till Svema Bil om provkörning utav Subaru XV för ett bra tag sedan, helt utan respons och som vi alla vet, så kan vi ju bara inte ha det!

Steg 1a, innan jag beklagar mig alltför mycket om det är att skicka in en förfrågan till, ifall att den första gått omvägar.  Den här gången var resultatet närmast omedelbart och inte alls lång stund senare ringde telefonen med en intresserad säljare hos Svema bil. Lite hastigt och lustigt var det alltså till att kasta sig och andrepilot Kaspian in i bilen för en sväng till Våxnäs i rusningstrafiken, eftersom viss tidsbrist uppstod dagarna efter.

Kunde i lugn och ro promenera runt i bilhallen och redan där konstatera att Subaru XV trots allt inte passar in särskilt väl i våran kravspec på nästa bil. Med viss besvikelse kunde jag tämligen omgående konstatera att bagageutrymmet var en besvikelse, med ögonmått mätt mindre än det vi idag har i Petronella. Märkligt och tråkigt!

Nu är det ju inget som hindrar mig från att ändå ge mig ut på en provtur för att åtminstone få köra lite bil, när jag ändå bemödat mig så här pass mycket över det hela. Därför fångade jag en säljare, fick ut en nyckel i utbyte mot avfotograferat körkort och kunde ge mig ut för att smaka på boxermotorns förlovade land. Eller något.

Subaru XV

Jag vet inte om det är jag som är ovan, men samspelet eller avsaknaden utav det mellan motor, växellåda och idiot bakom ratten var inte direkt kristallklart och felfritt. Det var som sagt min första känning på boxermotor och jag vet inte om det har med saken att göra, men jag upplevde XV som tämligen svårkörd och min framfart måste låtit som när tant Agda 92 år eller farbror August 87 år ger sig ut och misshandlar kopplingen. Inte okej…

Bortser man från min katastrofala körstil så satt jag åtminstone högt och trevligt placerad vid en framruta som kändes enorm, nästan i Citroën-klass om vi ska vara sådana. Bra överblick över vägen och det kändes nästan som om man vore SUV-oövervinnerlig där inne.

Man kan säkerligen kalla XV körglad på något sätt, förutsatt att vägen består av grus som allra bästa underlag. Visserligen plöjer den motorväg alldeles utmärkt men kurviga landsvägar i friskt tempo var inte dess melodi. Då trivdes den bättre när jag letade mig ut på skogsvägarna inför fotograferingen istället.

Personligen så blev jag dessutom mer än en smula glad över färgvalet på demobilen, uppfriskande färgglatt och trevlig, vilket även sonen instämde till fullo i. Interiört var det varken bu eller bä. Lite klassiskt asiatiskt med mycket plast och ganska gammal digital grafik och digitala skärmar. Ganska mycket meh-känsla över det hela.

Subaru XV interiör

Subaru XV är, om det inte redan framgått, inget som imponerar på mig och som definitivt inte är med på listan över tänkbara kandidater till nästa år. Däremot så väckte den väl återigen den där lilla ha-känslan över en mer eller mindre giganorm bil, en Subaru Outback eller Forester, eller en Volvo XC60 eller än hellre XC90.

Givetvis finns dessa bilar inte över huvudtaget på listan, alls, och är inte på något sätt rimliga i vårt bruk. Däremot kan jag inte låta bli att lockas av dessa monster till fordon som utan att ens tänka på det, skulle kunna ruinera oss mer än väl. Vad är det med den biltypen som lockar så?!

Subaru Forester

Med XVn återlämnad så passade jag även på att höra mig för vad de hade mer att erbjuda i formen privatleasing och då med acceptabel storlek på lastutrymme. Fick tips om Hyundai i30 kombi och även om det spontant känns ganska så meh även det med, så skall jag väl åtminstone spana in den lite närmare senare under semestern. Kanske.

Eventuellt det blir att spana in även Kia, Ford och fler fransoser under semestern med, lite beroende på vad mer vi hittar på. Först ut blir att tillryggalägga en hel del mil med vår kära Petronella och bara njuta utav vilken fantastisk “liten” bil vi har, något som är lätt att glömma bort lite bland alla provkörningar och funderingar.

Vad tror förresten ni läsare? Vad är det med SUVar som triggar en så fasligt? Och nej, det har inte med penisstorleken att göra, det vågar jag lova. Men i övrigt, är det bara den fåniga, manliga delen av mig som blir så löjligt sugen?

En koreansk åktur!

Att köra nya bilar är väl alltid skoj, inte sant?

Allra helst när man får chansen några dagar innan den riktiga Sverigepremiären, då blir det lite extra bra?

För att inte nämna chansen till gratis mat och fika?

Klart man passar på om man kan!?

Givetvis, och bilen det handlar om är nya Hyundai i40 som visades för “inbjudna” hos Svema Bil här i stan nu ikväll, och detta med “inbjudan” gick helt enkelt till så att man gjorde intresseanmälan på deras webbsida, och dök upp vid deras bilhall mellan 18.30 och 21.00, inte så svårt!

Passade även på att lura med mig en kollega till det hela, så att man har någon att snacka med under tiden man glider omkring i hallen och klämmer lite på det roliga. Fundrade lite smått först på om man skulle ta bussen ut till området där bilhallen låg, men i slutändan fick det bli bilpoolens Volvo C30 istället, lite bekvämare såhär på kvällskvisten!

Väl på plats så fick vi oss en varsin liten påse med broschyrer, några godisbitar samt nyckelband samt keps med diskreta små Hyundai-logotyper på, klart godkänt. Inne i hallen stod det fyra st i40 utparkerade i lite olika variationer, men mestadels ganska normalutrustade till rimligare priser. Favoriten blev helt klart den ruskigt läckra “Blue spirit pearl”-lackerade maskinen som fanns där, riktigt passande färg på i40!

Hyundai i40 Creamy WhitePå bild hamnade dock denna “Creamy White” som stod lite mer ouppvaktad av nyfikna människor och som lät sig fotograferas lite mer ostört. Utsidan påminner om lite olika andra bilar, fronten andas Peugeot, sidorna BMW och aktern Toyota Avensis, men allt som allt en helt okej exteriör med mängder av former.

Hyundai i40 förarplatsFörarplatsen får i vart fall godkänt, även standardstolarna var klart bekväma att sitta i, och hyffsat lätt att hitta en skön körställning i, åtminstone med de elektriskt inställbara stolarna. Intressant nog kunde jag notera att jag utan några som helst besvär fick plats bakom mig själv, sittandes i baksätet på ett bekvämt sätt, inte fy skam! Den interiöra designen kändes lite väl häftig ibland, lite mycket linjer på mittkonsollen bland annat. Positiva intryck av instrumenteringen annars, tydliga och bra mätare framför dig, klara och bra displayer för radio samt ac, som dessutom gick att släcka ner för mörkerkörning alá SAAB.

Provkörningen

Jag och Erik tog oss en tur med en av lånebilarna, en manuellt växlad 1.7 CRDi med 136 hk (som dessutom kvalar in som miljöbil med sina 119 gram CO2) utrustad till Business nivå, dvs med listpris 259 900 kr och inkluderar då bland annat Xenon-strålkastare, nyckelfritt låssystem, eluppvärmd ratt, backkamera, parkeringssensorer, kylt handskfack med mera!

Det rådde inga tvivel om att det satt en oljebrännare i motorrummet där framme, men för min del som redan är dieselfrälst gör det varken till eller från. Tidigare provkörningar talade om en förbrukning på 5.3 l/100 km (Blandad förbrukning 4,5 l/100 km uppges i databladet) enligt färddatorn, och då kan man väl tänka sig att det inte gått helt lugnt till alla gånger, godkänt med andra ord.

Upp på motorvägen var det inga problem att hänga med i tempot, och även uppe på femmans (av sex möjliga) växel drog bilen riktigt bra vid acceleration i just motorvägstempo. Däcken stod dock för en del buller i detta tempo, medan motorljudet var riktigt diskret, en i allmänhet godkänd ljudnivå i kupén.

Snurrade lite smått på mindre 50/30-vägar och tog även en vända till lokala IKEA-varuhuset för att testa det viktigaste, hur går det att parkera på en vanlig stormarknadsparkering med i40 med sina 4,77 m i längd och 1,82 i bred? Och man kunde tämligen omgående konstatera att markeringarna på vart parkeringsrutan började respektive slutade, de försvann ganska fort bland alla exteriöra kurvor och veck, det blev en aning chansartat längdmässigt, men på bredden passade den in så väl så.

Dags för byte av förare, och för mig att testa passagerarsätet, som var lika trevligt att sitta i det, om än en aning tråkigare. Här var det dock högst manuella kontroller av stolens position, men det gick ändå hyffsat fort att hitta sig en bekväm ställning medan Erik rattade tillbaka mot Svema Bil.

Denna kortare provtur av bilen gav dock i vilket fall mersmak för i40, och vem vet vad framtiden har att bjuda på. Priserna börjar i klart rimliga nivåer, och begagnatpriserna lär säkerligen bli klart förmånliga om ett par år eller så. Bilen i övrigt är sådär Svenskt lagom på de flesta fronter, en klart utmanare mot Svenssonbilen utöver alla de andra, Volvo V70. Tidningen Auto Motor & Sport har ju t.ex. redan korat Hyundai i40 som vinnare i ett test mellan den, Volvo V70 och Peugeot 508 SW, med 137 p mot 122 för V70 och 123 för 508 SW!

En får väl säga som de gjorde helt enkelt, ska du handla ny, stor kombi, provkör Hyundai i40, och se till att få se en i färgen “Blue spirit pearl” som är i en klass för sig själv!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén