Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: suicid

Statistikdag

Transportstyrelsen tycks ha haft en dag med statistikpresentation idag. Siffror gällande antalet omkomna och allvarligt skadade i de olika trafikslagen har ramlat in här under morgonen, för oss som prenumererar på deras utskick då d.v.s.

Transportstyrelsen logotyp

För järnvägens del ser det försiktigt positivt ut, från ett ganska bra utgångsläge då. Inga resenärer eller järnvägsanställda har omkommit under det senaste året, även om 5 järnvägare blivit allvarligt skadade i sitt yrke. En påminnelse om att livet på järnvägen inte är utan risker.

Ett av alla stopp

Det är inte någon större hemlighet i att en alltför stor del utav förseningarna på järnvägen numera beror på att obehöriga personer vistas i spårområdet. Ett antal varje år för att de önskar ta livet av sig, ett än större antal för att de tycker det är en lämplig genväg.

Oavsett vilket så orsakar detta ett stort antal förseningsminuter varje år, för att trafiken antingen stoppas helt eller körs med kraftigt reducerad hastighet för att undersöka närmare den/de rapporter som inkommit om obehöriga.

Igår var en av de gånger jag själv står för rapport om och efterföljande trafikstopp på grund utav obehöriga i spårområdet.

Åter på spåret

Merparten av den gångna veckan samt föregående helg har spenderats som ofrivilligt ledig, tagen ur trafiksäkerhetstjänst om man skall vara korrekt. Bakgrunden till detta är en indirekt kontakt med suicidal person för en vecka sedan, på väg mot Stockholm som efter en ganska påfrestande vecka tog ganska hårt.

Allt gick dessbättre väl och en klen tröst är väl att inga avlidna finns att rapportera om. Däremot så fick jag sitta och rulla tummarna i ett antal dagar i väntan på en läkartid innan det kunde vankas återgång i säkerhetstjänst. Även om det kan låta rätt smutt med en hel massa bonusledighet sådär över en jobbhelg, så kan jag definitivt stå över det med glädje. Så särskilt roligt är det inte att vara tagen ur tjänst, allra helst inte när det är andra gången på (marginellt) mindre än ett år.

På spåret

Igår var det då äntligen dags för att återkomma till spåret och efter att ha haft lite sällskap inledande biten så släpptes jag helt fri på färden mot Stockholm i vackert sensommarljus. Ett ganska perfekt tillfälle att lufta nya lillebror Sony dessutom, en kamera som passar perfekt för att lite snabbt ta en bild eller två utan att det tar någon direkt fokus från körningen.

Slut på tågväg

Körningen till Stockholm blev tämligen händelselös även om det var högst uppenbart att man ännu inte var helt i form. Tröttheten var därmed ganska total när det äntligen vankades parkering av tågsätt och sängläge till tidig morgon.

Efter en lika lugn och stillsam hemresa där de flesta bekymmer rundades utan större besvär så vankas nu ledig helg som är delvis planerad. I morgon blir det utflykt i Dalsland och på söndag planerar vi allt för att göra så lite det bara går. Rent av så har vi planerat för att äta rester. Den nivån av ingenting alltså!

Nästa vecka tar jag mig an såväl spår som trafiksäkerhetsbyrokratiska äventyr igen, i en sedvanlig dos.

Osmaklig reklam!?

Under eftermiddagen slog jag mig en koll på det ständigt rörliga Twitter-flödet och fick se en tweet från kontot YB_Sodermalm som jag följer, en tweet som fick mig att tappa hakan rätt ner i sandlådan jag just då befann mig vid. Bilden som hörde tweeten till visade nämligen en just nu pågående reklamkampanj från ett av landets kaffetillverkare. På tre koppar var följande text utspridd:

Kan tågföraren få dig att se ljuset i tunneln?

Kom en kopp närmare det *oväntade*

– Gevalia

Detta skall ju då vara någon klämkäck reklamares anspelning på diverse ordlekar som anspelar på “ljuset i slutet av tunneln” men som för alla oss som jobbar inom järnväg såväl som garanterat räddningstjänst som polis, har helt andra associationer! Varje år dör nämligen 80-90 personer i spårområdet, större delen av dessa är rena självmord. Det brukar väl sägas att varje lokförare kommer att i allra högsta grad ofrivilligt agera bödel åt 1-2 personer, vissa fler medans ytterst få har turen att får slippa alls. Jag själv har varit nära och lever varenda dag på jobbet med risken att det kan vara dagen då det blir min otur.

Något sådant kunde jag givetvis inte låta passera helt obemärkt utan delade givetvis med mig av detta via nästa sociala medie, Facebook, där en inte alltför låg andel av mina vänner och bekanta jobbar inom just järnvägen. Flertalet som uppmärksammat detta har även tagit upp ämnet på Gevalias egna Facebook-sida där de samtliga fick samma ursäktande svar om att ämnet nu tagits upp inom organisationen.

För egen del hoppas jag innerligen att samtliga utav dessa ytterst osmakliga annonser tas ner omgående. Hur de överhuvudtaget ens kunde komma att godkännas som en bra idé kommer jag nog aldrig förstå. Man kan omöjligen ha gjort något som ens efterliknar research på ämnet, alls!?

Det kan säkert tyckas att jag och flera med mig, reagerar “onödigt” starkt på detta, att det bara skall ses som en “rolig” grej. Men det är inte särskilt roligt, inte för oss som kör tågen eller jobbar ombord heller för den delen. Det är inte särskilt roligt för räddningstjänsten heller, eller för polisen, eller för de anhöriga. Faktum är att varenda en av dessa årliga fall leder till oerhört lidande för väldigt många personer, varenda gång.

Så snälla reklammakare och snälla, snälla Gevalia, inse att denna så kallade reklam skapar oerhörda olustkänslor hos väldigt många människor, allra helst hos alla de som någon gång drabbats antingen som järnvägare, räddningstjänst/polis eller som anhörig utav självmord vid järnvägen.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén