ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: stoppassage

Revanschen

Efter en vecka med tämligen mycket uppförsbacke på punktlighetsfronten, så var det tämligen så ruskigt jätteskönt att få lite revansch på den fronten idag, även om det från början såg lite mörkt ut!

Blankett 21

En hel hög blankett 21

Läs mer

Länsbussen i Väse

Ja, vi kastar den här torsdagen tillbaka i tiden med, till en höstdag signerad 2015 när jag var på väg hem till Karlstad efter övernattning i Stockholm. En sådan där resa med all potential i världen med gröna eller svarta siffror på punktligheten nästan hela vägen hem.

Hur man fyller länsbussen i Väse

Hur man fyller länsbussen i Väse

Allt gick absolut strålande fram till Väse, knappt 2,5 mil från Karlstad. Där var det stopp i signalerna och det blev att plocka fram blankett 21 för att få gå mot stopp. Allt har en blankett på järnvägen.

Läs mer

Ett enda mörker

Mörker vid Gamlestaden

Nog för att jag har något emot röda signaler, men svarta är värre. Eller ja, egentligen lika illa som röda då de i praktiken betyder lika mycket stopp båda två.

Så som på bilden ovan ser det dock ut vid Gamlestaden utanför Göteborg C sedan i lördags, då ett av Trafikverkets teknikhus gick upp i lågor. Resultatet är manuell hantering enligt blankett 21 för att ta sig in och ut mellan Göteborg C och Väner-/Norgebanan, eller BJ om man nu så vill. Utöver detta även en hejdlöst massa inställda avgångar.

För egen del blev det två stycken signaler att passera i stopp, med efterföljande reduktion i hastighet, på väg in mot Göteborg och inte mindre än fem signaler i stopp på vägen hemåt igen. Det senare var dock två mer än tänkt då ett växelfel gjorde saken ytterligare en smula komplicerat.

En kort inblick i vardagen som lokförare sådär, där ena dagen aldrig är den andra lik…

Gillar int’ den färgen…

Om det är något ord som är mer än väl använt som störningsförklaring inom järnvägen så vore det väl signalfel, ett lagom långt ord som täcker in väldigt mycket, allt från trasiga glödlampor till hela ställverk som tvärlåser sig. Den gemensamma nämnaren är dock att signaler blir röda, allt blir omständligt och jobbigt och resenärerna suckar ljudligt.

Signalen i bilden är oskyldig till händelsen i inlägget

Normalt sett så inträffar detta stilla och fint, sådär så att man får en god förvarning, kan stanna lite snyggt och prydligt innan signalen, ta fram sin lilla blankett, fylla i sagda blankett och därefter trycka in en knapp och passera signalen i civiliserad form.

Ibland blir det inte riktigt så bra.

Som igår.

Gårdagen bjöd snarare på den där varianten där en stilla tanke går igenom lokförarens huvud, ofta i stil med “varför är det rött där?”, “det här blir inte bra!?” eller kort och gott “aj fan!”.

Gårdagens signalfel var alltså av den där lite mer spontant uppkomna varianten, den som inte förvarnas i tågskyddssystemet, eftersom signalen gått om till stopp efter att senaste uppdateringspunkten lämnat besked om vackert gröna signaler.

I järnvägstermer heter det fenomen som då uppstår OSPA, eller Otillåten StoppPassage, eller rödkörning i enklare termer. Resultatet av detta blir automatisk nödbroms från tågskyddssystemet, en riktig grisnit som i värsta fall kan flytta kaffekoppar från bord till knän och som dessutom innebär blankettskrivande och förseningsminuter.

Den här gången, som blev min fjärde OSPA kategori B sedan starten av lokförarkarriären,  så var det en växel på ett av sidospåren i Skattkärr strax öster om Karlstad som inte riktigt mådde så bra. När vi rullade in på driftplatsen med vackert grön körsignal och i runda slängar 140 km/h så hickade den till, vilket gjorde att alla signaler på driftplatsen gick från vackert grönt till elakt rött.

Detta lilla skifte i färg gjorde denna stackars lokförare en aning förvirrad först, men tämligen omgående kunde jag konstatera att det blir nog inte så bra detta och snabbromsade själv tåget mot stopp, var ju liksom lika väl att föregå den automatiska bromsningen som oundvikligen skulle komma inom kort.

Den nu elakt röda signalen, ja den passerades i god fart och sisådär 200 meter senare stod vi still, dessbättre kunde jag lossa upp bromsarna innan stoppet, så att andelen utspillda kaffekoppar skulle hållas till ett minimum! I förebyggande syfte hade jag även hunnit med att ropa om det kommande oplanerade uppehållet och utlovat en snar fortsättning på färden mot Arvika.

Väl stillastående så var det bara att ta telefonen och ringa till DLC Hallsberg som styr aktuellt område, ta fram lilla behändiga blankett 21 som berör stoppsignaler som skall eller ofrivilligt har passerats. Fyllde i denna gemensamt med fjärrtågklareraren enligt konstens alla regler och kunde därefter fortsätta färden så stilla, 6-7 minuter sen helt plötsligt.

Men nåja, väl framme i Arvika så var vi ju faktiskt i rätt tid igen, och jag hann dessutom med en omgång från kvällens buffé på hotellet, lagom för att få något i magen innan nattvilan.

Återstår att se hur länge det dröjer innan nästa ofrivilliga OSPA inträffar, min första inträffade under sommaren 2010 och därefter kom ytterligare två inom ett halvår. Sedan dess har det dock varit lugnt, och för min del får det gärna fortsätta vara lugnt ett tag till nu, jag föredrar mina signaler i grönt skick helt enkelt!

Regn, regn och lite mer regn

Då var det nya året infirat och klart, därmed dags för ny arbetsdag, den första för denna vecka och av en händelse, även den första för i år! Därför så var det ju tur att det var en upprepning av fredagens tur vilket var förra årets sista..!

Nämnvärt händelserik har den väl inte direkt varit? Tog emot tåg 620 på plattformen i Karlstad, körde tills strax söder om Flemingsberg utan problem, där bjöd en signal på ilsket röd ton och därmed även årets första blankett 21 och efterföljande passering av stoppsignal. Detta var dock inget som påverkade vår ankomst till Stockholm C, 8.52 trillade vi in, 2 minuter efter körplanens tänkta ankomsttid, 8 minuter före den annonserade!

Ramlade ut till Hagalund i godan ro, fick via telefon reda på att tåget kanske skulle in på spår 14, det blev spår 47 och en nätt liten promenad tillbaka till vårt Chateau Lunden för att vila ögonlocken en stund.

Efter en mer eller mindre lyckad ögonlocksvila knatade jag åter ut på bangårdet bortom blåkulla för att hämta tågsättet till tåg 633 istället, på spår 27 och därmed ännu en lagom promenad i regnet.

Väl där hade man lite bekymmer med dörrarna i en vagn, som envisades med att stänga igen sig själva ytterst spontant! Visade sig efter lite felsökning vara dörrdatorn som fått lite fnatt. En återstart senare och vi rullade iväg från depån, 22 minuter senare än tänkt.

Detta var ju något som kunde skapa lite problem för vår kommande avgång från Stockholm C, men tack vare en imponerande snabb insats från catering samt ombordpersonal var vi framme på Stockholm C i tid för avgång mot Karlstad!

Härefter fortsatte det att inte hända något alls, förutom att regna, och resterande del av turen fortsatte i rätt tid. Inte ens i Hallsberg gjordes något katastrofalt försök att sinka oss!

Regn, regn, regn!

I morgon väntar reservtur på mig, den tidiga, givetvis, för vem vill sova längre än till 4.15 på morgonen, egentligen? Förhoppningsvis är det en sådan där bra reservtur, där absolut och precis INGET alls händer!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén