Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: spårområde

Upprepningarnas helg

Inte nog med att det varit lite utav en leksakshelg, det har även varit jobbhelg, en jobbhelg som varit lite utav upprepningarnas jobbhelg. Både lördag och söndag har nämligen erbjudit samma tåg båda dagarna.

SJ X52E 9079

Bilden ovan kunde med andra ord lika gärna varit tagen såväl igår lördag som idag söndag, för inte nog med att jag kört samma tåg båda dagarna (SJ regionaltåg 355, Karlstad – Göteborg) så har båda körts med samma fordon, X52E 9079, och avgått från samma spår, spår 21.

Hemresa har även den skett med samma tåg (SJ regionaltåg 364, Göteborg – Karlstad) om än med en smula olika förutsättningar. Lördagen fick jag gott köra och växla undan tågsättet på egen hand, idag fick jag istället avnjuta (?) en passresa efter den sedvanliga rasten i Göteborg.

Ärligt talat, även om en passresa i slutet av passet är den minst illa varianten, så föredrar jag nog ändå att köra själv, om inte annat så för att tiden går så mycket fortare då…

Osmaklig reklam!?

Under eftermiddagen slog jag mig en koll på det ständigt rörliga Twitter-flödet och fick se en tweet från kontot YB_Sodermalm som jag följer, en tweet som fick mig att tappa hakan rätt ner i sandlådan jag just då befann mig vid. Bilden som hörde tweeten till visade nämligen en just nu pågående reklamkampanj från ett av landets kaffetillverkare. På tre koppar var följande text utspridd:

Kan tågföraren få dig att se ljuset i tunneln?

Kom en kopp närmare det *oväntade*

– Gevalia

Detta skall ju då vara någon klämkäck reklamares anspelning på diverse ordlekar som anspelar på “ljuset i slutet av tunneln” men som för alla oss som jobbar inom järnväg såväl som garanterat räddningstjänst som polis, har helt andra associationer! Varje år dör nämligen 80-90 personer i spårområdet, större delen av dessa är rena självmord. Det brukar väl sägas att varje lokförare kommer att i allra högsta grad ofrivilligt agera bödel åt 1-2 personer, vissa fler medans ytterst få har turen att får slippa alls. Jag själv har varit nära och lever varenda dag på jobbet med risken att det kan vara dagen då det blir min otur.

Något sådant kunde jag givetvis inte låta passera helt obemärkt utan delade givetvis med mig av detta via nästa sociala medie, Facebook, där en inte alltför låg andel av mina vänner och bekanta jobbar inom just järnvägen. Flertalet som uppmärksammat detta har även tagit upp ämnet på Gevalias egna Facebook-sida där de samtliga fick samma ursäktande svar om att ämnet nu tagits upp inom organisationen.

För egen del hoppas jag innerligen att samtliga utav dessa ytterst osmakliga annonser tas ner omgående. Hur de överhuvudtaget ens kunde komma att godkännas som en bra idé kommer jag nog aldrig förstå. Man kan omöjligen ha gjort något som ens efterliknar research på ämnet, alls!?

Det kan säkert tyckas att jag och flera med mig, reagerar “onödigt” starkt på detta, att det bara skall ses som en “rolig” grej. Men det är inte särskilt roligt, inte för oss som kör tågen eller jobbar ombord heller för den delen. Det är inte särskilt roligt för räddningstjänsten heller, eller för polisen, eller för de anhöriga. Faktum är att varenda en av dessa årliga fall leder till oerhört lidande för väldigt många personer, varenda gång.

Så snälla reklammakare och snälla, snälla Gevalia, inse att denna så kallade reklam skapar oerhörda olustkänslor hos väldigt många människor, allra helst hos alla de som någon gång drabbats antingen som järnvägare, räddningstjänst/polis eller som anhörig utav självmord vid järnvägen.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén