ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: spårhalka

Veckans värmländska ord

Glint

Värmlandslang för halt/halkigt/isigt.

Rena självklarheter va? Värmländskan är ett fantastiskt språk!

Det är ungefär det enda ordet som behövs för att beskriva jobbhelgen här i Värmland med. Att det varit jäkligt glint. Lövhalka alltså, som jag skrev om även häromdagen.

Läs mer

Denna fantastiska säsong

Höst. Höstlöv. Lövhalka. Lika kul varje år, alla år. I kategorin saker som gör en gråhårig i förtid sådär.

De senaste åren har jag haft min semester ungefär lagom i den perioden som lövhalkan härjar som värst men i år valde vi istället att lägga den lite mer traditionellt sådär under sommaren. Istället får jag nu alltså ut och bli gråhårig och matchar väl snart de gråa molnen på himlen?

Egentligen ska jag väl inte klaga alltför mycket som så, lövhalkan för oss med små fönstertåg är tämligen lindrig jämfört med den frustration som godstågen upplever, med tågvikter långt bortom det vi drar runt på.

Istället handlar det mer om att anpassa sin körstil en smula och ständigt vara vaken för plötslig förändring i fästet, som i Säffle igår morse…

Höst i Säffle

Vyer från spår 1 i Säffle en gråmulen höstdag

Läs mer

En sagolik kväll!

Ja, alltså inte sagolik som i prinsar och prinsessor och sådant tjafs, utan mer åt hållet “det var då faen va de ska vara halt!”…

Gårdagskvällen den bjöd alltså på en portion av den ökända lövhalkan, eller spårhalkan, vilket man nu vill. Omväxlande blåsigt i kombination med sporadiskt duggregn gjorde det lite mer spännande än vanligt att vara på jobbet. Allra helst eftersom förhållandena ändrades så himlans fort, i klassiskt spårhalkestil d.v.s.

I Linghem var det ett mindre äventyr att stanna ungefär i höjd med plattform, i Norrköping var hastigheten in mot plattform någonstans i sakta gångfart, för en snigel…

Att sedan komma upp från Norrköping, det var riktigt spännande, allra helst när signalerna inte visar som jag hade önskat. Klen tröst var att godståget på ordinarie spår hade det ännu jobbigare, och med en rent löjligt låg hastighet. Totalt tappade vi dryga 10 minuter från Norrköping till Kimstad, en sträcka som normalt sett tar 10 minuter tog alltså drygt 20 att avlägga.

Självfallet väntade jag mig en tokhal ankomst till Linghem även söderut, för att inse att nu var det minsann absolut tvärtorrt på spåren, och bromsarna tog hur bra som helst. Man blir aldrig klok på det där vädret…

Men men, en sak är nu klar, jag har kört min sista kvällstur med pendeln nu, endast två pendelturer återstår, ett stycke bonuspendel innan överliggning i Gävle nästa vecka, och en ruggigt tidig morgonpendel veckan efter det. Slutet är nära!

Och nu är det helg, lång underbart ledig helg, med barnvakter på plats, yey!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén