ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: soluppgång Sida 1 av 2

I brist på ljus

Årets mörkaste dag är här och det märks mer än väl, allra helst kopplat till bristen på snö. Inte för att jag klagar över bristen på snö, men ändå.

Vad blir då bättre än ytterligare återvinning från den där dagen jag länkade till här nyligen, den där dagen (natten) som jag spenderade på berget för att fånga soluppgången på årets längsta dag.

Soluppgång Tossebergsklätten

Läs mer

God morgon – dag 365/365

Soluppgång över Vänern

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 1/1250 sek vid f/4,0

Jag har ett bra tag funderat på hur jag skulle avsluta denna utmaningen, vad för motiv som skulle få “äran” att bli bild nummer 365 av 365. Till slut bestämde jag mig för ett par dagar sedan att ge mig på ännu en fotografering av soluppgången, för att kompensera för alla solnedgångar som fotograferats under året.

Därefter blev nästa problem att bestämma sig för en plats, där det fanns ett antal alternativ. En tanke var det ständigt återkommande Hammarö sydspets, en annan för Åmål och en tredje för Skutberget här utanför Karlstad.

Största och mest oberäkneliga problemet var dock vädret. Skulle det bli bra väder ens? Prognoserna för ett par dagar sedan såg lovande ut, för att sakta men säkert försämras för var dag som gick. Igår kväll såg det rent av riktigt mörkt ut, mulet följt av dimma vid tiden för solens uppgång.

Skam den som ger sig dock och klockan ställdes på 07:00 i morse och jag kunde då konstatera att det fanns glimtar av hopp på himlen. Slängde ihop kamera och stativet, packade in mig i bilen och drog iväg.

Jag kan gott lova att jag är mer än tacksam för att SMHI hade inte så lite fel i sin prognos och för att moder natur hörde min vädjan igår, för morgonen levererade en vacker soluppgång med efterföljande härligt solljus som ännu fortsätter här över stan. Trots allt tycks nyårsaftonen bli en av de vackraste dagarna på hela vintern såhär långt.

Efter att ha närmast förfrusit nästipp och fingrar så kom jag till slut hem och har därefter spenderat en hälsosam stund i att försöka välja ut en ensam bild från de 158 st som fastnade på minneskortet under stunden där ute.

Med den här bilden säger jag också tack och adjö till årets utmaning och säger 365foto – check!

Kärt återseende – dag 329/365

Solsken över Värmland

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 1/800 sek vid f/2,0

Äntligen tror jag ordet var? En solig dag, en dag där batterierna kan laddas så gott det går med den löjligt välbehövliga vitamin D.  En dag då rent av november verkar en smula mindre illa än vanligt! Mer av detta tack! Mycket mer!

Natt på berget – dag 172/365

Beundrar utsikten

Canon EOS 6D, 24mm, ISO 400, 1/80 sek vid f/8,0

Just nu har jag 181 bilder att gå igenom från natten, som stod för ännu en i raden av smått galna idéer. Nämligen att välkomna årets längsta dag från Tossebergsklätten och då givetvis dokumentera detta med kameran då. Tanken var att försöka sy ihop något lite längre inlägg här, men jag tror faktiskt jag skall spara lite på alla bilder och sprida ut dem lite lätt fördelade över såväl Facebook som Flickr och Fotosidan istället. Detta dels för att jag vill redigera saker och ting i lugn och ro utan någon direkt press, dels för att många av bilderna i sig kommer vara värd sin helt egna uppmärksamhet!

Bilden ovan är hur som helst tagen strax före 04:00 i morse, solen har varit uppe i drygt 15 minuter och det börjar så smått bli dags att packa ihop saker och ting och köra hem mot Karlstad och sängen igen. Till Tossebergsklätten åkte jag runt 21:00 kvällen innan och det lilla av solnedgången som ett irriterande tjockt molntäcke inte dolde, kunde alltså också avnjutas på denna bergstopp. De fåtalet timmarna av det närmaste natt vi kommer såhär års spenderades alltså i en bil, på en parkeringsplats, på ett berg i hjärtat av Värmland.

Om det var värt det? Lätt! Även om jag hade önskat mig såväl mössa som vantar vid morgonens fotografering, så har det varit en sjukt mäktig upplevelse i sig. Lätt värt viss sömnbrist och resekostnaderna som tillkommer.  Men, som sagt, mer om detta kommer utspritt här och var vid senare tillfälle, för nu skall jag snarast återgå till att redigera bilderna från natten och tidiga morgonen!

Ljuset – dag 124/365

Morgonljus

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/250 sek vid f/5,0

Detta underbara, lågt stående solljuset är en av ytterst få fördelar att vakna ungefär samtidigt eller möjligen något före tuppen.

Bryggudden – dag 115/365

Bryggudden

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 640, 1/60 sek vid f/8,0

Tidig morgon och solen har just börjat lysa upp Bryggudden för att markera starten av en ny dag.

God morgon solen! – dag 102/365

God morgon solen!

Canon EOS 6D, 300mm, ISO 100, 1/250 sek vid f/8,0

Klockan är ganska exakt 06:06 på morgonen när solen först tittar fram över siluetten av Kråkhallsudden på Hammarö. Det börjar bli kallt som satan och såväl mössa som vantar är påtagna sedan en stund tillbaka. Själv har jag varit uppe sedan 04:30 när väckarklockan ringde och har sedan dess hunnit koka kaffe, ta med allt vad utrustning heter ner till bilen och kört ut till Hammarö Sydspets, så långt det går då, följt av en uppfriskande promenad genom en mörk skog innan jag hittade mig en lämplig plats att ställa upp kamera och stativ på.

Men vem kan ens bemöda sig med att tänka negativt om varken tidig morgon, låga temperaturer eller mörka och leriga stigar, när man efter ett antal dagars planering och förhoppning möts av närmast perfekta förutsättningar!? Platsen jag valde kunde knappast varit bättre med tanke på var solen gick upp idag, vädret sammarbetade tillräckligt länge och det kunde faktiskt varit kallare!

Det var så ruskigt värt att gå upp mitt i natten för att få beskåda soluppgången och hur den nya dagen vaknar till liv, värt det redan innan ens första bilden var tagen!

Min plats

Några tips från coachen då, om någon känner för att prova på dumheterna i att gå upp mitt i natten sådär.

  • Varma och tåliga kläder! Seriöst, det blir fan inte varmt när solen går upp, allra helst inte såhär års! Vantar, mössa, tjocktröja, jacka! Borde även haft långkallingar och/eller sittunderlag med idag för att bespara de ädlare delarna viss tortyr.
  • Varm dryck! Tro mig, en termos kaffe visste exakt vart den satt där mellan väntan och bilder. Om inte annat så endast för att fördriva tiden. Vad ni väljer att fylla termosen med, det är upp till er.
  • Stadigt stativ! Bara för att man ska fotografera solen innebär det inte per automatik bra slutartider, inte förrens solen hittat en bit ovanför horisonten åtminstone. Ha stativet nära till hands och alla eventuella fästen monterade och klara för användning.
  • Kunskap om utrustningen! En solklar fördel om man vet exakt hur kamera och alla dess menyer fungerar innan man ger sig ut. Med vantar på och en soluppgång som förändras varenda sekund vill man inte gärna slösa tid på att leta bland kamerans inställningar för att få till saker och ting rätt. Läge att i förväg kolla även att batteriet är laddat och på plats i kameran tillsammans med ett fungerande minneskort. Sådär lagom surt att befinna sig ute i ingenstans med ett enormt vackert motiv utan att ha koll på allt detta.
  • Koll på platsen! Se till att veta vart du ska, hur du ska ta dig dit och en bra känsla om hur det ser ut runt omkring. Läge att göra viss research i förväg alltså, gärna i dagsljus.
  • Ficklampa! För av någon anledning blir det ruskigt mörkt i skogen under de timmarna solen inte är ovanför horisonten? Vem kunde tro det…
  • Självdisciplin! Den spontana känslan när klockan ringer långt innan det är ljust ute är ju knappast att studsa ut ur sängen och ge sig av i natten. Man måste kunna tvinga sig själv upp. Antingen det eller att inte gå och lägga sig alls på natten då.
  • Bra kontakter med moder natur! Räcker inte med att kolla väderleksrapporterna bara en gång, några dagar i förväg. Det är läge att hålla ett öga på hur det förändras, be några stilla böner till vädergudarna och ha en ruskig bonntur för att man ska få vad man vill. Idag exempelvis, gick solen i moln bara dryga timmen efter den gick upp!

Är det värt det då? Lätt! Så sjukt jävla lätt värt förberedelser, tidig uppstigning, leriga promenader. Alla dagar i veckan!

En vecka i värmen

Eftersom det i morgon är sådär en vecka sedan vi kom hem från värmen på Rhodos, så kanske det allt börjar bli dags att faktiskt berätta lite om hur vi hade det?

Eller ja, förutsatt då att det faktiskt fortfarande finns någon som läser här, med tanke på hur frekvent som bloggen uppdateras…

Hur som helst så kan vi gott och väl säga att sammanfattningsvis är vi mer än nöjda med vår resa, valet utav resmål och tillvalet All inclusive! Även om vi åt och drack mer än tillräckligt för att överleva en månad utan ytterligare måltider så kändes det ändå riktigt bra att inte behöva tänka alls på dagens måltider.

Då flyget gick relativt tidigt från Arlanda, 7:05 på morgonen, så hade vi valt att övernatta på Radisson i Sky City, just för att kunna sova så länge som möjligt och därefter gå direkt till bagageinlämning och säkerhetskontroll. Nu kan man ju knappast kalla det för sovmorgon eftersom klockan ringde vid brutala 4:45 ändå, men det kunde ju varit värre.

Fördelen med denna tidiga start var dels nästan en hel dag på plats när vi väl kom fram, samt att vi fick beskåda soluppgången från flyget direkt efter start!

Soluppgång från flyget

Tyvärr kom vi inte långt in över Polen innan molntäcket tog vid och låg som ett lock över Europa i stort sett hela vägen ner till Egeiska havet. Därefter blev vädret markant bättre och nu började man se allt det vackra som vi snart skulle få njuta utav på marken!

Landningen på Rhodos Diagoras-flygplatsen var väl kanske inte en av de bättre jag avnjutit, men ner kom vi och snart nog steg vi av planet och ut i värmen. Dagen till ära blev vi välkomnade med en strålande sol och omkring 27 grader varmt, vilket helt klart var en viss skillnad mot kylan hemma i Sverige…

Efter att ha hämtat ut väska och lokaliserat närmaste Apollo-representant så blev vi hänvisade till bussen som skulle ta oss till vårat hotell. Säga vad man vill om sydländsk trafikmentalitet, men vi kan väl sammanfatta bussresan som intressant? Fram kom vi åtminstone, efter en sådär 45 minuters resa ankom vi till vårat hotell, Esperos Mare, strax norr om Faliraki stad.

Incheckningspersonalen var av den mer effektiva typen så snart nog var vi uppe på vårat rum för att lämpa av all packning. Ganska så omgående kunde vi konstatera att den beskrivningen vi fått via hemsidan om “begränsad havsutsikt” var ganska blygsamt uttryckt!

Utsikt från hotellrummet

Efter en snabb lunch i hotellrestaurangen så gjorde vi ett byte till badkläder och begav oss ner på stranden och kunde där ren av finna oss lämpliga solstolar att inta. Givetvis var vi ju tvugna att prova på att bada i havet redan första dagen!

Inför resan hade vi fått en bunt tips om vad man bör göra och vad man bör se på Rhodos, exempelvis Lindos och Rhodos gamla stadsdelar. Men vi sade som så, att det är semester och vi gör precis vad vi känner för när vi vaknar varje morgon, inga planer, inga måsten!

Detta blev faktiskt till att vi spenderade hela veckan i en varsin solstol, badandes i pool och hav när behovet av att svalka sig uppstod. Under veckan blev det en och annan promenad i närområdet, utforskandes diverse lokala närbutiker och dess utbud samt några små spontana försök till fotografering.

Blommor på berg

 

Mestadels utav tiden spenderades dock som sagt i en solstol med gott sällskap av en bok och något drickbart. Under veckan läste jag ut inte mindre än två böcker, dels “En man som heter Ove” (helt jävla briljant bok, för övrigt!) utav Fredrik Backman samt biografin om Steve Jobs som jag länge försökt ta tag i ordentligt.

Böcker

 

Tack och lov bjöds vi på strålande fint väder i stort sett hela veckan. Enda tillfället som moder natur protesterade var på torsdagens förmiddag, då det istället för solsken och värme bjöds på storm, komplett med ordentlig blåst och åska. Nu gjorde det inte oss så värst mycket eftersom vi ändå hade filmer att se på och om inte annat kunde man alltid äta sig mätt på både frukost och lunch!

Storm på Rhodos

 

På kvällarna till middag var det långbyxor som gällde för herrarna, vilket i min mening inte gjorde något alls egentligen. Snarare fanns det väl god anledning till det, då det faktiskt ser en hel del trevligare ut om man anstränger sig mer än minsta möjliga till att klä sig.

Maten var god och hyfsat varierad trots att vi åt såväl frukost, lunch och middag på samma ställe. Givetvis var tzatziki ett givet inslag vid såväl lunchen som middagen och även en och annan ytterligare grekisk rätt slank det ner. Efter en vecka började dock allt smaka i stort sett likadant, oavsett vad man valde och jag kan gott erkänna att det inte alls var dumt att komma hem och äta “svensk” mat igen!

Vi gav det ett ambitiöst försök att komma upp tidigt en morgon under veckan, för att kunna fotografera och avnjuta soluppgången som faktiskt inföll i relativt rimlig tid där strax efter 7 på morgonen. Nu gick det väl sådär kan vi gott erkänna och de flesta dagarna vaknade vi först bortåt 9 istället. Först sista dagen, dagen för avresa lyckades vi ta oss upp och ur sängen för att istället ge oss av ner till stranden.

Soluppgång över Rhodos

 

Som synes var det en mycket belönande tidig morgon och något man egentligen borde göra oftare. Det är ju faktiskt något alldelels särskilt med att se solen gå upp och vara med när en ny dag börjar!

Med den njutningen i färskt minne avnjöt vi vår sista frukost på ön och gav oss därefter upp på rummet för sista gången för att packa ner det sista. Med förvånandsvärt god punktlighet kom faktiskt transferbussen och hämtade upp oss vid 10:30 för fortsatt transport tillbaka till flygplatsen. Efter ännu en intressant bussresa á 45 minuter var vi åter på plats, strax därefter incheckade och väntandes på flyget hem.

Även resan hem gick som smort, även om en hel del turbulens uppstod i samband med att vi kom ut över Östersjön, rent av till den grad att vi uppmanades återvända till stolarna och spänna fast oss ordentligt igen. Dessbättre pågick detta endast en kort stund och snart nog var allt frid och fröjd igen.

Lite shopping lyckades vi även klara av, dels på Rhodos och även på flyget hem. Till mig blev den en skjorta på Rhodos och en klocka på planet. För Nathalie blev det ett bälte på Rhodos och lite smycken på planet. Sådär lagom ambitiöst helt enkelt!

Landade på Arlanda helt enligt planen och inte värst lång tid därefter hade vi hämtat våra väskor och begav oss till nästa Radisson-hotell, den här gången Arlandia hotell där vi även parkerat bilen veckan innan. Till fyndpriset 1295:- fick vi alltså en hotellnatt såväl som parkering under hela vår vistelse på Rhodos, vilket är helt klart godkänt för min smak!

Vid det här laget var det ruskigt skönt att kunna kommunicera på svenska igen samt att som sagt, kunna få äta “svensk” mat igen. För att klara oss över natten blev det en sväng till baren på hotellet där en omgång cheeseburgare och en omgång ceasarsallad intogs innan nattning.

Trots sin ganska blygsamma exteriör så måste jag ändå säga att Radisson Arlandia är ett av de bättre hotellen jag bott på och det bjöd tveklöst på en utmärkt avslutning på semestern! Nöjda och glada kunde vi först ge oss av ut på en stunds flygplanstittande innan hemresan påbörjades så småningom.

Känslan av att få stiga in i sitt egna hem därefter, den är faktiskt rätt så jävla oslagbar!

Borta är bra, men hemma ändå bäst!

Nu blir det att stillsamt avnjuta dagarna som kommer och göra precis vad som faller en in om dagarna. Men än är det roliga inte slut, för om lite mer än en vecka bär det nämligen av till Berlin i två nätter, en mycket spontan resa för att avsluta årets semester, som kom till just innan vi åkte iväg till Rhodos rent av.

Men mer om det senare!

När alla andra sover

Oavsett vilken del av kollektivtrafiken man jobbar inom, så innebär de samtliga att man har något udda arbetstider, eftersom kollektivtrafiken till stor del har som syfte att flytta människor till sina respektive arbetsplatser och möten när kontorstiderna börjar dra igång på dagen.

Detta innebär ju då att för att kunna köra ett tåg som går ungefär när stora delar av landet just stängt av väckarklockan, kanske snoozat en stund omfamnad av sängens värme, så måste man gå upp en liten stund tidigare.

För min del ringde väckarklockan idag 04:00, i det där gränslandet av vad som rimligen kan kallas morgon överhuvud taget. Det är inte nämnvärt skönt att slita sig från sängen den tiden på dygnet, det lär det nog aldrig bli ärligt talat, men ändå skall det göras.

Efter tandborstning, påklädning och snabbt frukostfixande börjar sedan arbetsdagen kl 04:48 med att klargöra tåget som skall gå från Stockholm C kl 06:25. Innan avgångstiden från Stockholm skall det kontrolleras att alla tågets funktioner såsom dörrar, belysning, toaletter, brandlarm och övriga säkerhetsrelaterade aspekter fungerar såsom de skall.

X55 3356 på spår 15 i Hagalund

Med allt detta avklarat går sedan tåget ner till serviceplattformarna just norr om Stockholm C där ombordpersonal möter upp samt att tåget furneras, d.v.s. mat och dryck lastas ombord inför dagen. Detta sker redan innan klockan hunnit slå 06:00 och alltså fortfarande innan vad många ens anser vara morgon.

Precis som vid de allra flesta tillfällena gick allt det här mycket smidigt tillväga och helt enligt tidtabell kunde vi lämna Stockholm C kl 06:25 i riktning mot Karlstad. En liten konstpaus gjordes på väg över Tegelbacken på grund av lite tågkö denna måndag, innan färden fortsatte vidare västerut.

På väg över Årstabron kunde man få njuta av dagens första riktiga solstrålar, endast ett fåtal minuter efter att solen orkat sig upp över horisonten. Just en tidig soluppgång en klar dag gör allt mycket lättare när man skall upp långt innan vad som borde vara rimligt!

Soluppgång från Årstabron

Tacksamt nog höll det klara och vackra, om än något kalla vädret i sig hela vägen hem till Karlstad och även fortsatt så nu under dagen. Visserligen en klar nackdel när man gjorde ett försök att ta en liten gubbvila efter jobbet, men till stor fördel när det kommer till att ladda D-vitaminer och utöka vårkänslorna!

Det är allt en rätt märklig känsla ändå, att vandra omkring i den egna lilla världen man finner sig i under klargöringen sådär i gränslandet mellan natt och morgon. Skulle någon utomstående beskåda det hela vore det förmodligen en rätt lustig syn, för i ett närmast robotlikt stadie vandrar man runt sitt tågsätt på insida som utsida, tittar högt och lågt och utan att egentligen tänka på det, känner igen när saker och ting inte ser ut som de bör och ska.

Personligen gillar jag faktiskt den här stunden på turen, när man gör i ordning sitt tåg i lugn och ro. Delvis är det en form av trygghet i att veta exakt vad man gjort och att det är gjort, delvis även en viktig repetition av vart man hittar allt på tåget.

Helst skulle jag dock se att klockan kunde vara något annat än mitt i natten när man klargör bara, men så länge som folk envisas med att vilja vara på plats vid kontorstid så lär jag och alla mina kollegor inom kollektivtrafiken få fortsätta gå upp före såväl tupp som sol för att förbereda dagen.

En värdig avslutning av jobbåret 2011

Efter en inte helt smärtfri och lugn vecka så var det idag dags för årets sista arbetspass, av en händelse samma pass jag hade i tisdag, och som jag har på måndag, nämligen köra tåg 620 Karlstad – Stockholm – Hagalund, ha lite rast och sedan återvända med tåg 633 Hagalund – Stockholm – Karlstad.

Till skillnad från tisdagens störningar så gick det betydligt bättre på detta försök, tåget var i tid från Arvika, bytte av och kom iväg på tid från Karlstad, blev något störd av ett sent tågmöte innan Kristinehamn, men det var inget som påverkade vår tidshållning direkt!

Resterande färd mot Stockholm flöt på sådär alldeles utmärkt som det bara ska vara, utan ansträngning kom vi fram till Stockholm C inte mindre än 14 minuter före annonserad tid, eller 4 minuter före körplanens ankomsttid!

Dessutom bjöd moder natur på en strålande vacker morgon med en sådan där utsikt som gör att man njuter lite extra mycket! En sådan morgon är det verkligen inte fel att sitta där man gör!

Utsikt från förarhytten innan Gnesta

Passade på att avnjuta en tupplur alá en timme eller så uppe på rasten i Hagalund, en mycket välbehövlig sådan då nattens sömn inte riktigt räckte till! Vaknade till liv som en helt ny människa, eller åtminstone en bättre begagnad!

Rullade iväg från Hagalund utan större besvär med mitt nya tågsätt, det som skulle bli tåg 633 mot Karlstad, språkade i vanlig god ordning med mina trevliga kollegor under uppehållet på Norra Bantorget, innan vi rullade på hemöver.

Även hemresan bjöd på rättidighet, åtminstone fram tills Hallsberg där ett längre och därmed tyngre, försenat tåg släpptes ut framför oss, var inte helt nöjd där direkt..! Men tiden vi tappade kördes in och vi ankom uppehållen i Värmland utan större besvär!

Moder natur fortsatte att visa sig från sin bästa sida även under hemresan, hann med att trycka av en bild när vi passerade Skattkärr strax innan Karlstad, vatten, solnedgång, kan det bli bättre!?

Utsikt från förarhytten i Skattkärr

Ankom Karlstad C i rätt tid i det vackra skymningsljuset, och kunde därmed avsluta årets jobbande på bästa sätt! Hjälpte till med att göra rundgång på tåget då kollegan som skulle byta av mig och klara av den biten, hade tittat en aning fel på klockan..! Men, inget att orda över, nästa gång kan det vara jag som får hasta ner i sista sekund!

Nästa gång jag jobbar står det alltså 2012 på alla papper, känns lite udda, men välkommet! Ett nytt bättre år för järnvägen kan vi alla hoppas!

Nu tar vi alltså ledig helg på detta, och passar på att önska alla läsare, vänner, kollegor och eventuella tågresenärer som trillar in här, ett gott nytt år!

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén