ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: slutartid

En vecka med Xet

Inledningsvis vill jag bara ställa det klart, ja, det är de dåliga ordvitsarnas tid igen, uppenbarligen. Däremot så har jag spenderat en vecka med Xet, Fujifilm X-T1, och tänkte härmed ta och få ner några ord om den upplevelsen i sig. De som känner mig kan väl ungefär redan här avfärda hela det där med “några” rätt direkt.

Hur som helst så skrev jag ju nyligen här att jag övervägde lite ändringar i min kameraväska, som i dagsläget består utav Canon EOS 6D och Fujifilm X-E1 med respektive optikserie. Tanken var så smått på att dumpa Canonen och gå över helt på Fujifilm X-serie och då investera i en X-T1 med lite ytterligare optik.

Fujifilm X-T1

Tack vare Scandinavian Photo och Fujifilm Sverige fick jag nu chansen att lite mer på riktigt provköra just en X-T1 med en samling charmig optik och ytterligare tillbehör under en veckas tid, en chans jag uppskattar oerhört mycket eftersom det ger mig en ordentlig chans att känna på grejerna i lugn och ro!

Eftersom det här inlägget riskerar att bli en smula långt och tungt, så får de intresserade nu helt enkelt klicka sig vidare på Läs mer-länken nedan, så hela framsidan slipper bli nertyngt av det hela…

Läs mer

Edsvalla – dag 316/365

Kraftverket i Edsvalla

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 25,0 sek vid f/16

Många gånger har jag från tåget sett denna plats, kraftverket i Edsvalla där Norsälven passerar i mer eller mindre forsande skick och tänkt att dit skall jag ta med kameran och prova på lite långa slutartider. Fram tills idag har det av diverse olika skäl inte blivit av. Nu är det dock åtgärdat och för stunden så har jag ovan bild att uppvisa från tillfället, även om det finns fler bilder att arbeta med på hårddisken!

Fotografera blixten

Jag vill på inget sätt och vis kalla mig en expert på ämnet, utan jag tänkte här mer, i ett helt separat och fristående inlägg förklara lite hur jag har gått till väga de senaste två dagarna när jag fotograferat åskan som härjat över Karlstad.

Till att börja med är det en solklar fördel om du som läser och är nyfiken i ämnet, är någorlunda van med din kamera och dess manuella lägen, för jag har nämligen valt att fotografera helt manuellt sett både till inställningar och fokusering. Detta helt enkelt eftersom det inte finns någon automatik som direkt hinner med att korrigera för en blixt, som brinner av på väldigt kort tid.

Det jag har gjort är då följande inställningar:

  • Manuell fokus boråt horisonten till, hur du väljer att ställa in den är upp till dig själv.
  • Bländartal runt f/5,6-8,0, gärna 8,0 om möjligt då de allra flesta objektiven presterar som bäst just där omkring.
  • Slutartal runt 1/30s-1/50s verkar ha fungerat utmärkt för min del.
  • ISO-talet har jag haft omkring ISO 200-800, helt enkelt utefter vad som passar med ovan nämnda inställningar.
  • Bildstabilisering påslaget i objektivet samt enbensstativ under kameran för stabilitet.

Sedan har jag försökt att hitta en plats på horisonten där det blixtrar mycket och fokuserat på en punkt långt bort för att få stort skärpedjup. Därefter har jag helt enkelt försökt att minnas ungefär vilken ram jag har att arbeta med sett till fokusering och därefter haft båda ögonen öppna ovanför kameran och försökt att pricka in blixtarna när de dyker upp.

Nu skall det dock sägas att denna taktik fungerar bäst på en viss typ av blixtar, nämligen pulserande sådana. Detta vill säga en blixt som inte bara lyser upp sin kanal en gång utan flera gånger i följd. Det är, utan hjälpmedel, närmast omöjligt att pricka in en enskild blixt som bara lyser upp en gång eller möjligen i väldigt rask takt. Pulserande blixtar däremot kan hålla på tillräckligt länge för att man skall hinna få en eller med massor av tur, flera bilder i följd.

Turligt nog lyckades jag pricka in ett filmklipp på just en sådan blixt tidigare idag och den kan ni se ovan, komplett med samma blixt i slow-motion i slutet av klippet. Jämför gärna med den jag tog igår, på när blixten slog ner i Bryggudden här bredvid. Den gången var det en enskild urladdning som skulle vara ytterst svår att fånga på stillbild.

Denna taktik har åtminstone gett mig en handfull bilder från både gårdagen och dagens oväder som kan visas upp här på bloggen. Tar med dagens omgång daglig bild också, trots att den även finns i inlägget nedanför detta med. Den nattliga bilden får följa med mest för att den är rätt läcker, snarare än som exempel på ovan nämnda inställningar.

Givetvis så kan jag ju inte på något minsta sätt garantera att detta är någon slags garanti för hur man fångar bilder på blixtar, utan detta är mer för att berätta hur JAG har gjort under dessa två dagar. Vid ett annat tillfälle kanske det finns helt andra, bättre sätt att göra på. Vill man, så kan man även köpa sig tillbehör som kopplas in i kamerans port för fjärrutlösare, så kallade Lightning triggers som automagiskt tar kort när den känner av en blixt. Ligger på vill-ha-men-ser-inte-riktigt-värde-i-att-köpa-listan just nu.

För egen del, vad gäller inköpslistor, så är det snarare just en fjärrutlösare som står högst på listan. Man blir lätt lite seg i armen utav att hålla kameran i en fast position med fingret halvvägs nertryckt på avtryckaren i en timme sådär. Typ rätt ordentligt seg. I övrigt handlar det mest om att hitta fler åskväder att fotografera, för oj så roligt det här ändå har varit, även om ovädrena i sig medfört inte så lite kaos i och omkring Karlstad.

Om det är någon som, inspirerad av denna text, också hade tänkt sig prova på att fotografera sådana här mäktiga naturfenomen, se då snälla till att åtminstone vara försiktiga. Blixtar och åska är inget att leka med och oväder ändrar fort och hänsynslöst riktning. Se kort och gott till att ha en nödutgång av något slag om ni befinner er ute i naturen och ha koll på omgivningarna och hur vädret ändras!

På nattliga äventyr

Sedan ett antal månader tillbaka har jag i min kameraväska ett ordentligt vidvinkligt objektiv, ett Samyang MF 14mm f/2.8 som jag ärligt talat inte riktigt hade någon direkt plan för när det köptes, annat än att jag helt enkelt ville ha ett riktigt vidvinkligt objektiv då.

Av denna anledning, eller mer brist på anledning kanske, så har jag inte riktigt använt det nämnvärt ofta, annat än för att testa det som sådant. Men igår, i samband med ett besök på Dayviews så uppstod plötsligt en tanke. Det visade sig nämligen att en av de fotografer jag följer via den sidan hade köpt sig just ett sådant, och planerade för nattligt fotograferande just igår kväll, under förutsättning att vädret skulle tillåta då.

Tanken föddes att ge sig på samma typ av äventyr själv, ge sig ut i mörkret med kamera, stativ och en idé! Efter en snabb koll på vädret för att se om det var värt att fortsätta fundera och planera, så kunde det konstateras att utsikten för klart väder till natten fanns där! Platsen jag valde var en vi besökt vid ett antal tillfällen tidigare, Hammarö Sydspets, som bjuder på en oändlig vy av Vänern och garanterat fri från stadens belysning.

Framåt 22-tiden på kvällen, efter att ha konstaterat att vädret fortsatt verkade lovande, så tog jag och fru Ewenson plats i bilen och lämnade stadens ljus bakom oss. Bilturen kan dessbättre ske nästan hela vägen ut till sydspetsen, endast en ganska rimlig bit till fots återstår där vägen tar slut. Beväpnade med varsin ficklampa traskade vi ut i den mörka skogen för att hitta en första plats att prova lyckan på.

Natt på Hammarö Sydspets

Vid ett fågelskådningstorn på vägen ut monterades stativ och kamera upp för lite trevande försök att hitta motiv som lämpliga inställningar för att få bra bilder. Just denna kväll bjöd på tämligen starkt månsken, vilket är både till för och nackdel för det nattliga äventyret.

Efter en stund fortsatte vi promenaden ut mot Skage fyr och den allra yttersta stranden med hela Vänern som utsikt. Redan när vi gick genom skogen kunde vi höra att moder natur visade upp sin styrka på ett imponerande sätt, vågornas dån var oväntat högt trots att vi inte ens nått stranden än!

Väl framme på klipporna möttes vi av ett otroligt vackert och starkt månsken, en kraftig vind och fascinerande vågor som slog in mot stranden. Packade åter upp kameran och gjorde mitt bästa för att motverka vindens effekt på den under de längre slutartider som skulle komma att krävas. Fördelen med det vidvinkeln är dock att det är tämligen förlåtande mot mindre skak!

Under tiden jag ägnade mig åt att prova mig fram bland slutartider, bländarvärden och ISO-tal smög min kära fru iväg en bit bort, för att passa på att meditera i månskenet. Detta kunde jag givetvis inte motstå att försöka dokumentera, och väl överröstad av vågornas dån kunde jag smyga intill och montera upp kameran för nedanstående bild.

Meditation i månskenet

Det var stundvis nästan svårt att helt fokusera på fotograferandet då den mäktiga naturupplevelsen i sig tog fokus över allt annat.

Att stå där, mitt i natten, relativt långt bort från civilisationen, omgiven av mörk skog som endast blir upplyst av månens varma sken samtidigt som vinden viner och vågorna slår hårt in över klipporna var inget annat än rent magiskt, en sjukt stor upplevelse som är svår att beskriva med ord!

Jag är och förblir så oerhört nöjd över att jag tog mig till att faktiskt åka ut igår kväll, trots att månen enligt påstående skulle göra det svårfotograferat, att det vore bättre att vänta. Denna typ av “råd” faller lite in om det jag bloggat tidigare, när de tekniska detaljerna runt bilden blir viktigare än motivet, att inställning si och så skulle gjort allt så mycket bättre.

För min del är alla bilder man tar långt mycket bättre, än alla de man kunde tagit, av den enkla anledningen att de bilder man tar, faktiskt existerar. Alla tillfällen man fångar går att lära sig av, för att göra än bättre, eller än mer annorlunda nästa gång. Ett bra exempel på detta är min ständiga väntan på att få ett lämpligt nattligt åskväder att fotografera, en väntan som pågått i många år nu, utan att rätt tillfälle dykt upp. Nu är snart ännu en åsksäsong över och ingen chans har getts, väntan går vidare…

Det lär helt klart bli fler tillfällen att ge sig ut i nattens mörker med stativ och kamera, riktad uppåt himlens mysterier, utan tvekan och tvivel! Tills nästa gång har vi dessutom lärt oss en sak, vi måste köpa oss bättre och mer tillförlitliga ficklampor!

För den som vill se fler bilder från den gångna nattens utflykt, så finns de att beskåda på min Flickr-sida!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén