ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: Skutberget

God morgon – dag 365/365

Soluppgång över Vänern

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 1/1250 sek vid f/4,0

Jag har ett bra tag funderat på hur jag skulle avsluta denna utmaningen, vad för motiv som skulle få “äran” att bli bild nummer 365 av 365. Till slut bestämde jag mig för ett par dagar sedan att ge mig på ännu en fotografering av soluppgången, för att kompensera för alla solnedgångar som fotograferats under året.

Därefter blev nästa problem att bestämma sig för en plats, där det fanns ett antal alternativ. En tanke var det ständigt återkommande Hammarö sydspets, en annan för Åmål och en tredje för Skutberget här utanför Karlstad.

Största och mest oberäkneliga problemet var dock vädret. Skulle det bli bra väder ens? Prognoserna för ett par dagar sedan såg lovande ut, för att sakta men säkert försämras för var dag som gick. Igår kväll såg det rent av riktigt mörkt ut, mulet följt av dimma vid tiden för solens uppgång.

Skam den som ger sig dock och klockan ställdes på 07:00 i morse och jag kunde då konstatera att det fanns glimtar av hopp på himlen. Slängde ihop kamera och stativet, packade in mig i bilen och drog iväg.

Jag kan gott lova att jag är mer än tacksam för att SMHI hade inte så lite fel i sin prognos och för att moder natur hörde min vädjan igår, för morgonen levererade en vacker soluppgång med efterföljande härligt solljus som ännu fortsätter här över stan. Trots allt tycks nyårsaftonen bli en av de vackraste dagarna på hela vintern såhär långt.

Efter att ha närmast förfrusit nästipp och fingrar så kom jag till slut hem och har därefter spenderat en hälsosam stund i att försöka välja ut en ensam bild från de 158 st som fastnade på minneskortet under stunden där ute.

Med den här bilden säger jag också tack och adjö till årets utmaning och säger 365foto – check!

Åt det extrema – dag 303/365

Solnedgång

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 50, 5,0 sek vid f/22

Jag är egentligen inte värst mycket för den HDR-frenesi som stundvis råder, men här råkade jag faktiskt ta en bild på egen hand som passade enligt eget tycke rätt bra som åtminstone HDR-simulerad. Detta är nämligen endast en bild, fotograferad i RAW-format som Lightroom därefter fått gå helt bananas på under redigeringen.

Rätt läckert som sådant, men inget jag kommer köra som standard direkt.

För övrigt deklarerar jag idag min EF 135mm f/2L som nedpetat från tronen i form av favoritoptik. Jag har en ny favorit. Med god marginal. Men mer om det i ett helt separat inlägg tror jag bestämt!

Oväntat nöje – dag 127/365

Wacom Intuos Pen & Touch M

Canon EOS 6D, 105mm, ISO 100, 0,5 sek vid f/11

Jag har ju haft en ritplatta liggandes i evigheters evigheter ungefär, fint förpackad i sin kartong eftersom jag inte riktigt kännt att jag haft vidare mycket nytta utav den. Visst har jag väl varit väl medveten om dess möjligheter vad gäller retuschering av bilder, men jag har ändå inte direkt motiverat mig själv att ta fram den och lära mig något om den. Tills nyligen.

Plötsligt, som så alltid med mig, så fick jag ett infall om att rota fram den uppe i förrådet, koppla in och se vad man kunde åstadkomma i Lightroom framförallt, mitt främsta bildredigeringsprogram. Den där totala oförståelsen för vilken nytta man kan ha utav en ritplatta blev plötsligt helt förvandlad till en närmast total förståelse.

Det tog inte många timmars användande innan jag konstaterade att min många år gamla, mycket kompakta ritplatta inte riktigt täckte mitt nyfunna behov. Istället blev det att investera i något nytt, något lite större, något med lite fler möjligheter så att säga. Investeringen fick bli en Wacom Intuos Pen & Touch vilket är Wacoms instegsmodell så att säga. Lagom dyr i förhållande till vad man får så att säga. För precis så som med min kamerautrustning i övrigt vill jag ha bra grejer utan att det för den delen behöver vara absoluta värstinggrejer, det skall vara ett rimligt förhållande mellan pris och funktioner.

Nu är jag knappast någon sådan som spenderar timtals i Lightroom och Photoshop för att förändra varenda mikroskopiska detalj och producera en närmast plastig bild, åtminstone inte än. Snarare använder jag detta verktyg för att kunna korrigera för sådana där tillfälliga saker, typ finnar och skräp. Kanske korrigera en och annan rynka eller bara allmänt putsa lite. Dessutom hittade jag på smidiga verktyg för att kunna jobba med att relativt diskret förbättra tänder och ögon vid porträttbilder.

Elise

Canon EOS 6D, 135mm, ISO 640, 1/640 sek vid f/5,6

Just porträttbilder är ju även något som seglat upp som lite av en favoritinriktning vad gäller fotograferandet på senare tid. Bilden ovan här är på min bekant Elise som blev fotograferad ute vid Skutberget här för någon vecka sedan. Därefter varsamt (?) redigerad i Lightroom & Photoshop för att finputsa på en redan i grunden vacker kvinna. Personligen föredrar jag den mer naturliga looken framför den airbrushade verkligheten som framförallt finns inom modeindustrin. Ärliga porträtt så att säga?

Även om jag gillat att fotografera länge och väl nu, så börjar jag allt mer inse vilken oerhört kraft som bor i moderna mjukvaror för efterbehandling! De resultat som jag fiskar fram kräver inte mycket ansträngning alls egentligen och är inte mycket mer än att skrapa på ytan utav vad dessa mjukvaror faktiskt klarar av. Jag ser fram emot att få lära mig mer och förhoppningsvis kunna dra än mer nytta utav min månadsprenumeration på just Photoshop & Lightroom!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén