ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: självförtroende

När man blir FÖR övertygad om sin egen förträfflighet

Något som är väldigt dumt och egentligen borde vara straffbart är att bli för övertygad om sin egen förträfflighet, och ändå, med god vetskap om detta, kunde jag ändå inte låta bli att gå i den fällan igår kväll, av för mig ändå oklara anledningar!?

Hade ju då tåg 55 från Stockholm mot Oslo igår kväll, dessutom med särskild last dagen till ära, varpå vårt tåg var en aning mer prioriterat än i ordinarie fall, vilket gav en sällsynt dos gröna siffror på vår färd genom Hallsbergs driftstörningsområde.

Allt flöt på fint lagom fram tills det var dags att vika av från stambanan upp mot de värmländska skogarna, där en säkring av något slag tillhörande en av lokets motorer tyckte att “nä, nu skiter jag i det här” och framkallade en gul blinkande lampa markerad “FELKVITTERING”, och, i normala fall så skulle man med ett enkelt tryck kunna markera att man har läst och förstått texten som visas i felindikeringssystemet angående detta, men det vore ju för enkelt. För just detta felet måste man in i maskinrummet och frånskilja motorn, innan man på annan plats kan kvittera att man läst, fattat och dessutom gjort som datorn tycker.

Men nu är ju jag sådan där att jag inte gärna stannar mitt ute i ingenstans för att göra detta, om jag bara kan rulla vidare till mindre olämpliga ställen. Därför beslutade jag mig för att avnjuta denna blinkande gula lampa till plattformen i Degerfors istället, jag är ju lite smått förtjust i plattformar i anslutning till lokfel…

Som av en händelse så bjuder ju även Degerfors på tågmöte, vilket då gav någon minut extra för att rota runt i maskinrummet i jakten på frånskiljaren, d.v.s. allt gick lugnt och fint till väga och en stund senare hade den gula lampan slutat blinka ilsket!

Dessutom hade vårt tågmöte även lyckats plocka på sig några minuter försening, vilket gjorde att vår trafikledning ringde och nervöst undrade om vi inte var på väg snart!?

Man kan väl inte direkt säga att de blev mycket lugnare när jag tyckte att 3 minuter inte var så farligt, och att jag hade stängt av en motor bara för ge mig själv lite mer utmaning sådär…

Här var jag då så dum att jag yttrade de fullständigt ogenomtänkta orden “Jag har läget helt och fullständigt under kontroll!” varpå jag mer eller mindre garanterade att vi skulle vara i tid till Karlstad…

Nu var vi ju faktiskt i tid till Karlstad, det var ju inget större problem, som jag ju visste då. Men, jag vet så väl med mig att jag kommer att få lida och betala dyrt för mitt uppblåsta ego och självförtroende en dag, troligen ganska nära inpå i tiden…

Det bara är så, det är så det fungerar, i’m gonna have to pay for this…

Så, mitt förslag är att undvika att åka med mig och mina tåg ett tag framöver..? Jag åker t&r Göteborg på fredag kväll och Stockholm t&r på lördag, bara som förvarning sådär..!

Dessutom tänker jag applicera silvertejp över mun i fortsättningen, för att inte kunna säga fler sådana dumheter…

To be continued…

Alla är de individer

Två dagar på regionallinjen Karlstad – Göteborg är då avklarade, behändig och trivsam åkning med lok och fyra vagnar numera, och på dessa två dagar har vi klarat av två uppsättningar vagnar och inte mindre än fyra olika lok, och kan väl konstatera som så många gånger före att alla loken är då helt egna individer.

Gårdagens tågkörning klarades av med hjälp av Rc6 i två varianter, som båda dock betedde sig tämligen likartat, tillsammans med den uppsättningen vagnar som medfördes så kunde man gott och väl köra med ett lagom stort självförtroende, då såväl broms och pådrag lydde min minsta önskan helt och till fullo, något som är väldigt trivsamt!

Dagens start på dagen blev väl i det närmaste det motsatta, då dagens Rc6 inte alls var samarbetsvillig på samma vis, det tog i stort sett hela vägen till Mellerud innan jag ens börjat komma överens med bromsens uppförande, och pådraget ville aldrig riktigt vara min vän. Bottennoteringen får nog närmast tillskrivas stoppet i Åmål, som helt enkelt inte var snyggt eller ens godkänt på något vis och vänster!

Men, trots mitt och lokets motsättningar kom vi till Göteborg, inte bara i tid utan dessutom 8 minuter före tidtabell, både jag och loket var visst lika måna om att slippa ifrån varandra snarast möjligt..?

Knatade iväg och köpte mig en Subway-macka, inte riktigt LCHF-kost, men det fick duga denna korta rast trots det, man skall ju trots allt inte vara för strikt i sitt seende!

Till hemresan vankades det sedan Rc3, en modern skapelse signerad 1970 och en inte helt imponerad lokförare äntrade sitt lok, för att komma till hemresans första insikt, att det är bra lokvärme i en Rc3, puh!

Lite vädring på det och snart blev det lite mer mänsklig temperatur i förarhytten, så att man kunde bekanta sig en aning med alla grepp och finurligheter. Körde igenom den lilla proceduren med bland annat test av förarövervakning och dylikt och gjorde mig hemmastadd inför avgång.

Passade även på att knäppa av några detaljbilder i loket, för att dokumentera dess inte helt uppdaterade förarmiljö, mest som tidsfördriv men även för att kunna titta tillbaka på, den dagen vi inte längre kör Rc3..!

Reservströmbrytare på förarpanelen i en Rc3

Pratade en liten stund med ombordpersonalen, informerade om att jag saknade central dörrföregling från loket, men kunde konstatera att avgångssignalen fungerade som den skulle åtminstone. Fick min föraruppgift och kunde stämma av detta med min egna uträkning utan besvär

Rullade iväg från Göteborg utan besvär, en aning seg i pådraget var väl denna Rc3 likt alla de andra, men den kändes väldigt trivsam ändå, trots sin ålder! Kunde tämligen omgående konstatera att denna lilla maskin och jag kom betydligt bättre överens än vad morgonens lok gjorde!

Resterande delar av färden var väl mer en njutningsfull upplevelse, med en väl avstämd D3 som gjorde sitt till för snygga och effektiva inbromsningar och ett gott humör tillsammans med min Subway-macka och senare en mugg kaffe, allt medan solen sjönk lägre på himlen.

Hela resterande delar av färden flöt dessutom på prickfritt enligt körplanen, och inte en förseningsminut finns att rapportera, trots inplanerade tågmöten dessutom! Framme i Karlstad prick på tiden, varpå det blev rundgång, undanväxling och avställning i godan ro, åter på spår 6 som min morgon även började på!

I morgon väntar ännu ett besök i den kungliga hufvudstaden, och återigen skall jag enligt planen sitta lokvakt på Stockholm C i dryga timmen, så vi får väl se vad jag och min kamera kan åstadkomma denna gång..!

Äntligen!

Ja, nu får ni allt stå ut med en lättare dos av självgodhet här på bloggen igen, för nu har jag då slutligen lyckats, nämligen att få tåg 647, tåget som inte ville vara i tid, att vara i tid till Karlstad, och inte nog med det, i rätt tid hela vägen, vid alla mätpunkter! D.v.s. järnvägens motsvarighet av “perfect game“!

Tur nog var väl att vi prickade in inte mindre än 3 st -1 minut på väg mot Stockholm med tåg 634, annars hade nog självförtroendet just nu varit av abnormt stor karaktär!

Nu fanns det väl i och för sig ett antal förmildrande omständigheter, som att det var söndag på fredag, dvs betydligt mindre trafik i järnvägsnätet än normal dag, och då främst att Värmlandstrafiks tåg 8932 inte trafikerar och förstör för vår rättidighet!
Men detta får ändå tillskrivas som en god insats från mig själv men lika fullt även från ombordpersonalen såväl som inblandade driftledningscentraler från Trafikverket!

Det är dock lika väl för det en riktigt fantastiskt go känsla att äntligen pricka in rättidigheten efter ett antal mer eller mindre misslyckade försök! Att med fjäderlätt precision stanna till på Karlstad C exakt när klockan slår 22:10:00 efter 2 tim och 45 min resa från Stockholm, det är en ganska svårslagen känsla, åtminstone inom jobbet!

SJ tåg 647, tågföring den 6 januari 2012

Och ja, jag var då alltså tvungen till att faktiskt ordna fram bevis på det hela! Så vackert grönt och svart färgtema denna bild visar upp! Och ja, jag vet att vissa avgångar ser ut att vara en aning tidiga, precis som att ankomsttiden till Karlstad C står som 22:08, det beror lite på vart mätpunkterna sitter och hur de kompenserar för sin plats.

Om jag kommer sova gott med denna vetskap? Något! Om det kommer sitta en bit inne att upprepa detta? You bet! Men det blir nästa steg!

Vilken dag – och hur man blir inställd!

Först, oj vilken underbar vinterdag vi har utanför nu, soligt, massor av snö, otroligt vackert! Allt i följderna av gårdagens absolut tvärhemska snöstorm!

Snöigt ekängen

Och gårdagen, klass 2 varning på vädret, snöstorm med upp till 30 cm snö och hårda vindbyar. Det är väl en perfekt dag att åka till Gävle på..?

Bara att åka in till jobbet i sig var ju sport av sig, tur man var tämligen ensam på vägarna i alla fall, tog första bästa parkeringsplats jag kom in på vid våran parkeringsplats, körde lite fram o tillbaka för att platta till det hela lite inför hemresan sen…

Upp och hämta ut dagens order, rubbet, gamla vanliga där, inte sugen alls i kropp och själ att åka dock. Kombinera detta med en lätt förkylning så blir allt toppen!

Nu blev det ju dock inte så illa, visste sedan tidigare att min tåg skulle klargöras och framköras av någon annan, sådant gillar vi. Sen börjar det gå rykten om en urspårning på bangården i Linköping, än bättre! Sen kommer min slav, förlåt, klargörare upp och bekräftade detta, mitt tåg, 226 till Gävle, var inställt! Kan väl knappast säga att jag var så hemskt besviken över detta faktumet…

Nyfiken som man är tog man sig givetvis ner för att inspektera eländet, och prata lite med stackaren som körde då också…

Vi kan väl ganska lugnt säga att det var lättare sagt än gjort att ta sig ner till bangården, snödjupet var omkring knähöjd för i princip vartendaste fotsteg!

Väl framkommen så kunde vi notera att urspårningen var tämligen ordentlig, tre axlar helt ur spår och en som hängde lite halft kvar på spåret!

Urspårad boggie X40 3316

Syns inget vidare på bilden i och för sig, men det var inte så lätt att ta kort i snöstormen heller…

Ungefär här övergick då mina arbetsuppgifter från att köra 226, till att vara kamratstödjare istället till föraren som spårat ur. Nu var det väl i och för sig inga större skador, inga personskador eller så utöver ett stukat självförtroende, men det är ändå bra att ha sällskap när man sitter som man gör där… Dessutom slapp jag göra några direkt tyngre övningar för dagen, alldeles lagom! Jag har ju tidigare haft fundering på om man skulle bli kamratstödjare rent officiellt sett också, och vem vet, kanske det..?

Stora spänningen för dagen blev väl att stänga ner tåget och jorda det sen, sådana där saker man gick igenom noga på utbildningen, med tillägget att “det här kommer ni aaaaaaldrig behöva göra igen!”, mjojo… Förhoppningsvis blev våran fryskyddstömning, dvs tömning av vattensystemet i tåget utförd korrekt, annars blir det inget bra i kylan… Sedan skulle tåget jordas också, dvs stängas av, slå ifrån batterier, och sen leka fångarna på fortet i jakten på rätt nyckel.

Det här med jordning är liksom en rätt intressant procedur, visserligen ska den inte gå att göra fel, men man skall också komma på HUR den skall göras till att börja med! Man skall nämligen börja med att öppna luckor i taket, vrida om en nyckel, ta ur den, sätta den på ett annat ställe och låsa upp en ny nyckel, vrida på denna istället, för att låsa upp nästa nyckel,  som man sedan skall ta ur och ta med sig till ett annat skåp, där den skall vridas runt och i sin tur låsa upp en sista nyckel, som skall tas med i väntan på att allt blir klart! Mycket spännande, mycket Fort Boyard över det hela!

Nåväl, allt avklarat, inväntande av utredare i våra varma lokaler, sedan skjutsning hem av stackars urspåraren, tillbaka till jobbet med en god hamburgare för att se om de ville ha hjälp med att sparka liv i urspårade fordonet igen, dock visade det sig dröja bra, så vi tog och avrundade istället, skjuts hem av en annan kollega, och sen tillbaka genom snödrivorna ut hit till Ekängen, för att vara ledig idag!

På det stora hela, en bra dag igår, och en underbart ledig dag idag! Det är liksom inte så kul att jobba just nu…

Baliskongruensfel!

Jajamensan, den där rubriken sa er jääääääättemycket va? Knappt så järnvägare vet var det är, ett något sånär sällsynt fenomen, som innebär att övervakningsutrustningen (aka ATC) läser ett mer restriktivt besked än vad signalen i sig visar. Eller som man också kan säga det, man åker på en grisnit!

Just detta fenomen var dagens favorit tydligen, först på vägen upp mot Gävle blev vi uppringda, och fick skriva en fin liten blankett om att just ett sådant fel kunde uppstå norr om Södertälje (Malmsjö U10 för att vara mer exakt då..!), efter detta följdes många förvirrande tankar om hur tusan det nu var man skulle göra i sådana fall, inte alltid som det stora röda regelverket (SÄO…) är helt med i skallen…

Men men, vi klarade oss utan några fel, puttrade istället på som vanligt upp till Gävle, utan några större missöden, större delen av vägen hem gick strålande också, trevligt sällskap och snällt tåg. Ner till Stockholm C kom vi lite tidigare än planerat, toppen!

Allt fint för utfart, grön fin signal, brummar iväg så sakteliga, snyggt och prydligt, ända tills vi kommer till signalen, där ovan beskrivna grisnit infinner sig, plötsligt fick övervakningsutrustningen för sig att signalen stod i stopp (dvs icke-grön), schpännande, tvärnit, till och med ett väldigt spontant, förvånat “Va i helvete!?” slapp ur min mun.

Snabbt samtal till fjärren löste det hela med att vi fick åka vidare, signalen var grön precis som den skulle, bara jag och mitt självförtroende skadat..

Sen flöt det så fint hela vägen hem, mysigt!

Och imorn fick man finjobb, åka pass till Stockholm, köra tåg hem, inte mycket jobb, men alldeles lagom sätt att fördriva en tidigare jour-dag!

Nu är jag dock väldigt trött, även om min son i rummet brevid inte är det, eller egentligen är han det, han måste bara erkänna det för sig själv också..!

Så de så..!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén