ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: SJ 3000

Ute i spenaten

Det är just nu lite utav en omledningssäsong på järnvägen, i samband med avslutande arbeten kring Citybanan i Stockholm som nu slutligen skall öppna om några få dagar.

Detta innebär trafikstopp söder om Stockholm nu några dagar över helgen som var och detta i sin tur, omledningar för våra tåg från Karlstad/Oslo som skall mot Stockholm.

För egen del har detta i sin tur inneburit utflykter från Hallsberg via Örebro-Frövi-Västerås på väg till och från Stockholm, en inte alltför bekant sträcka som så. Trots det är det ändå klart intressant att få se lite annorlunda vyer under arbetspassen.

SJ 3000 i Fellingsbro

SJ 3000 på besök i Fellingsbro

Läs mer

Ännu en fantastisk dag

Torsdagen var ännu en sådan där fantastisk dag på järnvägen, en sådan där dag som börjar rätt okej men som sedan går ganska så ordentligt åt helvete. Ändå lyckas det hela avslutas på helt okej sätt och vis ändå, så småningom.

Tidig start på dagen med turstart 05:09 för att så småningom spaka dagens första tåg mot hufvudstaden, pendlarnas favorit med avgångstid 06:28 från Karlstad. Dessutom ett tåg som inte haft det enkelt på sistone med ett spårarbete i Väse som fullkomligen kvaddar punktligheten.

Läs mer

Lokförarporträtt

Lokförarporträtt

Fotograferade av andra skäl min kollega Emily idag, en av drygt 25 fantastiska förarkollegor här i Karlstad. Tänkte att det får bli dagens bildblogg/kortblogg samtidigt som jag passar på att pusha för en grej till…

Läs mer

En ny favorit

Som fotografisk nörd så har jag ju genom tiderna haft lite favoritobjektiv, sådana där som bara fyller en med inspiration och vilja att fotografera. Tidigare exempel på detta har varit Canon EF 20mm f/2.8 till min första digitala systemkamera, Fujifilm XF 35mm f/1.4 R till min tidigare Fujifilm X-E1 och Zeiss Distagon T* 2/35 till min Canon 6D nyligen.

Trots att min inspirationsnivå just för stunden är tämligen låg, så vill jag ändå lyfta fram det objektiv som för stunden faktiskt gör en hel värld utav skillnad, ett objektiv som på sitt egna sätt räddar den inspiration som finns och gör mig alltjämt sugen på att faktiskt ta med kameran ut i världen och fotografera.

Zeiss Loxia 2/35

Zeiss Loxia 2/35 som bilden säger, ett objektiv helt anpassat för Sony E-mount och därmed min nya α7 II som numera regerar helt ensam i min kameraväska. Mersmak just för brännvidden 35mm fick jag av det ovan nämnda Zeiss-objektivet, det till min Canon 6D och trots att jag först tänkte mig Loxia 2/50 som första optik till min α7 II så blev det istället denna som fick ta plats i min väska.

Lokförare Mats

Sony α7 II, 35mm, ISO 2500, 1/50 sek vid f/5,6

Tillsammans med kameran så blir detta ett mycket portabelt och trevligt paket som dessutom levererar bilder utav absoluta toppkvalité så länge man sätter fokus. För just fokus är ett ämne i sig, i och med att detta likt så många andra endast är manuellt fokuserat. Däremot, tack vare de i kameran inbyggda hjälpmedlen ämnade just för manuell fokusering, så går det väldigt bra trots allt.

Herrhagsbranden

Sony α7 II, 35mm, ISO 100, 1/3200 sek vid f/2,8

Att objektivet är löjligt välbyggt och levererar en känsla som få kommer i närheten av, det behöver jag väl knappt ens nämna..?

Hoppet för fotografisk kreativitet är med andra ord inte helt ute, även om det kanske är fel att säga att det lever. Jag jobbar åtminstone på det hela.

Från en leksaksstund

X55 3361 i Karlstad

I brist på det skrivna ordet, så bjuder jag åtminstone på en bild från fredagens testrunda med Fujifilm X-T1 och Fujifilm XF 10-24mm f/4 R. Avbildat är SJ X55 3361 som en stund senare skulle gå i SJ Snabbtåg 628 Karlstad – Stockholm med undertecknad vid spaken.

Om vädret tillåter, så är tanken att spendera merparten av morgondagen med kameran i handen. Helgens väder har varit ganska långt ifrån inspirerande ur fotografiskt perspektiv och därmed har den lediga jobbhelgen istället spenderats på klart bättre sätt!

En salig blandning

När Karlstad återöppnade som åkstation så bestod vår körning av X2 samt Rc3/Rc6, vilket på intet sätt är fel, snarare en väldigt trivsam blandning i sig. Sedan i somras har blandningen utökats med ännu en fordonstyp, X52E på sträckan Karlstad – Göteborg och i samband med övergången till T13 så blev det ännu en, X55, vilket i grunden är i stort sett lika som X52E men utan att vara det ändå.

För även om en Regina är som en Regina, vilket det är, så skiljer sig det ändå lite i hur man arbetar. Ser man till ren förarmiljö är skillnaden mellan X52E och X55 högst marginell, mindre kosmetiska skillnader kort och gott. Däremot sett till insidan av tåget är det en högst markant skillnad, till det bättre i X55 så klart.

X55 3349 i Hagalund

Något som fascinerat mig var gång jag hittills kört X55 är hur motorstarkt det är, man får verkligen tänka sig för hur man agerar med pådraget för att det skall bli en något sånär trivsam upplevelse inne i tåget.

Fram tills igår hade jag endast haft blandade turer med körning på X55, d.v.s. X2/Rc åt ett håll och X55 på returen, eller tvärs om för den delen. Gårdagen bjöd dock på en heldag med dessa nya, fina tåg.

Tidig morgon bjöds det på, klargöring och framväxling av tågsätt till gårdagens tåg 622 Karlstad – Stockholm följt av körning på detsamma. Därefter en stunds rast på Chateau Lunden följt av ny klargöring och retur till Karlstad med tåg 633 innan det vankades ledig helg.

Såväl resan till som från Stockholm gav väldigt avslappnad och bra körning, i stort sett helt och hållet fritt från bekymmer. Man kan även konstatera att vissa tåg har helt klart mer luft i sina körplaner än andra tåg. På vägen upp mot Stockholm var det närmast svårt att hålla tidtabellen, man hamnade konstant någon till många minuter tidigt!

Returen hem till Karlstad var lite mer av det vanliga slaget, någon minut luft här och var vilket slutade med rättidig ankomst hem inför helgen. Hemresan bjöd dock på en aning mer frustration då man än en gång kunde konstatera att ett fel i banutrustningen strax utanför Kristinehamn, som leder till systembroms ända ner till stopp, fortfarande inte är åtgärdat. Detta fel har anmälts till Trafikverket ett otal gånger, minst ett 10-tal av mig själv, utan att något blir bättre!

Till nästa vecka väntas ännu en god dos variation, körning på både Göteborg som Stockholm med såväl X52E, X2, X55 och loktåg. Utöver detta blir det även en dos utbildning och en dag reservsittande för att komplettera det hela.

Om nu bara vintern fortsätter hålla sig på behörigt avstånd så kan det här bli hur bra som helst!

Mjukstart?

Nåja, ordet mjukstart kanske är en aning överdrivet för att beskriva de inledande dagarna av nya tågplanen, T13…

Den första dagen av T13 spenderade jag på absolut bästa sätt, helt ledig! Istället var det dag 2, d.v.s. måndagen som fick bli min första dag, och hur gör man då detta på bästa vis för att jämföra? Jo, man kör en repris på ungefär samma tur man hade som avslut på T12 så klart!

Därmed var det till att vakna tidigt och befinna sig på jobbet kl 05.50 för att därefter ta en sväng till Stockholm med Värmlands eget direkttåg, med sista uppehåll i Degerfors innan Stockholm C.

Man kan väl säga att det gick halvhyffsat åtminstone, trillade in 5 minuter efter tiden på Stockholm C efter lite bekymmer med halka och andra tåg ivägen av och till. Därefter blev det till att lite raskt byta fordon då mitt skulle vända till Göteborg och det som kom från Göteborg skulle till Hagalund.

Här hann jag nästan ta mig till Hagalund, men strax innan Solnatunneln blev det allt spänningslöst och det var bara att stanna till vid första bästa signal och söka orsaken till detta. Fick information om att det var räddningstjänsten som begärt spänningslöst p.g.a. brand i Hagalund och det var därmed bara att konstatera att detta skulle ta lång tid.

Rullade fram till tunnelmynningen i Solnatunneln och stannade där, för att kunna avnjuta någon form av dagsljus åtminstone. Därefter var det bara att ta ner och avaktivera tågsättet varpå alla batteriförsörjning bröts för att kunna få liv i maskineriet igen så småningom. Roade mig även med en promenad längs med tågsättet för att tömma hela tågsättet på färskvatten för att undvika frysning i vattenledningarna, i fall stoppet skulle bli långvarigt. Detta ska visserligen ske per automatik innan batterierna blir för dåliga, men ibland är det skönt att göra vissa saker manuellt i förebyggande syfte!

Vy från Solnatunneln

Efter sisådär 1,5 timme i ovisshet så gick signalen framför mig om till grönt och strax därpå ringde telefonen med meddelandet om att det nu åter fanns spänning i kontaktledningen. Dags för projektet att få liv i maskineriet igen, på med batteri, aktivera hytten och dra igång tryckluftssystemet. Tack vare en snabb avställning så gick detta helt och hållet smärtfritt och efter en lagom lång stund med laddning av tryckluften kunde jag rulla in i Hagalund.

Tyvärr kom jag bara två signaler till innan det återigen blev stopp, denna gången på grund av alla köer som det långvariga stoppet orsakat. Nu började det dessutom bli en aning besvärligt för mig att hinna med min retur till Karlstad, tiden började rinna iväg ruskigt fort!

Till slut fick jag dock tillstånd att lämna mitt fordon där det stog och ta mig fortast möjligt in till Stockholm C för att därifrån köra mitt nästa tåg åter till Karlstad. Bara att återigen plocka ner allt och bryta batterierna i fall att det skulle bli spänningslöst igen innan någon ny skulle hinna ut till fordonet.

En taxiresa och en snabbrast senare kunde jag dock kliva ombord det SJ 3000-tåg som skulle köras hem mot Karlstad, min premiärtur på vårt nya fordon. Efter lite snabb påfyllning av matvaror till bistro och 1a klass kunde vi till slut lämna Stockholm, tyvärr då drygt 20 minuter sent.

Färden hem flöt sedan så fint så, denna nya arbetsplats skötte sig mycket väl under färden hem. Förseningsminuterna kördes in så gott det gick och till slut kom vi till Karlstad 8 minuter efter ordinarie tid, helt okej under omständigheterna ändå!

Igår var det då dags för dag två i denna nya tågplan, körning till Stockholm, ett varv på Uppsala och sedan övernattning och returresa idag på morgonen. Den här gången började det dessutom riktigt bra, var i rätt tid hela vägen till Södertälje, där vi rent av var 6 minuter före tiden vid ankomst.

Men säg den glädje som varar, lagom när det är dags att stanna ringer DLC Stockholm och meddelar att det är växelfel mellan Södertälje och Flemingsberg, vi blir ståendes tills vidare, ingen prognos att ge.

Det är alltid lika intressant att försöka inge någon form av hopp när man skall ropa ut eländet i högtalarna ombord, det är liksom lite svårt att bygga något på orden “ingen prognos”…

Tyvärr tog det allt sin stund, först över en timme senare kunde vi fortsätta färden mot Stockholm och detta dessutom kryddat med att behöva passera en signal i stopp och manuellt kontrollera att växlarna framför tåget ligger rätt. Från 6 minuter tidig till 70 minuter sen, bara sådär.

Inte blev det heller mycket bättre till Uppsala-varvet, tågsättet kom iväg sent från vagnhallarna, gick 10 minuter sent från Stockholm, fastnade bakom andra tåg och trillade in i Uppsala 13 minuter efter tidtabell. En snabbvändning senare gick vi åtminstone på tid, och var fortsatt på tid fram till efter Märsta. Åter en gång var det dags för växelfel och ännu en 10-minutersförsening, frustrerande var ordet!

Till Hagalund kom jag till slut åtminstone på tid och kunde avnjuta min nattvila utan besvär, alltid något en dag när inget tycks vilja vara på ens sida.

Till morgonen var det då dags för lite mer SJ 3000-körning i tåget hem. Efter en något kylslagen promenad ut på bangården var det bara att snyggast möjligt häva sig upp på tåget och aktivera upp hytten. Såg till att göra mig ordentlig hemmastadd där i den datoriserade arbetsmiljön och begav mig ner mot Stockholm C.

X55 3346 i Hagalund

Efter några inledande meningsskiljaktigheter så började jag och tåget komma allt bättre överrens varpå  körningen hem till Karlstad gick mycket smärtfritt förbi. Rättidigheten var det inget att anmärka på och allt eftersom färden gick kom man allt mer fram till hur man snyggast kör detta mycket pigga och trevliga tåg.

Till Karlstad kom vi dessutom 5 minuter före ordinarie tid, en klart välkommen bonus efter några struliga dagar bakom sig. Lämnade över tåget till kollegan som skulle mot Stockholm och vandrade hem i solskenet.

Nu vankas det ledigt resten av den här dagen såväl som i morgon. På fredag-lördag är det Göteborg som gäller och helgen avslutas med buffé i Arvika på söndag. Blir klart spännande att se hur denna tågplan utvecklar sig, de tåg jag har kört har haft rimliga körplaner, men det verkar som det finns andra som haft det värre!

Dagen efter

Gårdagen får väl närmast falla in under kategorin “Dålig dag för järnvägen”, minst sagt! Ett ordentligt snö och blåsväder över huvudstaden ställde till det ordentligt i trafiken, den här gången såväl tåg-, buss-, flyg- och biltrafiken. Ett antal tåg kom till Stockholm, betydligt färre lämnade staden, något som inte direkt främjade övrig trafik i landet.

Detta var i sig inget som drabbade mig nämnvärt, jag avnjöt en reservtur hemma i Karlstad som mest spenderades nyfiket ombord på den X55 – SJ 3000 som befunnit sig i Karlstad under veckan för vår kompletterande utbildning inför kommande trafikstart med dessa på söndag. Denna nyfikenhet resulterade visserligen även i ett framträdande i såväl Värmlands Folkblad såväl som att man skymtat förbi på såväl regionala sändningar hos såväl SVT som TV4.

Denna dagen till ära var det meningen att det skulle vara en ledig dag, men eftersom gårdagens oväder ställde till det en aning med såväl personal som fordon på firman så frågades det snällt igår eftermiddag om jag kunde tänka mig att jobba lite extra idag, och visst kunde det passa.

Dagens gnetpass bestod dessutom av tämligen lättarbetad tur, klargöra en Regina, köra tåg 351 Karlstad – Trollhättan, åka passresa hem igen, allt på fullt betalt tid så klart!

Visserligen var det ingen höjdare att pulsa sig genom snödrivor på promenaden genom staden vid 04.30-tiden i morse, verkligen inte, förbannat kallt rent av! Dessutom kan man inte förneka att viss oro över att behöva sopa varenda växel på sträckan infann sig, en oro som visade sig vara högst överdriven.

Istället flöt allt på väldigt väl, det enda värt att anmärka på var dålig bromsverkan på grund av rådande väderlek, något som klart begränsade framfarten och topphastighet runt 100-110 km/h fick duga för dagens äventyr. Ingen större katastrof i sig, vi rullade in i Trollhättan sådär 6-7 minuter efter ordinarie tid och alla resenärerna fick förflytta sig till bussarna inför resterande resa mot Göteborg.

Jag i min tur gjorde mig hemmastad i 1a klassavdelningen på tåget, inväntandes hemresan som skulle bli nära 4 timmar senare. När solen väl behagade sig över horisonten var det dock inte alltför tråkig utsikt, de senaste dagarnas snöfall har gjort det hela en uns vackrare, det måste man säga!

Vackert vinterväder i Trollhättan

Däremot kan man inte direkt säga att tiden gick nämnvärt fort, alla försök att somna gick om intet, istället fördrevs tiden bäst med telefonen i handen, surfande, Twitter, Facebook, instagram, you know the drill…

Men, hem kom man till slut, även det på samma smärtfria vis som på vägen ner. Somnade därefter en stund i soffan här på eftermiddagen, tog igen någon timmes välbehövlig sömn innan man orkade med att ordna mat för dagen.

I morgon vankas det jobb igen, dock inte helt enkligt plan, vissa följdverkningar från gårdagen finns det fortfarande. Mitt ordinarie tåg mot Stockholm blev inställt, istället får jag köra ett något senare tåg till Hallsberg, åka passresa mot Stockholm för att där köra mitt ordinarie tåg hem igen.

Återstår att se vad morgondagen bjuder på, förhoppningvis har man fått ordning på infrastrukturen ordentligt i Stockholm och längs med vägen, känner inte riktigt för att fastna någonstans, det vankas nämligen ledig helg när jag väl är åter i Karlstad!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén