ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: sammanfattning Sida 1 av 2

Någon slags sammanfattning

Det är väl närmast lag på att i något format sammanfatta det gångna året? På Instagram översvämmas man utav folks topp nio bilder mest hela tiden, till den nivån att det idag knappt varit lönt att öppna appen alls.

Frågan är dock hur jag egentligen tänkt sammanfatta året på bloggen när året som gått varit milt sagt snålt när det kommer till just bloggande?

Läs mer

En sammanfattning av 365foto

Plötsligt var det då den 1 januari igen, ett år senare, ett år efter att jag påbörjade min egna utmaning om att fotografera och publicera en bild om dagen här på bloggen under hela 2014. Därmed är det dags att åtminstone försöka sammanfatta det hela så smått.

Totalt under året har det fotograferats över 9000 bilder och av dessa har alltså en bild om dagen valts ut, även om det vissa dagar förekommit någon bonusbild utöver det. Den absoluta merparten har fotograferats antingen med min Canon EOS 6D som köptes strax innan utmaningen eller med min Fujifilm X-E1. Någon enstaka bild (2 st?) har blivit med iPhone-kamera och jag tror bestämt att endast en enda bild är från min GoPro Hero3+.

Man kan lugnt säga att jag har en del att göra under 2015 för att gå igenom, sortera och även publicera mer från året som har gått. Ett tag hade jag funderingar på att fortsätta ett tag till, på obestämd tid sådär, med just denna utmaning. Men nej, jag tror faktiskt inte det.

Ärligt talat så ska det nog ändå bli rätt så gôtt att inte känna behovet av att varje dag ta en bild värdig nog att läggas upp, att bara få fotografera precis det man känner för, när man känner för det.

En tanke jag har är att förvandla alla dessa 365 dagar med bilder till en fotobok, om inte annat så bara för att kunna ha det som en konstant påminnelse om att jag faktiskt gjort detta och med ett någorlunda bra resultat dessutom. Visst har väl inte alla bilderna blivit några sådär fantastiska mästerverk men ett antal bilder har faktiskt blivit riktigt bra och några har visats lite mer än en gång så att säga vid publicering på exempelvis Flickr.

Även om projektet i sig givetvis varit en smula frustrerande och stundvis långt ifrån inspirerande så har det ändå tvingat mig till att tänka till vid ett antal tillfällen och detta har också fått mig att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och kunnat fånga riktigt bra bilder på det.

Visst finns det viss chans att jag tänkt till och gjort något galet fotografiskt under året, men hade jag exempelvis spenderat natten i en bil på Tossebergsklätten för att kunna fotografera soluppgången på årets längsta dag? Troligen inte. Nu gjorde jag det och en av bilderna från den morgonen (natten?) har i skrivande stund passerat 13 700 visningar och är en bra bit förbi 350 favoritmarkeringar på Flickr. Galet.

Något av de mer minnesvärda stunderna från året var nog när moder natur gick en smula Wild ‘n crazy där i början av augusti och fyrade av ett par-tre dagar med några av de mäktigaste åskväder jag någonsin genomlevt. Detta gav mig chansen att göra något jag väntat i 10 år på, att fånga blixten på bild. Just dessa dagar har jag ännu stora mängder både bilder som film från att gå igenom, typ projektet för 2015 sådär.

Jag kan gott erkänna att många bilder har präglats av en minst sagt varierande nivå av inspiration med och många gånger har utsikten från lägenheten fått bidra med motiv för dagen. Kanske inte helt enligt målet för utmaningen men ändå, på ett litet sätt, en bidragande del i det större målet.

På det stora hela vill jag nog ändå tro och tycka att utmaningen helt klart har haft sin plats i min vardag under 2014. Att tvinga mig att inte bara ta med kameran oftare utan även tänka till, se motiv och hitta på olika små och stora äventyr för att klara av det hela. Jag menar, jag har faktiskt fotograferat både på skandinaviska halvöns absoluta sydpunkt såväl som i New York. Dokumenterat vardagstristess som små glädjeämnen i livet och smått galna saker därtill.

Jag vill tro att jag har utvecklats på ett positivt sätt i mitt fotografiska tänkande överlag och känner mig mer bekväm med att erkänna för mig själv om inte annat, att jag faktiskt är en rätt hyfsad fotograf då och då!

På det hela sammantaget, så var faktiskt 2014 med sina med- och motgångar ett riktigt bra år. Ett bra år som jag har på bild, dag för dag.

Tack alla ni som hängt med och tittat, kommenterat eller bara rent allmänt stått ut och räknat ner till året är slut. Ni är skvatt galna allihop, men det är helt okej i min bok!

2013 – vilket jävla år…

Ja, vad ska man säga egentligen om det år som om några få timmar då äntligen kan tillskrivas historien?

För att inte överdriva så kan man ju säga att det var ett år med många upp- och nergångar, men det känns inte riktigt som att det skulle bringa rättvisa till det hela.

Visserligen har väl året varit bra på många sätt och vis, stora delar personlig utveckling, resor utomlands för första gången på nära nog ett decennium, en viss hejd i inhandlandet utav mobiltelefoner och för att man efter en hel del om och men hamnat i en riktigt trevlig lägenhet.

Samtidigt så kan året sammanfattas mångt och mycket så som det nu avslutas, med en släng av vinterkräksjuka och inställda planer.

Under året har jag hunnit med att både skilja mig, träffa någon ny för att sedan plötsligt stå ensam igen. Ibland är det en smula svårt att hänga med i livets alla vändningar och så har fallet tveklöst varit det här året.

Som vanligt försöker jag att inte ångra vad som redan är gjort utan istället ta med mig de erfarenheter som kommit ur allt och lära utav dem till framtiden. Jag anser att det oftast är slöseri med tid att spendera tid på att ångra sådant man ändå inte kan göra ogjort, hur ont det än må göra. Blicka framåt istället för bakåt, utan att för den delen glömma vad som varit.

Jag vill även passa på att tacka alla vänner, kollegor och familjen för allt sitt stöd och för sin närvaro under det gågna årets alla svängningar och händelser. Ni är alla ovärderliga!

Nu hoppas och tror jag att 2014 skall bli ett lugnare år, ett bättre år på många sätt och vis, trots att det råkar vara året jag fyller 30. Jag ser fram emot det nya året med en uns av skräckblandad förtjusning och håller tummarna för att jag om ett års tid kan sammanfatta 2014 på ett lite mer positivt sätt.

Avslutningsvis är jag inte mycket för nyårslöften och tänker därmed inte lova annat än att jag åtminstone skall göra allt som står i min makt för att 2014 skall bli så bra som möjligt på alla vis!

Så, om drygt 10 timmar säger vi Dra åt helvete 2013, välkommen 2014!

Ännu en arbetsvecka avklarad

Det har rent av hunnit med att bli lördag natt, så arbetsveckan avklarades egentligen “igår”, eller för att vara mer exakt 23.03 igår, dvs fredag kväll, inför ledig helg…

Man skulle kunna kalla det en uns av bitterhet, det som framträder när man då slutar 23.03 på fredag kväll (natt..?) inför ledig helg, att man börjar 12.40 på måndag hjälper inte direkt nämnvärt, det känns lite småsurt för det. Men men, man har ju valt det frivilligt, och det kan ju alltid bli värre..?

Väl hemkommen till Casa del Ewenson så rådde total stillhet, såväl fru som son sov djupt och endast jag var vaken, och inte nämnvärt trött heller för den delen. Istället hamnade man i den vanliga hörnan, den där datorn bor, för att fördriva tiden i väntan på att tröttheten skall sätta in, och jodå, den är på väg…

Veckan som har gått då? Jo, det flöt väl på i vanlig god ordning, en dos kämpande mot oförtjänt försening, skuttande små djur som klarat livhanken, en dos “nära-annans-död” och en helt klart sund dos kaffe, typ…

Inledde veckans jobb med att åka hem från Stockholm på morgonkvisten för att dagen därpå vara ledig, så kallat bra jobb. Fortsatte sedan med Göteborg i dagarna tre, morgontur på onsdagen följt av sena kvällsturen torsdag-fredag, d.v.s. kast med liten dygnsrytm. Från att ha börjat 04.49 på onsdag blev det att sluta 23.03 på torsdag, tur att man är van…

Onsdagen var även den dag som bjöd på “nära-annans-död”-upplevelsen för veckan, en person som inte hade tid att vänta vid bommarna, utan kröp under, på en plats där sikten är omkring 150 m och hastigheten är 85 km/h, inte helt optimalt att då upptäcka någon som befinner sig mitt i spåret när man kommer åkandes…

Men det gick bra, den här gången också, tredje gången på drygt en månad för den som håller räkningen…

Torsdag-Fredag bjöd på den sedvanliga dosen jakt på tid någon annan slarvat bort. Enkelspåriga banor har en tendens att bjuda på oplanerade tågmöten, och även om de oplanerade tågmöten som skett på vägen ner mot Göteborg löst sig toppenbra i slutändan, med att någon annan får lida för det, så har uppvägen dessvärre tagit igen det, allra helst fredagskvällen spenderades i ett tillstånd som närmast kan förklaras med “uppförsbacke”, fanns det ett tågmöte att kasta in i grytan så gjordes just detta.

En klen tröst är väl att vi i vart fall inte var mer än 10 minuter sena vid något uppehåll, även om det nu givetvis är 10 minuter för mycket. Men vi har ju varit med om värre…

Passade även på att fredagslyxa lite till rasten i Göteborg, med ett besök på det alltid lika trevliga “Paprika” som återfinns i Nordstans galleria, kort sagt en salladsbar där allt plockas i ordning framför näsan på dig. Min nyblivna favorit är deras kycklingsallad med extra feta-ost till, kostar en tia extra, men med tanke på hur gudomligt god deras feta-ost är, så är det värt vartendaste öre! Detta kombineras enligt min smak med vitlöksdressing till, ruskigt gott!

Nu väntar som sagt ledigt helg, och hur den spenderas, det får vi allt se, sovmorgon åtminstone idag, vore helt klart trevligt känner jag spontant, en får återkomma i den frågan…

I ledighetens tecken!

Så sammanfattas bäst denna helg, ledig, ledigare, Joakim! Och en välbehövlig ledig helg med för den delen, allra helst efter förra helgens misär, detta är en chans att på ordentligt vis vila upp sig och hämta ny styrka!

Hur inleds då helgen på bästa sätt? Jo, men givetvis genom att bli väckt kl 07:25 av en son som blir omedelbart pigg direkt han vaknar, som om någon tryckt på startknappen. Varför fungerar inte jag på det viset!?

Någon liter kaffe senare väcktes även frun i familjen upp och lite frukost intogs i godan ro innan hela familjen gav sig ut i det fantastiskt vackra höstvädret för en långpromenad runt i vår stad. Trots allt regn och elände som hösten för med sig, så är det något visst med den friska kalla luften och alla underbara färger ute, ren njutning så länge solen visar sig!

Helgen bjuder även på en hälsosam dos motorsport i form av Formel 1 från Singapore, ett kvällsrace på stadsbana, vilket bådar för lite extra spänning, och för en gångs skull är jag både ledig och hemma i tid för att kunna njuta av det hela, det ser vi fram emot! Då dagens kvalomgång dessutom råkade sammanfalla med middagstider här hemma, var det en fullgod ursäkt för att köpa hem mat från en av de femtielva pizzeriorna i området, som om man nu behöver en ursäkt för det…

Veckan som gått då, den har väl varit en mindre berg-och-dalbana av humör och känslor, men sakta men säkert återgår allt till det mer normala och jag återgår så smått till mitt egna lilla jag, även om jag kanske inte riktigt är där än.

Söndagen förra veckan var det dags för första egna turen efter fredagens händelser, en någorlunda problemfri tur ner till Göteborg tog igen sig på hemvägen, med sent vändande tåg, sena tågmöten, signalfel, brofel och slutligen lokfel för att inte nämna ett generellt humörfel, nivån av skit man klarar av att hantera var markant sänkt minst sagt..!

Måndagen kändes det hela betydligt bättre, och än mer så på tisdagens arbetspass, som flöt på hyffsat väl om inte annat. Onsdagen gav i sin tur en ledig dag, vilket spenderades i stort sett sovandes, åtminstone fram till 12-snåret varpå jag blev kvar i sängen framemot 14-tiden innan det var dags att stiga upp, mycket mycket välbehövlig återhämtning.

Torsdag-fredag lockade en överliggning i Arvika av alla charmiga platser. Färden upp till Stockholm bjöd dessutom på spårspring av den ruggiga sorten, i kurva, med en hastighet av 180-190 km/h, inte riktigt vad jag behövde. Bet tillbaka genom att skriva rapport om det såväl som om fredagens händelser under rasten i Hagalund. Resterande bitar av turen, samt dagen därpå flöt på så fint att det inte ens finns något värt att nämna om det hela, helg togs vid 7:30 i fredags morse!

Nu är snart den lediga lördagen helt avklarad, i morgon är som skrivet en ny ledig dag och inte nog med det, även måndagen bjuder på rast och ro, guld värt!

Frågan är nu mest, bör man göra närmanden på sin säng, med tanke på att sonen i familjen mest troligen är sådär löjligt pigg i morgon bitti igen, helt utan vetskap om sina föräldrars trötthet, eller ska man låtsas som om han kommer ta sovmorgon och därför fortsätta slösurfa några timmar till..?

Ja, vi vet väl säkerligen alla svaret, och jag kommer få lida för det i morgon bitti…

Tre dagar Göteborg

Ah, lite ledighet såhär på jobbhelgen, välförtjänt sådan också måste jag säga, de senaste tre dagarna har varit en uns av upprepning, samtliga dagar har nämligen erbjudit samma mellanlandning, Göteborg!

Veckan som började med tre inplanerade reservturer, blev inte riktigt som den var tänkt. Först blev ordinarie morgonreserv utbytt mot en sen tur Göteborg, vilket gjorde att reservturen dagen efter blev förskjuten, och när det väl var dagen efter, blev den utbytt i smått panik mot en sen tur Göteborg, och gårdagens egentliga lediga dag? Jo, det blev utbytt mot en sen tur Göteborg, av en händelse samma tur som de två tidigare dagarna…

Hur särskiljer man då dessa i tider tämligen exakt likadana turer? Jo, det är inga problem, första dagen gav signalfel, andra dagen försenade tågmöten och tredje dagen lokfel, busenkelt!

Signalfelet är en aning oklart om det var pga kabelstöld eller en avgrävd kabel, i de där trakterna sker de båda varianterna i sådan omfattning att det är en aning svårt att hålla reda på, till Göteborg kom vi runt 5 minuter efter vad som var planerat, inte helt katastrofalt dvs, en av de lindrigare förseningarna den dagen rent av. Den frustrerande biten var att man från början tänkte att det skulle vara åtgärdat vid 13, dvs ungefär när jag började, vilket ändrades till kl 17 lagom när jag började, typiskt!

Dag två i soppan flöt allt på så fint, ända ner tills man nästan var framme i Göteborg, då blev vi ståendes i en halv evighet i väntan på tågmöte, alltid lika skoj, från att vara i rätt tid till att vara 10 minuter sen, med bara någon enstaka kilometer kvar att köra till Göteborg.

Det som var kusligt likt mellan de två första dagarna var även avgången från Götet, båda två i rätt tid ända ut till Olskroken, där 10 minuter väntan på tågmöte väntade, wohey! Väl på rull gick sedan i vart fall hemresorna bättre, och det gillar vi, på vägen hem är man alltid angelägen om att komma i rätt tid!

Dag tre sedan bjöd på en aning lokstrul istället, först lite övertryck på bromsen vilket gjorde att lokets broms inte ville lossa först, hyffsat snabbt avklarat med en uns av utjämning innan bromsprovet. Strul två var att indikeringstablån var permanent inställd på nattläge, dvs nerdimmat ljus, som gör att det blir en aning svårt att se vad allt visar i det strålande solskenet, aja, med lite kreativt användande av händer och armar gick det att se det viktigaste när det behövdes i vart fall.

I övrigt flöt resan ner mot västkusten på bra, lite trilskandes tåg före gav söndagsåkning i dalslands skogar i väntan på omkörning.

Fick mig lite påfyllning av kaffe i Mellerud och begav mig iväg vidare, och kom säkert flera hundra meter innan det blev lokfel igen, denna gången bestämde sig bromselektroniken för att ge upp, och presenterade ett fint pipande litet ljud, en felkod med uppmaning om att koppla in nöddriften, och en blinkande liten lampa.

Detta innebar också att de enda valen gällande broms som fanns var nödbroms (eller ja, snabb-broms enligt JTF…) eller loss, med jäääääääääääääääääääääääääääääääättelångsam återgång till lossläget. Fundrade lite på att stanna omedelbums på ett mindre lämpligt ställe, eller rulla vidare till ett lite mindre olämpligt ställe. Valde det senare och puttrade på till närmaste driftplats, för att åtminstone lämna möjligheten att passera vårt handikappade tågsätt om det skulle behövas.

In i maskinrummet och fundera en sväng, lossade lite på en säkring, vände på den, petade in den igen och *blip* så hoppade allt igång igen, kände mig kanske en aning duktig där…

Dundrade iväg igen sisådär 15 minuter sen med en god förhoppning om att allt skulle hålla ihop till Göteborg, och ja, nästan i varje fall, precis som dagen före så föll det på upploppet igen, denna gången ännu närmare Göteborg C då det fina pipandet, felkoden och blinkande lampan återkom ännu en gång, ett inte fullt så snyggt stopp efter ett smått misslyckat försök att gå från 70 km/h till 40 km/h med balansering av nödbroms och lossbegäran så pillade jag ännu en gång på säkringen och fick igång det hela än en gång.

Passade även på att göra en liten anmärkning till driftstöd om det återkommande felet, med en lätt önskning om att någon kunde kolla på det under mitt uppehåll i Göteborg, eftersom planen var att jag skulle ha samma lok med mig upp till Karlstad igen. Det hela slutade istället med att jag fick ett annat lok, ett som fungerade som de ska och brukar göra, alldeles utmärkt, istället, jag var nöjd!

Idag njuter vi som sagt utav välbehövlig ledighet, och i morgon tar vi en favorit i repris, Göteborg med 5 timmars 1/4 betalt uppehåll, oh denna lycka!

Lite av varje..?

Snacka om att dagarna varierar friskt ibland, även om det överlag börjar bli mycket trivsamt att jobba inom järnvägen igen så verkar det vara lite varannat tåg-stuk just nu, ibland helt och till fullo smärtfritt, nästa tåg händer allt?

Sista turen innan lediga helgen bjöd på överliggning i Stockholm, inte min favorit då det innefattar ett varv på Uppsala, visst är det trevligt med två lok och en massa vagnar mellan dessa, det som inte är trevligt är den mentalitet som alltför ofta visar sig bland resenärerna på sträckan, i tid och otid skall det nämligen hoppas på tåg som börjat rulla, något som är direkt livsfarligt, minsta snetramp eller snubbling så är risken enorm för att hamna mellan vagn och plattform, och har man då tur blir man av med kroppsdelar, har man otur, tja, ni förstår..?

Torsdagens försök bjöds på i Märsta, där en ung kvinna kom springandes efter att jag börjat rulla tåget och öppnade en dörr samt hoppade ombord, bara att snabbromsa till stopp och göra om avgången, följt av ett utrop om farorna man utsätter sig själv och andra för, fantastiskt nog kom det faktiskt en annan resenärer i Uppsala och tackade för utropet sedan, jag är fortfarande i lite chocktillstånd över det..?

Resten av torsdagen flöt sedan på så fint så, ja, det lilla jobb som var kvar dvs..

Fredagen bjöd på hemresa i god stil med en ytterst välfungerande X2a i mina händer, och det är ren njutning att köra en sådan, hade ett riktigt guldögonblick på väg mellan Kristinehamn och Karlstad, i strålande solsken kom vi farandes fram genom små S-kurvor ut över ett snöigt åkerlandskap som badade i de varmaste av vårsolens strålar, helt och hållet i rätt tid och med bra musik spelandes i högtalarna, en alltid lika fantastiskt upplevelse!

Helgen har sedan spenderats på den lediga sidan, dessutom med barnvakt från mina föräldrar och därmed har vi kunnat bara njuta i lugn och ro, utan förpliktelser på något vis, en liten återhämtning från den vanliga 2,5 års trotsen som just nu infinner sig på bästa sätt!

Tanken var från början att vi skulle passa på och gå på bio under helgen, detta blev det dock inget av tyvärr, gjorde något försök att kolla upp filmer och biljetter under förra veckan, men hittade aldrig något under helgen, och sedan glömdes det i stort sett bort helt enkelt. Istället blev det filmkanalerna på tvn och någon katastrofalt dålig Hollywood-katastroffilm (2012…), ja, filmkanaler och nyhetskanaler då, naturkatastroferna i Japan har hållit mig mycket fascinerad under helgen. Precis som 2001 när man satt på eftermiddagen den 11 september och bara stirrade på tv-sekvenserna som visades framför en, så satt man precis lika förstummad i fredags och bara chockat såg på hur tsunamin totalt och fullständigt ödelade hela städer, sådana oerhörda krafter!

Helgen avslutade vi lite fint med att jag hade sönder Angelikas bärbara dator, eller ja, skärmen på den rättare sagt, och en liten nödlösning med hjälp av en extern skärm håller den tillfälligt vid liv i väntan på beslut om hur vi ska göra med den.

Efter helgen var det i vanlig god ordning dags för överliggning igen, denna gången Arvika via Stockholm först, en nätt liten lagom sväng sådär. Fick mig ett 6 vagnar långt X2000-tåg på svängen till Stockholm, vilket är en aning för långt egentligen för spåret man kommer in på, det går, men inte mycket mer.

Började så fint så, ända fram till Laxå puttrade maskineriet på i riktigt god takt, sen fick den lilla damen lite humör, och bestämde sig plötsligt för att kasta ur sig “Fel på maskinströmriktare modul 1” samt “Fel på nätströmriktare modul 1” på samma gång, vilket innebär att tåget bryter strömen från kontaktledningen och hela tågsättet försörjs av batteriström, inte fullt så bra eftersom batterierna är fruktansvärt kortlivade i en sådan situation.

Rullade på så gott det gick i mina 110 km/h eller så, funderandes på vart man kan stanna bäst samtidigt som man försöker återställa strömmatningen från kontaktledningen, och efter några försök så återfick jag tillbaka allt till det normala igen, och efter en koll på hur kontaktledningen uppförde sig med strömavtagare uppe och inkopplad i fart kunde vi fortsätta mot Hallsberg, med lite extra vaksamhet över just kontakledningens uppförande, kände mig inte fullt så sugen på att riva ner den, det blir så tyst då…

Väl i Hallsberg blev det återigen spänningslöst, inga felmeddelanden denna gången och en passåkande lokförare hade meddelat mig om att strömavtagare och allt omkring detta såg bra ut, inte heller visste Trafikverkets driftledningscentral vad som orsakat spänningslösheten, men det var bara under en kortare stund och troligtvis inget orsakat av fordonet.

Färden till Katrineholm gick sedan i vart fall bättre, men på väg ut ur Katrineholm blev det allt ett mindre fel på säkerhetssystemet ATC, som begränsade hastigheten i några kilometer, frustrerande men inget mer. Efter detta fortsatte det tämligen händelselöst fram till Järna, strax innan Södertälje, där någon individ av okänd anledning befann sig precis intill banvallen, osäker på om han hade kamera med sig, men även om det inte var i direkt farlig närhet, så var det utan tvivel alldeles för nära för att kännas tryggt, och en varning till bakomvarande tåg om att sakta ner blev det.

Folk i eller i närheten av spåret är en ruskig pulshöjare, och man blir riktigt skakig av det en ganska bra stund framåt.

Nåväl, härefter flöt allt på precis som det skulle, dumpade mitt tågsätt på lagom avstånd från rastlokalen, dessutom långt före tidtabell, lunchen, om än inte fullt så delikat, intogs i godan ro, och lite tv-tittande, datorsittande och även soldyrkande hanns med innan det var dags att rulla mot Arvika.

Så gott det sedan var att kunna rulla ut ur Hagalund med sidorutan nerdragen på loket, njutandes av de varma solstrålarna, man riktigt njöt!

Färden till Arvika gick utan nämnvärda anmärkningar åt något håll alls, och även om jag fortfarande väntar på att få köra sträckan i dagsljus så var det bra nära, jagade solnedgången hela vägen från Karlstad till Arvika!

Morgonens klargöring och hemkörning av X2an flöt även den på riktigt fint, nästan i dagsljus dessutom! Hemma i sin egen säng strax efter 7 på morgonen efter en avklarad arbetsdag är inte fy skam!

Långpromenad med familjen och sedan hemmagjord pizza fick avsluta denna dagen, och i morgon blir det till att sitta reserv istället, vilket inte gör så mycket eftersom möjligheten att prova ut nya skor finns imorn, blir riktigt bra det!

Reserv väntar sedan på fredag igen, frågan är om man kan ta sig en tur till Oslo istället, inväntar fortfarande svar på den frågeställningen..!

Nu börjar det så smått närma sig läggdags istället, ögonen är trötta även om det blev någon timme extra sömn efter jobbet idag, och väckarklockan ringer ju trots allt i morgon också!

Söndag..?

Söndag står det på menyraden i datorn, det stämmer säkert, jag har ingen aning i vanlig god ordning, jag vet att jag jobbar, idag igen, that’s it!

Det rör sig med andra ord om en jobbvecka, en sådan där när man jobbar 6 dagar och är ledig 1, typ i vart fall. Oftast brukar det även innefatta en överliggning eller som i detta fallet, tre, vilket gör att vissa arbetsdagar åtminstone är lagom långa. Denna veckas specialare får väl vara en dubbel överliggning i Hagalund som helgnöje, först fredag-lördag och nu söndag-måndag, utöver detta har jag i vanlig god ordning även nattat i Arvika i början på veckan, ett obligatorium.

Veckan har dock inte följt ordinarie normer helt och hållet, i onsdags bar det av till Stockholm för att gå på rekryteringsdag, i en stund av fullständig sinnesförvirring sökte jag nämligen till en ny tjänst, på deltid, som litteraspecialist, en smått luddigt beskriven tjänst som väl mer eller mindre går ut på att försöka vara någon form av spindel i nätet mellan förare, ombordare, chefer, reparatörer och annat löst folk, eller något sådant.

Nåväl, sökte gjorde jag i vart fall, komma på rekryteringsdag fick jag också göra, samt den minst sagt skräckinjagande uppgiften om att hålla en presentation på upp till 15 minuter utöver den sedvanliga intervjun. Ska vi snacka skitläskigt här eller vad!?

Detta är ju något jag medvetet undvikit i det längsta i alla tider, faktum är att jag nog klarat mig undan från det helt och hållet genom hela skolgången och i övrigt, ända fram tills nu det vill säga…

En vecka fick man till att förbereda sig, och det hela var faktiskt färdigskrivet nästan i god tid, redan kvällen innan rent av, ett under av framförhållning! Tanken var sedan att plugga in det ordentligt under tågresan till Stockholm, 2,5 timme tillsammans med en kaffetermos skulle ju bli perfekt!

Fast riktigt så vart det ju inte, när det väl var morgonen efter och nästan dags att gå ner till stationen så kikade jag in lite snabbt för att se vilka som skulle jobba ombord, och var inte förarraden ganska så obehaligt tom..?

Ingen förare brukar ju försvåra tågfärden ganska starkt, bäst att ringa och undersöka närmare, visst intresse för att komma fram fanns det ju…

När man väl ringt rätt nummer så höll man som bäst på att pussla med jourer hit och dit för att försöka få ihop det hela, vilket jag tyckte var något onödigt, och föreslog att eftersom jag ändå skulle till Stockholm, kunde jag ju köra tåget dit, bara någon annan tog det ut till Hagalund, det lilla problemet att jag var hemma och inte fullt färdigklädd med endast 10 minuter till turstart löstes genom taxiresa och en smått lättad personalplanerare på andra sidan telefonen tackade så gott.

Och vad ska man säga, själv är bäste dräng? Vi var 6 minuter före tiden till Stockholm C med ett fullt fungerande tågsätt som gick så bra så, enda som inte ville sammarbeta var väl skyltningen, som visade olika klockslag beroende på vilken vagn man var i, dessbättre visade de ordentligt fel, så ingen skulle kunna misstolka det i vart fall.

Detta vart också lönsamt eftersom två biobiljetter hittade till mig som tack för hjälpen, det gillar vi!

Biobiljetter

Så nu blir det bio med sambo till nästa helg, den lediga helgen, när även barnvakt är inplanerat, och det gillar vi starkt!

Rekryteringsdagen då? Jo, överlevde väl i vart fall? Sen får vi väl se hur det går i slutändan, det är det ingen som vet ännu…

För min del är det en stor vinst att ens ha genomfört presentationen, ett mikroskopiskt steg för mänskligheten, ett jättegigantiskt steg för Joakim!

Resten av veckan har så här långt flutit på så fint så, vackert väder, fungerande tåg, endast något efter tidtabellen med Oslo-tåget i fredags, problemfritt Uppsala-varv på det, och en lätt kö till toatömningen i Hagalund gjorde fredagskvällen komplett. Körningen igår förmiddag gick fullkomligt smärtfritt och lugnt till, lite rast i Kil innan passresa åter till Karlstad klarades av, och sedan ledigt fram tills idag på eftermiddagen.

Nu blir det att köra Karlstad-Stockholm-Hagalund, sova lite, och köra returen i morgon bitti, slutar vid 9-snåret och sedan ledig tisdag, blir bra det!

Men först tar vi en uppfriskande dusch på det hela, försöka se något sånär välvårdad ut inför arbetsdagen…

Värmlänningar!

Då sitter vi här, med varsin dator i knät i en av få monterade möbler, soffan! Allt detta sker i vårat nya vardagsrum i våran nya lägenhet i Karlstad!

Flytten har gått riktigt bra måste jag säga, huset tömdes på 1,5 timme på morgonkvisten och strax efter 8:30 styrde vi mot Karlstad via Motala, för att hos Angelikas mamma lämna TV samt hälsa lite på katterna innan färden fortsatte!

Väl framme i Karlstad gjorde vi ett försök att hämta nycklar på den adress som stod på lapparna, vilket inte gick så bra, där var det full ombyggnad som pågick! Nytt försök på tillfälliga lokalen, men nej, lunchrast serru! Nåväl, vi gjorde väl samma sak vi och fyllde på de hungriga magarna innan ett tredje, och nu mer lyckat försök att hämta nycklar gjordes!

Liten guidning i tvättstuga och förråd och sen bar det av upp i huset för att kolla in våran nya lägenhet, för första gången dessutom! Vi hade aldrig varit här före detta, och var väl aningens nervösa kanske..?

Hur som helst så trivs vi riktigt bra, alldeles lagom lägenhet för oss tre med ett badrum där man faktiskt kan vara flera personer samtidigt i! Kaspians sovrum ligger förhoppningsvis bra till, och vårat är i andra änden på lägenheten med en stor garderob för alla kläder!

Soffan och sängen är nu monterade och klara, vissa kökslådor har packats upp och några skåp har börjat fyllas på, ännu är det en enda stor labyrint av flyttkartonger! I morgon blir det en sväng till IKEA, nytt matbord och stolar behövs, samt lite mer med för den delen…

Vi har även hunnit med en sväng på stan samt lite god pizza på Gino’s mitt i stan, riktigt mysig liten pizzeria måste jag säga! Dessutom fantastiskt god pizza, fast det kanske bara var flyttmagen som talade..?

På det stora hela tror jag nog att vi kommer trivas riktigt bra här i lägenheten samt i Karlstad, och hoppas nu att även Kaspian instämmer i det hela!

Han lever!

Fan trot egentligen, ingen uppdatering på internetvärldens motsvarighet till jättelänge (dvs flera dagar), men faktum är att jag sitter här i min egna soffa i allra högsta grad liv levande!

Däremot är jag då alltså hemma, eller ja, i Linköping, eller hur man nu väljer att se det, hela begreppet hemma är lite luddigt just nu! Detta innebär dels att jag avnjuter min obligatoriska vinterförkylning på bästa vis tillsammans med min älskade sambo samt våran son efter att ha varit ifrån dem i drygt 9 dagar under den längsta Karlstads-perioden under denna veckopendling!

Ett tag såg det ut att bli ytterligare en liknande period efter denna nu nära 7 dagar långa ledighet är över, men ett glatt litet mail i morse, eller var det igår morse? Nåja, när det nu än kom så innehöll det en beviljad ledighet till här i januari, och det innebär att de 5 arbetsdagar som väntar nästa vecka blir de sista utan min familj vid min sida! Efter dessa fem blir det hem och ledigt i drygt 1,5 vecka i samband med flytten, blir ju hur tokbra som helst, då kan jag inte smita bort från nämnvärt mycket packning heller!

Och på tal om flytten så tittade flyttfirman förbi igår, 55 st flyttkartonger samt 3 klädgarderober levererades och dessa skall nu fyllas! Egentligen borde vi börjat packa redan igår, men riktigt så duktiga har vi inte varit, men snart så! Liten utrensning av kläder har vi i varje fall klarat av idag, alltid något!

På jobbfronten finns inte mycket att nämna, en hel del indragningar i trafiken gör många arbetsdagar väldigt lättjobbade, men det har faktiskt gjort att den trafik som körs, fungerar bättre! Sen att ett litet diskret signalfel med tillhörande spårfel gjorde livet surt för mitt andra egna Uppsala-varv här i veckan, det är en annan sak. Kan vi hoppas på ett smärtfritt varv på nästa försök kanske..?

Nåväl, en liten uppdatering avklarad, och vi avslutar inlägget med en bild på de som gör att det är värt det!

Mor och son i vintervädretMin älskade lilla familj!

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén