ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: sällskap

Grabbfötter – dag 57/365

Grabbfötter

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 1600, 1/60 sek vid f/4,0

Haft bästa sällskapet här idag, sällskap av en viss ung man som återhämtar sig från förkylning. Därmed var soffan ett bra ställe att hänga på idag, för att inte slita onödigt mycket på någon utav oss. Rätt svårt att klaga skulle jag säga, stunder som dessa är tämligen ovärderliga och tveklöst minnesvärda!

Dyra droppar

Idag var det slutligen dags, dags att göra något så underligt och smått vansinnigt som att köpa en kopp kaffe för 99 kr, ja, ni läste rätt, EN kopp, 1 st normalstor kopp, av en händelse just den koppen som avbildas nedanför här.

En kopp kaffe värd 99 kr..?

Så, de stora frågorna är då, vart finner man EN kopp kaffe för 99 kr, varför köper man EN kopp kaffe för 99 kr och givetvis, hur smakar EN kopp kaffe för 99 kr!?

Detta kaffe finner man givetvis på mitt favorithak här i staden, Rosteriet som jag skrivit om en eller ett par gånger innan sådär. Av en händelse så har jag även stamgästkort hos detta lilla hak, eller mer ett sådant där köp 10 koppar, få den 11e gratis då! Och, lämpligt nog kan man tycka, var jag inne på min gratiskopp just idag!

Men NEJ, det vore att göra det för lätt för sig! Skall man prova kaffe för 99 kr/koppen ska man faktiskt betala för sig också, tycker jag då! Men så är ju jag inte riktigt som alla andra heller…

Varför i alla sina dar köper man då en kopp kaffe för 99 kr/koppen, när det går alldeles utmärkt att köpa en för 28 kr/koppen som även det är rakt igenom fantastiskt gott! Jo, för att man kan så klart! Och för att man är nyfiken! Och just nyfiken är jag ju av någon anledning, på gott och ont!

Hur smakar då en kopp kaffe för 99 kr/koppen!?

Gott!

Hade faktiskt väntat mig en mer skarpare smak, normalt sett brukar ju saker och ting smaka mer skarpt ju dyrare de blir, för att spela på den kräsna personens hårt prövade smaklökar kanske?

Detta kaffe var dock väldigt mjukt utan skarpa smaker åt något håll, ett alldeles utmärkt gott kaffe som kunde avnjutas i gott sällskap av kollegor utan något tilltugg till. Det kan väl kanske vara så att jag försvann iväg lite smått då och då i uppmärksamheten när njutningen pågick..!

Kommer jag köpa detta kaffe igen om de Rosteriet fortsätter att servera det? Absolut! Men jag kommer knappast att dricka det varje gång, eller ens för den delen särskilt ofta, jag må vara galen, men inte riktigt så galen, eller åtminstone inte fullt så rik då!

Den där gratiskoppen som är innestående, den skall spenderas snarast på någon av de andra nyheterna som tillkommit sedan jag sist var där, så den kommer till mycket god nytta ändå!

Lättarbetat..?

Idag var det en sådan där bra, lättarbetad dag på järnvägen. På schemat för dagen stod nämligen reservtur mellan 05.00 och 13.00, dvs man finns tillgänglig på eller i närheten av åkstationen för att kunna rycka in och göra en arbetsinsats när saker inte går som planerat.

Idag var det dock en vacker dag när saker gick som planerat, dvs väldigt lugnt för reservhavande slavar i Karlstad. Och vad gör man då bäst, jo givetvis släpar man med sig sällskap till favoriten jag skrev om igår, Rosteriet!

Med två fagra damer som sällskap så såg vi till att bli morgonens första kunder där strax efter 7.30 vid öppningen, dags för en kopp ordentligt kaffe efter någon mugg av det där automateländet som normalt överdoseras under reservpass. Och där blev vi sittandes i godan ro allt medan folk stressade till sina arbetsplatser till höger och vänster utanför fönstret.

Vet inte om det är den ondskefulla sidan av mig, men det är väldigt rogivande att sitta och titta på när andra människor flänger omkring, när man själv sitter och njuter av en god, lagom varm kopp kaffe utan minsta tillstymmelse till stress! Ren njutning!

Men tro nu inte att jag har latat mig hela dagen, nej då, bara övervägande delar av den. Jag har faktiskt varit lite duktig och gått igenom den lilla hög av papper som samlats i facket, läst och förstått och åter arkiverat det på lämpligt ställe…

I morgon ska det dock faktiskt jobbas är tanken, Stockholm t&r står på schemat med tåg 452 respektive tåg 633, en nätt liten dag som mäter från 06.03 till 15.51, alldeles lagom!

På äventyr!

Jojomensan, dagen idag blev minsan en liten äventyrsdag!

Trötter som attans var jag när klockan ringde vid 06:00 imorse, inte särskillt nöjd över det faktum att jobbet kallade, hade mycket hellre legat kvar i sängen och njutit av värmen!

Men men, inget att göra, bara att släpa sig upp, mutter!

Dagen började med ett litet lätt igångspark av tågsätt åt en kollega som skulle mot Stockholm, inga större fel där, upp för lite rast och bevakning av huvudmålet för dagen, en nätt Malmö-sväng. Allt ser bra ut, tåget ankommer Norrköping endast 2 minuter efter tidtabellen, bra bra, men sen då? Inget händer, häpp…

Nästan redo att bege mig ner mot plattform, SMS plingar till, beräknas Linköping 10:04 (ordinarie 10:00), jaja, inget allvarligt, sen blir det 10:08, 10:16, 10:25 och så småningom 10:48, hmmm, inte bra..!

Plingar upp föraren som kört hittils, tydligen har de fått fel på ATC (säkerhetsutrustningen, enkelt sammanfattat) i södergående förarhytt, så nu blir det att återvända till Katrineholm för att vända tåget, så att man kan använda den andra, fungerande förarhytten! En önskning kommer från denna förare om att jag skall ta mig till Norrköping för att kunna byta av honom där istället, så att han kan ta sig med det tåg han skall åka pass med, för att så småningom kunna fortsätta till Sundsvall.

Sagt och gjort, kasta sig i en taxi med slutmål Norrköping, åkte med en föredetta kollega dessutom, mycket trevligt! Och till Norrköping kom vi utan större besvär, bara att invänta det omvända tåget!

Hoppa på så småningom, och sticker iväg, inga allvarliga fel åt detta hållet minsan, dock hopplöst efter tidtabellen, och har man väl halkat efter, blir det inte heller bättre. Rullar på fint söderut trots folk i spåret strax innan Norsholm, och jag med mitt filmande sällskap närmar oss Malmö.

Dock skall vi ju ha samma tågsätt tillbaka norrut igen, vilket ställer till lite bekymmer då man inte kan köra norrut i mer än 80 km/h som det är nu, inte bra. Tar upp som förslag att tömma tåget i Lund till nästa X2000, som nu endast ligger 5 minuter bakom oss och jagar, för att därefter ta oss till Malmö Syd/Svågertorp, där man också kan vända tågen, sagt och gjort, mitt förslag tas emot och används, jag får nytta av min “linjekännedom” till Svågertorp, tåget vänds, tågmupp blir lycklig, och vi rullar in till Malmö där lite annat löst folk tar över för att toatömma mitt tåg inför hemresan.

Här blir det falafelrulle med fetaost, hejdlöst gott, allra helst efter en sådan dag, och därefter ut och vänta på tåget.

Iväg från Malmö sisådär 90 minuter sen eller så, och samma veva nu också, är man sen blir man ännu senare, maskinelt funkar maskinen riktigt bra, och jag och mitt filmande sällskap får oss en kopp kaffe i Alvesta. Trillar till slut in i Linköping nästan 2 timmar efter tidtabell, och blir avlöst.

Detta gör även att jag får lite sovmorgon tills imorn, då jag inte har tillräckligt med nattvila för att ta min ordinarie tur som börjar 06:06. Ny tid för start är 08:30, följt av passåkning till Stockholm, och endast köra ett tåg hem. En lagom dag!

Tisdag blir det Malmö igen, förhoppningsvis lite mindre sen, onsdag väntar Stockholm, och veckan avslutas med ännu en sväng på Malmö på torsdag, efter det är det helg ljuva helg..!

Mitt filmande sällskap då? Jo visst, en utredare som var på jakt efter någon form av defekt på kontaktledningen som ger skador på strömavtagare, någonstans mellan Katrineholm och Malmö… Filmade hela den biten, både på nerresan som uppresan! Dock mycket trevlig och gott sällskap i allt elände!

Vilken dag – och hur man blir inställd!

Först, oj vilken underbar vinterdag vi har utanför nu, soligt, massor av snö, otroligt vackert! Allt i följderna av gårdagens absolut tvärhemska snöstorm!

Snöigt ekängen

Och gårdagen, klass 2 varning på vädret, snöstorm med upp till 30 cm snö och hårda vindbyar. Det är väl en perfekt dag att åka till Gävle på..?

Bara att åka in till jobbet i sig var ju sport av sig, tur man var tämligen ensam på vägarna i alla fall, tog första bästa parkeringsplats jag kom in på vid våran parkeringsplats, körde lite fram o tillbaka för att platta till det hela lite inför hemresan sen…

Upp och hämta ut dagens order, rubbet, gamla vanliga där, inte sugen alls i kropp och själ att åka dock. Kombinera detta med en lätt förkylning så blir allt toppen!

Nu blev det ju dock inte så illa, visste sedan tidigare att min tåg skulle klargöras och framköras av någon annan, sådant gillar vi. Sen börjar det gå rykten om en urspårning på bangården i Linköping, än bättre! Sen kommer min slav, förlåt, klargörare upp och bekräftade detta, mitt tåg, 226 till Gävle, var inställt! Kan väl knappast säga att jag var så hemskt besviken över detta faktumet…

Nyfiken som man är tog man sig givetvis ner för att inspektera eländet, och prata lite med stackaren som körde då också…

Vi kan väl ganska lugnt säga att det var lättare sagt än gjort att ta sig ner till bangården, snödjupet var omkring knähöjd för i princip vartendaste fotsteg!

Väl framkommen så kunde vi notera att urspårningen var tämligen ordentlig, tre axlar helt ur spår och en som hängde lite halft kvar på spåret!

Urspårad boggie X40 3316

Syns inget vidare på bilden i och för sig, men det var inte så lätt att ta kort i snöstormen heller…

Ungefär här övergick då mina arbetsuppgifter från att köra 226, till att vara kamratstödjare istället till föraren som spårat ur. Nu var det väl i och för sig inga större skador, inga personskador eller så utöver ett stukat självförtroende, men det är ändå bra att ha sällskap när man sitter som man gör där… Dessutom slapp jag göra några direkt tyngre övningar för dagen, alldeles lagom! Jag har ju tidigare haft fundering på om man skulle bli kamratstödjare rent officiellt sett också, och vem vet, kanske det..?

Stora spänningen för dagen blev väl att stänga ner tåget och jorda det sen, sådana där saker man gick igenom noga på utbildningen, med tillägget att “det här kommer ni aaaaaaldrig behöva göra igen!”, mjojo… Förhoppningsvis blev våran fryskyddstömning, dvs tömning av vattensystemet i tåget utförd korrekt, annars blir det inget bra i kylan… Sedan skulle tåget jordas också, dvs stängas av, slå ifrån batterier, och sen leka fångarna på fortet i jakten på rätt nyckel.

Det här med jordning är liksom en rätt intressant procedur, visserligen ska den inte gå att göra fel, men man skall också komma på HUR den skall göras till att börja med! Man skall nämligen börja med att öppna luckor i taket, vrida om en nyckel, ta ur den, sätta den på ett annat ställe och låsa upp en ny nyckel, vrida på denna istället, för att låsa upp nästa nyckel,  som man sedan skall ta ur och ta med sig till ett annat skåp, där den skall vridas runt och i sin tur låsa upp en sista nyckel, som skall tas med i väntan på att allt blir klart! Mycket spännande, mycket Fort Boyard över det hela!

Nåväl, allt avklarat, inväntande av utredare i våra varma lokaler, sedan skjutsning hem av stackars urspåraren, tillbaka till jobbet med en god hamburgare för att se om de ville ha hjälp med att sparka liv i urspårade fordonet igen, dock visade det sig dröja bra, så vi tog och avrundade istället, skjuts hem av en annan kollega, och sen tillbaka genom snödrivorna ut hit till Ekängen, för att vara ledig idag!

På det stora hela, en bra dag igår, och en underbart ledig dag idag! Det är liksom inte så kul att jobba just nu…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén