ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: rundgång Sida 1 av 2

I loktågens tecken

Jajamensan, det är dags för lite järnväg här igen, för att blanda ut mixen utav teknik och bilar sådär!

Anledningen till det är väl mest den för mig ovanligt höga koncentrationen utav loktåg den här jobbhelgen, en tågtyp jag egentligen inte beblandar mig med fasligt ofta, bortsett från den förhatliga Uppsalapendeln då.

Normalt sett huserar jag i mysiga små (?) motorvagnar utan större behov av att skita ner mig med rundgångar och annat bös. Men inte i helgen. I helgen har det istället erbjudits bland annat ett varv på Hallsberg med vad som inte kan kallas en helt perfekt elevtur, fast utan lokförarelev att plåga då.

Loktåg i Degerfors

I väntan på mötande tåg

Läs mer

Likt en mogen aubergine

Man kan gott tycka att efter en sådär åtta år på järnvägen så borde man veta bättre än att få fingrar på fel plats. Ändå var det just och exakt det jag fick igår. Fingrar på fel plats alltså. Mellan maskinrumsdörr av solid metall och dörrpost av lika solid metall.

Till en början var framförallt höger ringfinger mest platt, sedan bultande rött och något missformat för att så småningom förvandlas till en tämligen svullen och närmast självlysande uppenbarelse. Nu, såhär dagen därpå, så går det mest att jämföra med en mogen aubergine.

Ont finger

Ont finger

Ont finger

Andelen och grovheten på svordomarna som uttalades i direkt samband med fingrarnas möte med dörren gör vi nog bäst i att inte nämna, men det var så barnförbjudet som man bara kan föreställa sig. Eventuellt fick en av Trafikverkets tågklarerare även höra mer än denne behövde då hyttens telefon kopplade upp ett inkommande samtal lite sådär snyggt och prydligt mitt i allt.

Den värsta smärtan lade sig efter någon timme och nu märks mest en molande värk av. Tack och lov har jag haft känsel i fingrarna som drabbades, så det bör inte vara alltför illa. Hoppas jag. Det går dock inte att undvika att fascineras av hur färgen på fingret förändras med tiden och även om jag känner mig en smula handikappad så börjar det så smått gå att få nytta av fingret igen, begränsad nytta.

Däremot är jag så smått begränsad i vad jag kan och inte kan göra på jobbet för ett antal dagar framöver. Loktåg, rundgång, koppel- och slangarbeten skall undvikas tills vidare. Detsamma gäller även klargöring/avställning utav X2 då tågvärmekoppling är lite utav överkurs för handens förmåga just nu.

Mitt i allt elände är jag dock mest tacksam över att ens ha fingret kvar på handen, även om det för stunden är en smula avvikande från ordinarie utförande. Jag kunde lika gärna blivit lämnad med en stump till ringfinger med den smällen som uppstod.

Svårt att klaga

Normalt sett såhär års förekommer ett visst uns av bitterhet i denna man, en bitterhet som har med snö, is, kyla och sådant elände att göra. Jag gillar inte längre varken vinter eller snö, till stor del på grund av tidigare års besvär på jobbet under den här säsongen.

Däremot är det ruskigt svårt att klaga när man får en lagom kall dag med strålande varm sol och ett gnistrande vitt snötäcke som bara ligger där det ligger. Igår var det faktiskt en sådan dag, åtminstone till att börja med vilket räckte rätt väl för att bli på en aning bättre humör!

Visserligen var det ett sedvanligt slit för att göra rundgång på ankommande tågsätt, innan allt var fritt från snö och is. Men med detta väl avklarat blev det en helt annan sak, en viss njutning uppstod när solens varma strålar tog sig genom fönsterrutan och man så smått började tina upp igen.

Tåg 363 i väntan på tågmöte i Edsvalla

På färden söderut vankades det sedan ett tågmöte i Edsvalla där än mer chans gavs för att njuta av riktigt vackert vinterväder. Eftersom mötande tåg dessutom var ett antal minuter sent så kunde inte ens jag motstå frestelsen av att klättra ner ur tåget för att ta lite bilder, muppvarning visserligen men då får det väl vara så helt enkelt!

Den här tiden på året, när solen faktiskt skiner, så bjuds det ju på riktigt trevliga fotomöjligheter, något som jag tyvärr inte riktigt nyttjat så väl som man borde gjort, ljuset är ju nämligen helt underbart bra!

Tyvärr varade inte solskenet nämnvärt länge utan strax söder om Grums kom det gråa eländet till moln åter, med vissa spontana glimtar av solen längre ner i landet. Men den lilla stund där man faktiskt kunde avnjuta vintersolen iförd solglasögon, den var guld värd utan tvekan!

Exit T12

Så var då ännu en tågplan till ända, i och med dagens tur så har jag kört klart på tågplanen som kallats T12, helt och hållet sista dagen på denna tågplanen är i morgon, men då ska jag vara så ledig som man bara kan bli!

Min sista dag på T12 blev ju inte riktigt helt enligt den ursprungliga planen, det kan man ju inte säga. Mitt ordinarie tåg blev inställt, fick köra nästkommande tåg till Hallsberg och därefter passåka sista biten mot Stockholm för att därefter köra åter till Karlstad igen.

Klargöring och framväxling av tågsätt gick fint, den sedvanliga tågkön mellan Karlstad och Kristinehamn tog därefter vid och tack vare denna fick vi oss en försening att köra ikapp. Detta var dock till största del åtgärdat när jag lämnade över till nästa förare i Hallsberg.

Avnjöt sedan passresa i godan ro bland kollegorna på färden mot Stockholm, något som flöt alldeles utmärkt tills strax innan Gnesta, då föraren som bytte av mig ropade ut i högtalarna att man var tvungen att stanna till vid plattformen i Gnesta för att undersöka en större läcka i tryckluftssystemet.

Erbjöd mig givetvis omgående att hjälpa till och fick då till uppdrag att gå längs med tågsättet för att lyssna efter luftläckage under tiden som föraren felsökte i maskinrummet. Detta uppdrag kan man knappast kalla för tidsödande då det helt enkelt räckte med att öppna ytterdörren på vagnen jag befann mig i för att omedelbart kunna konstatera att luftläckan fanns direkt under denna vagnen.

Försökte lite snabbt hitta mer exakt varifrån det läckte, något som dock visade sig smått omöjligt eftersom ljudnivån inte var att leka med. Det var helt enkelt bara att retirera in i tåget för att inhämta en uppsättning hörselskydd och dessutom meddela föraren var felet fanns.

Efter en del krypande runt omkring och in under vagnen kunde läckaget lokaliseras och efter lite pillande även tätas. Troligen handlade det helt enkelt om att någon större isklump lossat, studsat och slagit till en luftkran undertill tåget, varpå en stor mängd luft försvann från systemet.

Tågreparation i Gnesta

Med detta åtgärdat så gjorde vi även ett nytt bromsprov för att se så allt fungerade normalt, alltid en bra tanke efter att ha haft någon form av större bekymmer med tryckluftssystemet! Efter dryga 15 minuter kunde vi lämna Gnesta och fortsätta färden mot Stockholm C utan ytterligare besvär.

Framme i Stockholm skulle sedan tågsättet vidare till Hagalund för att snabbvända, men eftersom det tycktes vara en SÅN dag idag, så kom det givetvis inte så långt, endast lagom ut till serviceplattformen vid Norra bantorget innan färden tog stopp igen. Denna gången var det ett annat tåg som gått med hjulskada framför, vilket gjorde att man var tvungen till att inspektera spåret innan full trafik kunde tillåtas.

Eftersom just vårt tågsätt skulle snabbvända var det lika väl att konstatera att det var helt enkelt bättre att vända direkt där och då, för att undvika ytterligare förseningar. Därmed blev det helt enkelt till att göra en rundgång på tågsättet direkt där och då, något som alltid tar en stund såhär års då en hel del snö och is fastnar på olämpliga ställen.

Att därefter försöka ta sig ner från serviceplattformen till ett spår att kunna avgå från visade sig vara lättare sagt än gjort, med gott om ankommande tåg som upptog alla spåren som vi kunde nå från vår plats. Till slut kom vi dock iväg om än dryga kvarten sena.

Vackert vinterväder i Södermanland

Hemresan flöt därefter på i hyffsad ordning, förseningen ökade först något, för att minska något och till slut landa på 6-7 minuter efter tidtabell till Karlstad, inte bra, men får duga med tanke på omständigheterna!

Nu ser vi fram emot starten av nästkommande tågplan, T13 som medför motorvagnskörning på många tåg, vilket latmasken inom mig uppskattar högt! Blir även klart intressant att se hur överbelastningen av det värmländska enkelspåret ter sig till nästkommande år, ny tågplan, nya utmaningar!

Men först, ledig helg!

En liten omväg

Igår var det tågkörardag igen, en inte alltför vanlig dag på senare tid, allra helst inte på linjen mot Göteborg som jag inte besökt på en månad eller sådär! Detta råkar ju även vara en rätt trivsam liten sträcka att köra på, tämligen avslappnat och bra med en ordentlig rast i Göteborg innan man spakar hemåt igen.

Färden ner till Göteborg flöt på alldeles utmärkt, njöt av det soliga och fina vädret som Värmland bjöd på, strax före Mellerud åkte vi igenom den första ordentliga regnskuren som lämpligt nog upphörde strax före plattformen och därmed inte förhindrade den obligatoriska kaffeleveransen.

Ankom Göteborg i rätt tid, avnjöt lite promenad i det kylslagna vädret och därefter god matlåda med flintasteksrester, något som faktiskt fungerade riktigt bra även uppvärmd!

Tågsättet för hemresan ankom i rätt tid och jag tog plats i mitt lilla lok och förberedde mig inför färden norrut igen. Strax innan avgångstid fick jag veta att vi skulle invänta ett något sent anslutande tåg, men vi fick vänta max 5 minuter hette det. Inga problem i sig, 5 minuter kör man ikapp utan större besvär på den banan.

Problemet när det anslutande tåget ankom till spåret bredvid vårt var dock ett annat, tågsättet var nämligen en aning för långt för sitt spår, vilket gjorde att vår avgång blockerades helt och hållet istället, inga 5 minuter här heller.

Göteborg C med för långt tåg 107 på spåret intill

Efter lite kvick växling kunde dock tillräckligt många vagnar från det ankommande tåget släpas bort och lämna fritt för såväl köande ankommande som avgående tåg, däribland oss. Till slut blev vi då dryga 15 minuter sena från Göteborg, vilket ger lite mer att bita i, men ändå ingen katastrofal försening.

Flöt på fint med effektiva uppehåll i Trollhättan och Öxnered och istället för det ordinarie tågmötet i Brålanda blev det istället stopp i Frändefors. Mötande tåg rullade förbi och vi gjorde oss redo för att fortsätta jaga ikapp förseningen norröver när telefonen ringde istället.

På andra änden var det DLC Göteborg som meddelade att ett godståg hade kört förbi en signal i stopp och dessutom kört sönder en växel i samma veva, stod därmed en aning i vägen sådär uppe i Erikstad strax söder som Mellerud, vårt nästa uppehåll. Vi var båda tämligen överens om att det var kort sagt kört, det här kommer ta tid!

Istället för att jaga tid var det bara att ställa in sig på en rundgång med lok och att återvända till plattform i Öxnered för att underlätta kvällens fortsatta färd, ska man bussersätta gör man det betydligt lättare vid plattform än i naturen, något som alla inblandade parter dessbättre instämde med!

Skymning i Frändefors

Sagt och gjort, hängde av loket, växlade runt mig till andra sidan, hängde på och bromsprovade hela rubbet i väntan på att få ett nytt tågnummer att köra på tillbaka till Öxnered, en stundvis negativ del med järnvägen är all byrokrati som gör att det ibland kan ta en onödigt lång stund för att göra något som i teorin är väldigt enkelt.

Eftersom det även blivit bestämt att jag skulle ta med mig hela tågsättet på en sightseeing runt Vänern för att allt skulle vara på plats i Karlstad tills morgonen efter, så gjorde jag även tillräckliga efterforskningar för att kunna köra den nya rutten som efter Öxnered skulle ta oss via Herrljunga och Laxå till Karlstad.

Strax innan vi rullade in i Öxnered kom dock beskedet att det var svårt att få tag på bussar, endast en endaste buss med chaufför gick det tydligen att hitta denna kväll, vilket då skapade en hel del problem eftersom en buss inte riktigt kan ersätta ett välbokat tåg!

Ny plan fick istället bli att de som skulle till mellanliggande stationer fick åka med bussen, och de som skulle hela vägen till Karlstad skulle få åka med tåget på sightseeing i västsverige.

Väl framme i Öxnered blev det ännu en rundgång för att kunna få loket i rätt ände inför färden mot Herrljunga. Därefter blev det lite backande med hela tågsättet för att kunna komma in på rätt spår och svänga till höger, ut mot nya äventyr!

Det var rätt intressant körning i sig måste jag säga, skarvspår och endast 50 km/h tillåtet för vårt loktåg en lång bit av färden, inte riktigt de förutsättningarna man är van att jobba med. Ett solklart tecken på hur nerprioriterade vi var kom i Vänersborg, när till och med båttrafiken hade företräde framför oss.

När vi så småningom kom till Herrljunga var klockan bara en hårsmån före midnatt och det var ännu en gång tid för rundgång, eftersom loket nu åter en gång var i fel ände i förhållande till den tänkta färdriktningen.

Efter rundgång, toalettbesök och hämtning av helt egen kaffetermos med tillhörande snacks så gav vi oss iväg norrut längs med västra stambanan för att på denna väg försöka ta oss till Karlstad. Dessbättre så var detta även sista rundgången som skulle klaras av för kvällen, eftersom Laxå erbjuder triangelspår med möjlighet att ta sig till Värmland från alla håll och kanter.

Efter några tåg före och ett eller annat spontant tågmöte så kunde vi till slut rulla in på Karlstad C kl 02.29, viss skillnad mot ordinarie tiden 22.00 men ändå, det blev tåg hela vägen även om det nu var med en omväg på 15 mil eller så!

Släppte av alla trötta och slitna resenärer, plockade ihop allt och växlade undan tågsättet så fort allt annat var klart, ställde av, skickade upp väskan på kontoret och delade sedan taxi hem med kollegan från kiosken ombord. Landade till slut i sängen omkring 03.30, en aning sliten efter en lång dag! Dessbättre (?) så var reparationerna av den sönderkörda växeln inte klara tidigare än vid 05-tiden på morgonen, så allt slit var åtminstone inte i onödan!

I morgon har jag samma tur och samma tåg igen, jag hoppas dock på en aning mer strulfri tågföring med mindre omvägar och mer rättidighet…

Jaha! Det skulle bli en SÅN dag!

På papperet erbjöd denna annandag en enkel och bra jobbtur, sitta reserv 08.00 – 15.30! Det var ju bra, alldeles lagom ansträngande och alldeles lagom tidigt!

Fast så blev det ju inte riktigt.

På den positiva sidan är att jag hann få mig en kopp kaffe och åtminstone BÖRJA titta på fackets samlade hög papper! Sen ringde telefonen…

Jag hade ju redan hunnit inse att det var kontaktledningsfel mellan Kristinehamn och Degerfors efter nattens vindpustar, och börjat fundera om det inte blir att hugga in i en tågvändning eller så, i god ordning! Och visst var det så! Mot Kristinehamn med tåg 50 för att där göra rundgång, dvs flytta loket från ena änden vagnarna, till den andra, och förbereda tåget för avfärd som tåg 51 mot Oslo. Mellan Kristinehamn och Hallsberg var det alltså tänkt bussersättning.

Den planen höll säkert i dryga 10 minuter.

Sen ringde telefonen igen…

Ny plan, för nu var det även stopp mellan Arvika och Kil på grund av kontaktledningsfel, såklart..! Taxi till Arvika för att där istället utföra ursprungsplanen, dvs göra rundgång på tåg 50 och vända det till tåg 51! Finemang, plockade ihop, beställde taxi och hämtade allt och inget som kan vara bra att ha med sig, mot äventyr!

Taxiresan flöt på utan besvär, kom till Arvika bara ett lagom antal minuter innan tåget från Oslo rullade in, redan 40 minuter sent på grund av signalfel på Norska sidan gränsen. Hann inte riktigt fram till loket innan resenärerna vällde av med tusen frågor, av förståeliga skäl angående bussar och fortsatta resan.

Tog mig till slut upp på loket, ringde för upp DLC Hallsberg för att kolla läget lite, om det fanns någon hopp om trafikstart inom någon timme kanske det var onödigt att göra rundgången, utan istället kunna köra tåget en bit österut för att möta upp bussarna.

Det fanns inget hopp..!

Hoppade av, hängde av tågvärme, koppel och slangar och klättrade upp på loket igen, rullade iväg ut i riktning mot Kil körandes på vackra signaler, vilket då även innebär att man får rulla lite längre ut än absolut nödvändigt för att kunna byta spår, men det gör ju inget, eller..!?

Lagom när jag hann med att fundera på vart nästa sektion av kontaktledning börjar så fick jag svaret, genom ett ljudligt *poff* i kombination med tjut och ilsket röda lampor som blinkar i loket. För lagom när jag kom utanför signalen jag skulle vända loket vid, så var det av en händelse även ny kontaktledning, strömlös sådan.

Ungefär här började jag inse vad temat för dagen skulle bli…

Slog ett attans raskt samtal till eldriftledaren i Hallsberg och hörde om det MÖJLIGEN kunde tänka sig finnas en sektion till på kontaktledningen, så att den jag stod på kunde spänningssättas igen.

Men nej, den jag stod på, var den som var defekt..!

Föreslog att han skulle prova att slå till den lite kvickt, max 1 minut för att jag skulle hinna undan, och fick ett mycket tveksamt “Mjaaah, jag ska kolla med mina kollegor” tillbaka, föreslog att jag under tiden skulle byta hytt för att vara beredd på illa kvick återrullning om “Mjah” kunde bli ett “Ja”, och sagt och gjort!

Ringde hoppfullt upp igen efter hyttbytet och fick okej, ett försök till inkoppling, återfick spänningen och gav järnet in på spänningssatt kontaktledning igen innan någon eller något ångrade sig!

Pustade ut tämligen ordentligt och var ganska nöjd över att ha undvikit att behöva begära hjälplok, på trafikstoppad bana, med vagnar ståendes för att självdö vid plattform!

Fortsatte med min rundgång och var bara ett tiotal meter från att gå på vagnarna för ihopkoppling när telefonen ringde, igen..!

Nya order, tågsättet skulle inte gå till Oslo nu, utan invänta avgångstid för tåg 58 till kvällen, loket skall vara kvar i Stockholmsänden.

Fan.

Bara att byta hytt, ringa upp DLC Hallsberg igen och denna gången istället begära lokalt friställt över hela Arvika driftplats, då detta innebar lite mer meck, men istället behövde jag inte gå utanför, i strömlöst område, IGEN!

Nåväl, körde runt en gång till inkl en del klättrande i och ur loket för att lägga växlar, kom tillbaka dit jag började och hakade på vagnar med tryckluft, koppel och tågvärme.

Märkte att telefonen ringde igen… Ignorerade det då det var en aning fullt upp med rundgången!

Gick upp på loket, aktiverade upp i “rätt” hytt och ringde tillbaka.

Dumt!

Nya planer.

Igen!

Tåget ska VISST gå till Oslo, och loket var därmed, åter en gång, i fel ände vagnarna.

Fan.

Tillbaka ut, hänga av allt, upp på loket, köra runt, ut och kasta om växlar hit och dit, tillbaka på vagnarna från rätt håll IGEN, ut och koppla ihop, fylla på alla vagnar med luft igen, slå på tågvärme för laddning och sedan, efter en stunds avvaktan om eventuella nya order, bromsprov! Passade även på att lämna tillbaka Arvika driftplats till DLC Hallsberg och tackade för lånet, en aning utmattad.

Gick på bromsprovet själv, då ombordpersonalen hade mer än nog att göra för att få tag på bussar. Passade även på att smyga till mig en mugg kaffe eller så

Gick efter en stund ut för att kolla läget med ombordpersonalen, ännu saknades det bussar. Inte helt lätt uppgift att få tag på bussar, eller egentligen mer att få tag på busschaufförer en sådan här dag, annandag jul..! Tåget skulle ha gått 9.42 från Arvika, 10.17 kom det in, och efter många om, men, hit och dit, rullade sista bussen från Arvika 13.20!

Vid det laget hade även tåget avgått mot Oslo igen, med ny personal på både förar och ombordsidan, och jag blev ensam kvar i Arvika, eller ensam och ensam, jag i min varselväst tillsammans med två busslaster resenärer som skulle åkt tåget EGENTLIGEN, men som nu skulle åka buss vidare mot Oslo med mera.

Problemet var dock bara att bussförarna behövde få rast samt tanka innan fortsatt färd. Vilket gjorde att alla fick kliva av i Arvika, och invänta bussarna i stationshuset, i drygt 50 minuter.

Inte helt uppskattat kan vi nog sammanfatta det med?

Försökte så gott det gick hjälpa en engelsktalande resenär som var på väg mot Rygge lufthavn för att flyga till Irland via London, med Ryanair, och en väldigt sinande mängd tid inför incheckningens stängning. Till slut valde han själv att lägga ut kostnaden för taxiresan dit, varpå jag fick agera tolk mellan en strikt svensktalande taxiförare och den engelskspråkiga resenären, förhoppningsvis förmedlades vikten av hur ont om tid det var, jag lär nog aldrig få veta om han hann med sitt flyg eller ej, FR1395 avgick i vart fall 17.10 mot London Stansted från Rygge, mot ordinarie 17.25..!

En stund senare dök det upp två bussar till, med än fler resenärer mot Oslo/Norge i övrigt tillsammans med personalen som skulle haft tåget! Äntligen någon mer i uniform! Dessa bussar skulle dock minsann inte köra vidare in mot Norge, absolut inte! De skulle åter till Örebro, varpå alla fick stiga av och samlas ihop med de som redan var i Arvika och väntade.

Här hade det då kanske varit smidigt av bussförarna att åka iväg och ställa sig lite mindre synligt. Men nej. Istället stod de vid parkeringen intill Arvika station, och stod i godan ro utanför sina bussar och rökte i godan ro, allt medan vi försökte få in så många som möjligt i de två bussarna som nu återvänt efter rast och ro, inte helt smidigt kan tyckas..!

Dessa två bussar kom dock iväg till slut, och gick direkt mot Oslo. Fler bussar var på väg sades det, och en ny väntan inleddes! Många samtal fram och tillbaka senare mellan ombordpersonalen och trafikledningen så började jag allt mer känna att jag gjort vad jag kunnat i Arvika denna dag, så till slut gav jag upp, önskade de lycka till med fortsatta eftermiddagen och tog mig en taxi åter till Karlstad!

Dessutom kom jag nästan hem i tid också, 15.30 skulle jag ha slutat, c:a 15.50 var jag klar på kontoret! En aning mer trött än vad jag hade hoppats på. Och frusen. Och stel i nacke/rygg.

Men, nu har jag tinat upp i vart fall, tack vare en skvätt glögg vid hemkomsten. I morgon väntar ny arbetsdag och nya äventyr! Mot Stockholm är tanken, och jag hoppas att det inte blåser fullt lika mycket nu inatt..!

Gott nytt järnvägsår!

Okej, okej, jag såg den rubriken som en Facebook-status, men jag lånar den bara en stund!

Idag är det alltså nyår i järnvägens bisarra värld, nämligen starten av T12, tågplan 2012 vilket bland annat innehåller all information om vilka tåg som skall köras, och hur de skall köras under ett år framöver. Detta skifte sker genom hela (?) europa just denna andra söndag i december och brukar alltid innehålla sina egna små egenheter.

Jag har kikat lite på “våra” tåg här i Karlstad under morgonen, och det ser rätt lovande ut. Tiderna är en aning justerade och tycks utlova lite mer marginaler, åtminstone i teorin. Den hysteriskt snålt planerade anslutningen vi haft på morgonen mellan vårt ankommande tåg 621 och mot Oslo avgående tåg 8907 tycks ha ökat från 7 minuter till 11 minuter (15 minuter teoretiskt), vilket är en klar förbättring!

En annan nyhet med T12 är att Oslo-tågen helt slutar göra uppehåll överallt, dvs Vingåker, Flen, Gnesta och Flemingsberg, vilket ger dryga 20 minuter kortare arbetstid och restid för den delen, vilket ger mer rast-marginal i Hagalund innan turen fortsätter med ett Uppsala-varv, mycket bra! Utöver detta tycks det även finnas ett antal uppehåll med lite extra marginal, kopplat med annonserade avgångstider vilket gör att man kan avgå tidigare än körplanen dikterar, och därmed få extra marginal till nästa uppehåll. Tokbra för att kunna köra ikapp mindre förseningar innan de blir stora!

Vi får väl se hur det hela utvecklar sig, men jag tycker mig se viss förbättring i planeringen för åtminstone “våra” tåg här i Karlstad, det ska bli intressant att se hur det blir i verkligheten!

För min del börjar körningen med T12 till eftermiddagen på ett lagom omständligt vis, ta emot tåg 633 i Karlstad, göra rundgång och bromsprov, köra tåg 640 till Stockholm, därefter sitta kvar på tåget i väntan på avbytande personal som kör tågsättet vidare i tåg 686 till Falun. När väl avbytet är på plats fortsätter jag med passresa ut till Hagalund där det blir övernattning.

I morgon väntar då tåg 621 med sin nya körplan, och det ska bli ruskigt intressant att se hur den fungerar i verkligheten!

En sådan där vecka…

Ibland har man bara sådana där perioder i sitt liv när inget verkar gå ens väg, det har alla.

Förra veckan var i vart fall en sådan period för min del, okej, kanske inte helt och hållet, två strulfria dagar fick jag faktiskt njuta av, väldigt välförtjänta sådana också!

Från söndagen den 24 juli och fram till och med torsdagen den 28 juli skrapade jag ihop över 400 förseningsminuter, utspridet över tre små dagar.

Söndagen, 24/7 2011, tåg 10371/376

Denna dag verkade ju så lättarbetad och bra, tur & retur till Trollhättan med en liten lagom skvätt rast mellan tågen, i teorin.

I praktiken gick det toppen, ända fram tills vi rullade ut från Kil och genom en kortare spänningslös sektion på kontaktledningen där, varpå spänningen inte återkom där den skulle göra det. Fan!

Bara att börja bromsa in lite i enlighet med reglerna och börja ringa, telefonen kopplade mig givetvis inte till rätt driftledningscentral, Göteborg, som den skulle, utan till Hallsberg. Där kunde dock eldriftledaren se hur hans kollega i Göteborg försökte sektionera bort olika delar för att försöka lokalisera felet, varpå spänningen kom och gick ett antal gånger innan det åter blev stabilt igen.

Kontaktledningsfel av något slag mellan Edsvalla och Grums löd diagnosen, oklart hur lång tid det skulle ta innan en prognos kunde lämnas, felsökarna befann sig i Säffle och deras elarbetsfordon i Kil. Fan igen.

Beslutade mig för att fortsätta rulla in på Edsvalla driftplats i vart fall, för att försöka mig på att göra rundgång med loket och få det i rätt ände för att kunna rulla tillbaka till Kil, istället för att försöka backa hela vägen tillbaka med ombordpersonalen som signalgivare. Väl framme i Edsvalla var det bara att bege sig ut på makadampromenad för att undersöka hur kontaktledningen var upphängd framöver, om det skulle gå att göra rundgång utan att hamna på spänningslöst område med loket, och jodå, det skulle gå!

Knata tillbaka till tågsättet och hänga av loket från vagnarna, köra runt och koppla på det hela igen, nytt bromsprov och sedan anmäla att vi var klara att gå tillbaka mot Kil. Här tog det dock tid, i järnvägens värld kan det ibland ta en ohygglig tid att få reda på hur färden tillbaka skall ske, och efter många om och men och hit o dit kunde vi återvända på det tågnummer som mötande tåg i Edsvalla hade, men som i sin tur stod kvar i Grums.

Väl tillbaka i Kil blev det att invänta bussar för transport till Grums där ett annat tågsätt då alltså stod och väntade, bussarna kom förhållandevis fort och färden mot Trollhättan kunde upptas drygt två timmar efter ordinarie tidtabell.

Balanserandes på minimalaste möjliga mängd kontaktledningsspänning tog vi oss till slut till Trollhättan, där en annan förare stod och väntade på tåget som skulle komma efter oss, och som hade tid att göra rundgång och bromsprov istället för mig, så att jag fick möjlighet att ta min rast utan att det drabbade vändande tåg särskilt mycket.

Rullade trots detta från Trollhättan dryga timmen sent, och därifrån rullade det på hyffsat fram tills Säffle, då jag ringde och hörde mig för om kontaktledningsfelet igen, fortfarande inte klart, behövdes dryga 30-40 minuter till innan trafiken kunde släppas på igen. Valde därför att stanna till vid den lilla pendlingsplattformen i Värmlands bro för att ha möjlighet att hålla dörrarna öppna under väntetiden, samt bättra på möjligheterna till en städad evakuering om kontaktledningsfelet skulle kvarstå.

Kom iväg så småningom och landade i Karlstad drygt 1,5 timme efter tidtabell, en lång dag avklarad!

Tisdag, 26/7 2011, tåg 634/647

En liten tur till Stockholm piggar väl alltid upp? Typ…

Från Karlstad och ända fram tills strax efter Flen rullade det på alldeles ypperligt bra, här tog dock turen slut. Ett tidigare tåg mot Karlstad hade nämligen havererat och hade påbörjat sin evakuering strax innan vi skulle ha rullat förbi, prognosen låg dryga 40 minuter framåt i tiden. Jaja, inte mycket att göra åt, bromsade ner, stannade så tjusigt vid min röda signal och ropade om hur verkligheten låg till, passade även på att göra en allmän inbjudan för de som var intresserade att få komma och titta in i förarhytten samt passa på att ställa frågor, för att fördriva tiden.

Hade en del besök där av såväl stora som små, alla lika lyckliga över möjligheten att få se hur min arbetsplats ser ut. Tiden som prognosen sa både kom och gick under tiden, men alltjämt elakt rött i signalen framför.

Först dryga timmen efter att vi stannat kunde färden mot Stockholm återupptas som första tåg i kön från vårt håll, medan mängder av tåg väntade i motsatt riktning på att kunna ta sig förbi haveristen.

Denna försening gjorde dock att den delen av mitt arbetspass som bestod av att köra tåget från Stockholm C till Karlberg för att där vända och åka till Norra bantorget för catering uteblev, istället snabbvände tåget direkt på Stockholm C, och min rast drabbades inte av nämnvärd försening.

För hemresan skulle jag få mitt tågsätt nerkört av en annan förare från Hagalund, så strax efter 19 började jag gå ner mot plattformarna, varpå ombordpersonalen ringde och meddelade att vistelsen i Stockholm skulle bli längre än tänkt, loket hade drabbats av lokskada vid Norra bantorget, och det arbetades febrilt på andra lösningar.

En stund senare ringde det igen, och denna gången var det fordonsledningen som bad mig hoppa i en taxi och åka till Hagalund för att där hämta ett nytt lok. Sagt och gjort, iväg på en gång och ut till spår B17 utanför lokverkstaden där loket befann sig, helt enligt uppgift. Klargöra lite raskt och sedan rulla ner mot Norra Bantorget för att hämta mina vagnar som nu stod ensamma där. Nytt bromsprov fick det också bli innan färden hem till Karlstad kunde påbörjas.

Väl på rull så flöt det på alldeles utmärkt, men förseningen om 1,5 timme skedde det inga större förändringar med, den låg envist kvar hela vägen hem.

Torsdag, 28/7, tåg 634/647

Ny dag, nytt försök på Stockholm, detta skulle väl ändå gå bättre, eller..?

Inte då, ett retligt dörrfel försenade oss med dryga 12 minuter redan i starten från Karlstad, en av dörrarna i vagn 5 ville inte stänga ordentligt och fick stängas av för att färden skulle kunna påbörjas.

Ett retligt tågmöte strax därefter tog förseningen ytterligare några minuter vidare innan möjligheten att försöka köra ikapp kom. Sakta men säkert minskade förseningen på vägen mot Stockholm, fram tills Gnesta där SLs pendeltåg fick gå ut strax före oss. Jaja, de försvinner ju i Järna så det är ingen totalkatastrof!

Men lagom till att pendeltåget försvann ur vår väg så fick vi istället en loktransport med ännu lägre topphastighet i vår väg, yey, hålla 120 km/h istället för 200 km/h, sådan lycka.

Förseningen till Stockholm blev alltjämt på runt 20 minuter väl framme, och idag fick jag i vart fall åka och vända tåget i Karlberg enligt plan.

Denna dagen kom dock tåget levererat åt mig inte bara i tid, utan rent av strax före, lovande! Ett retligt mindre ATC-fel släckte min ATC-panel för de inledande 4 kilometrarna vilket begränsade hastighet och framfart en aning, men vafan, det rullar ju i vilket fall!?

Strax före Södertälje var det dock slut på det roliga när min ombordpersonal ringer fram och meddelar att vi troligen har s.k. slag i hjul på första vagnen, som behöver kontrolleras snarast. Snabbt samtal till driftledningscentralen i Stockholm för att säkerställa att vi hamnar på spår 8, som inte har något intilliggande spår utan möjliggör felsökning i godan ro utan andra tåg på alltför nära avstånd.

Bara att ta på sig varselväst och ge sig ut och kravla sig fram mellan vagn och plattform i försök att se något på hjulen bland allt annat som finns i boggien. Blev att rulla fram i små omgångar för att sedan fortsätta felsökandet för att se att inget missas. Hjulen var dock så runda och fina på den boggie som misstänktes, och färden kunde så småningom fortsätta, med undertecknad skitig och svettig utan dess like, tur man sitter själv i loket. Den misstänkta hjulskadan då? Troligen någon form av beläggning på hjulen som bromsades bort in i Södertälje, för efter avgången där var det betydligt bättre enligt uppgift.

Väl framme i Katrineholm grinade oturen mot oss igen, och denna gången fick ombordpersonalen ut och springa när två dörrar på varsin vagn i varsin ände tåget bestämde sig för att trilskas och inte gå igen på signal. När vi väl kom på rull så skrämdes den bakersta vagnen i färdrikningen ännu en gång med att hävda att dörrarna var öppna en kort stund, utan att de faktiskt var det.

På plats i Hallsberg blev det ytterligare tid för mer felsökning av dessa dörrar, för att åtminstone se till att de är ordentligt låsta inför den fortsatt färden mot Karlstad.

Några tågmöten senare rullade vi till slut in i Karlstad, dryga 40 minuter efter tidtabell, och färden som började så bra…

Ordbajsandet nästan klart..!

Till dessa dagar har det även bjudits på två helt felfria dagar på sträckan mellan Karlstad – Trollhättan, vilket var tacksamt, samt även en ledig helg med en hälsosam dos motorsport på TVn, som gav lite återhämtning!

Idag bjuder det dock på en favorit i repris, tåg 634 och tåg 647, förhoppningsvis betydligt lugnare och snällare än förra veckans försök..!

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

För att inte överdriva alltför mycket då…

Gårdagen bjöd på en liten sväng till Stockholm för övernattning på ljuva Lunden, med en lagom mix av roligheter, först ta över tåg 54 från Oslo, köra det till Stockholm, vidare ut till Hagalund, ta mig tillbaka till Stockholm C för att köra ett varv på Uppsala-pendeln, för att sedan avsluta med att ta över ett tåg från Göteborg och köra det ut till Hagalund innan nattning.

Det var tanken i vart fall, jag har nog fortfarande inte lyckats ha den turen helt som den ska vara.

Eftersom det var en liten lätt kontaktledningsrivning mellan Degerfors och Kristinehamn i helgen som var, så ersatte bussar trafiken på denna lilla snutt, vilket gjorde att jag först körde tåg 54 från Karlstad till Kristinehamn, för att sedan åka buss till Degerfors där tanken var att ett annat tågsätt skulle finnas åt mig.

Dock sket detta sig en snutt om vi så säger, vändande tågsätt hade med sig en diskret försening om 2 timmar eller så innan de kom fram till Degerfors, vilket gjorde att resenärerna samt ombordpersonalen från tåg 54 vackert fick fortsätta med bussarna till Hallsberg för vidare transport mot Stockholm. Jag istället fick mig en bit fika på stationen i Degerfors tillsammans med stationskatten Sigge som huserar där.

Dessbättre hade min personalledning redan tidigt insett att det här med att åka Uppsala, det var ju bara att glömma, och vips var den biten på turen borta, så ledsen jag blev, typ, nästan…

Till slut dök i vart fall tåg 53 upp i Degerfors, en snabb rundgång, lite nytt bromsprov och sen iväg med ett tomt tåg 54 till Hallsberg där lite ny ombordpersonal väntade på mig, även ett tiotal resenärer hade även hittat ut, sannolikt inte tänkt sig resa med oss, men eftersom efterföljande tåg från Karlstad också var sent så passade dom väl på helt enkelt.

I sakta mak gick det sedan mot Stockholm, hastigheten begränsad till 120 km/h eftersom en vagn hade avstängd broms och till slut dök vi upp där drygt 2 timmar och 50 minuter efter ordinarie tidtabell. Tågpersonalen tömde tåget medan jag gjorde en utflykt upp till Gooh! för att handla lite kvällsmat.

Vidare till Norra Bantorget och E-gruppen för att tömma kioskvagnen på varor, och där blev det ytterligare väntan eftersom cateringtruckarna hade fullt upp mest överallt. Till slut kom vi i vart fall fram till Hagalund, nära 4 timmar efter ordinarie tid, loket hängdes av och jag puttrade in med det till lokstallet, ganska perfekt eftersom det är nästan så nära man kan komma mitt slutmål Lunden, yey för latmaskar!

Eftersom Göteborgståget jag skulle tagit från Stockholm C upp till Hagalund var inställt, så var då här min dag över, perfekt i tid för att värma på nyss inköpta kvällsmaten, och sedan bara ta det lugnt och fint tills tröttheten infann sig.

Dagen idag har endast bjudit på en hemresa från Stockholm, lite mer lagom 9 minuter efter tidtabellen till Karlstad tack vare ruskig halka hela vägen, måste fan regnat olja i natt…

Största lättnaden för idag var väl att ha passerat Stockholm Södra bara 5 minuter innan en olycka av den sämre sorten skedde, vilket innebar kraftiga störningar, ruskigt!

Nu är det snart filmdags här i soffan, efter ett uppfriskande bad på kvällskvisten!

I morgon? Då är vi ruskigt lediga!

En touch av nostalgi

Menyn för dagen bestod av reservtur, 05.30 – 13.00, passade mig alldeles utmärkt eftersom lavinfaran i facket var tämligen hög, nästan risktillägg för de som skulle skåpa fler saker på senare tid…

Njöt lite av att bo tämligen nära jobbet och steg upp först 05.00, endast mindre nödvändigare uppfräschning, på med kläder och iväg, något som låter lättare än vad det var, den tidigare isen hade nu fått ett bedrägligt lager pudersnö ovanpå, vilket som vi alla vet gör en promenad tämligen spännande.

Men, fram kom jag, fackets innehåll tömdes ut på ett lämpligt bord varpå plockande och läsande började, en kopp kaffe och två koppar te senare var det mesta i ordning, endast det lilla diskreta JTF-ändringstrycket återstår eftersom min JTF råkade vara hemma just för stunden.

Orutinerat nog började jag känna mig nöjd över att endast jobba till kl 13 för att sedan njuta av en tre dagar lång helg, dumt misstag, rent av nybörjarlikt! Fler var det nämligen som utövat Bambi på hal is imitationer under morgonen, och ett personalplanerarhuvud dyker upp i fikarummet med ett litet ord, “Panik!”.

Visade sig att en av mina kära kollegor inte fullt lyckats hålla sig upprät på isbanan utanför, och hade nu en tjusig bula ovanpå handen att visa upp. Såg lite “ajje” ut faktiskt!

Nåja, tack vare att vår “jourtur” är en “reservtur” innebar det att jag inte kunde ta hela hennes tur, det gillar vi! Istället blev det att lite hastigt hämta ut papper och bege sig ner till Karlstad C för att byta av ett tåg som ankommit från Örebro för fortsatt färd mot Trollhättan. Väl framme i Trollhättan väntade sedan rundgång och passresa åter med vändande tåg, åter i Karlstad till kl 14.00, endast en timme senare än ursprungsplanen!

Resan ner till Trollhättan skulle dessutom ske med ett lok av modell äldre – Rc3, dock något modernare upprustat än vissa andra, dessbättre. Flöt på riktigt bra gjorde det också, snömängder till trots!

När vi stannade till för uppehåll i Kil blev det även dags för något tämligen ovanligt, nämligen en uthalkande livs levande tågklarerare med ny tågorder för mitt tåg där ett exemplar var till mig, och ett skulle kvitteras och återlämnas för arkivering. Detta är något som jag är osäker på om jag någonsin varit med om tidigare, högst en eller på sin höjd två gånger. Det normala är att man via telefoninstruktioner får fylla i en blankett med dessa uppgifter, då de allra flesta livs levande (?) tågklarerare sitter i stora driftledningscentraler på konstiga orter som t.ex. Hallsberg!

En sund dos nostalgi över att framföra klassiskt lok-och-vagn-tåg med uppehåll i högst lokalt bevakade Kil som dessutom helt saknar ATC-övervakning och där en ny tågorder tas emot och får kvitteras, nästan så att världen blev lite svart-vit där ett tag, åtminstone ganska vit!

Farfar i Rc-lok

Farfar Arvid i Rc-lok på Stockholm C okänt årtal, även fotograf okänd.

Resten av resan flöt på så smärtfritt så, vad jag minns var alla uppehållen snygga och prydliga trots min inte alltför stora vana med den lite egensinniga bromsventilen som finns på de äldre loken. Dessutom i tid eller något före till största delen!

Väl framme i Trollhättan väntade en snutt rundgång bland blötsnö och slask, och även mina annars så bra handskar var fullständigt genomdränkta efteråt, dessutom kändes inte karriärvalet fullt så glamouröst just när smältvatten från blötsnön droppar ner i nacken när man kryper runt mellan vagn och lok, men jag trivs så väl ändå.

Hemresan blev i stilla god ro som passåkande i tjänstekupén, där det även inköptes en smarrig pastasallad till lunch och kaffetermosen fanns på lagom långt avstånd, gott sällskap i form av go Göteborgspersonal gjorde även resan riktigt trevlig, och rättidig med för den delen!

Och ja, många konstiga tekniska tågtermer, som jag dock inte orkar förklara nämnvärt just nu, någon är tämligen trötter och stavar dessutom som en kratta lite här och var, ni får ha överseende med detta, för nu ska jag snart sova!

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén