ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: risker

När media spekulerar…

För de som minns så skedde ju en rätt intressant vurpa i april det här året, när Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg var på besök och flyttade en stoppbock samt i och med detta förlängde spår 20 på Karlstad C.

Detta är ju något som lokalpressen har bevakat förhållandevis väl dels då, vid den aktuella händelsen samt nu, när Trafikverkets utredning blivit klar. En utredning jag hemskt gärna skulle vilja ta del utav för övrigt.

Som en del av alla artiklar kunde vi i fredags eftermiddag läsa om hur spåren är en säkerhetsrisk. Ja, det är rubriken. Säkerhetsrisken för att det i snitt vart annat år skett olyckor där stoppbock eller fordon ådragit sig skador. Antal allvarliga personskador är noll för övrigt.

Bara som ren jämförelse, skulle det vara intressant att ta del utav antalet trafikolyckor som skett i centrala Karlstad under samma tidsperiod, tio år, och jämföra lite snabbt. Jag har en spontan känsla att säkerhetsrisken i spår 20 och spår 21 på Karlstad C är ganska så extremt liten jämfört med de riskerna man utsätter sig för som gångtrafikant, cyklist (motor eller ej) samt bilist i centrala Karlstad.

Det är absolut sant att järnvägsdrift innebär vissa risker och att när olyckor sker, är det oerhörda krafter i omlopp. Att så som lokalpressen gör, överdriva dessa risker, när det är så oerhört mycket farligare att vistas i vägtrafiken, det är bara pinsamt på alla tänkbara sätt och vis.

För övrigt, som liten sidonotis, så kan det väl vara värt att nämna att utav de fem händelser under tio år som media hänvisar till, så är tre utav dem så pass lindriga att det handlar om mindre materiella skador på stoppbock, stopplykta och fordon som förvisso kostar en hel del att reparera på grund utav att det är järnväg, men ändå är så lindriga att det med nöd och näppe går att nämna.

Händelsen där de beskriver hur föraren utav tåget smet, den är än mer pinsam, eftersom inblandad förare (inte jag) med absolut största säkerhet inte ens noterade att stoppbocken blivit nuddad.

Händelsen i april var i allra högsta grad allvarlig, både sett till faktiska konsekvenser som potentiella, men spår 20 och spår 21 på Karlstad C är på inget sett någon säkerhetsrisk värd att nämna, varken igår, idag eller imorgon.

Däremot får man gärna påbörja en ombyggnad utav Karlstad C, men det är för trafikens skull, att det desperat behövs genomgående spår med plattform. Inget annat.

Transportstyrelsen går på hårt

Först ut att stryka med var TX Logistik för några månader sedan. Nu har turen kommit till Skandinaviska Jernbanor som enligt Transportstyrelsens pressmeddelande drabbas av indraget tillstånd från och med 5 juli, d.v.s. om mindre än en vecka från idag.

Bakgrunden till detta är enligt pressmeddelandet återkommande brister i säkerhetsstyrningen och företagets förmåga att identifiera och hantera de riskerna som den egna verksamheten ger upphov till.

I samband med att Skandinaviska Jernbanor ansökte om förnyelse av sina tillstånd gjorde Transportstyrelsen i början av juni i år ytterligare en tillsyn. Även vid den senaste tillsynen har ett antal allvarliga brister i säkerhetsstyrningssystemet kunnat konstateras, till stor del samma brister som vid tidigare tillsyner.

– Transportstyrelsen, 2016-06-29

Ett tämligen allvarligt påstående som med all säkerhet har en hel del bakom sig. Mitt öga till Transportstyrelsen är definitivt inte det bästa efter deras införande utav avgift för lokförarbeviset, en plastlapp vi tvingas bära med oss vid tjänstgöring som är så värdelöst att det inte ens duger som giltig legitimation, men trots det så får man inse att detta är på allra högsta grad allvarligt och för branschen som helhet, ändå positivt.

Personligen hör jag till den märkliga kategorin järnvägare som faktiskt anser att konkurrens på järnvägstransporter är till godo överlag, men då skall det ske på samma grunder. Därför ser jag det även som positivt att Transportstyrelsen slår hårt och skoningslöst mot de företag som inte klarar av att kunna upprätthålla och jobba för branschgemensamt trafiksäkerhetstänkande.

Jag har en spontan känsla av att det lär bli ett himla liv kring detta beslut, lika så kring mitt inlägg, för det har det en tendens att alltid bli så fort jag uttalar mig på något sätt avvikande från normen som finns på många ställen inom järnvägen.

Det skall bli högst intressant att följa det här ärendet och framförallt, se om de blå tågen fortsätter att rulla efter den 5 juli eller ej…

Veckans cancerlarm!

Så var det dags igen, lite rubriker om att “för mycket kött bakom många fall av cancer” utan att det riktigt presenteras något av värde i själva artikeln. Läser man vidare, efter rubriken i sig hittar man väldigt ospecificerade uppgifter om att “rött kött” skulle ligga bakom ett ökat antal fall av cancer, “rött kött” och charkuteriprodukter då!

Lite längre ner finner man annat intressant, som inte direkt gör att man får ökat förtroende för artikelns slutsatser, eller vad sägs om följande citat?

Här ligger studiernas begränsning. Forskarna har ingen möjlighet att finkalibrera svaren. De kan till exempel inte skilja ut om personerna har ätit viltkött eller korvar med olika lång hållbarhet.

Så man vet alltså inte riktigt vad för typ av kött som orsakar det hela, om det är produkter som är späckade av tillsatser eller ej?

Inte heller produceras några specifika siffror, så att man själv kan sätta det i relation med något, bara ett löst definierat “ökad risk” används för att beskriva det hela. Hur många minns exempelvis inte larmen om chips som kom för ett antal år sedan, där tidningsrubrikerna beskrev det som om man mer eller mindre skulle avlida veckan efter man mufflat i sig en påse chips utan skuldkänslor.

Nu var det ju inte riktigt så, men sanning och rimlighet säljer väl inga tidningar..?

Kan vi inte bara enas om att det är tämligen farligt att leva, att man kan få cancer av det mesta och att det är tröttsamt med människor som endast kommer att läsa rubriken och sedan skapa sina egna förutfattade meningar av det..?

När kommer det första dödsfallet..?

Rubrikerna känns igen alltför väl, “Arga pendlare flydde på bron” och “Pendeltåg fast på Årstabron“, denna gången alltså SL och dess resenärer som hamnar i en klart oönskad situation sittandes på ett trasigt tåg, drabbat av ospecificerat “bromsfel” som uppenbarligen inte heller gick att få ordning på direkt på plats.

Det naturliga när man får ett fordonsrelaterat fel är givetvis att felsöka, de allra flesta fel som inträffar i drift går att återställa och få ordning på, åtminstone så att man kan ta sig till närmaste plattform. Under mina drygt 3 år som lokförare, inklusive tiden som elev har det hittills endast inträffat vid ett tillfälle att tåget inte kunde ta sig vidare utan assistans av verkstadspersonal, med just bromsfel som inträffade i djupaste vinterväder.

Enligt uppgift inträffade stoppet vid 8.40-tiden, strax efter 9.00 hade man beslutat om att evakuera tåget, en rimlig tid för att ge felsökningen en chans utan att dra ut på det hela alltför länge, något man inte gärna gör i situationer som dessa där väldigt många människor trängs på förhållandevis liten yta.

Dessvärre verkar dock vissa individer inte kunna invänta en evakuering av tåget i ordnade former, med avspärrad trafik på närmast intilliggande spår exempelvis, utan dessa har istället tagit saken i egna händer och nödöppnat dörrar för att ta sig vidare på eget bevåg.

Detta är ett oerhört farligt händelseförlopp, dels för att det tar bort fokus och tid från att ordna med en säker evakuering av tåget, men främst för att risken för personskador och i värsta fall, dödsfall är oerhört stor när trafiken fortsatt pågår på spåren intill. Största tillåtna hastighet vid den aktuella platsen är t.ex. 120 km/h med nedsättning till 100 km/h följt av 80 km/h på andra sidan Årstabron i riktning mot Stockholm C.

Även om den/de första personerna som spontanevakuerar må se sig själv som försiktiga med uppsikt i båda riktningar innan de korsar eventuell farlig punkt, så finns det alltid andra personer som följer, som inte tar samma tillförsikt, uppmuntrade av andras till synes problemfria vandring från platsen, och det är då olyckor inträffar.

Givetvis skall en evakuering i ett såpass utsatt läge påbörjas omgående, men det kan trots allt inte ske omedelbart om det skall ske under ordnade former. Dels skall dessa resenärer kunna ta sig bort från platsen, helst med hjälp av ett nytt, ersättande tågsätt om inte evakueringen kan ske i direkt närhet till plattform. Att få fram ett nytt tågsätt är dessutom inget du gör i en handvändning, du kan knappast be efterföljande tåg tömma sina resenärer på plattformen, för att få plats med de som skall evakueras, och det finns begränsad plats ombord hur man än vrider och vänder på situationen.

Att omedelbart stoppa trafiken annat än om absolut nödvändigt är inte heller särskilt lämpligt, vid den tiden är många tusentals människor på väg in mot Stockholm C med såväl fjärr-, regional- som pendeltåg och ett omedelbart stopp kommer att drabba långt fler än de som sitter på det ursprungligt drabbade tåget. Även om en halvtimma i sammanhanget må vara en lång stund för de ombord, som även de har tider att passa, är ändå ett mindre illa alternativ eftersom det ger åtminstone en chans att utarbeta en plan B för övrig trafik omkring problemet.

Standardfrågan i det här läget brukar vara, “Men om det brinner ombord då, skall man vänta då också!?”, och givetvis nej, men då talar vi om en helt annan variant av evakuering, och vid ett sådant tillfälle handlar det om helt andra prioriteringar.

Vid en planerad evakuering tar man alla nödvändiga steg för att undvika personskador och för att underlätta överflyttningen till ny transport på enklaste möjliga vis.

Är det istället frågan om en akut evakuering där det föreligger mycket stor fara för personskador och/eller dödsfall kommer givetvis trafiken att stoppas omedelbart, dessutom kommer vikt läggas på att på kortast möjliga tid utrymma tåget även om det kan medföra i sammanhanget lättare personskador  som stukade/brutna ben och liknande, då detta är ett mindre illa alternativ. Men det borde i stort sett vem som helst kunna hålla med i, att det vore onödigt att riskera lättare personskador som alternativ för att vänta en halvtimme extra för en mer ordnad evakuering?

Dessbättre gick det även den här gången bra, sannolikt tack vare att personalen var med på noterna och kunde få trafiken akut stoppad på intilliggande spår, innan en olycka inträffade. Men att inga personer skadades eller omkom eller skadades vid spontanevakueringen får inte ses som annat än tur, och man kan inte förlita sig på tur i tid och evighet, förr eller senare tar den slut.

Det märks ändå en mycket oroväckande trend i allt mindre tålamod ombord, till stor del orsakat av en orimligt stor mängd strul och besvär vid liknande situationer absolut, men lika fullt oroväckande. När människor slutar respektera att omvärlden är farlig om den hanteras på fel sätt så riskerar vi att få oerhört svåra konsekvenser, nästa gång kan oturen vara framme och ett flertal personer blir påkörda, skadade, i värsta fall dödade, allt i stressens namn.

Tid och information om vad som pågår, vad som komma skall och vad som görs åt situationen är av oerhörd vikt vid sådana här händelser, det är lätt att låta tiden rymma under tiden man felsöker, något man verkligen inte har råd med egentligen. I många fall är det bättre att på ett tidigt stadium erkänna nederlag och fokusera på den mer akuta situationen med många människor, stressade och hårt prövade, i ett litet utrymme, och att ordna alternativ transport samt informera om allt som händer.

Allt detta är lättare sagt än gjort, men om trenden fortsätter så kommer risken öka för att nästa omgång tidningsrubriker är betydligt mörkare och än mer oönskade!

Tåg är oerhört säkra för de resande ombord, men järnvägen som miljö är istället en oerhört farlig och förrädisk plats om den inte respekteras.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén