ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: Rc6 Sida 2 av 3

Ankomst – dag 207/365

Ankomst

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/125 sek vid f/8,0

Tåg 50 har just ankommit till Stockholm C vid 13:15-tiden och sakta men säkert börjar resenärerna att lämna tåget för vidare äventyr.

Väntan – dag 56/365

Väntan

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 1250, 1/60 sek vid f/2,8

I mitt jobb inkluderas en hel del väntan, allra helst väntan mellan tågen, som vid tillfället då bilden ovan togs, då jag väntade på att få rulla iväg från Stockholm C mot Uppsala med mitt 9 vagnar långa loktåg. Dagen bjöd alltså på ett varv Uppsala-pendel, vilket är sådär lagom underhållande för en sådan som mig som inte direkt uppskattar pendelkörning. Men, det ingår i turen så det är väl bara att le och se glad ut?

Åter på förarplats

Efter drygt 1,5 vecka med andra aktiviteter, d.v.s. ledighet och utbildning så var det idag dags att ta plats i förarhytten igen, en tur & retur till Göteborg stod på menyn för dagen och det i sällskap av ett stycke Regina och en Rc6!

X52E 9079 i Karlstad Dagen inleddes med att köra ner tåg 355 till Göteborg med denna X52E 9079, en ung dam som skötte sig mycket exemplariskt längs med färden. På grund av stök tidigare under dagen blev det även en möjlighet att ge sträckan Trollhättan – Göteborg ett nytt försök gällande kortaste möjliga tid. Enligt officiella tidsnoteringar tog det idag 26 minuter, från 09:39 till 10:05 att köra sträckan, även om jag envist kommer hävda att det faktiskt tog 25 minuter eftersom klockan var 10:04.xx när vi stannade strax före stoppbocken på Göteborg C.

Väl framme vankades det rast i timmarna tre, en rast som spenderades med mycket gott sällskap och en god sallad från salladsbaren nr 1, Paprika! Med rätt sällskap kan verkligen tiden flyga hur fort som helst fram och så även idag. Därmed tog jag plats i min Rc6 1344 med tillhörande 4 vagnar och begav mig norrut, hem mot Karlstad.

Rc6 1344 i Mellerud

Tydligen var det en väldigt god körplan på just det här tåget, för när vi ankommit Mellerud så var vi visst hela 8 minuter före tiden. Kanske inte helt optimalt som så men en lagom lång paus för att i lugn och ro hämta kaffe och knäppa lite kort i solskenet.

X52E 9079 i ÅmålVid nästa uppehåll, Åmål, så var det dags att möta den Regina jag själv hade tidigare på dagen. Den hade då hunnit med att åka tillbaka till Karlstad och nära nog halvvägs ner till Göteborg igen.

I övrigt kan jag knappast säga att något direkt anmärkningsvärt hände under turen, mer än att solen faktiskt sken över Göteborg, tro det eller ej! Såväl resan ner som upp var i rätt tid eller tidig, precis som sig bör.

I morgon vankas det en tur till hufvudstaden istället, X55 i båda riktningar enligt planen, man kan knappast klaga! Skönt är det dock att sitta på rätt plats igen, utbildning i all ära, men det här med att jobba på riktigt är då inte alls dumt!

 

Svårt att klaga

Normalt sett såhär års förekommer ett visst uns av bitterhet i denna man, en bitterhet som har med snö, is, kyla och sådant elände att göra. Jag gillar inte längre varken vinter eller snö, till stor del på grund av tidigare års besvär på jobbet under den här säsongen.

Däremot är det ruskigt svårt att klaga när man får en lagom kall dag med strålande varm sol och ett gnistrande vitt snötäcke som bara ligger där det ligger. Igår var det faktiskt en sådan dag, åtminstone till att börja med vilket räckte rätt väl för att bli på en aning bättre humör!

Visserligen var det ett sedvanligt slit för att göra rundgång på ankommande tågsätt, innan allt var fritt från snö och is. Men med detta väl avklarat blev det en helt annan sak, en viss njutning uppstod när solens varma strålar tog sig genom fönsterrutan och man så smått började tina upp igen.

Tåg 363 i väntan på tågmöte i Edsvalla

På färden söderut vankades det sedan ett tågmöte i Edsvalla där än mer chans gavs för att njuta av riktigt vackert vinterväder. Eftersom mötande tåg dessutom var ett antal minuter sent så kunde inte ens jag motstå frestelsen av att klättra ner ur tåget för att ta lite bilder, muppvarning visserligen men då får det väl vara så helt enkelt!

Den här tiden på året, när solen faktiskt skiner, så bjuds det ju på riktigt trevliga fotomöjligheter, något som jag tyvärr inte riktigt nyttjat så väl som man borde gjort, ljuset är ju nämligen helt underbart bra!

Tyvärr varade inte solskenet nämnvärt länge utan strax söder om Grums kom det gråa eländet till moln åter, med vissa spontana glimtar av solen längre ner i landet. Men den lilla stund där man faktiskt kunde avnjuta vintersolen iförd solglasögon, den var guld värd utan tvekan!

En liten omväg

Igår var det tågkörardag igen, en inte alltför vanlig dag på senare tid, allra helst inte på linjen mot Göteborg som jag inte besökt på en månad eller sådär! Detta råkar ju även vara en rätt trivsam liten sträcka att köra på, tämligen avslappnat och bra med en ordentlig rast i Göteborg innan man spakar hemåt igen.

Färden ner till Göteborg flöt på alldeles utmärkt, njöt av det soliga och fina vädret som Värmland bjöd på, strax före Mellerud åkte vi igenom den första ordentliga regnskuren som lämpligt nog upphörde strax före plattformen och därmed inte förhindrade den obligatoriska kaffeleveransen.

Ankom Göteborg i rätt tid, avnjöt lite promenad i det kylslagna vädret och därefter god matlåda med flintasteksrester, något som faktiskt fungerade riktigt bra även uppvärmd!

Tågsättet för hemresan ankom i rätt tid och jag tog plats i mitt lilla lok och förberedde mig inför färden norrut igen. Strax innan avgångstid fick jag veta att vi skulle invänta ett något sent anslutande tåg, men vi fick vänta max 5 minuter hette det. Inga problem i sig, 5 minuter kör man ikapp utan större besvär på den banan.

Problemet när det anslutande tåget ankom till spåret bredvid vårt var dock ett annat, tågsättet var nämligen en aning för långt för sitt spår, vilket gjorde att vår avgång blockerades helt och hållet istället, inga 5 minuter här heller.

Göteborg C med för långt tåg 107 på spåret intill

Efter lite kvick växling kunde dock tillräckligt många vagnar från det ankommande tåget släpas bort och lämna fritt för såväl köande ankommande som avgående tåg, däribland oss. Till slut blev vi då dryga 15 minuter sena från Göteborg, vilket ger lite mer att bita i, men ändå ingen katastrofal försening.

Flöt på fint med effektiva uppehåll i Trollhättan och Öxnered och istället för det ordinarie tågmötet i Brålanda blev det istället stopp i Frändefors. Mötande tåg rullade förbi och vi gjorde oss redo för att fortsätta jaga ikapp förseningen norröver när telefonen ringde istället.

På andra änden var det DLC Göteborg som meddelade att ett godståg hade kört förbi en signal i stopp och dessutom kört sönder en växel i samma veva, stod därmed en aning i vägen sådär uppe i Erikstad strax söder som Mellerud, vårt nästa uppehåll. Vi var båda tämligen överens om att det var kort sagt kört, det här kommer ta tid!

Istället för att jaga tid var det bara att ställa in sig på en rundgång med lok och att återvända till plattform i Öxnered för att underlätta kvällens fortsatta färd, ska man bussersätta gör man det betydligt lättare vid plattform än i naturen, något som alla inblandade parter dessbättre instämde med!

Skymning i Frändefors

Sagt och gjort, hängde av loket, växlade runt mig till andra sidan, hängde på och bromsprovade hela rubbet i väntan på att få ett nytt tågnummer att köra på tillbaka till Öxnered, en stundvis negativ del med järnvägen är all byrokrati som gör att det ibland kan ta en onödigt lång stund för att göra något som i teorin är väldigt enkelt.

Eftersom det även blivit bestämt att jag skulle ta med mig hela tågsättet på en sightseeing runt Vänern för att allt skulle vara på plats i Karlstad tills morgonen efter, så gjorde jag även tillräckliga efterforskningar för att kunna köra den nya rutten som efter Öxnered skulle ta oss via Herrljunga och Laxå till Karlstad.

Strax innan vi rullade in i Öxnered kom dock beskedet att det var svårt att få tag på bussar, endast en endaste buss med chaufför gick det tydligen att hitta denna kväll, vilket då skapade en hel del problem eftersom en buss inte riktigt kan ersätta ett välbokat tåg!

Ny plan fick istället bli att de som skulle till mellanliggande stationer fick åka med bussen, och de som skulle hela vägen till Karlstad skulle få åka med tåget på sightseeing i västsverige.

Väl framme i Öxnered blev det ännu en rundgång för att kunna få loket i rätt ände inför färden mot Herrljunga. Därefter blev det lite backande med hela tågsättet för att kunna komma in på rätt spår och svänga till höger, ut mot nya äventyr!

Det var rätt intressant körning i sig måste jag säga, skarvspår och endast 50 km/h tillåtet för vårt loktåg en lång bit av färden, inte riktigt de förutsättningarna man är van att jobba med. Ett solklart tecken på hur nerprioriterade vi var kom i Vänersborg, när till och med båttrafiken hade företräde framför oss.

När vi så småningom kom till Herrljunga var klockan bara en hårsmån före midnatt och det var ännu en gång tid för rundgång, eftersom loket nu åter en gång var i fel ände i förhållande till den tänkta färdriktningen.

Efter rundgång, toalettbesök och hämtning av helt egen kaffetermos med tillhörande snacks så gav vi oss iväg norrut längs med västra stambanan för att på denna väg försöka ta oss till Karlstad. Dessbättre så var detta även sista rundgången som skulle klaras av för kvällen, eftersom Laxå erbjuder triangelspår med möjlighet att ta sig till Värmland från alla håll och kanter.

Efter några tåg före och ett eller annat spontant tågmöte så kunde vi till slut rulla in på Karlstad C kl 02.29, viss skillnad mot ordinarie tiden 22.00 men ändå, det blev tåg hela vägen även om det nu var med en omväg på 15 mil eller så!

Släppte av alla trötta och slitna resenärer, plockade ihop allt och växlade undan tågsättet så fort allt annat var klart, ställde av, skickade upp väskan på kontoret och delade sedan taxi hem med kollegan från kiosken ombord. Landade till slut i sängen omkring 03.30, en aning sliten efter en lång dag! Dessbättre (?) så var reparationerna av den sönderkörda växeln inte klara tidigare än vid 05-tiden på morgonen, så allt slit var åtminstone inte i onödan!

I morgon har jag samma tur och samma tåg igen, jag hoppas dock på en aning mer strulfri tågföring med mindre omvägar och mer rättidighet…

I mupperiets tjänst

Problemet med att bo i en mindre stad, vid en mindre flygplats, är att mängden trafik är något begränsad, även fast det är vardag och normal trafik så att säga. Fördelen man då kan ordna sig genom att inte vara alltför begränsad i sitt muppande är när det även finns en järnväg inte alltför långt bort från flygplatsen, man kan alltså kombinera mupperierna och få lite bättre utdelning av det hela.

Just denna kombination ägnandes några timmar av fredagen åt, efter att den tidiga morgonens jobb väl var avklarat. I sällskap med en lika fullt fotointresserad kollega så begav vi oss ut till flygplats och järnväg utrustade med kamera och teleoptik för att agera muppar helt och fullt!

Värmlandstrafik Itino på väg mot Karlstad

Värmlandstrafik Itino på väg mot Karlstad

SJ tåg 367 på väg mot Göteborg med Rc6 1406 i spetsen

SJ tåg 367 på väg mot Göteborg med Rc6 1406 i spetsen

SJ tåg 360 på väg mot Karlstad med Rc6 1340 i spetsen

SJ tåg 360 på väg mot Karlstad med Rc6 1340 i spetsen

Skyways Fokker F50 ankommande från Köpenhamn

Skyways Fokker F50 ankommande från Köpenhamn

Direktflyg Jetstream 31 ankommande från Oslo

Direktflyg Jetstream 31 ankommande från Oslo

Det var helt klart trivsamt att få bege sig ut på fotorunda i sällskap med någon igen, allra helst i lokalt format dessutom! Att vi hittade på en så bra plats på Karlstad flygplats gjorde ju inte direkt saken sämre heller, personligen är jag väldigt svag för bilder likt de ovan och det lär definitivt bli fler, allra helst om det passar in med solljus tills dess att Ryanair kommer om fredagskvällarna!

Inspirationen till att fotografera har dessutom allt mer kommit tillbaka till mig, låt oss se om även inspiration för att skriva börjar återvända så smått..?

Lättarbetat

Jag har sagt det förut, jag lär säga det igen, men att köra tåg på lördagar är faktiskt riktigt trivsamt! Främst då det på lördagar är en mer rimlig nivå av trafik som företas på vår något slitna infrastruktur, vilket innebär att antalet tågmöten som kan förstöra dagen minskas rätt radikalt!

Idag var då som kanske misstänks en lördag av jobb, en tämligen lättarbetad lördag med det dessutom! Vaknade till liv i Hagalund vid 6.45 på morgonen, dvs sovmorgon för att vara järnvägen, fixade frukost och nya order och begav mig ut till tåget, som endast skulle köras hem till Karlstad innan det var dags för hemgång!

Nu var ju loket på lite bråkigt humör till att börja med, grinigt över att det tydligen blivit spänningslös kontaktledning lite kort. Efter lite handpåläggning inne i maskinrummet, lite klappar och smek av små dvärgbrytare så hoppade hon dock igång igen och vi kunde lämna endast någon minut sent från Hagalund.

Hann med mig att få en kopp kaffe från Norra bantorget innan vi fortsatte söderut och framförallt, västerut mot kära solstaden. Tydligen har just detta tåget, tåg 51 begåvats med en väldigt trivsam körplan, åtminstone till helgerna, för i Södertälje var vi 3 minuter före tiden, i Katrineholm hela 8 minuter tidig och så fortsatte det, hela vägen hem, mellan 1 – 4 minuter före tiden överallt!

Riktigt skönt att ha en sådan dag, allra helst när solen visar allt mer av sig ju längre västerut man kom, för att så småningom välkomna mig till ett väldigt soligt och fint Karlstad!

I morgon fortsätter jobbhelgen, vi tar oss en Stockholm t&r på detta för att göra det hela komplett, och hoppas givetvis på lika smärtfritt jobb även i morgon!

När man blir FÖR övertygad om sin egen förträfflighet

Något som är väldigt dumt och egentligen borde vara straffbart är att bli för övertygad om sin egen förträfflighet, och ändå, med god vetskap om detta, kunde jag ändå inte låta bli att gå i den fällan igår kväll, av för mig ändå oklara anledningar!?

Hade ju då tåg 55 från Stockholm mot Oslo igår kväll, dessutom med särskild last dagen till ära, varpå vårt tåg var en aning mer prioriterat än i ordinarie fall, vilket gav en sällsynt dos gröna siffror på vår färd genom Hallsbergs driftstörningsområde.

Allt flöt på fint lagom fram tills det var dags att vika av från stambanan upp mot de värmländska skogarna, där en säkring av något slag tillhörande en av lokets motorer tyckte att “nä, nu skiter jag i det här” och framkallade en gul blinkande lampa markerad “FELKVITTERING”, och, i normala fall så skulle man med ett enkelt tryck kunna markera att man har läst och förstått texten som visas i felindikeringssystemet angående detta, men det vore ju för enkelt. För just detta felet måste man in i maskinrummet och frånskilja motorn, innan man på annan plats kan kvittera att man läst, fattat och dessutom gjort som datorn tycker.

Men nu är ju jag sådan där att jag inte gärna stannar mitt ute i ingenstans för att göra detta, om jag bara kan rulla vidare till mindre olämpliga ställen. Därför beslutade jag mig för att avnjuta denna blinkande gula lampa till plattformen i Degerfors istället, jag är ju lite smått förtjust i plattformar i anslutning till lokfel…

Som av en händelse så bjuder ju även Degerfors på tågmöte, vilket då gav någon minut extra för att rota runt i maskinrummet i jakten på frånskiljaren, d.v.s. allt gick lugnt och fint till väga och en stund senare hade den gula lampan slutat blinka ilsket!

Dessutom hade vårt tågmöte även lyckats plocka på sig några minuter försening, vilket gjorde att vår trafikledning ringde och nervöst undrade om vi inte var på väg snart!?

Man kan väl inte direkt säga att de blev mycket lugnare när jag tyckte att 3 minuter inte var så farligt, och att jag hade stängt av en motor bara för ge mig själv lite mer utmaning sådär…

Här var jag då så dum att jag yttrade de fullständigt ogenomtänkta orden “Jag har läget helt och fullständigt under kontroll!” varpå jag mer eller mindre garanterade att vi skulle vara i tid till Karlstad…

Nu var vi ju faktiskt i tid till Karlstad, det var ju inget större problem, som jag ju visste då. Men, jag vet så väl med mig att jag kommer att få lida och betala dyrt för mitt uppblåsta ego och självförtroende en dag, troligen ganska nära inpå i tiden…

Det bara är så, det är så det fungerar, i’m gonna have to pay for this…

Så, mitt förslag är att undvika att åka med mig och mina tåg ett tag framöver..? Jag åker t&r Göteborg på fredag kväll och Stockholm t&r på lördag, bara som förvarning sådär..!

Dessutom tänker jag applicera silvertejp över mun i fortsättningen, för att inte kunna säga fler sådana dumheter…

To be continued…

Alla är de individer

Två dagar på regionallinjen Karlstad – Göteborg är då avklarade, behändig och trivsam åkning med lok och fyra vagnar numera, och på dessa två dagar har vi klarat av två uppsättningar vagnar och inte mindre än fyra olika lok, och kan väl konstatera som så många gånger före att alla loken är då helt egna individer.

Gårdagens tågkörning klarades av med hjälp av Rc6 i två varianter, som båda dock betedde sig tämligen likartat, tillsammans med den uppsättningen vagnar som medfördes så kunde man gott och väl köra med ett lagom stort självförtroende, då såväl broms och pådrag lydde min minsta önskan helt och till fullo, något som är väldigt trivsamt!

Dagens start på dagen blev väl i det närmaste det motsatta, då dagens Rc6 inte alls var samarbetsvillig på samma vis, det tog i stort sett hela vägen till Mellerud innan jag ens börjat komma överens med bromsens uppförande, och pådraget ville aldrig riktigt vara min vän. Bottennoteringen får nog närmast tillskrivas stoppet i Åmål, som helt enkelt inte var snyggt eller ens godkänt på något vis och vänster!

Men, trots mitt och lokets motsättningar kom vi till Göteborg, inte bara i tid utan dessutom 8 minuter före tidtabell, både jag och loket var visst lika måna om att slippa ifrån varandra snarast möjligt..?

Knatade iväg och köpte mig en Subway-macka, inte riktigt LCHF-kost, men det fick duga denna korta rast trots det, man skall ju trots allt inte vara för strikt i sitt seende!

Till hemresan vankades det sedan Rc3, en modern skapelse signerad 1970 och en inte helt imponerad lokförare äntrade sitt lok, för att komma till hemresans första insikt, att det är bra lokvärme i en Rc3, puh!

Lite vädring på det och snart blev det lite mer mänsklig temperatur i förarhytten, så att man kunde bekanta sig en aning med alla grepp och finurligheter. Körde igenom den lilla proceduren med bland annat test av förarövervakning och dylikt och gjorde mig hemmastadd inför avgång.

Passade även på att knäppa av några detaljbilder i loket, för att dokumentera dess inte helt uppdaterade förarmiljö, mest som tidsfördriv men även för att kunna titta tillbaka på, den dagen vi inte längre kör Rc3..!

Reservströmbrytare på förarpanelen i en Rc3

Pratade en liten stund med ombordpersonalen, informerade om att jag saknade central dörrföregling från loket, men kunde konstatera att avgångssignalen fungerade som den skulle åtminstone. Fick min föraruppgift och kunde stämma av detta med min egna uträkning utan besvär

Rullade iväg från Göteborg utan besvär, en aning seg i pådraget var väl denna Rc3 likt alla de andra, men den kändes väldigt trivsam ändå, trots sin ålder! Kunde tämligen omgående konstatera att denna lilla maskin och jag kom betydligt bättre överens än vad morgonens lok gjorde!

Resterande delar av färden var väl mer en njutningsfull upplevelse, med en väl avstämd D3 som gjorde sitt till för snygga och effektiva inbromsningar och ett gott humör tillsammans med min Subway-macka och senare en mugg kaffe, allt medan solen sjönk lägre på himlen.

Hela resterande delar av färden flöt dessutom på prickfritt enligt körplanen, och inte en förseningsminut finns att rapportera, trots inplanerade tågmöten dessutom! Framme i Karlstad prick på tiden, varpå det blev rundgång, undanväxling och avställning i godan ro, åter på spår 6 som min morgon även började på!

I morgon väntar ännu ett besök i den kungliga hufvudstaden, och återigen skall jag enligt planen sitta lokvakt på Stockholm C i dryga timmen, så vi får väl se vad jag och min kamera kan åstadkomma denna gång..!

Bloggtorka?

Ja, det kan vara lite utav bloggtorka här just nu, så därför bjuder jag på en bild av mig och mitt lok från idag, det blir inte bättre än så idag..!

Joakim & Rc6 1340 på Göteborg C

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén