ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: provkörning (Sida 2 av 5)

På ett sådär fulsnyggt vis

Det var bra länge sedan vi tog upp ämnet privatleasing och tillhörande tankar här på bloggen, så vi kör väl ett varv till nu?

Trots att jag egentligen avskrivit lokala VAG-handlaren som ointressant på grund av dess stora ointresse utav mig som kund, så kan jag inte låta bli att vara lite lockad av att höra av mig dit för ännu en provkörning, provkörning utav en sådär lagom fulsnygg bil.

Škoda Yeti

Pressbild nya Škoda Yeti

Läs mer

Vrålåket är här!

Britax barnvagn med sällskap

Även om veckan började tämligen klappruttet, så börjar den nu ordna upp sig hyfsat väl. Hjälpte en hel del att lokala Babyproffsen ringde och meddelade att vår vagn, Grynets vrålåk, nu fanns för upphämtning.

Just i skrivande stund provkörs den för fullo här hemma och alla dess funktioner testas utav Diana, inklusive hängande utav skötväskor och mycket mer…

Enda som fattas är just nu fästet till babyskyddet i bilen, som kommer inom någon vecka. Ganska glad för det eftersom detta innebar att jag slapp montera det i regnet idag.

Vänta finns liksom inte på världskartan.

Om vi nu bara kunde finna oss ett nytt boende på det här också, så skulle allt bli så mycket bättre!

Filmsöndag

Till skillnad från provkörningen utav Citroën Grand C4 Picasso så tog det inte fullt lika lång tid innan nästa klipp blev färdigt i Adobe Premiere Pro. Visserligen har vi passerat med ytterligare ett antal dagar, eftersom denna provkörning skedde samma dag som med ovan nämnda bil då.

Men låt oss nu inte fokusera på det. Istället bjuder jag på söndagsfilm såhär. Eftersom ingen haft vett nog att stoppa mig!

Läs mer

Det här med sen leverans

Lite beroende på vad man jämför med, så är ju faktiskt inte juli så hemskt länge sedan. Eller hur?

Därför gör det ju inte våldsamt mycket att det är först nu jag faktiskt publicerat det första rörliga klippet från mina provkörningar av Citroën Grand C4 Picasso och Škoda Octavia som jag gjorde den 13/7?

Citroën Grand C4 Picasso

För visst är väl ganska exakt fyra månader från filmning till uppladdning rätt rimligt? Allra helst när man har så gott om dåliga ursäkter som jag har?

Läs mer

30 mil 3-serie

Vi kan väl inte bara skriva och berätta om misslyckade provkörningar den här veckan? Det är ändå inte rimligt.

Så, som senaste del i jakten på nästa bil så tog vi oss i helgen som gick en tur med BMW 3-serie touring, BMW 320xD för att vara specifik. En högst välbekant bil på många sätt som tyvärr ligger en smula högt i pris och därmed behöver ett skohorn eller tre för att egentligen få plats i vår budget.

BMW 320xD exteriör

Läckert mörkgrå BMW parkerad i väntan på att Mariebergs köpcentrum skulle öppna

En av de i mina ögon största fördelarna med just 3-serien är dess släktskap med vår nuvarande 1-serie, allt fungerar liksom på precis det sätt som jag vant mig vid de senaste två åren, inklusive den lite speciella blinkersspaken och allt.

Extra fördel för min inte allt för roade hustrus skull med, som inte behövde lära om allt jämfört med vårt nuvarande färdmedel när det blev hennes tur att ta plats bakom ratten. Det enda hon egentligen behövde tänka på var att hantera den automatiska växellådan som lånebilen var utrustad med.

Läs mer

Provkörningen som inte blev

Toyota har jag inte undersökt närmare, mest för att jag somnar ganska akut varje gång jag tänker tanken på deras bilar!

Ett ordagrant citat från mig själv, ur kommentarsfältet kring tidigare provkörningar. Alltså inte direkt jättehöga förhoppningar kring Toyota som märke och dess bilar.

Ändå tänkte jag att de skulle få en chans, en ordentlig chans att motbevisa mig, att jag inte skulle somna i eller i närheten utav en av deras bilar. Så, med andan i halsen så skickade jag via hemsidan in ett önskemål om provkörning, så som jag gjort med så många andra tillverkare.

Inget svar.

Så, envis som jag är så skickade jag in igen, någon vecka senare.

Läs mer

Kör för livet

Ja, då var det den tiden på året igen, tiden då BMW kör sin kampanj tillsammans med Barncancerfonden. Konceptet provkör och BMW skänker 100 kr till tidigare nämnda välgörenhet.

Även om det blev ett glapp förra året tycker jag ändå vi kan kalla det lite utav en tradition utav att besöka lokala BMW-handlaren Autowåx och idag blev det alltså dags för årets första omgång!

Först ut fick det bli en tur med BMW 320d Touring, en bil som jag hemskt gärna skulle vilja ha med på den där listan utav tänkbara kandidater till nästa leasing. Om den bara kunde vara några hundralappar billigare så skulle den vara som gjuten ledare, åtminstone känslomässigt.

BMW 320d Touring

Lånevagnen var som sagt en dieseldriven sak med xDrive i en faktiskt ganska läcker grå färg och i min mening, alldeles för stora fälgar. Däremot åkte man fasligt skönt i den trots fälgstorleken och det går inte att säga annat än att BMW är rätt hyfsade på att få bilarna att gå bra trots monstruösa fälgar.

Interiört är allt högst bekant från min egna 1-serie. Det mesta ser bekant ut och fungerar så som jag är van vid, även den udda blinkersspaken. Lånebilen var dock utrustad med såväl automatlåda som panoramatak och skulle jag slippa betala för det så ja tack, hemskt gärna!

BMW 320d Touring

Det är en helt annan kvalitétskänsla jämfört med såväl Forden som Opeln vi kört tidigare, det går inte att förneka. Jag jobbar alltså febrilt på att inne i mitt huvud hitta bra skäl till varför vi vill lägga närmare 1000 kr extra per månad för att kunna fortsätta köra BMW ytterligare tre år till.

BMW 320d är en sådan där bil som jag hemskt gärna skulle vilja fortsätta köra med, längre sträckor, mer mil, många mer mil! Man åker ruskigt gott, får plats alldeles lagom väl och känner sig som hemma i. Personligen hade jag nog hellre sett en bensindriven maskin framför testbilens diesel, men det var knappast så att jag led utav det hela.

Med första turen avklarad var jag lite nyfiken på att klämma närmare på BMW i3, som tyvärr tagit sig en längre utflykt till ett företagshotell. Synd. Kanske får bli återbesök för att utforska elbilens förlovade land vid ett annat tillfälle istället.

Som plåster på såren fick jag efter lite kloka övervägande ta mig an BMW M140i istället. D.v.s. en tämligen likadan bil som vi redan idag kör. Fast med en väsentlig skillnad då. Det finns lite mer pulver under huven. Och med lite menar vi ganska mycket.

Med 250 kW eller för all del, dryga 340 vilda hästar under huven så är det en hel del mer än vad jag är van vid att hantera i samma kaross.

Redan när man startar denna best så märks det mer än väl att det handlar om något alldeles särskilt. Det puttrar och mullrar så fint där bakom bilen att man nästan känner lite kalla kårar längs med ryggraden och man ägnar en liten tanke åt vad tusan det är man ger sig in i, innan man lägger i Drive och glider iväg…

BMW M140i xDrive

Jag tänker nu låtsas som om jag skulle vara en vuxen och ansvarsfull människa som inte provade bilens launch control vid ett väl valt tillfälle och kan därmed inte uttala mig närmare kring den brutala upplevelse som följde därefter. Men skulle man inte vara en vuxen och ansvarsfull människa så kan jag meddela att den går utav bara helvete. Kort sagt. Plus att den låter något så underbart fantastiskt när den går utav bara helvete.

Personligen tycker jag att klarröd är helt fel färg för en M140i och att färgen Estorilblå är det enda rätta. Den senare gör sig överlag så mycket bättre på 1-serien och allra helst i det här utförandet. Röd är liksom inte tillräckligt galen färg för att göra bilen någon som helst rättvisa.

Även om upplevelsen i M140i var något utöver det vanliga så skulle jag nog inte vilja äga en sådan bil. Kostnaderna för bränsle, däck och service på ett sådant här monster skulle kunna skjuta i höjden något så vansinnigt och körkortet ligga alldeles för pyrt till alldeles för ofta.

Men jag är glad att jag tog chansen att testa den, att få höra den mullra, puttra, knattra och känna motorns absoluta vrede när högerfoten sträcktes ut mot golvet. En upplevelse utan dess like!

I och med den upplevelsen så behöver jag väl mer nu än någonsin köra i3 också, för att kompensera miljön en smula sådär. Men det får bli en annan gång.

Åter en gång så befästes min åsikt om att Autowåx är stadens bästa bilhandlare, trots att viss konkurrens börjat uppstå i form av framförallt Helmia bil. Men de har en bit kvar, allra helst med tanke på att jag blev kvar en bra stund extra bara för att prata lite till höger och vänster med alla de som uppenbarligen känner igen mig allt mellan hyfsat till mycket väl. En rakt igenom trevlig känsla kort och gott!

Givetvis var det samma visa i år som tidigare i år. BMW skänker pengar för att låta mig leka med nya, fina bilar och då är det inte mer än rätt att jag gör samma lika även jag. Sagt och gjort, 200 kr från egen ficka till Barncancerfonden via Swish och tack vare det, är jag nu en hel nyckelring rikare!

Lätt värt det!

24 timmar Focus

Slutligen har det då blivit dags för nästa, mer ordentliga provkörning, mer ordentliga test utav potentiell kandidat. Föga förvånande, eftersom det har nämnts tidigare, så blev det Ford Focus kombi som fick bli näst ut på långtur tillsammans med hustrun vid ratten.

Eftersom dagens ursprungliga mål ville komma till oss på besök, så fick vi lite hastigt och lustigt planera om vår rutt. Istället för att bege oss österut likt den gången Opel Astra utsattes för hårdgranskning så blev det västerut, in i de djupa värmländska skogar och till trakter där det finns rötter.

Ford Focus vid Glava Glasbruk

Läs mer

Min inre skogsmulle?

I samband med författande utav inlägget om Škoda Octavia här nyligen så påmindes jag om att jag faktiskt skickat in förfrågan till Svema Bil om provkörning utav Subaru XV för ett bra tag sedan, helt utan respons och som vi alla vet, så kan vi ju bara inte ha det!

Steg 1a, innan jag beklagar mig alltför mycket om det är att skicka in en förfrågan till, ifall att den första gått omvägar.  Den här gången var resultatet närmast omedelbart och inte alls lång stund senare ringde telefonen med en intresserad säljare hos Svema bil. Lite hastigt och lustigt var det alltså till att kasta sig och andrepilot Kaspian in i bilen för en sväng till Våxnäs i rusningstrafiken, eftersom viss tidsbrist uppstod dagarna efter.

Kunde i lugn och ro promenera runt i bilhallen och redan där konstatera att Subaru XV trots allt inte passar in särskilt väl i våran kravspec på nästa bil. Med viss besvikelse kunde jag tämligen omgående konstatera att bagageutrymmet var en besvikelse, med ögonmått mätt mindre än det vi idag har i Petronella. Märkligt och tråkigt!

Nu är det ju inget som hindrar mig från att ändå ge mig ut på en provtur för att åtminstone få köra lite bil, när jag ändå bemödat mig så här pass mycket över det hela. Därför fångade jag en säljare, fick ut en nyckel i utbyte mot avfotograferat körkort och kunde ge mig ut för att smaka på boxermotorns förlovade land. Eller något.

Subaru XV

Jag vet inte om det är jag som är ovan, men samspelet eller avsaknaden utav det mellan motor, växellåda och idiot bakom ratten var inte direkt kristallklart och felfritt. Det var som sagt min första känning på boxermotor och jag vet inte om det har med saken att göra, men jag upplevde XV som tämligen svårkörd och min framfart måste låtit som när tant Agda 92 år eller farbror August 87 år ger sig ut och misshandlar kopplingen. Inte okej…

Bortser man från min katastrofala körstil så satt jag åtminstone högt och trevligt placerad vid en framruta som kändes enorm, nästan i Citroën-klass om vi ska vara sådana. Bra överblick över vägen och det kändes nästan som om man vore SUV-oövervinnerlig där inne.

Man kan säkerligen kalla XV körglad på något sätt, förutsatt att vägen består av grus som allra bästa underlag. Visserligen plöjer den motorväg alldeles utmärkt men kurviga landsvägar i friskt tempo var inte dess melodi. Då trivdes den bättre när jag letade mig ut på skogsvägarna inför fotograferingen istället.

Personligen så blev jag dessutom mer än en smula glad över färgvalet på demobilen, uppfriskande färgglatt och trevlig, vilket även sonen instämde till fullo i. Interiört var det varken bu eller bä. Lite klassiskt asiatiskt med mycket plast och ganska gammal digital grafik och digitala skärmar. Ganska mycket meh-känsla över det hela.

Subaru XV interiör

Subaru XV är, om det inte redan framgått, inget som imponerar på mig och som definitivt inte är med på listan över tänkbara kandidater till nästa år. Däremot så väckte den väl återigen den där lilla ha-känslan över en mer eller mindre giganorm bil, en Subaru Outback eller Forester, eller en Volvo XC60 eller än hellre XC90.

Givetvis finns dessa bilar inte över huvudtaget på listan, alls, och är inte på något sätt rimliga i vårt bruk. Däremot kan jag inte låta bli att lockas av dessa monster till fordon som utan att ens tänka på det, skulle kunna ruinera oss mer än väl. Vad är det med den biltypen som lockar så?!

Subaru Forester

Med XVn återlämnad så passade jag även på att höra mig för vad de hade mer att erbjuda i formen privatleasing och då med acceptabel storlek på lastutrymme. Fick tips om Hyundai i30 kombi och även om det spontant känns ganska så meh även det med, så skall jag väl åtminstone spana in den lite närmare senare under semestern. Kanske.

Eventuellt det blir att spana in även Kia, Ford och fler fransoser under semestern med, lite beroende på vad mer vi hittar på. Först ut blir att tillryggalägga en hel del mil med vår kära Petronella och bara njuta utav vilken fantastisk “liten” bil vi har, något som är lätt att glömma bort lite bland alla provkörningar och funderingar.

Vad tror förresten ni läsare? Vad är det med SUVar som triggar en så fasligt? Och nej, det har inte med penisstorleken att göra, det vågar jag lova. Men i övrigt, är det bara den fåniga, manliga delen av mig som blir så löjligt sugen?

Mot alla odds

Tro det eller ej, men mot alla odds så blev det faktiskt ett besök hos lokala VAG-handlaren, Lecab, trots min lite allmänna motvilja mot firman ifråga sedan provkörningsomgången för två år sedan, när svar helt enkelt uteblev från deras sida, mitt i en dialog…

Men, nyfikenheten på att provköra Škoda Octavia i kombivariant blev helt enkelt för stor och jag skickade via webbsidan in en förfrågan om provkörning. Efter sedvanlig dos väntan och lite mer därtill, drygt två veckor från första webbförfrågan, så fick jag ett tämligen standardiserat svar tillbaka:

Hej!

Du är välkommen in till oss på Lecab i Karlstad för att provköra Skoda.

Vänliga hälsningar
Lecab AB

Man känner sig verkligen välkommen. Ingen respons om när, var och hur som passar för att få en personlig kontakt. Ingen större personlighet alls faktiskt, trots att det faktiskt även var “underskrivet” med ett namn.

Nåväl, efter provkörningen utav Citroën Grand C4 Picasso så begav jag mig även till just Lecab och vandrade in lite sporadiskt i bilhallen och vidare till Škoda-sektionen, som var helt övergiven. Fördel eftersom jag kunde provsitta och klämma på en demobil i hallen utan någon som var intresserad, nackdel eftersom jag fick leta reda på någon att faktiskt fråga om provkörning.

Första bästa Lecab-säljare dög inte heller utan denne delegerade vidare till en annan stackars säljare, en som normalt jobbar med VW-transportbilar och därmed hade väldigt liten koll på Škoda överlag. Snyggt hanterat sådär.

Till slut blev det en provtur åtminstone, högst lämpligt eftersom Škoda Octavia är en ganska intressant kombattant jämfört med Opel Astra Tourer som vi höjt till skyarna nyligen.

Skoda Octavia

Det finns nog inte ord tillräckligt i det svenska språket för att beskriva hur oändligt tråkig färg det var på testbilen, silver/ljusgrå överlag kan vara den mest fantasilösa och obönhörligt mest tristessframkallande färgen någonsin på en bil och därmed skall det ruskigt mycket till för att den någonsin skall vara aktuell på en Ewensonsk bil.

Överlag är jag annars ganska förtjust i Škodans utseende, förutsatt att den har en rimligare färg då, och även i ett ganska basic-utförande så är den klart acceptabel att titta på. Givetvis kan man göra allt än lite bättre med att smacka på tillvalspaketet som innebär RS-utseende, men då kostar det också.

Tyvärr är väl ordet tråkig det ord som bäst kan beskriva hela provkörningen som så. En Škoda Octavia kombi är inte särskilt upphetsande på något sätt, lite samma som Volkswagen Passat. En grymt bra bil med utmärkt kvalité som gör exakt vad den ska, men som ändå är så tråkig att man nästan somnar bara utav att tänka på det. Här är det rent av så att Opel Astra är milsvid mer upphetsande och då är det ganska illa ställt..!

Nu bör det väl påtalas att hela provkörningsupplevelsen är ganska färgad av mina tankar om återförsäljaren, så ha det i åtanke.

Skoda Octavia interiör

Interiört finns inte mycket att klaga på som så, det är en VAG-bil och det märks. Kvalitén är hög och allt funktionellt, enkelt och relativt logiskt. Ratten hyfsat go att hålla i, även om inget når upp till den jag har i Petronella!

En annan intressant del vad gäller VAG-bilar är att man egentligen inte har en susning om vad provbilen har för utrustning jämfört med det man plockar ihop i bilkonfiguratorn på nätet. Det finns så många tillval på så många sätt och till slut har man inte en susning om vad som ingår, vad man behöver, vad man testat och vad man vill ha. Samma lika gäller oavsett om man plockar ihop en Škoda, en VW eller en Audi.

Jag skulle nog säga att Škoda Octavia är en fortsatt intressant bil som så, det förtjänar den att vara om inte annat. Lecab som återförsäljare dock, nej tack! Skall det bli mer VAG så åker jag till annan ort och tar hand om det hela. Möller Bil i Örebro ska vara bra, enligt trovärdig källa, exempelvis.

Tyvärr är Lecab inte helt ensamma i att vara dåliga på respons från webbförfrågningar, men mer om det vid ett senare tillfälle!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén