ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: promenad Sida 3 av 4

Sådant som gör ont…

Okej, det är viss gnällvarning på det här inlägget, så ni är förberedda på det, dessutom förekommer bild av smått läskig natur, inget för den med klen mage sådär.

Ni läser med andra ord på egen risk vidare…

Hur som helst, i måndags så köpte jag ett par nya skor, var ju länge sedan jag hade ett par gympadojjor att promenera i tänkte jag, och slog till på ett par som i butiken kändes trivsamma att gå runt i.

Så, väl hemma så blev det att dra på de nya dojjorna och ta en lagom lång promenad i samband med att sonen hämtades från dagis. I vanlig god ordning uppstod givetvis skavsår, som alltid med nya skor, men det är ju ingen fara.

Blev en till promenad till kvällen, och sedan en igår morse, för att det var rätt skönt ute.

Det var rätt dumt faktiskt, för de där små skavsåren var visst inte så små längre, inte heller hade jag köpt några skavsårsplåster från start, vilket inte heller var ett vidare genomtänkt beslut.

Så, denna morgonens promenadförsök fick avbrytas tämligen omgående, och väl hemma igen såg visst hälen ut såhär:

Skavsår deluxe edition!

Svar ja, det gör ont, rätt så jävla ont faktiskt, och ja, det var dumt!

Om lite mer än en timme skall jag dessutom ut och jobba med detta, en tur till Göteborg står på schemat. Inget får fan gå fel idag, känner inte för att springa runt och leka felsökare med detta, bara promenaden till och från jobbet kommer vara trivsam nog! Nu sitter det åtminstone ordentliga skavsårsplåster på båda hälarna!

Och ja, jag tror minsann jag skall lämna tillbaka dessa skor, faktiskt…

Frirajdin!

Igår var det dags att avnjuta ett stycke roadtrip igen, denna gången i sällskap av ingen mindre än unga fru Ewenson dessutom! Efter intensivt jagande hos Hertz Freerider så dök det äntligen upp ett intressant objekt, en Kia Cee’d som ville hem till Karlstad från Varberg!

Så, det ordnades med barnvakt med hjälp av snälla farföräldrar, biljetter söderut bokades och vi gav oss av med tåg till Varberg. Först med trevliga kollegor på SJ regionaltåg mot Göteborg och sedan vidare med Øresundståg från Göteborg till Varberg.

Åka Øresundståg

Vi kunde konstatera att på Øresundstågen så hade man visst lite smått udda platsnumreringar, plats 92 och plats 98 var nämligen platserna invid varandra, mkaaaaaaj…

Nåväl, tågåkandet gick alldeles utmärkt och snart nog var vi framme i Varberg där en promenad tog vid. Retligt nog gick vi utanför stationshuset och inte igenom det, vilket skulle visa sig sedan vara ett dumt val. Efter sisådär 3-4 km promenad så hittade vi till slut ett inte alltför utmärkt Hertz-kontor och efter en stund även personal. Det visade sig dock att bilen vi skulle ha, den stod vid deras nya kontor, vid stationen i Varberg.

Suck…

Vänligt nog så fick vi åtminstone skjuts tillbaka ned till stationen och bilen kunde hämtas ut. Efter det sedvanliga varvet runt bilen för att inspektera efter skador, ett standardförfarande med såväl hyrbilar som bilpoolbilar, så gav vi oss av norrut.

Från början tänkte jag mig en tur längs med E6/E45 hem mot Karlstad, men efter en titt på kartan kom jag på bättre tankar, varför inte åka längs inlandet istället? Sagt och gjort, vi letade oss ut på Rv41 mot Borås och njöt av ett vackert landskap bland berg och fält.

Dagens åk

Väl framme i Borås började klockan närma sig rusningstrafik, eller som man också kan se det, ett ypperligt tillfälle att stanna för depåstopp med efterföljande glass och kaffepaus. Dessvärre så var ju rusningen i Borås inte riktigt över bara för det, utan vi fick vackert sitta en stund i bilköer även efteråt, tur då att blåsan åtminstone var tom!

Efter Borås drog vi en bit österut längs med Rv40, närmare bestämt då fram tills Ulricehamn där vi åter vek av norrut mot Falköping och Skövde. Längs med denna väg fann man en hel rad av intressanta ortsnamn såsom Timmele, Dalum och svårslagna Trädet, alla små charmiga orter.

I trakterna av Skövde började det så smått att suga i tarmarna, dags att göra nästa depåstopp för påfyllnad av mat. Vi orkade dock aldrig med att bege oss in i staden Skövde, utan fortsatte istället norrut till Mariestad där vi letade upp en lämplig pizzeria, vilket råkade av en händelse vara första bästa pizzeria…

Pizzapaus i Mariestad

Med mat i magen och lite färdgodis inhandlat fortsatte sedan färden längs med Rv26 norrut mot Kristinehamn, en väg som tycktes vara skyltad med fri fart denna kväll för såväl personbilar som lastbilar. Det är inte ofta man blir omkörd av lastbilar när man håller lagstadgade 90 km/h…

Ganska så exakt kl 21.00 kunde vi till slut parkera vår Kia hos Hertz på Drottninggatan i Karlstad, efter dryga 5 timmars körning och totalt 6,5 timme efter att vi startat vår färd från Varberg. En kort promenad senare var vi åter hemma i lägenheten och kunde avnjuta dagens sista solstrålar från balkongen, nöjda efter en lång men härlig dag på resande fot.

Bilen i sig, Kia Cee’d var väl inte någon direkt höjdare för långfärd, det kan man verkligen inte säga. Redan efter sisådär 10 mil på rull började man få träsmak och väl framme i Karlstad var man redigt trött på stolarna i den. Däremot var den väl ändå hyffsat snål med sina 4,6 l/100 km, även om det inte riktigt är tillräckligt för att bli imponerad i dessa dagar! En stor fördel var dock integrationen med blåtand i stereon, vilket gjorde att mobilen kunde stå för musiken hela vägen från Varberg till Karlstad, så har man ingen annan än sig själv att skylla på för musiken som spelas!

Tveksamt är det dock om detta faktiskt hjälpte mot det ständiga roadtrip-suget som infinner sig hos mig just nu, eller om detta bara var en aptitretare i mängden? Sannolikt lär jag fortsätta hålla ett getöga eller två på inkommande Freerides, så återstår det att se vart man hamnar nästa gång..!

En inte riktigt lika bra morgon

Dagens uppvaknande tog plats i Hagalund efter överliggning där efter att ha sovit bra, men kanske inte fullt så mycket som man önskar. Dessbättre har vi av oklar anledning fått tilldelat dubbelrum där i Chateau Lunden, vilket är lite udda i sig eftersom behovet av dubbelrum på just den platsen lär vara tämligen begränsat. Men ändå, fördelen med dessa två rum är att de ligger så nära kaffemaskinen som ett överliggningsrum bara kan komma, vilket är en ruskig fördel sådär på morgonkvisten när den lilla visaren håller sig obehagligt nära 4.

Upp kom jag i vart fall, första muggen kaffe sveptes och fordonslista inhämtades för en studering, såg i stort sett hyffsat katastroffri ut! Ringde upp vår plattskontroll för att få reda på vart på denna stora bangård bortom blåkulla som fordonet matchande fordonslistan kunde tänkas finnas, och resultatet var inte alltför långt bort, trevlig! Fick ju givetvis även agera förmedling åt de två andra kollegor som befann sig i rummet, och kunde nöjt meddela spår längre och längre bort för deras skull!

Promenerade ut till mitt lilla tågsätt och fnissade lite gott när kollegan fick gå vidare, längre bort, innan jag klättrade upp på mitt egna tågsätt, dagen till ära försedd med noskon och hela köret!

Noterade väl på plats i hytten att alla uppgifter inte var inmatade i tågskyddssystemet ordentligt, aja, bara att trycka till på knappen så är är det avklarat. Trodde jag ja!

Tryckte både en och tre gånger på knappen utan resultat, för att inse att den där raden om att just det felet var åtgärdat, kanske inte riktigt stämde överens med verkligheten just där och då! Mutter, mutter och in i maskinrummet för att starta om ATC-enheten, först den lilla då för enkelhetens skull. Hjälpte ju inte ett dugg. Bara in igen och slå ifrån den ordentligt, vänta en stund och därefter starta upp den ordentligt igen! Nu så fungerade allt så fint så, skyndade mig illa kvickt att mata in alla uppgifter och kände mig nöjd!

Drog sedan igång min lilla funktionstest av det redan klargjorda tågsättet och började notera vissa underligheter. När tryckluftssystemet skulle kontrolleras för täthet så visade det sig att den ventilen var lite knasig, milt sagt, och istället för att hålla sig på en stadig, lagom nivå så pytsades det istället in betydligt mer luft i systemet, vilket på inget sätt är helt optimalt. Skyndade så gott det går kl 5 på morgonen att stänga av detta elände, men förgäves! Bara att konstatera att hela tågsättet nu var brutalt överladdat med tryckluft och att det var dags att försöka lösa eländet.

Grejjen med tryckluftssystemet till tågets bromsar är att så länge systemet är trycksatt så är bromsen loss, sänks trycket går bromsen till. Allt detta styrs av ett styrtryck i en bromsventil, som följer med när trycket höjs till den nivå det ska vara, 5 bar. Går trycket upp så följer styrtrycket upp, men det följer inte med ner, eftersom detta tolkas som en trycksänkning och därmed bromsning. När det då blir så galet som denna morgon, att trycket blir en aning för högt, kan man utjämna detta och låta såväl styrtryck som vanligt tryck sakta sjunka till rätt nivå. Det fungerade inte. Varken första eller andra gången.

Mitt problem nu var alltså att bromsen gick att få till, men inte att lossa, vilket ger vissa svårigheter att köra tåget. Man kanske kan ta sig till strax efter Flemingsberg, men där sitter det garanterat detektorer som kommer att ge utslag på sådant tilltag..!

Det var bara att vackert inse att det var dags för den klassiska lösningen, “Gör om, gör rätt!”. Slog en signal till platskontrollen igen för att meddela om mitt elände, eftersom det i stort sett var tid för avgång för min del, och att de snart skulle börja undra om jag somnat om igen.

Därefter var det bara av att tömma tågets genomgående tryckluftsledning, ge sig ut först i maskinrummet för att tömma bromsventilen på styrtrycket och därefter upprepa detta på alla tillhörande vagnar för att helt och fullständigt tömma tåget på bromsluft. Efter detta får man vackert promenera tillbaka till förarhytten och börja ladda upp luften i tåget igen, till ett mer normalt och funktionellt tryck, en procedur som tar sin lilla tid, kort sagt.

Efter en hel hög med om, men, hit och dit så kom jag till slut iväg från Hagalund med mitt tågsätt och kunde rulla ner till serviceplattformarna, detta med en försening om 17 minuter, inte helt optimalt..!

Tack vare ruskigt effektiv personal ombord på tåget och på LSG och catering så kunde vi dock klara av det uppehållet på kortast möjliga tid, och rullade faktiskt ner till Stockholm C före utsatt tid, varpå en helt händelselös och rättidig resa till Karlstad kunde utföras!

Dagens lärdom får alltså bli insikten om att det är jävligt korkat att överladda tryckluftssystemet, det blir bara en massa elände och spring då, och det är inte bra kl 5 på morgonen, innan första ordentliga koppen kaffe!

Den vilda jakten på tiden

Ibland händer det faktiskt att jag får anstränga mig en aning mer för att förtjäna min lön, än vad jag ska behöva göra så att säga. Igår var en sådan dag. Men trots en inte fullt så lovande start så blev det ingen övertidsblankett igår heller, inte en endaste sådan har det blivit under november, tro det eller ej. Katastrof för decemberlönen..!

Gårdagen då, bestod av att köra Karlstad – Stockholm – Hagalund – Stockholm – Arvika för att övernatta efter att ha fyllt buken ordentligt vid kvällsbuffén på hotellet. Den inledande biten Karlstad – Hagalund flöt på alldeles ypperligt. Till Stockholm blev det 5 minuter tidig ankomst, inget besök vid serviceplattformarna på Norra Bantorget gav en 25 minuter tidig ankomst till Hagalund, färden genom toatömningen var även den kvickt avklarad, men sedan blev det visst fel. Jag skulle lämna mitt tåg på spår 22, söder om ett annat tåg, som av en händelse råkade befinna sig bakom mig i toatömningen. Därför blev jag då ståendes i en 20 minuter extra eller så i väntan på att tågen skulle hamna i rätt ordning inför eftermiddagen, en aning segt kan man väl säga…

HagalundsväntanMen, trots all väntan var jag ändå klar mer än väl i tid för min rast, eller 1/4-tid som det strikt sett är på den turen. Avnjöt min matlåda och min iPad i godan ro på vår överliggning i Hagalund, fantasifullt benämnt Lunden eller Chateau Lunden vid Facebook-inloggningar.

När tiden var inne för att ta tag i Arvika-resan så slog jag i vanlig god ordning en pling till den lokala platskontrollen för att höra vart mitt tågsätt fanns, med ett mycket bra spår till svar, ett till Lunden väldigt närbeläget spår 11 och därmed en hanterbar promenad i gråvädret!

Men vad gjorde det i slutändan, när jag vandrat fram till mitt tågsätt så visade det sig att en vagn hade felaktiga hjulmått för att få gå in i Norge, vilket gjorde att man var tvungen till att byta ut den med väldigt kort varsel. Inte helt optimalt i syfte att avgå i tid från depån, eftersom jag har dryga 15 minuter på mig att göra mina kontroller innan det är avgångstid, och ett vagnbyte tar lite mer tid än så, innan jag ens kan börja.

Efter några om, men, hit och dit så kunde jag till slut lämna Hagalund 27 minuter senare än planerat, med endast 15 minuter återstående till avgångstid från Stockholm C, vilket kanske funkar med en himla massa tur och inget besök på serviceplattformarna vid Norra Bantorget. Tur hade vi förvisso, men Norra Bantorget behövde vi trots allt besöka!

Dessbättre var såväl catering som ombordpersonal inställda på rekordsnabbt uppehåll vid Norra Bantorget, och efter endast 7 minuter var hela restaurangvagnen (R4 för er litteranördar..) lastad om än inte helt klar för öppning. Detta öppnade för att vi kunde landa på Stockholm C och spår 12 endast 4 minuter efter vår ursprungliga avgångstid.

Väntan på Stockholm C, spår 12

Fast vad hjälper det när man trots allt missat sin avgångstid, istället fick vi vackert stå och se på när tåg efter tåg avgick i sin rätta tid innan det fanns en glugg åt oss, där vi kunde lämna Stockholm C 18 minuter efter tidtabell. Detta är lite vad man kan kalla en motig inledning av en tämligen lång färd västerut.

Istället för att bittert gräva ner sig och muttrandes rulla vidare i sitt sena läge så lät jag istället hornen växa ut i pannan och tog till mig en lite mer effektiv och en aning mindre bekväm körstil för att se vad som kunde göras åt förseningen. Bekymret för turen i fråga var dock det faktum att regionaltåg med fler stopp låg strax framför vårt Intercity-tåg med få uppehåll, inte helt optimalt.

Det fick bli att agera svans till först ett tåg mot Norrköping innan nästa projekt, att jaga ikapp Hallsbergståget för att se om det fanns någon chans för förbigång, eller omkörning om man så vill kalla det. Tack vare lite kreativa lösningar från en imponerande tågklarerarelev på DLC Stockholm så kunde vi inta position för paralellkörning mellan Flen och Katrineholm för att med en smått fantomliknande, racinginspirerad sen inbromsning till uppehållet i Katrineholm glida förbi och därmed ha fritt framför inför resterande färd.

Den smått brutala körstilen lönade sig dock alltjämt, och tillsammans med utmärkt tågföring från DLC Stockholm bättrade sig tiderna alltjämt, från 18 minuter sen i Stockholm till 14 minuter sen i Södertälje, 10 minuter sent i Katrineholm, 5 minuter sent från Hallsberg till att vara i rätt tid från Degerfors och framöver. Man kan lugnt säga att det kändes extra skönt att lämna över tåget till kollegan i Kil, där vi ankom 3 minuter tidigt. Från att vara nästan 20 minuter sen till att istället vara före tidtabell, det händer alltför sällan!

Hur många som blev blåslagna inne i tåget, och antalet kaffemuggar som möjligen kan ha välts, det förtäljer inte historien, och om någon läsare råkade varit med ombord så får jag väl kosta på en ursäkt för en inte helt bekväm resa och utlova bättring tills nästa gång!

Idag gick det lite lugnare till på färden mellan Arvika och Karlstad, i rätt tid utan ansträngning, så som vi gillar det!

I ledighetens tecken!

Så sammanfattas bäst denna helg, ledig, ledigare, Joakim! Och en välbehövlig ledig helg med för den delen, allra helst efter förra helgens misär, detta är en chans att på ordentligt vis vila upp sig och hämta ny styrka!

Hur inleds då helgen på bästa sätt? Jo, men givetvis genom att bli väckt kl 07:25 av en son som blir omedelbart pigg direkt han vaknar, som om någon tryckt på startknappen. Varför fungerar inte jag på det viset!?

Någon liter kaffe senare väcktes även frun i familjen upp och lite frukost intogs i godan ro innan hela familjen gav sig ut i det fantastiskt vackra höstvädret för en långpromenad runt i vår stad. Trots allt regn och elände som hösten för med sig, så är det något visst med den friska kalla luften och alla underbara färger ute, ren njutning så länge solen visar sig!

Helgen bjuder även på en hälsosam dos motorsport i form av Formel 1 från Singapore, ett kvällsrace på stadsbana, vilket bådar för lite extra spänning, och för en gångs skull är jag både ledig och hemma i tid för att kunna njuta av det hela, det ser vi fram emot! Då dagens kvalomgång dessutom råkade sammanfalla med middagstider här hemma, var det en fullgod ursäkt för att köpa hem mat från en av de femtielva pizzeriorna i området, som om man nu behöver en ursäkt för det…

Veckan som gått då, den har väl varit en mindre berg-och-dalbana av humör och känslor, men sakta men säkert återgår allt till det mer normala och jag återgår så smått till mitt egna lilla jag, även om jag kanske inte riktigt är där än.

Söndagen förra veckan var det dags för första egna turen efter fredagens händelser, en någorlunda problemfri tur ner till Göteborg tog igen sig på hemvägen, med sent vändande tåg, sena tågmöten, signalfel, brofel och slutligen lokfel för att inte nämna ett generellt humörfel, nivån av skit man klarar av att hantera var markant sänkt minst sagt..!

Måndagen kändes det hela betydligt bättre, och än mer så på tisdagens arbetspass, som flöt på hyffsat väl om inte annat. Onsdagen gav i sin tur en ledig dag, vilket spenderades i stort sett sovandes, åtminstone fram till 12-snåret varpå jag blev kvar i sängen framemot 14-tiden innan det var dags att stiga upp, mycket mycket välbehövlig återhämtning.

Torsdag-fredag lockade en överliggning i Arvika av alla charmiga platser. Färden upp till Stockholm bjöd dessutom på spårspring av den ruggiga sorten, i kurva, med en hastighet av 180-190 km/h, inte riktigt vad jag behövde. Bet tillbaka genom att skriva rapport om det såväl som om fredagens händelser under rasten i Hagalund. Resterande bitar av turen, samt dagen därpå flöt på så fint att det inte ens finns något värt att nämna om det hela, helg togs vid 7:30 i fredags morse!

Nu är snart den lediga lördagen helt avklarad, i morgon är som skrivet en ny ledig dag och inte nog med det, även måndagen bjuder på rast och ro, guld värt!

Frågan är nu mest, bör man göra närmanden på sin säng, med tanke på att sonen i familjen mest troligen är sådär löjligt pigg i morgon bitti igen, helt utan vetskap om sina föräldrars trötthet, eller ska man låtsas som om han kommer ta sovmorgon och därför fortsätta slösurfa några timmar till..?

Ja, vi vet väl säkerligen alla svaret, och jag kommer få lida för det i morgon bitti…

Spontan roadtrip

Efter en inte fullt så rolig helg så har vi haft lite barnvakt under veckan, välbehövlig tid för prat och tid tillsammans.

Kombinera detta med ett tips som kom via Facebook i måndags, Hertz Freerider och en sund dos spontanitet och det blir en minisemester för två i Göteborg.

Vad är då detta Hertz Freerider, jo, kort sagt är det gratis hyrbil i de fall en bil har hyrts som envägshyra, för bilen skall ju tillbaka till ursprungsstationen, och varför inte låta folk göra detta gratis istället för att betala någon för det? Fantastiskt trevligt initiativ!

Satt länge och väl och suktade efter en sväng till Luleå, det stod nämligen en Volvo XC90 i Karlstad som var hemmahörande på Luleå Kallax flygplats, och hade vi bara haft lite bättre ekonomi som tillåtit flygning hem efteråt, eller för den delen, sittplats på nattåget så hade det varit en given succé, en nätt liten roadtrip om 100 mil eller så!

Dock trillade det vid 12-snåret igår in ett mer rimligt alternativ in, en Volvo V70 som ville hem till Göteborg från vår kära solstad. Sagt och gjort, 16 minuter efter att den dykt upp som bokningsbar hade vi bokat den, spontan roadtrip till Göteborg it is!

Till detta ordnade vi en övernattning också, av en händelse hade jag tillgång till en frinatt på lämpligt Scandic-hotell, som fick komma alldeles utmärkt till användning här, närmare bestämt på Scandic Opalen i Göteborg!

Hemresa fick bli en sväng med ersättningsbuss Göteborg – Trollhättan följt av tåg Trollhättan – Karlstad, den enda delen av resan utöver mat och dryck som faktiskt kostade oss något, 418 kr närmare bestämt, för två personer, inkl platsreservation, utan rabatter i någon form.

Roadtrip del 1

Efter en snabb frukost, eller hur man nu skall se det när klockan är efter 12, och en lättare packning tog vi oss en promenad ner till Hertz kontor på Drottninggatan i Karlstad för att hämta vårt gratisåk. Oturlig nog när vi väl kom dit visade det sig att vi hade kunnat fixa en färd hem från Luleå också, utöver bilen som skulle upp fanns det faktiskt en som skulle hem, som bara inte var med på nätet. Och hade vi bara inte redan haft allt fixat vete katten om det inte hade blivit en norrländsk roadtrip istället.

Men, nu bar det av mot Göteborg i en nytankad, urtråkigt silverfärgad Volvo V70 DRIVe, dvs utrustad med supersnål dieselmotor. Mätaren som visade sträcka till tom tank visade runt 900 km när vi startade, och runt 1500 km till tom tank när vi parkerade den i Göteborgs södra delar, sisådär 260 km senare, tämligen imponerande ändå!

Toscasnäcka alá Statoil

Strax söder om Åmål, närmare bestämt på Statoil Tösse var det dags att inta en liten skvätt fika, kaffe åt mig, varm choklad åt Angelika samt en varsin Toscasnäcka, som vi unisont kan meddela smakade alldeles underbart!

Färden fortsatte sedan längs E45 i lagom tempo och förtjusande bra väder söderut, och gick alldeles utmärkt hela vägen, envisades med att fortsätta på E45 när Trollhättan började närma sig bortom horisonten, trots GPS-damens envisa tjat om Uddevalla och E6an som ersättning, bara för att det är lite vägarbeten, pyttsan!

Detta innebar ju dock att en viss bro skulle passeras, Stallbackabron i Trollhättan, något som inte var helt uppskattat av min fru, som kröp ihop till en liten boll i passagerarsätet, muttrandes ord som inte direkt är lämpliga att återge varken i skrivet eller talat ord.

Men trots hennes åsikter om människorna som ritat och byggt bron så kom vi över utan besvär och kunde fortsätta ner till Göteborg utan problem.

Vi tänkte att vi skulle vara klyftiga och svänga förbi hotellet först, checka in och allt det där, för att sedan stressfritt kunna förirra oss i Göteborg när bilen skulle lämnas till sin hemmahamn, men en nyanländ busslast Italienare som köade i receptionen fick oss att överge den tanken tämligen omgående, och vi vände tvärt tillbaka ut till bilen för att göra om och göra rätt..!

Tack vare den förtjusande hjälpredan Navigon som guidade oss från min iPhone genom Göteborgs djungel av vägar, bilar, cyklister, människor, bussar, spårvagnar och annat elände till vårt mål, Bilia i Sisjön utanför centrala Göteborg. Efter lite snurrande på parkeringen, och funderingar över vart tusan nyckelinlämningen var, så kunde vi slutföra vårt uppdrag för dagen, och därefter påbörja funderingarna om hur tusan man tar sig tillbaka till centrala staden!?

Roadtrip del 2

Ännu en gång fick min iPhone agera guide, denna gång tack vare Västtrafiks egna applikation som berättade vilken busshållsplats vi skulle ta oss till, och hur vi skulle resa, vad den inte var så duktig på var att berätta vilken typ av SMS-biljett som skulle köpas, men ett snabbt samtal till Västtrafiks kundtjänst kunde ge oss svaret, som kom alldeles lagom innan bussen dök upp.

Efter en bussresa á 10 minuter eller så blev det dags att byta till spårvagn, alltid lika spännande för turister som oss (eller mer mig då..)!

En stunds spårvagnande senare var vi vid rätt hållplats, och efter lite snurrande (av mig) så fann vi (Angelika) hotellet, och vi kunde ta oss till incheckningen och vidare upp till vårt rum på 9e våningen, rum 909 rent av, med en härlig utsikt mot nya Ullevi samt en stor del av Göteborgs stad!

Utsikt från Scandic Opalen

Utsikt från Scandic Opalen rum 909

Efter ett litet uppfriskande besök på vattenkastarrummet så begav vi oss ut på staden för att sträcka på benen en aning, dock visade det sig att det var något kulturkalas i staden varpå gatorna var tämligen överfulla av människor, men vi tog oss allt ner till den oerhört farliga godisbutiken som finns på Östra hamngatan, med fler sorters godis än jag någonsin sett på någon annan plats, och nej, gränsen på 40 kr för att handla med kort den behövde vi inte tänka nämnvärt på, den överskreds med råge…

På promenad i Göteborg

Liten sväng ner till vattnet för att kika på alla fina båtar som fanns på plats, den ena vackrare än den andra, och till min stora lycka fanns där även Ostindiefararen Götheborg på plats, äntligen fick man se henne med egna ögon, och vilket fartyg, så vackert!

Ostindiefararen GötheborgEn så kallad riktig båt!

Epilog dag 1

Efter en lagom lång promenad på Göteborgs gator började det suga lite i magen, det var dags att finna lite kvällsmat, långt senare på kvällen än vad vi normalt äter. Efter lite funderande hit och dit blev det av alla ställen Pizza Hut i Nordstans galleria, och då kan man ju fråga sig hur vi tänkte då..?

Jo, det skulle visa sig att de kan laga långt mer än bara pizza, namnet till trots! För egen del blev det en nachotallrik medan Angelika beställde en lasagneliknande pastarätt med färskost och champinjoner, som inte kan beskrivas som annat än rakt igenom fantastiskt god! Man kunde inte låta bli att bli en aning imponerad av Pizza hut på den fronten!

Nachotallrik alá Pizza Hut

Tokgod pasta med färskost och champinjoner alá Pizza Hut

Mätta och belåtna begav vi oss tillbaka till hotellet i den svala kvällsluften, och väl på plats tog ett visst, lagom, godisfrossande vid innan det var dags att släcka lamporna och njuta av de underbart fluffigt mjuka sängkläderna!

Roadtrip dag 2

Upp lite lagom sådär strax före 9 på morgonen för att hinna med en skvätt hotellfrukost innan det var dags att bege sig mot stadens gator igen för lite lagom bensträck inför hemresan. Angelika har fortfarande inte riktigt greppat detta med hotellfrukost, så istället tog jag på mig att njuta lite extra åt henne också.

Efter frukosten tog vi oss tillbaka upp på rummet för att njuta en liten stund extra av utsikten medans frukosten fick landa ordentligt och benen skulle kunna bära oss ut på stadens gator igen.

Miniatyrbilar från nionde våningen

Tog oss ett stillsamt varv runt stadens gator, visade Angelika in på Science fictionbokhandeln, hämtade lite tågbiljetter, gick ett snabbt varv runt Lilla bommen igen innan det var dags för mig att roa mig en stund på närmaste Elgiganten.

Passade sedan på att utnyttja en av förmånerna med att ha svart SJ Priokort, nämligen tillträde till loungen på Göteborgs Central, där man kunde njuta av sköna stolar i lugn miljö med tillgång till lite fika i väntan på att klockan skulle bli avgångstid. Utöver kaffe och kakor fanns det även en klar fördel, en trivsam toalett som klart överstiger normala offentliga toaletter, inte fy skam!

Via Pressbyrån tog vi oss till slut ut till vår ersättningsbuss som skulle ta oss mot Trollhättan där tågresan skulle ta vid, och även om busschauffören verkade mer intresserad av att slå sitt personliga rekord på sträckan så kom vi fram till tåget utan besvär, där vi flyttade över oss till våra stolar i vagn 11.

Åka ersättningsbuss

Tågresan norrut gick sedan sådär smärtfritt som de bara skall göra, jag ivrigt surfandes på min iPad och Angelika envist kvar i den analoga bokvärlden, och vi kom fram till Karlstad någon minut före tidtabell.

Kvar fanns det endast att njuta av en promenad komplett med vattenblåsa på en av mina lilltår, via affären för att skaffa tröstmat till katterna som överlevt lite mer än ett dygn utan vårt sällskap!

Totalepilog

Så var då vår spontant planerade minisemester till roadtrip över, till en resekostnad av 418 kr för sträckan Karlstad – Göteborg – Karlstad, och faktum är att vi spenderade mer pengar på mat och dryck än vad själva resan kostade, alldeles lagom helt enkelt!

Nu får det allt vara dags att sova en stund, det tog i vanlig god ordning mycket längre tid än planerat att skriva allt detta, men i morgon är en ny dag, ännu en ledig sådan innan vi återgår till jobbet som normalt på fredag, och resten av helgen med för den delen!

Tillbaka i verkligheten

Märkligt hur semestern kan ta slut så fort, jag hade ju knappt hunnit börja!?

Nåväl, egentligen har vi väl hunnit med ovanligt mycket denna semestern, bröllop, båtturer, bilturer, middagar ute och en del fixande på balkongen, såhär aktiva brukar vi inte direkt vara!

Men idag var det då till slut dags, 04.00 imorse ringde väckarklockan och 04.49 var det dags att infinna sig på jobbet för ta sig en tur till Trollhättan!

Ja, efter att jag muttrandes hade letat reda på alla jobbkläder jag borde lagt fram i förväg då…

Under sommaren är det avstängt på grund av banarbete mellan Trollhättan och Göteborg, vilket innebär en aning annorlunda turer jämfört med hur det brukar vara, och för min del stod alltså rast och vila i Saab-staden på menyn, idag som i morgon med för den delen.

Dagen till ära fick jag givetvis mig en Rc3 också, en av de riktiga relikerna som normalt brukar vara uthyrd för godstrafik med för den delen och därmed inte helt uppdaterad i alla nymodigheter, men det fanns i vart fall ljus för att ge “klart för avgång”-signalen, och en fantastiskt väljusterad bromsventil i ena änden, alltid något!

Lyckades trots min smått förvirrade efter-semester-jag få liv i tågsättet utan större besvär, och färden till Trollhättan var tämligen händelselös, gick runt med lok i godan ro, bromsade fast det hela ordentligt och tog mig sedan en liten promenad, hittade på en förträffligt placerad parkbänk med såväl skugga som utsikt över Göta Älv, där det fick bli lite iPad-surfande samt smörgåsätande i väntan på bättre tider, kändes klart bättre än att parkera sig på ett hotellrum i någon timme.

Fick njuta av mitt lugn hyffsat länge innan trafikledningen ringde och frågade lite försiktigt om jag kunde tänka mig pyssla lite, mot fullbetald tid istället för den beryktade kvartstiden då.

De vagnar jag tog med mig ner till Trollhättan var nämligen i ett visst behov av att uppsöka verkstaden i Göteborg, och det omlopp som de låg i för dagen tog dom inte till Göteborg, inte helt bra. Tanken var då att jag skulle ta mitt lok och hänga på det på ett annat ankommande tåg istället, vars lok i sin tur skulle ta över mina vagnar, piece of kaka helt enkelt, om det nu inte var så att det i Trollhättan just då skulle finnas tre tåg, och därmed uppta alla de tre spår som fanns tillgängliga, något som inte blir helt bra när man har lok som är där de inte ska vara.

Efter lite dividerande med tågklareraren och upphittandet av en signalgivare blev det så att jag tog mitt tågsätt och backade ut det söderut utanför plattformsområdet, kopplade av det från loket och puttrade iväg till rätt ände stationen för att invänta det tågsätt jag skulle ha. Det tågsättets lok, som nu var i södra änden kunde då koppla av sina vagnar och åka ut och hämta de jag dumpade, varpå jag kunde koppla på rätt vagnar, i rätt ände, samtidigt som det andra tågsättet fick lok och allt på rätt plats.

Och otroligt nog fungerade den teoretiska planen alldeles ypperligt, vårt stora pussel löste sig, man blir alltid så nöjd då!

Färden hemöver sedan gick även den smärtfritt, och väl framme i Karlstad parkerades tåget snyggt och prydligt på spår 21 åt kollegan som tog över strax efter.

I morgon väntar nu en rinse and repeat med samma tur återigen, undra om det inte rakt av blir samma lok även då, spännande!

Frågan är, om jag skall uppsöka min parkbänk även imorn, om vädret tillåter, eller om en hotellsäng känns mer lockande..?

Det beror väl en hel del på om jag nu kan släpa mig från datorn, till sängen, som jag borde göra…

För övrigt klockade jag även in över 16 000 steg på stegräknaren jag försöker använda igen, varav drygt 10 000 under jobbdagen i sig, plus i kanten?

Just nu är det skönt att INTE behöva bilen…

Bensinpriset på ny rekordnivå, 14,28 kr/litern, fantastiskt, snacka om att det är skönt att ha promenadavstånd till jobbet!

Tidigare, i Linköping gick det åt en 65-70 liter/månad, dvs strax under 1000 kr/månaden endast för nöjet att köra bil till jobbet, och det förutsatte nästan rakt av att inga andra färder gjordes med bilen, nu har jag förvisso inte den snålaste av bilar, min 9-5a har snittat 1,03 liter/milen sedan jag köpte den, med en lägstaförbrukning på 0,88 liter/milen och en högsta notering på 1,32 liter/milen. Detta skulle med dagens höjning ge som bäst runt 12,50 kr/milen och som värst 18,90 kr/milen endast i bränslekostnad, burr!

Och då körde jag förhållandevis lite varje månad, vågar inte ens tänka på vad man skulle få ge om man vore långpendlare, hur låg boendekostnad skulle man behöva för att det skulle vara lönt både besvär och pengar?

Just nu upplever jag bara att det är jätteskönt att bilen står nere i garaget för jämnan, även om jag älskar att köra bil utöver mycket annat så är det allt svårare att motivera kostnaden. Det är dessutom så otroligt skönt att kunna ta en lätt promenad ner till centrum på bara 15 minuter!

Utöver detta inbillar jag mig allt mer att det är ganska nyttigt för mig, kanske det äntligen går att återfå lite motivation till ett nyttigare liv igen? Beach 2025 eller något sådant för att ha ett realistiskt mål? Fortfarande ganska retligt att veta att man trots allt vägt betydligt mycket mindre än vad man gör nu, innan Hallsbergs buffémat och Angelikas graviditet satte stopp för det hela, för mycket godsaker i ständig närhet för att kunna motstå.

Saknar fortfarande delvis mitt promenadstråk i Falun, från Herrhagen upp och runt Stångtjärn genom motionsspåren där uppe, strax under en mil eller så var det väl, där uppe gjorde jag av med många kilon för runt 5 år sedan…

Men vi får väl se, till att börja med är det ruskigt skönt att promenera till och från jobbet, inkl trapporna såväl hemma som på jobbet, mest för att hissen där är knepig. Fast å andra sidan har jag ännu inte tagit den promenaden i ösregn, och jag kan väl inte direkt säga att jag längtar heller?

Och ja, jag vet att den inledande länken är ett utmärkt sätt att fånga extra besökare, jag är besviken på mig själv!

Middag och 3D-bio!

Biodags igår då, passade på att ta med min älskade Angelika ut på middag och då efterföljande bio igår när mina föräldrar var här som barnvakter, kan inte bli bättre!

Först middag på Mozzarella inne i stan, italiensk restaurang med såväl pizza som pasta i all sköns varianter och dessutom ett stort urval av kött som fiskrätter, jättemysigt ställe! Angelika käkade pasta med ruskigt god sås och bland annat spenat samt champinjoner, jag tog istället en riktigt god bit entrecôte med potatis och béarnaisesås och till det faktiskt ett glas rött vin för att lyxa till det ordentligt! Dessutom tog vi även lite vitlöksbröd som förrätt till det hela, och allt i allt en fantastiskt god middag värd sina pengar!

Efter maten tog vi oss en promenad i centralare delarna av Linköping, med en sväng upp till domkyrkan och slottet där utställningen vinterljus höll på för fullt, riktigt läcker ljussättning av slottets annars så tråkiga vita vägg!

Klockan 19 började bion, eller ja, enligt biljetten började bion då i varje fall. Denna gången bjöds det faktiskt på knappt 10 minuter reklam innan filmen faktiskt kom igång, bättre än förra gången, men fortfarande rent löjligt med tanke på vad biljetterna faktiskt kostar!

Tack och lov hade jag fått två biocheckar från jobbet nyligen, som till största delen användes som betalmedel, dock täckte dessa endast 105 kr av biljetternas pris, som då var på 125 kr/st för att se Narnia – Kung Caspian och skeppet Gryningen i 3D-format vilket gjorde att vi fick hosta upp 40 kr till för att betala allt…

Ännu så länge krävs det 3D-glasögon likt de nedan här för att kunna se på 3D-bio, mjaja, kan man väl leva med tänkte väl vi! Tur nog ser alla lika knasiga ut med dessa på sig i biosalongen, fick dit dem hyffsat och bion drog väl då så småningom igång, men oj vilken besvikelse!

3D-bioglasögon

Det är fortfarande lika urdåligt att se på 3D-bio som sist man försökte, när jag var i 10-års åldern eller så minns jag att man hade dessa varianter av glasögon och såg något på bio. Bilden är klart sämre än vanlig bio, 3D-effekterna är väl som bäst nog för att framkalla en gäspning, och dessutom gav det mig mest yrsel och huvudvärk vilket gjorde att jag gav upp efter ungefär en timme, av med glasögonen och försöka se så mycket av filmen jag kunde ändå.

Kanske var det så att 3D-glasögonen aldrig satt som de skulle, eller att vi satt fel i salongen där vi satt på vår kant, eller var det kanske filmen som var dåligt 3D-producerat? Vilket som var det inget annat än ett gigantiskt slöseri av mina fribiljetter och de tillhörande 40 kr vi lat ut för att få se detta elände!

Att som vissa gör, hylla detta dravel som något nytt och nyskapande, när det fortfarande krävs fåniga brillor som tillbehör för att ens kunna se det “fantastiska” är rent korkat! Någon 3D-bio blir det inte igen, och någon 3D-TV blir det definitivt inte förrens den dag man får fram teknologi som gör att man kan se det som det skall ses, utan tillbehör i form av glasögon eller annat extra!

Ikväll får det bli film på det bästa av sätt, i den egna soffan, med den egna väljusterade ljudanläggningen, spelandes från en DVD eller digital videouthyrning på den egna TVn, även om den bara är på 32″ och mer än 5 år gammal är det fortfarande bättre än 3D-bio!

Jourhavande slav

Ny vecka, första riktiga veckan i Januari rent av, och den inleds med att sitta jour, 05:30-13 lyder tiderna enligt teorins lagar.

Redan varit ute ett varv på morgonkvisten och hjälpt till med att göra ett bromsprov på tåg mot Göteborg som inväntade ordinarie personal som blev sena upp igår kväll och därmed fick förskjuten nattvila. Tack och lov är det inte längre riktigt lika kallt ute vilket trevligt nog gjort att inga bromsblock var fastfrusna, utan allt lossade och bromsade precis som det skulle!

Vi får väl se vad resten av dagen har att erbjuda nu då, bara 5 timmar kvar till hemgång, och minst lika många koppar kaffe till lär det väl behövas för att hålla kroppen igång, förstår inte riktigt varför det skulle vara så svårt att somna igår kväll när jag var så trött när jag lade mig ner?

Måste dessutom promenera förbi närmaste mataffär på vägen hem sedan för att fylla på med lite livsnödvändigheter inför veckan som kommer, blir en sådan där härligt lång vecka med 6 arbetsdagar som väntar, vilket i och för sig är lite det jag önskar om jag ändå skall vara här uppe helt själv…

Längtar riktigt ordentligt efter att flytt och allt elände skall bli klart nu, så att vi kan påbörja vårat liv som värmlänningar på riktigt, det är duktigt tråkigt att sitta själv i en lägenhet med familjen över 20 mil bort!

Men, det är mindre än en månad kvar nu, sakta men säkert närmar det sig, och det innebär att vi snart måste börja packa, suck..!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén