ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: olyckor

Skalfeber

Visste du, att om man söker på Google med termen “iphone skal” (ja, det är särskrivet av ett rimligt skäl…) får man över 10 000 000 träffar, eller “ungefär” som Google själva gärna tillägger. Det finns med andra ord ett minst sagt stort utbud av produkter att välja på för att skydda sin lilla ögonsten. Värt att ha i åtanke att detta dessutom endast rör EN telefon av alla de som finns där ute i en veritabel djungel av mer eller mindre smarta lurar.

Speck ToughSkin Case for iPhone 4S

Personligen så måste jag dock säga att jag aldrig riktigt greppat det här med skal och skydd hit och dit, och visst, det kan mycket väl bli så att jag inom kort kan få lida stort för ett sådant uttalande i enlighet med alla rådande lagar om dumma uttalanden.

Till min iPhone 4 köpte jag förvisso ett skal, som jag i stort sett aldrig använde men som av outgrundlig anledning ännu ligger kvar här hemma. Till den nuvarande leksaken, Samsung Galaxy S III fick jag dels med ett mjukt skal samt skärmskydd, dels har jag köpt Samsungs egna flip-cover samt ytterligare ett hårt skal. Det första jag gjorde när jag kom hem med den var dock att illa kvickt avlägsna såväl skärmskyddet som skal och ha telefonen au naturel med mig, så som den var designad att vara.

Samsung Galaxy S3 flip-cover

För mig känns det närmast som att nedvärdera telefonens egna, hårt framarbetade design genom att omedelbart smacka på ett skal av något slag. Än hellre alla dessa plastbitar till skärmskydd som åker på med mer eller mindre lyckade appliceringar, fruktansvärt störande och fult enligt mig.

Visst förstår jag principen om att vara rädd om sin nya ögonsten – en ögonsten som inte minst kostar en hel del i såväl nypris som långsiktigt för de som väljer att ta den med abonnemang och förhöjd månadsavgift. Men vore det inte helt enkelt lättare att bara vara  så lite mer försiktig med den istället, hanteras varsamt kanske..?

Uppenbarligen är så dock inte fallet, att tillverka skal och skärmskydd har närmast blivit mer lönsamt än att tillverka telefonerna i sig. I var och varannan affär man besöker för att klämma på de senaste leksakerna hör man försäljare som pratar varmt om allehanda skydd hit och dit. Ut vandrar sedan folk med sin nya telefon varmt inpackad i skal, med skärmskydd och gärna minst ett lager skumplast runt alltihop.

Själv fortsätter jag envist avnjuta telefonen i sitt ursprungliga, oskyddade skick. Detta trots envisa försök att vänja mig vid skal och skit till min S3, det funkar bara inte, jag stör mig något så enormt på det.

Nu brukar dock inte ämnet långtidsslitage vara något direkt ämne för mig och mina telefoner. Istället får jag så gott det går hålla mig undan från dumfel, tappade telefoner och andra olyckor. Det skall dock tilläggas att även med den telefon som överlevt utan tvekan längst med mig, min tidigare iPhone 4, så klarade den sig i nära ett år utan allvarliga skador, detta helt och hållet utan skydd!

Återstår nu att se hur länge jag kommer klara mig undan trasig telefon, nu när jag så uppenbart jinxat mig själv så totalt och fullkomligt!

Atomiserade funderingar

Ger mig på ett försök att samla lite tankar på ämnet kärnkraft, något jag har tänkt göra under en vecka eller så, som ni kanske förstår med anledning av kärnkraftsproblemen som alltjämt pågår i Japan just nu.

Kärnkraft

Precis som vanligt så började det ju genast gormas om en omedelbar nedläggning av kärnkraften i svallvågorna av jordbävningen och den efterföljande tsunamin som drabbade Japan fredagen den 11 mars. Dessa två naturkatastrofer tillsammans fick som bekant till följd att ett antal kärnkraftverk i Japan fick problem med kylningen av reaktorer, främst då i Fukushima där situationen rakt av varit riktigt kritiskt stundvis.

Akilleshälen vad gäller kärnkraften är just kylningen av reaktorerna, eftersom i stort sett hela processen går ut på att generera stora mängder värme som genererar ånga vilket i sin tur driver ångturbiner som är den delen som ger oss vår elektricitet. Av denna anledning finns det även många olika sätt att kyla reaktorerna, dels via vanliga elnätet, via dieselgeneratorer samt även med batterikraft, och i Japan slogs samtliga system ut.

Det finns en hel del forskning på hur man skall kunna förbättra säkerheten i kärnkraften, på DN.se fanns det idag en intressant artikel om framtidens kärnkraft där det berättas lite om kommande alternativ för att skapa en säkrare kärnkraft, komplett med mycket bra illustrationer, imponerande!

Den debatt om kärnkraftens vara eller inte vara som börjar ta fart åter en gång med anledning av händelserna i Japan är rakt av fånig. Visst uppmärksammas här hur otroligt viktig kylningen av reaktorerna är, och den oerhörda vikt man måste lägga på att säkerställa den i dagens kärnkraftverk. Detta är på inget vis något man kan luta sig tillbaka och tro att man har under full kontroll, det har de facto varit allvarliga incidenter i t.ex. Forsmark 2006 där det av mänsklig påverkan kom nära en härdsmälta, men att låta en incident, hur allvarlig den än må vara leda till nerläggning istället för förbättring, är fullständigt vansinne.

Kärnkraften i sig är under drift en under omständigheterna ren energikälla, de stora miljöpåverkningarna ligger i brytningen, anrikningen och slutförvaringen av kärnbränslet. Jämför man detta med t.ex. kolkraft och gaskraft som dagligen påverkar dess omgivningar och som likaväl har en farlig och miljöpåverkande framställning av råvara ligger kärnkraften mycket bra till.

Givetvis vore det önskvärt att kunna helt ersätta all kraftproduktion där fossila bränslen ingår med förnyelsebar kraftproduktion som sol, vind och vattenkraft. Men man kan inte heller här förneka att samtliga av dessa energikällor har sina miljöavtryck. Solkraften upptar idag stora ytor för sin energiproduktion, vindkraften är beroende av väder inom gränser samt gör ett stort avtryck på närmiljön där de finns, med ljud och visuell närvaro. Vattenkraften i sig påverkar närmiljön tämligen kraftigt med dammar och förändringar av vattnets naturliga vägar, här finns det även stora risker inblandat i själva konstruktionen, en felkonstruerad damm hotar att ödelägga mycket stora ytor nedströms om den brister.

I min värld måste det ligga som absolut största vikt att verka för en minskad förbrukning av kolkraft och gaskraft innan man siktar in sig på en minskning av kärnkraften, för även om den senare har stora påverkningar vid ett haveri, så påverkar de föregående närmiljön varje enskild dag, utöver haveririsken. Utöver detta är det av oerhörd vikt att man fortsätter forskning om kärnkraft och då allra helst omhändertagandet av förbrukat kärnbränsle, det som vi idag kallar förbrukat innehåller fortfarande stora mängder potentiell energi, om vi bara kan finna bättre möjligheter att utvinna detta har vi tagit ett stort steg.

Vi måste också se över möjligheterna att byta ut våra nuvarande kärnkraftverk såväl i det här landet som är av en förhållandevis säker typ, men än mer de som ligger i östeuropa där reaktortypen många gånger är densamma som i Tjernobyl. Det är av stor vikt att få dessa utbytta mot en nyare, säkrare typ av reaktorer som vid ett eventuellt haveri åtminstone får mindre katastrofala följder.

Vad jag vill se, mer än något annat i energiväg, är ett kraftigt NEJ till importerad kol/gaskraft, och ett JA till fortsatt forskning om, och utbyte till säkrare, modernare kärnkraftsreaktorer i Sverige!

Mer intressant läsning om kärnkraft finns hos Strålsäkerhetsmyndigheten samt i stora mängder på Wikipedia samt i din lokala, vettiga dagstidning.

Vi ser det snöar..!

Japp, och ungefär enligt ordinarie tidsplan också, första snön, slutet av oktober, stämmer väl rätt väl även om vissa skillnader förekommer.

Och som vanligt, precis så som det alltid är, glider bilarna omkring och hamnar i diket lite här och var. Lyssnade på en trafikrapport på väg ner från Gävle nu på morgonen, och det tog säkert den stackars radioprataren 5 minuter bara att gå igenom alla olyckor i Enköping, kort sagt låg det bilar ganska precis överallt!

Nu ska jag väl egentligen vara lite försiktig i mina uttalanden eftersom mina vinterdäck hittar på bilen först nästa fredag, en mindre miss i planeringen kan det väl kallas. Så det återstår att se om jag faktiskt kan leva som jag lär, och anpassa hastigheten efter rådande förhållanden och därmed ha en lika hel och fin bil även efter att sommardäcken hittat av om en vecka..?

Spänningen är olidlig!

En varierad dos katastrofer!

Ja, inte på jobbfronten för en gångs skull, där har allt fungerat till punkt och pricka och båda dagens tåg har varit 5 minuter före tiden till sin respektive slutstation, sådant gillar vi!

Däremot har katastroferna avlöst varandra på den personliga planet istället, eller katastrof är lite väl hårt, missöde kanske är bättre?

Dagen började ju så fint med att sonen väcker mig med ett illvrål, fantastiska 5 minuter innan väckarklockan ska ringa, mutter, pust och stön, de där 5 minuterna är ju ack så viktiga!

Efter detta flöt det hela på fint lagom tills det var dags att säga adjö för dagen, skulle bara lyfta upp Kaspian för att kramas, och lyfter lite för långt upp, lagom i höjd med dörrkarmen ungefär, bonk, aj, vrål…

Angelika fixar lite is för att kyla ner en bonkad skalle med lite snabbt, Kaspian tycker dock det är roligare att ha isbit i munnen, jättefint om det inte vore så att man sväljer den och sätter den i halsen…

Tur nog smälter is, och problemet löser sig själv så att säga, med lite hjälp.

Här dundrar jag iväg upp till Stockholm medans Kaspian tröstas med en flaska te…

Allt går som sagt fint hela vägen upp, tidig in, inga problem alls att rapportera till avbytande förare. Iväg till närmaste snabbmatshak för onyttigheternas mästerliga mat! Upp med detta njutningsfulla till våra personallokaler i Stockholm, håller som bäst på att jonglera ner allt på bordet när muggen cola smiter ur mitt grepp och innehållet förflyttar sig ut från muggen till en klart sämre plats på bord och golv. Suck..!

Bara att torka, givetvis fanns inget papper i någon form att tillgå, utan det blev skytteltrafik med en disktrasa. Suck..!

Efter femtielva varv är det något sånär torrt och fint igen, och maten kan avnjutas, nu aningen svalare än önskat. Suck igen..!

Därefter avnjuter vi tre timmar av att göra ungefär ingenting i väntan på nästa tåg norrut.

Och efter en fullständigt toklugn tur upp till Gävle sitter jag nu och inväntar nästa katastrof, en sömnlös natt kanske..?

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén