ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: olycka Sida 1 av 2

Media spekulerar, igen…

Skärmdump från Twitter

Höstens första vurpa med hjälpfordon stod Rush Rail för idag. Lokaltidningen VF hade orsaken klar mindre än tre timmar efter olyckan. Imponerande. Man kan ju undra varför någon annan utredare någonsin blir anlitad liksom?

Eller, så är det en sådan där enormt djup suck som skall in här. Där. Typ ovanför. Efter att ha läst tweeten.

Media och dess spekulationer alltså…

När media spekulerar…

För de som minns så skedde ju en rätt intressant vurpa i april det här året, när Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg var på besök och flyttade en stoppbock samt i och med detta förlängde spår 20 på Karlstad C.

Detta är ju något som lokalpressen har bevakat förhållandevis väl dels då, vid den aktuella händelsen samt nu, när Trafikverkets utredning blivit klar. En utredning jag hemskt gärna skulle vilja ta del utav för övrigt.

Som en del av alla artiklar kunde vi i fredags eftermiddag läsa om hur spåren är en säkerhetsrisk. Ja, det är rubriken. Säkerhetsrisken för att det i snitt vart annat år skett olyckor där stoppbock eller fordon ådragit sig skador. Antal allvarliga personskador är noll för övrigt.

Bara som ren jämförelse, skulle det vara intressant att ta del utav antalet trafikolyckor som skett i centrala Karlstad under samma tidsperiod, tio år, och jämföra lite snabbt. Jag har en spontan känsla att säkerhetsrisken i spår 20 och spår 21 på Karlstad C är ganska så extremt liten jämfört med de riskerna man utsätter sig för som gångtrafikant, cyklist (motor eller ej) samt bilist i centrala Karlstad.

Det är absolut sant att järnvägsdrift innebär vissa risker och att när olyckor sker, är det oerhörda krafter i omlopp. Att så som lokalpressen gör, överdriva dessa risker, när det är så oerhört mycket farligare att vistas i vägtrafiken, det är bara pinsamt på alla tänkbara sätt och vis.

För övrigt, som liten sidonotis, så kan det väl vara värt att nämna att utav de fem händelser under tio år som media hänvisar till, så är tre utav dem så pass lindriga att det handlar om mindre materiella skador på stoppbock, stopplykta och fordon som förvisso kostar en hel del att reparera på grund utav att det är järnväg, men ändå är så lindriga att det med nöd och näppe går att nämna.

Händelsen där de beskriver hur föraren utav tåget smet, den är än mer pinsam, eftersom inblandad förare (inte jag) med absolut största säkerhet inte ens noterade att stoppbocken blivit nuddad.

Händelsen i april var i allra högsta grad allvarlig, både sett till faktiska konsekvenser som potentiella, men spår 20 och spår 21 på Karlstad C är på inget sett någon säkerhetsrisk värd att nämna, varken igår, idag eller imorgon.

Däremot får man gärna påbörja en ombyggnad utav Karlstad C, men det är för trafikens skull, att det desperat behövs genomgående spår med plattform. Inget annat.

Så kan man göra…

… men det är inte rätt!

Olycka i Karlstad

Inte många lär väl ha missat det ovan, den lilla olyckan på Karlstad C tidigare under eftermiddagen?

Själv befann jag mig på rätt bana men lite fel i tajmingen. På väg hem mot Karlstad efter ett lördagsvarv på Göteborg. Vi kom till Kil i varje fall och kunde efter drygt 25 minuter flytta över alla resenärerna till en buss för vidare befordran till slutstation.

För egen del blev det en skaplig väntan på bättre tider som fördrevs så gott det gick i sällskap av andra tågkollegor såväl som lokaltågklareraren i Kil. Så småningom kunde jag parkera min tomma Regina på spår 21 och ge mig av hem för dagen.

X52E 9079 i Karlstad

Lite lagom trött och sliten såhär på kvällen efteråt och framförallt tacksam över att det gått relativt väl för den personalen från SKÅJ som var inblandad i olyckan. Stora materiella skador och vi har en lång period utav trafikstörningar att se fram emot efter detta, men ingen omkom och vad det verkar, så är ingen allvarligt skadad!

Orsaken till kaoset lär utredningen få visa så småningom och det skall bli högst intressant att få höra mer om det hela!

Förhoppningsvis så kan även Trafikverket passa på att förlänga spår 20 i Karlstad nu med, när grovjobbet med att flytta stoppbocken är löst…

Lokförarvardag…

Sprang på ett högst intressant klipp på DuTuben, ett klipp som förhoppningsvis får ligga kvar som avskräckande exempel.

Klippet visar alltför väl en stor del av lokförarens vardag, en vardag som i tid och otid innehåll obehöriga som tycker att genvägar över spåret, det är väl ingen fara?

Personen i klippet räddas dock utav personalen ombord på arbetsmaskinen det hela är filmat från, eftersom denne hade befunnit sig på en mycket dålig plats sett till mötande tågs hastighet om denne fortsatt på sin genväg.

Många är de, de som med nöd och näppe klarat livhanken bara på ren och skär tur och tillfällighet. Många är de, de som blivit påkörda för att de hade bråttom, var stressade, tyckte att järnvägen var ofarlig.

Många är de, de som omkommer efter att ha blivit påkörda av tåget, vare sig det varit frivilligt eller ofrivilligt…

Soffläge – dag 235/365

Soffläge

Canon EOS 6D, 24mm, ISO 3200, 1/25 sek vid f/8,0

Ja, inget ont som inte för något gott med sig, eller hur? Helgens ofrivilliga bonusledighet gav mig ju chansen att njuta lite extra av sonen, som mer än gladeligen ville spendera en natt här hos mig. Efter lite fika med kollega, god mat hos sonens farmor & farfar så hamnade vi såhär, i soffan med varsin teknisk leksak i händerna. Inte helt fel faktiskt, ett sätt att umgås det med!

Varför denna ofrivilliga ledighet då? Jo, tåget som jag var förare på till Stockholm igår var inblandat i en olycka, utan personskador skall tilläggas, och då är regelverket tack och lov solklart, inblandad personal tas omedelbart ur trafiksäkerhetstjänst. Det vill säga, jag får inte köra tåg en milimeter innan företagshälsovården sagt okej till det hela. Nu kan jag gott erkänna att det inte är värst mycket fel på mig, inte mer än det vanliga åtminstone, men regelverket finns där för att skydda oss i just trafiksäkerhetstjänst, för man kan aldrig förutspå just hur man kommer reagera under tiden eller för den delen efter en händelse.

Måndag morgon räknar jag kallt med att vara godkänd för vidare trafik till nästa vecka och tills dess, så får jag helt enkelt passa på att ta till vara på denna chans att umgås med nära och kära, njuta lite extra av allt det där viktiga i livet!

Märkliga slutsatser

Tar en litet avbrott i pågående bloggvilan såhär i sommarhettan, för likt de flesta så har inte jag heller undgått att notera och fascineras utav onsdagens stora tågolycka i Spanien. Inte heller har jag lyckats undgå medias spekulationer och de många märkliga slutsatser som lyfts fram såväl högt som lågt.

En av de mer märkliga slutsatserna om det hela står SvD och “tågforskaren” Rebecca Forsberg för, som hävdar att ”Färre hade dött med säkerhetsbälten”, vilket i sig kanske är en helt korrekt och riktig slutsats, men endast under förutsättning att olyckan på inget vis kunde förebyggas på annat sätt.

Tåg likt flyg är transportmedel som framförallt i västvärlden är förhållandevis förskonat från allvarliga olyckor med dödsfall eller för den delen allvarligt skadade, åtminstone sett till passagerare och tågpersonal. När olyckor väl sker, för olyckor kommer alltid att kunna ske, så blir det desto mer spektakulärt på grund av de stora krafterna som är inblandade.

Givetvis finns det än mycket kvar att göra för att förbättra säkerheten för ombordvarande passagerare när olyckan är framme, men att föreslå säkerhetsbälten som en åtgärd är långt ifrån rimligt som realistiskt. Detta dels för att kostnaderna i förhållande till faktisk nytta är långt ifrån att vara försvarbara men främst för att en sådan åtgärd snarare skulle få exakt motsatt effekt!

Att införa bälten som bältestvång på tåg skulle med stor sannolikhet få allmänheten att välja bort tåg för andra, mindre säkra färdmedel. En av de största anledningarna till att folk väljer tåget är just möjligheterna att kunna resa på sig och röra sig under färd. Tar man bort en sådan anledning skulle säkerligen än fler välja att resa med bil, något som knappast ökar säkerheten för resenären.

Nu är utredningen utav olyckan i Spanien långt ifrån klar, snarare knappt påbörjad. Därför är det orimligt att uttala sig om eventuell orsak till att olyckan inträffade, mer än att tåget till synes går in i kurvan i en alltför stor hastighet. Detta är något som i en modern järnväg inte bör kunna ske alls, då alla färder i högre hastigheter bör vara övervakade utav tågskyddssystem likt vårt egna ATC-system och det nya ERTMS/ETCS-system som är tänkt att användas i hela Europa.

Exakt varför tåget kunde föras in i kurvan i en såpass hög hastighet återstår ännu att få svar på, ett svar som säkerligen kommer dröja innan man kan ge en fullständig bakgrund till. Utav de rykten som framkommit i media så kan man så smått börja pussla ihop en teori om vad som kan ha hänt, men det är inget jag kommer dela med mig utav här och nu.

Säkerligen kunde liv ha sparats vid onsdagens olycka utanför Santiago de Compostela med hjälp av säkerhetsbälten, men än fler liv hade man sparat genom att bättre förebygga att olyckan ens kunde ske, förmodligen dessutom till ett lägre pris än vad installation utav säkerhetsbälten och allt som hör till skulle ha landat på.

Det är tveklöst viktigt att forska i passagerarsäkerhet ombord såväl tåg som flyg, något annat skulle jag aldrig drömma om att påstå. Men att ta de åsikter som denna “tågforskare” lyfter fram som en absolut sanning för hur man bäst minskar antalet skadade som dödade är mycket farligt. Det bästa sättet att minska antalet skadade som döda är att förebygga att olyckan kan ske över huvud taget!

En dag som ingen annan

Efter en lugn och stillsam, för att inte säga tämligen händelselös start på förra veckan blev det så torsdag, veckans enda lediga dag. Eftersom det är ledig dag passar man ju givetvis på att boka in än det ena, än det andra, främst ett återbesök hos optikern för att se över hur invänjningen med linser går men även lite annat smått och gott.

Nu blev det ju inte riktigt så, istället blev det en dag av helt annan sort, det blev dagen då jag för första gången hamnade på en olycksplats där någon omkommit.

Man får väl egentligen vara ganska tacksam över att denna dag dröjt såpass länge ändå, det är ändå drygt 1,5 år sedan jag gick utbildningen till att bli kamratstödjare och sedan dess har jag dessbättre inte varit på utryckning till någon dödsolycka, fram tills i torsdags då.

Strax före halv nio på morgonen ringde det i vart fall på tjänstetelefonen, ett samtal från trafikledningen i Göteborg som informerade om att det inträffat en olycka och där man undrade om jag kunde tänka mig ställa upp som kamratstöd, ett helt frivilligt åtagande i alla lägen skall tilläggas.

Föreslog att man skulle kolla vad de övriga kamratstödjarna i Karlstad hade för tjänstgöring, i fall det skulle kunna finnas någon lämpligare med tanke på mina egna planer för dagen.

Dock skulle det visa sig att de övriga redan var ute på tjänstgöring varpå jag erbjöd mig ta uppdraget och samlade på mig så mycket information som möjligt om händelsen och de inblandade. Beställde även en taxi och såg till att få i mig frukost i väntan på skjutsen.

Innan taxin, efter en lite för lång väntan, till slut kom hann jag även med att prata med räddningsledaren på plats, för att bilda mig en uppfattning om läget på platsen. Fick under det samtalet även bekräftat att den påkörda personen avlidit, något jag var tämligen säker på redan tidigare men som ändå är något man aldrig riktigt kan förbereda sig på att höra.

Väl framme på platsen så blev det en promenad i spårområdet från vägövergången där olyckan skedde till platsen där tåget stannat. Längs promenaden syntes egentligen inte mycket, det fanns lite folk på plats för att reparera skadad infrastruktur, lite utspridda små delar av bil här och var men inget större.

När vi, jag och en förare till att köra tågsättet vidare efter bärgningen, kom fram till tågsättet så klättrade avbytande förare upp i en vagn medan jag sökte kontakt med OPA, OlycksPlatsAnsvarig för att stämma av läget och informera om att jag som kamratstöd och avbytande förare nu fanns på plats.

Fick en liten redogörelse från OPA om vad som hänt och att bärgningen av bilen skulle påbörjas inom kort. Vid det laget skymtades bilen bakom loket från där vi stod, men jag undvek att närmare beskåda det hela.

Klättrade ombord i vagnarna och gick till bistrovagnen där tågpersonal och föraren samlats efter olycka och evakuering av tågsättet. Efter en kort stund så lämnade tågpersonalen tåget i sällskap med avbytande förare för att hitta den taxi som skulle ta dem hem till Karlstad igen och jag blev kvar själv med föraren i väntan på att vi skulle kunna lämna platsen.

När man sedan är på plats som kamratstödjare får man en mer eller mindre detaljerad beskrivning av händelsen i sig samt även se hur en människa reagerar och agerar efter en sådan här sak. Allt i sig väldigt viktigt för att kunna bearbeta och komma vidare ur den akuta kris som uppstår.

Det kräver sin mentala förberedelse inför och på väg ut till ett uppdrag likt detta, för att själv kunna hantera det man kan få se och höra. Givetvis är det inget jämfört med det den drabbade föraren själv upplevt, men det ligger ändå kvar mycket länge i minne och själ. Hela känslan i sig att gå omkring på olycksplatsen som sådan är mycket speciell, ett slags kusligt lugn över hela området, människor som jobbar målmedvetet men ändå ganska tystlåtet med att återställa allt till sitt ordinarie skick. Synen av hur den mycket demolerade bilen lyfts bort från spårområdet lär man minnas i många år framöver!

Till slut kunde vi dock lämna olycksplatsen, den drabbade föraren och jag, för transport till dennes hemstation där närmaste arbetsledare anslöt för vidare samtal. Så småningom kunde även den slutliga biten till förarens egna hem klaras av, där sedan anhöriga och senare även företagshälsovården ta över för vidare rehabilitering.

Troligen, förhoppningsvis är denna förare åter i tjänst under denna veckan och som vid varje uppdrag så hoppas man att snart få återse dem i sitt mer vanliga jag igen, även om det som alltid tar tid.

För egen del är det mycket en fråga om när nästa uppdrag kommer och vad som då har hänt. Då som nu får man göra en avvägning om man kan och orkar ta uppdraget eller ej.

Såhär långt måste jag ändå säga att varje möjlighet jag haft till att rycka ut som kamratstöd varit oerhört givande, dels i vetskapen om hur mycket det är värt för den drabbade efter att själv ha varit i den positionen, dels för att varje utryckning för med sig helt nya erfarenheter om både de egna som andras reaktioner i krissituationer. Varje uppdrag är så oerhört lärorikt att det inte går att beskriva med ord.

Den absolut viktigaste lärdomen är och förblir dock enkel, uttryckt från början av min kursare och kollega Storm om jag minns rätt. Det är i vart fall först när man upplevt en sådan här dag på nära håll, som man verkligen kan inse vad en dålig dag egentligen är och hur otroligt ovärt det är att slösa energi på småsaker som stör en i vardagen.

Ta vara på livet och vardagen i alla lägen, man vet aldrig när planen blir omkullkastad utan förvarning!

Är det inte märkligt?

Nyfiken som man är född, så kunde man inte undvika att höra ljudet av sirener eka bland husen för drygt en timme sedan, noterade en brandbil som rullade några gator längre ner från där vi bor och återgick till datorn för att bevaka de lokala nyhetssidorna.

En stund senare skulle det visa sig att brandbilen i fråga var på väg till järnvägsövergången här i området, det var tydligen en lastbil utrustad med lyftkran som varit i farten igen, åkt med kran uppfälld och dragit med sig kontaktledningen på vägen!

Märkligt tycker jag, att det ens går att köra lastbilen i annat än absoluta krypfart när kranen är i uppfällt läge? Det är inte heller första gången en sådan här olycka sker, det brukar vara ett antal varje år utav samma typ, utan att någon tycks lära sig av det?

Som det verkar så har det varit en stunds strömlöshet i Karlstads driftplats, avgående tåg verkar inte röra på sig och endast ankommande tycks rulla, om tåglägesbilden stämmer det vill säga.

För min del är det ingen akut katastrof, börjar jobba först 19.25 ikväll, men det kan mycket väl komma att drabba mig ändå. Tåget som skulle avgå 13.54 från Karlstad mot Göteborg är nämligen det tågsättet jag skall ha sedan, efter att det varit i Göteborg och vänt d.v.s.!

Det blir intressant att se om denna händelse får några konsekvenser, rimligen borde det talas om “Vårdslöshet i trafik” för en sådan sak som ovan, men alltför ofta tycks kommentaren från Polisen vara att “föraren är ej misstänkt för brott”.

Än bättre vore förstås om åkeribranschen kunde se till att körning med kran uppfälld inte är möjlig alls istället, men så länge de inte blir skyldiga att betala det de ställer till med så lär det väl inte hända…

Alla dessa dagar

Är ju även titeln på en viss blogg skriven av en viss utrikesminister, men det var inte riktigt den jag syftade på här. Näe, närmast tänkte väl jag på de föregående 6 arbetspassen som samtliga varit riktade som t&r Karlstad – Göteborg som då nu är avklarade. Man kan inte säga annat än att det flutit på riktigt fint dessa dagar, som värst varit 5 minuter efter körplan till Göteborg och inga andra katastrofer att rapportera om för egen del.

En kollega hade dock inte fullt lika mycket tur, utan råkade värre ut i lördags eftermiddag när arbetspasset var så gott som över. I kväll när vi passerade förbi platsen var det ljus tända där, och även om jag förstår varför, är det inte önskvärt från oss som har järnvägen som arbetsplats.

I morgon väntar första vändan till Stockholm sedan den 4 november, så en får se om man fortfarande hittar dit..! Därefter tar vi en dag ledigt, en mycket efterlängtad dag efter denna långa jobbhelg som kryddats med en dos förkylning.

Till slutet av veckan väntar övernattning i Arvika, innan vi tar ledig helg där en sväng till julmarknaden på Skutboudden är inplanerad, komplett med poolbil från Sunfleet.

Det var allt jag mäktade med för i kväll, snart blir det dejt med täcke och kudde igen..!

Kast med liten tur!

Ursprungsplanen för denna jobbhelg var att åka till Stockholm, ungefär nu i skrivande stund för att vara exakt, därefter köra ett varv med Uppsalapendel för att så småningom somna sött i sängarna på överliggningen i Hagalund.

Ursprungsplanen var det ja, sedan var det ju den lilla detaljen att det är banarbeten såväl i Älvsjö som utanför Katrineholm denna helgen, vilket gör att det tåg jag skulle kört hem på lördag, tåg 53 Stockholm – Oslo, kommer att omledas via Västerås – Jädersbruk – Hallsberg istället för den ordinarie vägen över Södertälje – Katrineholm – Hallsberg.

Det lilla lilla problemet med det hela är ju dock att jag inte kört vägen från Västerås via Jädersbruk till Hallsberg, något som jag skall ha gjort för att få köra där själv, inte helt bra alltså, något som inte direkt gjorde vår personalfördelning nämnvärt lycklig heller eftersom allt detta uppdagades i onsdags eftermiddag.

Dessbättre fanns det andra kollegor med samma jobbhelg som kunde byta lite turer med, om än med en aning nackdel till min sida, i stället för att sluta 13.05 på lördag blev det visst 20.49, men i stället får jag ju då sova hemma natten mellan fredag och lördag, vilket inte är helt fel!

Detta medför dock även en annan sak, den tur och det tåg jag fick idag hem från Göteborg är samma som jag hade för två veckor sedan, kvällen som inlägget Baksidan med mitt jobb handlade om…

Det skulle vara en lögn om jag sa att jag känner mig helt bekväm med detta, en uns av olust finns det allt i mig, även om jag mer än väl vet att det kommer att gå alldeles utmärkt idag, så går det inte att bortse från helt och hållet. Nu har jag kört förbi platsen ett antal gånger såväl med som utan sällskap utan besvär, och så bör det gå även idag, men ändå!

Nåväl, steg 1 är ju att åka passresa till Göteborg, så vi börjar där, 11.46!

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén