ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: oflyt

Sådana dagar

I långa perioder flyter dagarna förbi utan att något egentligen alls uppseendeväckande händer under arbetspassen, stillsam och njutbar tid som sådan. Men som med allt annat kan inget gott vara för evigt, ibland får man istället dagar när inget tycks gå rätt väg. Har man riktig otur kan detta även utveckla sig till en stint av oflyt som kan sträcka sig veckor i taget, något går fel på varje pass!

Efter en stillsam period så var det igår tydligen dags att ha grytan omrörd igen med en dos av nära-annans-död, tekniska fel och slutligen en släng av ordentlig lövhalka för att verkligen markera eländet.

Gårdagens arbetspass bjöd då på ett varv på Göteborg, det kvällsvarv jag mer eller mindre abonnerat på under några veckor nu, där man kör det sista tåget hem för kvällen. I grund och botten ett väldigt trivsamt och lagom lättarbetat pass i gott sällskap av de nu faktiskt väl fungerande nya Regina-tågen.

På vägen ner mot Göteborg flöt allt på väl tills strax söder om Åmål, där noterades först ett samlandes jaktlag på högra sidan varpå jag påmindes om att älgjakten är igång i de dalsländska skogarna och att det var bäst att hålla extra uppsikt över stirriga djur.

Strax därefter passeras en av många vägkorsningar med små skogsvägar, endast skyddade av en signalanläggning av enklaste skick, en lampa som lyser när spåret är fritt att passera och som är släkt när tåg närmar sig.

Sådana anläggningar får endast placeras på vägar där ett fåtal personer kör, eller som ett dokument (BVH 701) från Trafikverket förklarar:

E betecknar enkel ljussignal och för bara sättas upp där en enstaka fastighetsägare använder plankorsningen.

En förutsättning är också att personer som är obekanta med förhållandena endast i obetydlig omfattning använder plankorsningen. På vägar till fastigheter med någon form av försäljningsverksamhet är signalen olämplig. På utfartsvägar och vissa ägovägar kan det vara lämpligt att kombinera signalen med en låst grind eller med ett vägmärke som anger förbud för trafik utan tillstånd.

På denna väg kommer det en röd Volvo av fyrkantigare modell (740/940) åkandes, till synes helt utan uppsikt och utan intention att stanna innan korsningen. Tack vare en extra god dos vakenhet hinner jag uppfatta detta och signalerar med tyfonen för att påkalla uppmärksamhet.

Detta tycks först dock inte heller hjälpa utan bilen verkar inte sakta ner varpå jag istället snabbromsar tåget samtidigt som jag fortsätter signalera med tyfonen oavbrutet. Att hinna stanna på den sträckan som fanns tillgänglig, ett fåtal hundra meter på sin höjd, är helt uteslutet. Det enda man kan göra är att försöka få ner farten för att minska krockvåldet om en kollision inträffar.

Till slut stannar bilen, på sin höjd 1-1,5 meter från närmsta räl just innan vi glider förbi med tåget i omkring 100 km/h. Eftersom Regina-tågen är lite breda om höften av sig, så kan det inte ha varit mycket till marginal mellan bil och tåg, men ingen kollision inträffade åtminstone.

Färden kunde dock fortsätta mot Göteborg i en något reducerad hastighet allt medan man försöker få ner pulsen till en mer normal nivå. Det adrenalinpåslag man får i situationer som dessa är inte att leka med, kan man lugnt säga!

Det tog dock inte lång stund till innan det var dags att snabbromsa och signalera, för ut ur skogen kommer det plötsligt en älgkalv springandes på ett inte alls tillräckligt långt avstånd. På något vis lyckades älgkalven dock ta sig av spåret utan att bli påkörd, även detta med minsta möjliga marginal. Efteråt kunde det dock höras det bekanta dunkandet av en hjulplatta från någon av de främsta axlarna på tåget, hjulen uppskattar inte flera efterföljande snabbromsningar i dessa hösttider!

Just när man satt och funderade vad detta var till att bli för en dag, lagom hunnit få ner pulsen en gång till, så studsar det över en älgko med tillhörande kalv framför näsan på en. Denna gången dock på ett mer behörigt avstånd och utan behov av åtgärder från min sida, men ändå något man hajar till på!

Resten av färden ner mot Göteborg gick sedan betydligt mer stillsamt till, mycket djur vid sidan av spåren men inget mer i vägen. Det går dock inte att förneka viss form av oro över hur resterande del av dagen skulle gå?

Väl framme avnjöts rasten i god ro, en promenad runt det vanliga stråket vid vattnet, en god bit matlåda på basen och en åktur i massagestolen innan det var dags att köra hemåt igen.

Bytte av ankommande tåg från Karlstad och bytte ände, började knappa in allt som skall knappas in i alla former av skärmar ombord för att ganska omgående mötas av en illavarslande felkod i ETCS-skärmen som sedan släckte hela tågskyddssystemet. Provade en snabb återstart (nåja, 2 minuter…) av endast ETCS-systemet utan resultat. Gjorde istället en återstart av hela fordonet, men utan bättre resultat.

Därmed återstod att bege sig till skåpet där all utrustning för ETCS-systemet sitter för att med lite mer brutalt våld ge sig på en återstart. Detta innebär en promenad rakt igenom tåget till mittenvagnens ena ände där utrustningen sitter, ett uppdrag nog så svårt samtidigt som resenärer stiger på och letar efter sina platser.

Efter att ha lite mer brutalt dödat hela systemet med hjälp av lokalt placerade brytare och säkringar med tillhörande väntetid så återställde jag allt och återvände till hytten. En tålmodig väntan senare så startade systemet upp och fungerade nu som det skulle, med flera minuter till godo kvar innan avgång, puh..!

Hemfärden flöt sedan på alldeles utmärkt, var sådär lagom tidig till Trollhättan för att kunna hämta den där koppen kaffe jag inte hann med att få innan avgång Göteborg. Lite småhalt väglag bjöds det på av och till i stort sett hela vägen, men värre skulle det bli.

I Grums är det av tradition alltid halt så fort det är minsta fuktigt, till stor del assisterat av Gruvöns bruk som ligger inte alls långt från stationsområdet. Ta detta i kombination med en dos av lövhalka och det blir riktigt intressant. Tack vare en bit erfarenhet i kombination med sund feghet i inbromsningen såhär års stannade vi utan problem vid plattform.

När det var dags att rulla vidare mot Kil – Karlstad blev det däremot en hel del mer sport av det hela, redan vid läge 2 av 7 på körkontrollen började hjulen spinna friskt, detta trots att våra Regina-tåg driver på 8 axlar av 12 och att det lutar lätt nedförs åt det hållet i Grums!

Konstaterade i takt med att farten så sakteliga började öka att kommande uppförsbacke, ett riktigt ökänt halkställe, skulle komma att bli riktigt intressant. Dessbättre lyckades jag få upp farten till omkring 60 km/h innan det började bära av uppförs, för sedan spelade det ingen roll vilket pådragsläge jag använde, det enda som hördes var ljudet av konstant hjulspinn.

Nu smått kallsvettig kunde man se hastigheten sakta sjunka i takt med att färden uppförs fortsatte, däremot kunde jag ändå konstatera att så länge inget oförutsett händer skulle farten vara tillräcklig för att om inte annat sega sig över krönet.

Passade då även på att ringa till DLC Göteborg för att informera om läget, “tokhalt” var frasen, och därtill rekommendera dem att inte lägga tågmöten eller stoppa godståg i Grums under natten, en fastkörning hade varit fullkomligt garanterad! Personen i andra änden telefonlinjen var mycket tacksam över informationen och förhoppningsvis kom den till nytta för andra!

Trots dagens utmaningar så ankom vi till slut såväl Kil som Karlstad enligt gällande tidtabell och utan fler missöden. Bara att nyckla av tåget, skriva rapport om den nära påkörningen av bilen och gå hem i natten.

Idag, om bara en stund eller två, så skall samma tur till Göteborg upprepas, det går inte att förneka en viss dos av oro i magtrakten, den finns där vare sig jag vill eller ej…

En varierad dos katastrofer!

Ja, inte på jobbfronten för en gångs skull, där har allt fungerat till punkt och pricka och båda dagens tåg har varit 5 minuter före tiden till sin respektive slutstation, sådant gillar vi!

Däremot har katastroferna avlöst varandra på den personliga planet istället, eller katastrof är lite väl hårt, missöde kanske är bättre?

Dagen började ju så fint med att sonen väcker mig med ett illvrål, fantastiska 5 minuter innan väckarklockan ska ringa, mutter, pust och stön, de där 5 minuterna är ju ack så viktiga!

Efter detta flöt det hela på fint lagom tills det var dags att säga adjö för dagen, skulle bara lyfta upp Kaspian för att kramas, och lyfter lite för långt upp, lagom i höjd med dörrkarmen ungefär, bonk, aj, vrål…

Angelika fixar lite is för att kyla ner en bonkad skalle med lite snabbt, Kaspian tycker dock det är roligare att ha isbit i munnen, jättefint om det inte vore så att man sväljer den och sätter den i halsen…

Tur nog smälter is, och problemet löser sig själv så att säga, med lite hjälp.

Här dundrar jag iväg upp till Stockholm medans Kaspian tröstas med en flaska te…

Allt går som sagt fint hela vägen upp, tidig in, inga problem alls att rapportera till avbytande förare. Iväg till närmaste snabbmatshak för onyttigheternas mästerliga mat! Upp med detta njutningsfulla till våra personallokaler i Stockholm, håller som bäst på att jonglera ner allt på bordet när muggen cola smiter ur mitt grepp och innehållet förflyttar sig ut från muggen till en klart sämre plats på bord och golv. Suck..!

Bara att torka, givetvis fanns inget papper i någon form att tillgå, utan det blev skytteltrafik med en disktrasa. Suck..!

Efter femtielva varv är det något sånär torrt och fint igen, och maten kan avnjutas, nu aningen svalare än önskat. Suck igen..!

Därefter avnjuter vi tre timmar av att göra ungefär ingenting i väntan på nästa tåg norrut.

Och efter en fullständigt toklugn tur upp till Gävle sitter jag nu och inväntar nästa katastrof, en sömnlös natt kanske..?

Pust, suck, stön!

Två uttröttande arbetsdagar på raken har nu avverkats, två till likadana kvar. Fast de återstående hoppas jag flyter betydligt bättre än vad de senaste två gjort..!

Började vid 12 snåret igår på turen som sträckte sig ända in till idag, ett varv till Tranås, mutter mutter, och sen iväg mot Gävle för att sova över där uppe, yey..!

Pendeln går ju som vanligt fint, inga större bekymmer annat än att det känns något surt att pipa iväg åt fel håll när man så småningom ska till Gävle, men men. Början på Gävle-svängen inleds bra, endast en avstängd toa, det kan man ju leva med, finns trots allt hela två till i tågsättet!

Sen däremot, börjar det skita sig duktigt, mellan Vagnhärad och Södertälje börjar det roliga, något som kallas för WSP fel, en liten grej som fransoserna som byggde tågen tyckte vore jättebra om det slog ut typ allt annat också när det felar. Men men, ny maxhastighet 160 km/h istället för 200 km/h, kan man ändå leva med, ett tag, kan ju i varje fall ta mig in till Stockholm C där man har lite tid att meka en sväng!

Här prövar vi lite omstarter, fälla säkringar i olika omgångar, men no luck, dags att åka vidare och hastigheten är fortfarande max 160 km/h, suck, stön, pust! Ringer och tigger till mig lite tid på Arlanda för att försöka lite mer med fler säkringar efter tips från teknisk rådgivning, får byteshandla till mig det mot att Upptåget får gå före från Upplands Väsby, men men, alltid någon minut extra.

Fast inte hjälpte det, den dumma felande datorn vill inte vara med och leka, och därmed får vi fortsätta puttrandet mot Gävle i samma gamla 160 km/h, med tåg före, och bakom, och med en massa snöyra, yey! Kommer till slut upp med fina 35 minuters försening, underbart! Försöker lite till att få ihop skiten innan vi kör ner och ställer av det på bangården i Gävle, men det vägrar, kör ner, ställer av och försöker lite ytterligare innan jag ger upp, drygt en timme efter min ordinare avslutningstid, ska ju trots allt upp tidigt på morgonen efter..

Idag då, kunde man få ett fungerande fordon idag tro? Pah, ingen sport det heller tydligen, denna gången inte så allvarligt, inte till en början, bara lite lätt bromsdator fel som inte stör sådär jättemycket, inget som hindrar hastigheten eller så. Dundrar på så tjusigt så ner mot Stockholm och hemmåt, och klarar mig nästan ända fram till Uppsala innan skiten tackar för sig, plötsligt blir det något roligt komunikationsfel som flippar ut datorn helt, blinkar FEL ilsket i orange över hela skärmen, på alla val, woho..!

Tar mig i varje fall ner till Stockholm C med samma gamla 160 km/h som gårdagen bjöd på, där hade vi idag hela 25 minuter på oss att fixa fel, passar på att ringa och tigga ut jouren i Stockholm när vi åker från Arlanda, ett par extra händer och en vaken hjärna till är ju inte helt fel.

Nu börjar det roliga dock, försöker med omstart av tåget för att få bort felen, hjälper inte, prövar större omstarten, hjälper inte heller, och nu tappar vi dessutom bort den bakre tågdelen samt lite mer grejjer i den främre, underbart! Jouren hjälper till och aktiverar på den bakre istället, och nu hoppar den till slut igång, däremot är främre fortfarande kaput. Efter lite om och men, fram och tillbaka och en hel del telefonsamtal beslutar vi att koppla isär de två tågdelarna, och bara köra med den bakre, bara o tömma och flytta folk, kopplar isär och ska nu ge mig på att försöka få igång bromsdatorfelet som nu är lite mer påträngande.

Tjenare, detta resulterar i ett helt tvärdött tågsätt, nersläckt och vägrar starta, underbart, mitt i rusningen på Stockholm C, tågklareraren bara skrattar när jag ringer och säger att det nyss fungerande tågsättet nu också är dött, underbart..!

Lyckas efter en hel del mer eller mindre vänliga ord uttalade om fransmän, teknik och morgonstrul få igång skiten, dock fortfarande med bromsdatorfel, som med lite assistans från teknisk rådgivning går igång till slut. Nu är det bäst att passa på och dra innan någon ångrar sig, och tåget fortfarande fungerar, skyndsam koll av de viktigaste funktionerna, samtal till fjärren om att vi kan åka helst nyss och snart rullar vi.

Här efter fungerar tack och lov allting fint, enda incidenten här efter är en stackars påkörd liten fågel, synd om den! Ankommer till slut till Linköping med en gosig liten försening om 58 minuter, i varje fall rätt sida timmen! Får avlösning av en vänlig jour som kör ner tåget till bangården, så att jag kan sätta mig i bilen och åka hem!

Väl hemma, blev det en tupplur tillsammans med Angelika, välförtjänt sådan, faktiskt!

Nu vill jag ha en lugn tur till Gävle imorn, och en ännu lugnare tur hem på lördag, faktiskt, det förtjänar jag..!

Så det så..!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén