ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: nyfiken

Minnet… – dag 171/365

Utryckning på Herrhagen

Canon EOS 6D, 28mm, ISO 400, 1/400 sek vid f/10

Satt här i godan ro och redigerade bilder från gågna veckan när mitt nyfikna öra noterade utryckningsfordon på gång igenom staden, fler än vanligt dessutom. Så, nyfikna lilla (?) Joakim studsade ut på balkongen och noterade ett flertal brandbilar och ambulanser på väg med god fart längs med Hamngatan och vidare upp mot Haga. Intressant. Iväg till nästa fönster för att där notera hur de rullade igenom Herrhagen också. Än mer intressant.

Så, nyfikna lilla (?) Joakim plockade lite snabbt på sig kläder och rafsade ihop kamerautrusning och begav sig ut på eftersök. Lite för snabbt visade det sig. För när väl brandbilarnas plats lokaliserades så knäpptes kameran igång för att lite retfullt blinka “Card” åt mig. Minneskort ja. Sitter ju bra kvar hemma i datorn. Helvete.

Bara att raska på stegen hemåt igen, hämta minneskort och återvända i hopp om att allt inte slutat att blinka och hända sådär. Åter på platsen var väl läget rätt lugnt, tydligen var det en brand i tvättstugan på källarplan i huset som dragit igång hela utryckningen, en brand som släcktes relativt fort enligt media.

Turligt nog kom ingen till skada även om kläderna i torkskåpet enligt uppgift gick upp i rök. Dessutom fick jag mig lite frisk(are) luft idag och fick röra på benen en smula. Så nu kan jag med någorlunda gott samvete återgå till att göra inget alls här denna midsommarafton!

Dyra droppar

Idag var det slutligen dags, dags att göra något så underligt och smått vansinnigt som att köpa en kopp kaffe för 99 kr, ja, ni läste rätt, EN kopp, 1 st normalstor kopp, av en händelse just den koppen som avbildas nedanför här.

En kopp kaffe värd 99 kr..?

Så, de stora frågorna är då, vart finner man EN kopp kaffe för 99 kr, varför köper man EN kopp kaffe för 99 kr och givetvis, hur smakar EN kopp kaffe för 99 kr!?

Detta kaffe finner man givetvis på mitt favorithak här i staden, Rosteriet som jag skrivit om en eller ett par gånger innan sådär. Av en händelse så har jag även stamgästkort hos detta lilla hak, eller mer ett sådant där köp 10 koppar, få den 11e gratis då! Och, lämpligt nog kan man tycka, var jag inne på min gratiskopp just idag!

Men NEJ, det vore att göra det för lätt för sig! Skall man prova kaffe för 99 kr/koppen ska man faktiskt betala för sig också, tycker jag då! Men så är ju jag inte riktigt som alla andra heller…

Varför i alla sina dar köper man då en kopp kaffe för 99 kr/koppen, när det går alldeles utmärkt att köpa en för 28 kr/koppen som även det är rakt igenom fantastiskt gott! Jo, för att man kan så klart! Och för att man är nyfiken! Och just nyfiken är jag ju av någon anledning, på gott och ont!

Hur smakar då en kopp kaffe för 99 kr/koppen!?

Gott!

Hade faktiskt väntat mig en mer skarpare smak, normalt sett brukar ju saker och ting smaka mer skarpt ju dyrare de blir, för att spela på den kräsna personens hårt prövade smaklökar kanske?

Detta kaffe var dock väldigt mjukt utan skarpa smaker åt något håll, ett alldeles utmärkt gott kaffe som kunde avnjutas i gott sällskap av kollegor utan något tilltugg till. Det kan väl kanske vara så att jag försvann iväg lite smått då och då i uppmärksamheten när njutningen pågick..!

Kommer jag köpa detta kaffe igen om de Rosteriet fortsätter att servera det? Absolut! Men jag kommer knappast att dricka det varje gång, eller ens för den delen särskilt ofta, jag må vara galen, men inte riktigt så galen, eller åtminstone inte fullt så rik då!

Den där gratiskoppen som är innestående, den skall spenderas snarast på någon av de andra nyheterna som tillkommit sedan jag sist var där, så den kommer till mycket god nytta ändå!

Vilken dag – och hur man blir inställd!

Först, oj vilken underbar vinterdag vi har utanför nu, soligt, massor av snö, otroligt vackert! Allt i följderna av gårdagens absolut tvärhemska snöstorm!

Snöigt ekängen

Och gårdagen, klass 2 varning på vädret, snöstorm med upp till 30 cm snö och hårda vindbyar. Det är väl en perfekt dag att åka till Gävle på..?

Bara att åka in till jobbet i sig var ju sport av sig, tur man var tämligen ensam på vägarna i alla fall, tog första bästa parkeringsplats jag kom in på vid våran parkeringsplats, körde lite fram o tillbaka för att platta till det hela lite inför hemresan sen…

Upp och hämta ut dagens order, rubbet, gamla vanliga där, inte sugen alls i kropp och själ att åka dock. Kombinera detta med en lätt förkylning så blir allt toppen!

Nu blev det ju dock inte så illa, visste sedan tidigare att min tåg skulle klargöras och framköras av någon annan, sådant gillar vi. Sen börjar det gå rykten om en urspårning på bangården i Linköping, än bättre! Sen kommer min slav, förlåt, klargörare upp och bekräftade detta, mitt tåg, 226 till Gävle, var inställt! Kan väl knappast säga att jag var så hemskt besviken över detta faktumet…

Nyfiken som man är tog man sig givetvis ner för att inspektera eländet, och prata lite med stackaren som körde då också…

Vi kan väl ganska lugnt säga att det var lättare sagt än gjort att ta sig ner till bangården, snödjupet var omkring knähöjd för i princip vartendaste fotsteg!

Väl framkommen så kunde vi notera att urspårningen var tämligen ordentlig, tre axlar helt ur spår och en som hängde lite halft kvar på spåret!

Urspårad boggie X40 3316

Syns inget vidare på bilden i och för sig, men det var inte så lätt att ta kort i snöstormen heller…

Ungefär här övergick då mina arbetsuppgifter från att köra 226, till att vara kamratstödjare istället till föraren som spårat ur. Nu var det väl i och för sig inga större skador, inga personskador eller så utöver ett stukat självförtroende, men det är ändå bra att ha sällskap när man sitter som man gör där… Dessutom slapp jag göra några direkt tyngre övningar för dagen, alldeles lagom! Jag har ju tidigare haft fundering på om man skulle bli kamratstödjare rent officiellt sett också, och vem vet, kanske det..?

Stora spänningen för dagen blev väl att stänga ner tåget och jorda det sen, sådana där saker man gick igenom noga på utbildningen, med tillägget att “det här kommer ni aaaaaaldrig behöva göra igen!”, mjojo… Förhoppningsvis blev våran fryskyddstömning, dvs tömning av vattensystemet i tåget utförd korrekt, annars blir det inget bra i kylan… Sedan skulle tåget jordas också, dvs stängas av, slå ifrån batterier, och sen leka fångarna på fortet i jakten på rätt nyckel.

Det här med jordning är liksom en rätt intressant procedur, visserligen ska den inte gå att göra fel, men man skall också komma på HUR den skall göras till att börja med! Man skall nämligen börja med att öppna luckor i taket, vrida om en nyckel, ta ur den, sätta den på ett annat ställe och låsa upp en ny nyckel, vrida på denna istället, för att låsa upp nästa nyckel,  som man sedan skall ta ur och ta med sig till ett annat skåp, där den skall vridas runt och i sin tur låsa upp en sista nyckel, som skall tas med i väntan på att allt blir klart! Mycket spännande, mycket Fort Boyard över det hela!

Nåväl, allt avklarat, inväntande av utredare i våra varma lokaler, sedan skjutsning hem av stackars urspåraren, tillbaka till jobbet med en god hamburgare för att se om de ville ha hjälp med att sparka liv i urspårade fordonet igen, dock visade det sig dröja bra, så vi tog och avrundade istället, skjuts hem av en annan kollega, och sen tillbaka genom snödrivorna ut hit till Ekängen, för att vara ledig idag!

På det stora hela, en bra dag igår, och en underbart ledig dag idag! Det är liksom inte så kul att jobba just nu…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén