ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: njutning Sida 1 av 3

Soldyrkare – dag 206/365

Soldyrkare

Apple iPhone 5, 4,12mm, ISO 50, 1/3195 sek vid f/2,4

För andra gången i år, hittills, så blir det en iPhone-bild som får leverera dagens utgåva. Helt enkelt för att jag inte gjort värst mycket mer än det bilden visar, d.v.s. legat på stranden och haft det löjligt bra i värmen. Ledig tror jag det kallas?

Att jag sedan lyckades bli getingstungen inte en, inte två utan tre gånger på vägen ut dit (rimligen ganska självförvållat) och att min rygg nu intar en viss röd nyans, det behöver vi väl inte prata värst högt om? Om vi nu inte är inne på ämnet sympatier åt mig då. I så fall kan vi prata väldigt högt om det! Men jag kan ju åtminstone konstatera att jag i varje fall inte är allergisk mot getingstick, tack och lov!

Nu väntar istället 7 dagar i rad på jobbet. I värmen. Woho. Typ.

Äntligen – dag 185/365

Solnedgång

Canon EOS 6D, 135mm, ISO 200, 1/500 sek vid f/8,0

För första gången på jag vet inte ens hur länge, så har jag idag äntligen kunnat sitta ute på min älskade balkong och njuta av solnedgång och kvällsljuset. Det känns som om det regnat i en evighet eller tre och att detta då varit kombinerat med antingen för kallt eller att jag helt enkelt skall upp för tidigt dagen efter. Men idag, då jävlar, då var det dags. Så faktum är att jag först alldeles nyss kom in från balkongen, inte för att det var kallt utan mycket för att kunna lägga upp just den här bilden samt att lite för många insekter började bli nyfikna på mig.

Hoppas nu att sommaren kanske gör återbesök ett tag, så att jag kan få fortsätta njuta av mina solnedgångar och därmed plåga alla trogna besökare med just detsamma!

Lördagsgott – dag 151/365

Iskall Coca Cola

Canon EOS 6D, 105mm, ISO 100, 1/320 sek vid f/5,6

Det är inte alls ofta som jag dricker läsk numera, rent av så ovanligt att jag faktiskt känner för att dokumentera det hela. Den här veckan är det väl visserligen andra gången om man skall vara petnoga, men före det minns jag inte ens senast.

Men just idag blev jag bara så sugen på att ta ett glas iskall Coca Cola sittandes i solskenet på balkongen. Sådär sugen så att man bara blev tvungen till att göra något åt det hela!

Lat, latare, Joakim – dag 146/365

Balkongnjutning

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 400, 1/250 sek vid f/9,0

Jag skulle kunna hävda att jag varit duktig och gjort saker idag, men det vore nog faktiskt att överdriva en smula eller tio. Visserligen har jag jobbat, sådär åt helvete för tidigt på dygnet dessutom, men sedan. Sedan däremot, sedan blev det latmaskläge för fullt här. Först en lång stund vid Carli med glass och kaffe, därefter parkerade jag mig i solskenet på min balkong och drog igång njutningsläget för fullt.

Hade stundvis tankar på att ge mig ut på promenad med kameran som sällskap, men nja, kom inte direkt längre än såhär faktiskt. Det är så svårt att lämna den här balkongen när solen väl ligger på, man blir gärna fast här, även om man kanske i teorin gör upp andra planer!

Som lite lätt bonus på det hela tycks jag dock samlat en del färg tack vare min vistelse här ute, vilket innebär att årets solbränna för ovanlighetens skull inte påbörjas i gammal god bonnebrännatradition. Bara det liksom!

Soldyrkande – dag 142/365

Soldyrkarläget

Canon EOS 6D, 24mm, ISO 200, 1/125 sek vid f/10

Det här har varit min plats på eftermiddagen, avnjutandes denna underbara högsommarvärme som slog till ganska lagom när jag var färdigjobbad för dagen. Åtminstone tänker jag låtsas som om det var polarvindar och snöstorm fram tills jag jobbat klart då. Men, hur som helst, varmt och gôtt har jag haft det på min balkong. Slumrade till gjorde jag nog också för en stund där.

Fler sådana här dagar tack! Hemskt gärna!

Sommarkvällar – dag 136/365

Pråmkanalen

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 400, 1/125 sek vid f/8,0

Okej, det kanske är en smula tidigt att utropa det som sommarkväll när vi pratar om mitten på maj, men man kan gott lura sig skulle jag säga, så underbart som det varit den här kvällen! Slutade jobba omkring 20:30 där och tog vägen via Inre Hamn hem, gick förbi premiären på uteserveringen där på bryggan, njöt av värmen utan jackan och det underbara låga solskenet.

Kom lagom hem för att hinna med att sitta på balkongen och njuta utav solnedgången i godan ro, avnjutandes prosciutto och brieost som kvällsmat. Faktum är att det först är alldeles nyss, strax efter 22:30 på kvällen som jag ens rört mig in från balkongen, mestadels för att hinna författa detta innan dygnet helt är över.

Gud som jag älskar min balkong, hela min stad och framförallt, detta underbara vårväder som äntligen återkommit!

Bilporr – dag 69/365

BMW 435i Coupé (F32)

Canon EOS 6D, 105mm, ISO 100, 1/200 sek vid f/10

Dagens bild blir inte mindre än tre bilder, tre bilder på två olika men tillika underbara bilar. Idag vankades det faktiskt lite provkörning av leksaker signerat BMW, nämligen nya 4-serien i form av bilen ovan, en BMW 435i Coupé och därefter än mer leksak i form av 2-serien i formen 235i Coupé. Båda bilarna bjuder på över 300 hk och är närmast löjligt läckra att se på.

BMW 235i Coupé (F22)

Canon EOS 6D, 73mm, ISO 100, 1/640 sek vid f/5,6

Vad ska man säga om körupplevelsen? Tja, vad kan man säga om det hela? Allra helst om 235i som med sin motorstyrka och ljud fick två “vuxna” män att fnittra likt småflickor. Det här är bilar som på intet sätt och vis är lämpliga för ekonomin, alls! För blir man inte ruinerad av att köpa dem, äga dem, förse dem med däck och bränsle, så då kan man gott räkna med att körkortet förr eller senare får vingar. Dra åt hela helvete så roligt man kan ha med dessa, där då 235i tveklöst vinner på allt utom det praktiska, där möjligen 435i kan kamma hem någon futtig poäng mer.

BMW 235i Coupé (F22)

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 640, 1/80 sek vid f/6,3

Det var inte alltför frivilligt som vi lämnade tillbaka dessa ruskiga leksaker åter till Autowåx, det var en alltför kort tid tillsammans för att man skall vara helt nöjd! Kan mer än väl tänka mig leka med framförallt BMW 235i över en helg, eller en vecka, eller några år rent av. Fast det förutsätter ju att man rånar minst en bank först då. Eller två.

Sen ska man faktiskt inte döma oss för att vi fnittrar förrens man själv kört en leksak likt dessa…

Mer kaffe! – dag 24/365

Rosteriet i Karlstad

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 2000, 1/250 sek vid f/2,8

Kanske borde varnat för att många inlägg kan komma att innehålla spår av kaffe här på bloggen? För idag handlar det återigen om denna ädla dryck som av en händelse intogs på stans trevligaste café!

För eftersom sonen lämnades på dagis strax efter kl 9 i morse, samtidigt som jag själv började först strax efter kl 11, så såg jag min chans till att i lugn och ro kunna avnjuta en delikat kopp kaffe på Rosteriet.

Nu kanske inte lugn och ro var riktigt beskrivande för inledningen av kaffestunden, eftersom Rosteriet var väldigt välbesökt just denna förmiddag. Men så småningom lugnade det ner sig och blev en sådär alldeles lagom lugn och trevlig inledning på arbetsdagen.

Det är med andra ord inte omöjligt att detta kan komma att upprepas, för varför gå hem och vända när man istället kan gå och sätta sig en stund och njuta av en god kopp kaffe samtidigt som man beskådar folk som hastar fram och tillbaka utanför fönstret?

På spontan kaffeprovning

Mitt lilla favoritkaffe, Rosteriet, har sedan en tid tillbaka öppna kaffeprovningar vid kl 13:00 på tisdagar. Detta är något jag länge tänkt mig besöka utan att det av ett eller annat skäl blivit av. Idag hamnade jag istället där på ren tur!

Tanken från början var ju att ta en promenad runt stadens gator med kameran i högsta hugg för att njuta utav det härliga vårvädret som ligger över staden just nu med riktigt blå och vacker himmel med tillhörande värmande sol. Så ut gav jag mig för första gången i år endast iförd kortärmad skjorta och knäppte av några bilder i stadsparken som ärligt talat inte blev helt lysande. Fortsatte därefter till just Rosteriet för att inhandla en av deras goda cappuccino inför resterande promenad.

Väl där kunde jag på skylten utanför konstatera att det var just tisdag och efter en snabb koll på klockan, även inse att det snart var dags för just kaffeprovningen. Eftersom min dag inte innehöll några andra planer direkt efterföljande allt detta så passade jag givetvis på att se vad detta skulle vara.

Kaffeprovning

Dagen till ära var det provning av fyra olika kaffesorter och rostningar från Honduras, Etiopien, Colombia och Brasilien. Närmast i bild Santa Marta från Honduras, Yirga Cheffe från Etiopien, sedan ett kaffe från Colombia vars namn jag tyvärr glömt följt av Tres Fazendeiros från Brasilien.

Kaffeprovningen som sådan gick till som så att grovmalet kaffe blandades med varmt vatten i speciella muggar, efter en stund så filtrerades kaffet från flytande restprodukter och var därefter redo att smakas av. Med hjälp av sked tog man upp en lagom mängd kaffe som skulle sörplas in i munnen på ljudligaste vis.

Även om det kanske kan vara svårt att föreställa sig om man aldrig provat på detta så är det faktiskt stor skillnad på kaffe och kaffe! Allra helst de ljusrostade blandningarna från Honduras respektive Etiopien som är en helt annorlunda smakupplevelse från det kaffe man vanligen dricker.

Jag kan inte direkt säga att någon av varianterna smakade direkt dåligt, långt ifrån snarare. Personligen gillade jag mest det etiopiska samt colombianska kaffet i smak jämfört med de honduriska samt brasilianska varianterna.

Hur som helst så var det ändå en riktigt intressant och trevlig upplevelse med lite bakgrundsfakta som berättades av den alltid lika trevliga personalen på Rosteriet!

Som avslutning på det hela beställde jag mig det jag kom för, en delikat cappuccino baserad på Cumbia-varianten för att ta med ut i solskenet.

Medtaget kaffe från Rosteriet

Satt därefter en lång stund i solskenet och bara njöt utav såväl kaffe som vårvädret, tittade på folk och allt vad de hade för sig. Kort och gott en stund av riktig, tvättäkta livsnjutning sådär på en ledig tisdag!

Planen på ännu en fotopromenad till morgondagen finns i min hjärna, förutsatt att vädret då tillåter! Återstår då att se om det faktiskt blir mer av en promenad och mindre av kaffedrickandet…

Njutningen

Det här med att vara bilägare är ett knepigt ämne, något som egentligen mestadels borde förknippas med ekonomiskt huvudbry då det aldrig på något sätt är billigt att vara just bilägare. Men det finns även något mer, något utöver den friheten som ligger i bilen som sådan.

Njutningen!

Detta är dock inget som är självklart och givet för alla bilar man går igenom i sitt liv. Jag har exempelvis haft ett flertal bilar som varit mer ett simpelt transportmedel, från A till B och ibland även via C. Någon större själslig koppling än så har det aldrig varit.

Min första bil dock, min gamla Audi A6 1.8T av årsmodell 1998, den var en helt annan sak. Kanske just för att det var min första egna bil, kanske för att den under relativt lång tid bara gick och gick utan större besvär, kanske var det för alla resor med kamera och sällskap till diverse flygplatser runt om i landet, men något speciellt var det med just den bilen. Många minnen skapades som inte haft någon direkt motsvarighet efter det!

Åtminstone inte förrens nu då det vill säga! För nu har allt det nuvarande åkdonet kvalificerat in sig i kategorin för njutningsfulla bilar! Den BMW 523iA av årsmodell 2000 som inköptes förra våren och som alltjämt är i min ägo har allra helst under helgen som gått kvalificerat in sig som en riktigt njutningsfull bil!

Nytvättad Rupert

Med sina 16″ små gubbfälgar och E39ans mjuka gång i övrigt har denna lilla farkost bjudit mig på över 60 mils körning i helgen som gått, utan att jag tröttnat minsta lilla på varken bil eller väg. Tillsammans har vi rullat igenom tre landskap och vägar av alla möjliga olika standarder. Vi har stannat och fikat, lekt på kurviga länsvägar och kryssat på motorvägar, allt utan minsta lilla hickning eller bekymmer.

Någonstans på väg söderut igår slog det mig helt enkelt, att den här bilen kvalificerar in sig tillsammans med min första Audi som just speciella bilar, de där som har lite mer själ och blir mer än bara transportmedel från A till B.

De kanske inte varit de häftigaste av fordon, eller nyaste, eller mest hästkraftstinna heller för den delen. Men ändå har de tilltalat mig på ett helt annat sätt än många andra fordon som jag kör. Det finns något extra där helt enkelt. Kanske är det de minnen man skapar i och omkring bilen, kanske är det något helt annat som inte går att sätta fingret på.

Vad som står helt klart är att den här bilen känns väldigt speciell för mig och jag hoppas innerligt att jag får nöjet att tillbringa många fler mil i dess sällskap under en lång tid framåt.

Kanske är jag bara skvatt galen, vem vet!

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén