ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: misär

Är hjärnan dum…

…får kroppen lida!

Ja, den varianten av ordspråk har vi praktiserat på ett fantastiskt bra sätt idag, ett sätt som jag inte riktigt kan rekommendera andra att prova på, det är inte riktigt värt det så att säga..!

För, i min strävan efter att få till en lite sådär lagom stark köttfärssås så hade jag fått tag i en Habanero att hacka i, vilket i sig inte var något större problem, jag tog fram den, hackade den och öste sedan ner resultatet i stekpannan tillsammans med smör och olivolja! Och är det någon som är osäker på vad Habanero är, så kan ni friska upp minnet lite antingen hos Wikipedia eller genom att läsa vidare..!

Habanero är, tillsammans med Scotch Bonnet, den mest odlade varianten av arten havannapeppar (Capsicum chinense). Habanero kallar man ofta de klockformade frukterna. Frukterna varierar i storlekar mellan 2,5 och 5 cm i diameter och färg från vit, grön (omogen), gul och orange till röd. Red Savina, som är en variant av habanero, räknades tidigare som den starkaste chilifrukten i världen. Den verksamma substansen som ger habanero deras heta smak är capsaicin, ett fettlösligt kolväte. Styrkan hos habanero och andra chilifrukter mäts med Scoville-grader (eng: Scoville units), där 16 000 000 motsvarar rent capsaicin. Olika habanerosorter innehåller olika mängder capsaicin (de ligger mellan 100 000 och 577 000 på Scovilleskalan), detta kan också påverkas av växtplatsens miljö- och klimatförhållanden.

Habanero

Så långt allt väl. Tvättade händerna och diskade noggrant av skärbräda och kniv, väl medveten om chilifrukters smakfulla effekt om man inte är noga!

Självklart blev det att klia en aning i ögat strax därpå, inte helt oväntat med tanke på att väckarklockan ringde 04.20 denna morgon, och jag misstänker att ni kan börja ana vart detta är på väg ungefär här…

Några sekunder senare börjar jag så smått ana själv att detta inte alls var genomtänkt, inte det minsta lilla faktiskt!

Som spontan reaktion när det då börjar svida utav bara helvete i ögat, så, ja, gnuggar man sig ju mer i ögat, utan att först tvätta händerna…

Jag kan ju faktiskt inte direkt säga att det hjälpte mig nämnvärt att göra så faktiskt.

Snarare skulle jag vilja säga att det gjorde det en gnutta värre…

Eller, ja…

Jag skulle nog mest bara vilja säga att det sved och brände utav bara helvete, för att uttrycka det milt då!

Det var nog faktiskt en av de mest smärtsamma upplevelserna jag haft hittills i livet rent av…

Ett litet tips från coachen, prova inte det här själva, varken hemma eller borta faktiskt!

Men, efter en “stund” med konstant sköljande av ögonen med friskt vatten så kunde jag faktiskt åter se igen, med endast en viss brännande sensation i ögon och närmast intilliggande hud, och därmed göra klart min mat för dagen.

Och jag måste nog säga, att smaken av Habanero i köttfärssås, inte var så värst farlig efter detta, faktiskt…

Hur skall detta sluta..?

Som de flesta läsare kanske märkt har jag ett visst intresse i allt som har med mobiltelefoner att göra, eller mer specifikt då smarta mobiler! Under årens lopp har det passerat en och annan telefon kanske, nu senast när jag bytte från iPhone 4 till Nokia Lumia 800.

Nu var ju detta ett byte jag var väldigt nöjd med, Lumia 800 är en väldigt väldigt trevlig telefon och Windows Phone är högst trivsamt att jobba med! Dessvärre så gick ju min Lumia 800 och bara spontant dog sådär, stängde av den en dag i förra veckan och därefter vägrade den att starta, ett så kallat stort jävla problem!

Dessutom hade jag då vid det laget lovat bort min iPhone till en kollega som var i behov av en ny, vilket gjorde att jag hade tämligen begränsad tid med den som reserv, det gick fram tills idag helt enkelt..!

Inte heller hade jag någon reserv liggandes här hemma, så man kunde överleva i väntan på reparation, utan jag fick vackert knata in på Telenor-butiken här i stan där jag köpte min Lumia 800 och fråga efter en lånetelefon, för att inte bli helt okontaktbar under ospecifierad tid.

Och se bara vad jag fick..!

Lånelur

En smått antik Sony Ericsson K660i, som hävdar att den har webbläsare och sådant skoj, men jag tvivlar..! Hur ska jag, mr telefonnörd himself överleva i väntan på reparation med en sådan där antik skapelse!?

Det här kommer aldrig att sluta väl, tänk om jag vänjer mig vid att ha batteritid som sträcker sig längre än en dag i taget..?

Djuuuuuuuuuuuuuuupt andetag..!

It’s payback time..!

Som trogna läsare kanske minns så uttryckte jag mig ju en aning självsäkert här för ett tag sedan, vilket är dumt, för sådant får man lida för, förr eller senare, eller idag då för att vara mer exakt!

Dagens misär och elände började väl egentligen med att klockan ringde 04.30, det är aldrig en bra start på dagen som sådant. Det blev väl inte direkt bättre av att mitt tågsätt, som skulle vara klargjort, inte var det, när jag letat mig ut till vagnhallen.

Nåja, en förkortad och effektiv klargöring så rullade vi i vart fall ned till Norra Bantorget för att ruskigt fort lasta av gamla varor som var kvarlämnat, på med nya och sedan iväg till Stockholm C.

Trots att förseningen från början var över 20 minuter när jag lämnade Hagalund gick vi “bara” 5 minuter efter körplan från Stockholm C, dvs inte farligt alls och definitivt inte något som bör vara nämnvärt svårt att köra ikapp, i teorin i vart fall.

Nästa käpp i hjulet kom dock mellan Gnesta och Flen, då var det styrfelsdags igen, dvs reducerad dragkraft vilket är irriterande, men ingen total katastrof, en snabb omstart av maskinen i Katrineholm skulle ju ordna allt!

Sagt och gjort, allt medan resenärer klev av och på så passade jag på att starta om maskinen och ordnade för avgång igen. Precis lagom när vi börjat rulla så var det då, styrfelsdags, igen.

Förbannat..!

Eftersom jag är en aning allergisk mot att starta om tåg utan att ha en plattform i närheten, om jag nu absolut inte MÅSTE göra det då dvs, så var det bara att bita i det sura äpplet och i något segt tempo fortsätta rulla mot Hallsberg, informerade såväl DLC Hallsberg som resenärer om effekterna av denna reducerade dragkraft samt om kommande försök att åtgärda problemet.

Något försinkat ankom vi Hallsberg, ny omstart och så iväg mot Värmland igen, nu drygt 15 minuter sena..

Den här gången höll det till Laxå innan det var dags för ännu en omgång styrfel med efterföljande reducerade dragkraft.

Föreställ dig väl valda ord här…

Till slut kom vi till Degerfors och då även dagens tredje omstart, skam den som ger sig..?

Det tycks dock som att talesättet “tredje gången gillt” passade in just denna morgon, för därefter höll maskinen ihop och något tågmöte senare kunde vi till slut ramla in på Karlstad C drygt 20 minuter efter annonserad tid!

Ett efterlängtat avbyte kom för att ta över inför färden mot Stockholm, och jag dröjde kvar en stund extra för att se så de kom iväg som de skulle, om än något försenade.

Men nej…

Nu var det istället ATC-fel i andra änden av tågsättet, och hur avbytande förare än försökte så vägrade ATC-enheten att hoppa igång för återfärden mot Stockholm. Till slut kom de iväg, med körning utan ATC och därmed också med högsta tillåtna hastighet av 80 km/h fram till Laxå, där tågsättet kunde vändas och en fungerande ATC-enhet kunde komma främst i färdriktningen igen.

Så man skulle kunna säga att jag haft en aning uppförsbacke idag, och att jag fick igen rätt ordentligt för mitt lite för självsäkra uttalande nyligen. Man kan också säga att det var extra skönt att väl hemkommen, lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet en stund!

Nu ska jag inte köra tåg på en vecka eller så, nästa torsdag är väl nästa gång tror jag, så förhoppningsvis är allt glömt tills dess…

Istället pysslar vi med flytt av liten svärmor på lördag och årets fortbildning i säkerhetsföreskrifter på måndag – tisdag, blir nog bra!

Jaha! Det skulle bli en SÅN dag!

På papperet erbjöd denna annandag en enkel och bra jobbtur, sitta reserv 08.00 – 15.30! Det var ju bra, alldeles lagom ansträngande och alldeles lagom tidigt!

Fast så blev det ju inte riktigt.

På den positiva sidan är att jag hann få mig en kopp kaffe och åtminstone BÖRJA titta på fackets samlade hög papper! Sen ringde telefonen…

Jag hade ju redan hunnit inse att det var kontaktledningsfel mellan Kristinehamn och Degerfors efter nattens vindpustar, och börjat fundera om det inte blir att hugga in i en tågvändning eller så, i god ordning! Och visst var det så! Mot Kristinehamn med tåg 50 för att där göra rundgång, dvs flytta loket från ena änden vagnarna, till den andra, och förbereda tåget för avfärd som tåg 51 mot Oslo. Mellan Kristinehamn och Hallsberg var det alltså tänkt bussersättning.

Den planen höll säkert i dryga 10 minuter.

Sen ringde telefonen igen…

Ny plan, för nu var det även stopp mellan Arvika och Kil på grund av kontaktledningsfel, såklart..! Taxi till Arvika för att där istället utföra ursprungsplanen, dvs göra rundgång på tåg 50 och vända det till tåg 51! Finemang, plockade ihop, beställde taxi och hämtade allt och inget som kan vara bra att ha med sig, mot äventyr!

Taxiresan flöt på utan besvär, kom till Arvika bara ett lagom antal minuter innan tåget från Oslo rullade in, redan 40 minuter sent på grund av signalfel på Norska sidan gränsen. Hann inte riktigt fram till loket innan resenärerna vällde av med tusen frågor, av förståeliga skäl angående bussar och fortsatta resan.

Tog mig till slut upp på loket, ringde för upp DLC Hallsberg för att kolla läget lite, om det fanns någon hopp om trafikstart inom någon timme kanske det var onödigt att göra rundgången, utan istället kunna köra tåget en bit österut för att möta upp bussarna.

Det fanns inget hopp..!

Hoppade av, hängde av tågvärme, koppel och slangar och klättrade upp på loket igen, rullade iväg ut i riktning mot Kil körandes på vackra signaler, vilket då även innebär att man får rulla lite längre ut än absolut nödvändigt för att kunna byta spår, men det gör ju inget, eller..!?

Lagom när jag hann med att fundera på vart nästa sektion av kontaktledning börjar så fick jag svaret, genom ett ljudligt *poff* i kombination med tjut och ilsket röda lampor som blinkar i loket. För lagom när jag kom utanför signalen jag skulle vända loket vid, så var det av en händelse även ny kontaktledning, strömlös sådan.

Ungefär här började jag inse vad temat för dagen skulle bli…

Slog ett attans raskt samtal till eldriftledaren i Hallsberg och hörde om det MÖJLIGEN kunde tänka sig finnas en sektion till på kontaktledningen, så att den jag stod på kunde spänningssättas igen.

Men nej, den jag stod på, var den som var defekt..!

Föreslog att han skulle prova att slå till den lite kvickt, max 1 minut för att jag skulle hinna undan, och fick ett mycket tveksamt “Mjaaah, jag ska kolla med mina kollegor” tillbaka, föreslog att jag under tiden skulle byta hytt för att vara beredd på illa kvick återrullning om “Mjah” kunde bli ett “Ja”, och sagt och gjort!

Ringde hoppfullt upp igen efter hyttbytet och fick okej, ett försök till inkoppling, återfick spänningen och gav järnet in på spänningssatt kontaktledning igen innan någon eller något ångrade sig!

Pustade ut tämligen ordentligt och var ganska nöjd över att ha undvikit att behöva begära hjälplok, på trafikstoppad bana, med vagnar ståendes för att självdö vid plattform!

Fortsatte med min rundgång och var bara ett tiotal meter från att gå på vagnarna för ihopkoppling när telefonen ringde, igen..!

Nya order, tågsättet skulle inte gå till Oslo nu, utan invänta avgångstid för tåg 58 till kvällen, loket skall vara kvar i Stockholmsänden.

Fan.

Bara att byta hytt, ringa upp DLC Hallsberg igen och denna gången istället begära lokalt friställt över hela Arvika driftplats, då detta innebar lite mer meck, men istället behövde jag inte gå utanför, i strömlöst område, IGEN!

Nåväl, körde runt en gång till inkl en del klättrande i och ur loket för att lägga växlar, kom tillbaka dit jag började och hakade på vagnar med tryckluft, koppel och tågvärme.

Märkte att telefonen ringde igen… Ignorerade det då det var en aning fullt upp med rundgången!

Gick upp på loket, aktiverade upp i “rätt” hytt och ringde tillbaka.

Dumt!

Nya planer.

Igen!

Tåget ska VISST gå till Oslo, och loket var därmed, åter en gång, i fel ände vagnarna.

Fan.

Tillbaka ut, hänga av allt, upp på loket, köra runt, ut och kasta om växlar hit och dit, tillbaka på vagnarna från rätt håll IGEN, ut och koppla ihop, fylla på alla vagnar med luft igen, slå på tågvärme för laddning och sedan, efter en stunds avvaktan om eventuella nya order, bromsprov! Passade även på att lämna tillbaka Arvika driftplats till DLC Hallsberg och tackade för lånet, en aning utmattad.

Gick på bromsprovet själv, då ombordpersonalen hade mer än nog att göra för att få tag på bussar. Passade även på att smyga till mig en mugg kaffe eller så

Gick efter en stund ut för att kolla läget med ombordpersonalen, ännu saknades det bussar. Inte helt lätt uppgift att få tag på bussar, eller egentligen mer att få tag på busschaufförer en sådan här dag, annandag jul..! Tåget skulle ha gått 9.42 från Arvika, 10.17 kom det in, och efter många om, men, hit och dit, rullade sista bussen från Arvika 13.20!

Vid det laget hade även tåget avgått mot Oslo igen, med ny personal på både förar och ombordsidan, och jag blev ensam kvar i Arvika, eller ensam och ensam, jag i min varselväst tillsammans med två busslaster resenärer som skulle åkt tåget EGENTLIGEN, men som nu skulle åka buss vidare mot Oslo med mera.

Problemet var dock bara att bussförarna behövde få rast samt tanka innan fortsatt färd. Vilket gjorde att alla fick kliva av i Arvika, och invänta bussarna i stationshuset, i drygt 50 minuter.

Inte helt uppskattat kan vi nog sammanfatta det med?

Försökte så gott det gick hjälpa en engelsktalande resenär som var på väg mot Rygge lufthavn för att flyga till Irland via London, med Ryanair, och en väldigt sinande mängd tid inför incheckningens stängning. Till slut valde han själv att lägga ut kostnaden för taxiresan dit, varpå jag fick agera tolk mellan en strikt svensktalande taxiförare och den engelskspråkiga resenären, förhoppningsvis förmedlades vikten av hur ont om tid det var, jag lär nog aldrig få veta om han hann med sitt flyg eller ej, FR1395 avgick i vart fall 17.10 mot London Stansted från Rygge, mot ordinarie 17.25..!

En stund senare dök det upp två bussar till, med än fler resenärer mot Oslo/Norge i övrigt tillsammans med personalen som skulle haft tåget! Äntligen någon mer i uniform! Dessa bussar skulle dock minsann inte köra vidare in mot Norge, absolut inte! De skulle åter till Örebro, varpå alla fick stiga av och samlas ihop med de som redan var i Arvika och väntade.

Här hade det då kanske varit smidigt av bussförarna att åka iväg och ställa sig lite mindre synligt. Men nej. Istället stod de vid parkeringen intill Arvika station, och stod i godan ro utanför sina bussar och rökte i godan ro, allt medan vi försökte få in så många som möjligt i de två bussarna som nu återvänt efter rast och ro, inte helt smidigt kan tyckas..!

Dessa två bussar kom dock iväg till slut, och gick direkt mot Oslo. Fler bussar var på väg sades det, och en ny väntan inleddes! Många samtal fram och tillbaka senare mellan ombordpersonalen och trafikledningen så började jag allt mer känna att jag gjort vad jag kunnat i Arvika denna dag, så till slut gav jag upp, önskade de lycka till med fortsatta eftermiddagen och tog mig en taxi åter till Karlstad!

Dessutom kom jag nästan hem i tid också, 15.30 skulle jag ha slutat, c:a 15.50 var jag klar på kontoret! En aning mer trött än vad jag hade hoppats på. Och frusen. Och stel i nacke/rygg.

Men, nu har jag tinat upp i vart fall, tack vare en skvätt glögg vid hemkomsten. I morgon väntar ny arbetsdag och nya äventyr! Mot Stockholm är tanken, och jag hoppas att det inte blåser fullt lika mycket nu inatt..!

Ta inga egna initiativ!

Så sa en körlärare till mig en gång, eller egentligen var väl frasen lite mindre barnvänlig:

Ta inga egna jävla initiativ!

Jag måste ha glömt och lyssna just där och då. För uppenbarligen lärde jag mig absolut inget alls. Vilket man alltid får betala för!

Och som ni kanske då förstår, så tog jag egna initiativ idag. Med ett inte helt lyckat resultat. Men jag är inte bitter. Inte alls. Bara kanske lite..!

Vad gjorde då Joakim för dumheter idag? Jo, efter min stillsamma promenad ner till jobbet så språkade jag loss en stund med den kollega jag jobbat ihop med de senaste två dagarna på detta eviga tåg 647, trevligt nog så! Under tiden konstaterade jag dock att deras fordonslista för hemresan såg lite ruskigt tom ut, som i att inga fordon alls var utskrivna, vilket inte är fullt så optimalt som man kanske kan förstå.

Kollade runt lite mer, och då närmast på tåg 47 som normalt är samma tågsätt som vi tar över och åker vidare med en timme senare eller så, och vad ser man inte där om inte en X40-mult. Hmmmm! Inte helt bra när varken föraren som skulle köra 647 denna kväll eller ombordpersonalen har utbildning på det fordonet, om nu fordonsledningen skulle få för sig att skicka dessa tågsätt vidare..!

För min del var liksom turen planerad och tänkt att gå mot västkusten och då närmare bestämt Göteborg, där jag inte varit sedan mitten av november, såg liksom fram emot en come-back på den sträckan. Men nej. Eftersom jag var tvungen till att ta ett eget initiativ just här, och istället föreslå ett turbyte, i och med att jag har utbildning på att köra X40 OM nu fallet skulle bli så, för att åtminstone underlätta planeringen av resterande bitar, något personalfördelningen tyckte lät som en ypperligt bra idé!

Det var dumt.

För givetvis var det ju så att jag INTE hade noterat att vändande tåg var halvtimmen sent vid det laget, på grund av fordonsfel, något som kom att bli 40 minuter innan de väl ankom Karlstad. Att hela tågsättet dessutom saknade korglutning gjorde ju inte direkt resan mot Stockholm lättare, inte heller det faktum att vi gick över 20 minuter sent redan från start.

Det enda jag riktigt åstadkom på vägen upp mot Stockholm var att göra ombordpersonalen åksjuk, eller rättare sagt, en del av ombordpersonalen. Det var dessutom inte första gången jag gjorde just denne åksjuk heller, tyvärr, och det blev till slut så illa att hon var tvungen att uppsöka mig och min förarhytt för att få se framåt ett tag, något som hjälpte markant i situationen!

Till slut ankom vi Stockholm C med en försening på 35 minuter, för andra dagen i rad dessutom! Inte blev det heller lättare av att mitt tågsätt skulle till Hagalund för omvårdnad istället för att vända som brukligt. Gav mig av mot Hagalund via serviceplattformen på Norra Bantorget och blev lovad ett avbyte där uppe för att kunna gå över till det nya tågsättet jag skulle ha med mig tillbaka.

Det sket sig.

Istället fick jag vackert köra in mitt tågsätt mot vagnhallen där uppe vid spår 48 eller så, för att sedan ta en evighetspromenad tillbaka till spår 12 där mitt nya fordon stod. Det var en väldigt kall promenad!

Till slut kom vi ner med det tågsättet dryga halvtimmen efter ordinarie avgångstid, och jag kunde då få mitt avbyte och ta min rast istället. Lagom tills nu hade man dessutom spårat upp ett lok och fem vagnar att skicka iväg mot Karlstad, så X40-planerna kunde avblåsas för gott.

Fick mitt tågsätt levererat till slut på spår 8 och drog strax därefter fram till spår 10 för avgång mot Karlstad. I vanlig god ordning började det väl, före tiden såväl i Södertälje som Katrineholm, men där var det då dags att invänta sent anslutande tåg, varpå vi gick dryga 10 minuter sent på vidare färden mot Karlstad…

Försökte så gott det gick att köra ikapp tid, men när detta tåget väl blir sent, så är det i stort sett hopplöst att göra något åt det. Inte ens det faktum att ett godståg ställdes på sidan åt oss mellan Degerfors och Kristinehamn gjorde saken något lättare, istället slog nästa möte fel och vi blev till slut 9 minuter sena till Karlstad, IGEN!

Nåväl, i morgon är det ledig dag som gäller, den som egentligen skulle varit idag, och den kommer i vart fall vara välbehövlig för att ladda batterierna inför kommande jobbhelg, inget mindre än julhelgen..!

Men, kom ihåg allesammans, det viktiga här i livet, ta inga egna jävla initiativ nu!

En inte riktigt lika bra morgon

Dagens uppvaknande tog plats i Hagalund efter överliggning där efter att ha sovit bra, men kanske inte fullt så mycket som man önskar. Dessbättre har vi av oklar anledning fått tilldelat dubbelrum där i Chateau Lunden, vilket är lite udda i sig eftersom behovet av dubbelrum på just den platsen lär vara tämligen begränsat. Men ändå, fördelen med dessa två rum är att de ligger så nära kaffemaskinen som ett överliggningsrum bara kan komma, vilket är en ruskig fördel sådär på morgonkvisten när den lilla visaren håller sig obehagligt nära 4.

Upp kom jag i vart fall, första muggen kaffe sveptes och fordonslista inhämtades för en studering, såg i stort sett hyffsat katastroffri ut! Ringde upp vår plattskontroll för att få reda på vart på denna stora bangård bortom blåkulla som fordonet matchande fordonslistan kunde tänkas finnas, och resultatet var inte alltför långt bort, trevlig! Fick ju givetvis även agera förmedling åt de två andra kollegor som befann sig i rummet, och kunde nöjt meddela spår längre och längre bort för deras skull!

Promenerade ut till mitt lilla tågsätt och fnissade lite gott när kollegan fick gå vidare, längre bort, innan jag klättrade upp på mitt egna tågsätt, dagen till ära försedd med noskon och hela köret!

Noterade väl på plats i hytten att alla uppgifter inte var inmatade i tågskyddssystemet ordentligt, aja, bara att trycka till på knappen så är är det avklarat. Trodde jag ja!

Tryckte både en och tre gånger på knappen utan resultat, för att inse att den där raden om att just det felet var åtgärdat, kanske inte riktigt stämde överens med verkligheten just där och då! Mutter, mutter och in i maskinrummet för att starta om ATC-enheten, först den lilla då för enkelhetens skull. Hjälpte ju inte ett dugg. Bara in igen och slå ifrån den ordentligt, vänta en stund och därefter starta upp den ordentligt igen! Nu så fungerade allt så fint så, skyndade mig illa kvickt att mata in alla uppgifter och kände mig nöjd!

Drog sedan igång min lilla funktionstest av det redan klargjorda tågsättet och började notera vissa underligheter. När tryckluftssystemet skulle kontrolleras för täthet så visade det sig att den ventilen var lite knasig, milt sagt, och istället för att hålla sig på en stadig, lagom nivå så pytsades det istället in betydligt mer luft i systemet, vilket på inget sätt är helt optimalt. Skyndade så gott det går kl 5 på morgonen att stänga av detta elände, men förgäves! Bara att konstatera att hela tågsättet nu var brutalt överladdat med tryckluft och att det var dags att försöka lösa eländet.

Grejjen med tryckluftssystemet till tågets bromsar är att så länge systemet är trycksatt så är bromsen loss, sänks trycket går bromsen till. Allt detta styrs av ett styrtryck i en bromsventil, som följer med när trycket höjs till den nivå det ska vara, 5 bar. Går trycket upp så följer styrtrycket upp, men det följer inte med ner, eftersom detta tolkas som en trycksänkning och därmed bromsning. När det då blir så galet som denna morgon, att trycket blir en aning för högt, kan man utjämna detta och låta såväl styrtryck som vanligt tryck sakta sjunka till rätt nivå. Det fungerade inte. Varken första eller andra gången.

Mitt problem nu var alltså att bromsen gick att få till, men inte att lossa, vilket ger vissa svårigheter att köra tåget. Man kanske kan ta sig till strax efter Flemingsberg, men där sitter det garanterat detektorer som kommer att ge utslag på sådant tilltag..!

Det var bara att vackert inse att det var dags för den klassiska lösningen, “Gör om, gör rätt!”. Slog en signal till platskontrollen igen för att meddela om mitt elände, eftersom det i stort sett var tid för avgång för min del, och att de snart skulle börja undra om jag somnat om igen.

Därefter var det bara av att tömma tågets genomgående tryckluftsledning, ge sig ut först i maskinrummet för att tömma bromsventilen på styrtrycket och därefter upprepa detta på alla tillhörande vagnar för att helt och fullständigt tömma tåget på bromsluft. Efter detta får man vackert promenera tillbaka till förarhytten och börja ladda upp luften i tåget igen, till ett mer normalt och funktionellt tryck, en procedur som tar sin lilla tid, kort sagt.

Efter en hel hög med om, men, hit och dit så kom jag till slut iväg från Hagalund med mitt tågsätt och kunde rulla ner till serviceplattformarna, detta med en försening om 17 minuter, inte helt optimalt..!

Tack vare ruskigt effektiv personal ombord på tåget och på LSG och catering så kunde vi dock klara av det uppehållet på kortast möjliga tid, och rullade faktiskt ner till Stockholm C före utsatt tid, varpå en helt händelselös och rättidig resa till Karlstad kunde utföras!

Dagens lärdom får alltså bli insikten om att det är jävligt korkat att överladda tryckluftssystemet, det blir bara en massa elände och spring då, och det är inte bra kl 5 på morgonen, innan första ordentliga koppen kaffe!

Vältajmad ledighet!

Ibland gäller det att ha en aning tur med planeringen på jobbet, för precis som när Lill-Berit härjade för ett tag sedan, så är jag ledig även nu när det varnas (DNSvD) om busväder, för i kväll väntas det alltså både större mängder snö i kombination med vind, en inte helt optimal kombination för någon form av trafikutövning kort sagt.

Som synes bjöd ju redan gårdagen på en hel del snö, men i ett lite mer avgränsat område, vilket då inte ställer till med några större katastrofer. Men detta kommande väder är ju lite mer heltäckande om man säger så!

Dessbättre har jag då redan jobbat klart för dagen, den biten klarades av redan 09.18 i morse efter att ha kört från Stockholm till Karlstad, innan kontaktledningsfelet som uppstod skall tilläggas, vårt tåg var i rätt tid, eller åtminstone inom felmarginalen hela vägen hem.

Morgondagen bjuder helt och hållet på ledighet, som sig bör för att ladda upp inför helgens jobb, som inleds redan kl 05.02 på lördag morgon, så den stora frågan är vad den arbetsdagen kan bjuda på, om det nu skall bli sådant busväder till kvällen och morgondagen?

En ännu större fråga är dock denna om vinterskor, skall jag trots allt tvingas ner till en skoaffär och hosta upp surt förvärvade slantar, bara för att moder natur inte kan bjuda på lite barmark och lågskovänligt väder denna vinter!?

Usch och fy

Såhär såg det ut i trakterna av Svartå nyss, fullkomligen vräkte ner snö!

20111207-113715.jpg

Och så kom det då

Säsongens första snöfall, hur mycket man än försökt förtränga den säsong som är i antågande, och som dessutom är en aning sen, så gick det helt enkelt inte längre, idag föll första snöflingorna runt mig, vare sig jag vill eller ej.

Det hela började se misstänksamt ut strax efter avgång från Katrineholm på hemvägen från Stockholm, typiskt snötunga moln rörde sig över himlavalvet. Ju närmare Hallsberg vi kom, destu mer tydligt blev det, och till slut singlade det ner flingor, små men ändå uppenbara.

Efter de senaste två vintrarna är jag inte det minsta lilla sugen på snö, inte alls faktiskt! För min del skulle det inte göra det minsta lilla om det så vore barmark hela vintern rakt igenom, det vore rent av underbart!

Men, eftersom det sket sig redan där, så får man åtminstone hoppas att det inte blir mängder av snö, lite kan jag godkänna, bara sådär lagom mycket så att jag inte behöver köpa nya vinterskor, inte mer, helst inte det heller!

Personligen tycker jag att det kan bli vår ungefär nu, direkt och på en gång, det vore bättre!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén