ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: minnen

Avslutat kapitel – dag 29/365

Lutande Bryggudden

Canon EOS 6D, 67mm, ISO 800, 1/1000 sek vid f/5,6

Så var det äntligen dags, att på gott och på ont få avsluta kapitlet Orrholmen och min gamla lägenhet som jag då blev innehavare av från maj 2013 till januari 2014. En lägenhet jag lämnar tillsammans med mängder av minnen och känslor. Den lägenheten som blev min första egna efter separationen förra året, en liten språngbräda mitt under allt tumult som obönhörligen uppstår.

Första varvet dit för dagen var för att låsa upp till städfirman på morgonen, andra varvet för att låta KBAB besiktiga lägenheten och för att lämna av nycklarna en gång för alla. Så nu flyttar snart nog nästa hyresgäst in och jag kan släppa åtminstone allt det fysiska som har med den lägenheten att göra, för att gå vidare i livet med allt det har att erbjuda.

Riktigt hur jag skall känna inför allt detta vet jag inte, men kapitlet Orrholmen är åtminstone avslutat och återstår gör endast minnen, goda som dåliga.

Den stora skräcken!

Okej, okej! Rubriken kan tyckas en aning överdriven sådär, men lite så känns det allt fortfarande. För även om jag nu haft många smärtfria besök hos bilprovningen utan att det kostat mig en förmögenhet, så minns jag fortfarande alltför väl de kostsamma besöken min första bil gav ifrån sig innan den fick lämna mig!

Men, hur man än vred och vände på det så var det idag dags för att göra ett besök, och även om det numera finns alternativa bilprovningar så fick det bli samma ställe som sist det begav sig, Bilprovningen i Våxnäs!

Bilprovningen Våxnäs

Hispig som man är gick man ner i god tid till bilen här nere i garaget, kontrollerade att alla lampor verkligen fungerade som de skulle, knäppte ihop bältena och tog fram varningstriangeln.

Tanken var därefter att ta sig till en lagom långt bort belägen mack för att inhämta lite kaffe och för att bilen skulle få sig en lite längre färd än endast till bilprovningen. Dessutom hade jag ju förvirrat mig själv en aning och trodde först att det var den nyöppnade stationen vid Tullholmsviken, innan jag dessbättre kontrollerade påminnelsen mer ordentligt och noterade Våxnäs istället…

Väl framme vid macken hade jag i vart fall även konstaterat att torkarbladen behövde bytas och eftersom jag valt OKQ8-mack, en av få mackar som faktiskt säljer reservdelar alltjämt, så tänkte jag att det är väl snart avklarat?

In på macken, bort till hyllan med torkarblad och konsulterade guideboken, hittade så tjusigt ett nummer som passade min BMW 523iA E39 och började kolla i hängarna utan resultat. Hörde med personalen om det möjligen fanns fler på lager, men nej!

Dessbättre var det fortfarande ganska gott om tid kvar, så illa kvickt iväg till nästa OKQ8-mack för att prova lyckan där, utan resultat. Inte heller den tredje möjliga gav något resultat, just de torkarbladen jag behövde var givetvis helt slut!

Bara att bita i det dyra äpplet och ge sig av till BMW-handlaren innan tiden tog slut, hostade upp 545 kr för en uppsättning och rullade iväg till Bilprovningen med några minuter kvar till godo.

Gjorde min anmälan och konsulterade sedan bilens handbok en eller ett par hundra gånger alltjämt medan bytet av torkarbladen pågick på parkeringen, ivrigt väntande på min tur.

Eftersom Bilprovningen inte är sådär våldsamt bra på att passa tiden man fått, så kunde jag åtminstone få dit de nya torkarbladen utan större besvär och även provköra dem ett varv, innan det blev min tur…

Väl inne infinner sig den där nervösa väntan medan besiktningspersonen hummande gör sina kontroller. Någon kommentar om att bromsbeläggen fram började bli slitna och att handbromsen bör användas oftare senare så var allt klart, blankt papper lämnade jag och min lilla bil stationen med!

Lättnaden är nu stor, nu är både service och besiktning avklarat för i år, återstår nu att betala skatten för bilen framåt december till, innan allt börjar om inför nästa år!

Ett år senare!

Idag är det på dagen ett år sedan flytten gick från Linköping till Karlstad, och, tro det eller ej, vi har faktiskt bott kvar i samma lägenhet, på samma adress ända sedan dess också, vilket är lite av ett nytt rekord för denna familjen flytt!

Vi hade väl minst sagt en hel del tur när vi fick vår lägenhet, som vi dessutom aldrig hade varit in i ens när vi kom hit med flyttlasset den där dagen för ett år sedan. Den ligger på lagom avstånd från mitt jobb, i ett tämligen lugnt hus med Kaspians dagis nära inpå!

Istället för att fundera på flytt själva så har jag nu märkligt nog blivit indragen i inte mindre än tre andra flyttar under februari, så dosen av bitterhet över flyttar lär ju knappast saknas den närmaste tiden heller, ett gott tecken för att fortsätta bo där vi bor!

Till kvällen är det nog faktiskt så att det kan tänkas bli en flyttpizza, av nostalgiska skäl denna dag till ära, och för att det är gott också då så klart..!

Just nu är det skönt att INTE behöva bilen…

Bensinpriset på ny rekordnivå, 14,28 kr/litern, fantastiskt, snacka om att det är skönt att ha promenadavstånd till jobbet!

Tidigare, i Linköping gick det åt en 65-70 liter/månad, dvs strax under 1000 kr/månaden endast för nöjet att köra bil till jobbet, och det förutsatte nästan rakt av att inga andra färder gjordes med bilen, nu har jag förvisso inte den snålaste av bilar, min 9-5a har snittat 1,03 liter/milen sedan jag köpte den, med en lägstaförbrukning på 0,88 liter/milen och en högsta notering på 1,32 liter/milen. Detta skulle med dagens höjning ge som bäst runt 12,50 kr/milen och som värst 18,90 kr/milen endast i bränslekostnad, burr!

Och då körde jag förhållandevis lite varje månad, vågar inte ens tänka på vad man skulle få ge om man vore långpendlare, hur låg boendekostnad skulle man behöva för att det skulle vara lönt både besvär och pengar?

Just nu upplever jag bara att det är jätteskönt att bilen står nere i garaget för jämnan, även om jag älskar att köra bil utöver mycket annat så är det allt svårare att motivera kostnaden. Det är dessutom så otroligt skönt att kunna ta en lätt promenad ner till centrum på bara 15 minuter!

Utöver detta inbillar jag mig allt mer att det är ganska nyttigt för mig, kanske det äntligen går att återfå lite motivation till ett nyttigare liv igen? Beach 2025 eller något sådant för att ha ett realistiskt mål? Fortfarande ganska retligt att veta att man trots allt vägt betydligt mycket mindre än vad man gör nu, innan Hallsbergs buffémat och Angelikas graviditet satte stopp för det hela, för mycket godsaker i ständig närhet för att kunna motstå.

Saknar fortfarande delvis mitt promenadstråk i Falun, från Herrhagen upp och runt Stångtjärn genom motionsspåren där uppe, strax under en mil eller så var det väl, där uppe gjorde jag av med många kilon för runt 5 år sedan…

Men vi får väl se, till att börja med är det ruskigt skönt att promenera till och från jobbet, inkl trapporna såväl hemma som på jobbet, mest för att hissen där är knepig. Fast å andra sidan har jag ännu inte tagit den promenaden i ösregn, och jag kan väl inte direkt säga att jag längtar heller?

Och ja, jag vet att den inledande länken är ett utmärkt sätt att fånga extra besökare, jag är besviken på mig själv!

När blev jag en linslus?

Ja, hur tusan gick det till egentligen, detta är inte normalt för min del, det normala är att jag håller mig i ett tryggt hörn tillsammans med en kamera och tar kort på andra intet ont anande offer. Men på något vis, utan min direkta vetskap har detta tydligen ändrats..?

Igår var det ju som skrivet invigning i Karlstad, många kameror i olika varianter och nog fasiken har man hamnat på bild, inte en gång, inte två, utan hittils har tre olika varianter dykt upp, två stycken på vårt intranät, samt en på Värmlands Folkblads webbsida, artikeln SJ har personal i Karlstad igen (bild 2/2), och det skulle inte förvåna mig om fler dyker upp…

Bara för lite mer än en månad sedan figurerade jag i SJ Nytt på grund av/tack vare denna blogg, beroende på hur man ser det. Frågan är vart nästa eländiga kamera är? Fast det är klart, så länge det inte är en fartkamera är jag väl hyffsat nöjd..?

Nåväl, nog om detta, mer om dagen idag, Uppsala-pendel stod ju på menyn, hela tre varv dessutom. För er som inte vet vad detta är så handlar det om tåg som går Stockholm C – Uppsala C – Stockholm C framotebaka hela dagen lång, 11 över timmen från Stockholm, 9 över timmen från Uppsala, med lite förstärkningar därimellan. Det speciella med dessa tåg är att de har ett lok i vardera ände, och en oändlig radda vagnar därimellan, dagens tåg bjöd på 8 respektive 9 vagnar, 242 respektive 269 meter långa, klart respektingivande, allra helst med tanke på att de inte riktigt bromsar som moderna tåg heller, utan varje sak tar lite längre tid, t.ex. som att det kan ta uppemot 7 sekunder innan bromsen är helt tillsatt i hela tåget, alltså kräver varje inbromsning lite mer planering.

Allt gick dock som det skulle, inga katastrofer att rapportera om, tågen gick som de skulle, första två varven något sävligt tack vare vissa traktionsproblem, men ändock i tid. Tredje varvet bjöd på en vagn extra, och fullt fungerande lok, allt i allt tämligen smidigt!

Jag kom ihåg att stanna vid alla uppehållen, stannade rent av på rätt ställe (eller åtminstone tillräckligt nära rätt ställe för att räknas) och utan att allt folk steg av genom dörren längst fram i färdriktningen för den delen. I det stora hela väldigt nöjd med dagen, och känner mig något säkrare på att nästa veckas utflykt på egen hand på sträckan kommer gå något sånär smärtfritt.

Nu har vi bara två dagar kvar att beta av innan jag är färdig för egna utsvävningar med lok och vagn, spännande!

Kvällen den spenderas nu i Hallsberg, jag är åter tillbaka på gamla goda hotell Stinsen där man spenderat åtskilliga nätter under grundutbildningen till lokförare, och ja, så gott som allt ser fortfarande ut som det gjorde då, både i Hallsberg i stort och på Stinsen specifikt. Men de har faktiskt bytt ut TV-apparaterna mot platta sådana, om än väldigt små.

Blev att tänka på lite att det faktiskt i dagarna är hela tre år sedan man satt här, helt utan kunskap om tåg och allt därtill, redo att påbörja grundutbildningen till lokförare. Sedan dess har det hänt lite kan man lugnt konstatera, och än känns det bra!

Men, snart börjar det bli dags att prova sängen här på rummet, i morgon åker vi Hallsberg – Karlstad – Trollhättan – Karlstad följt av lite julbord med goda kollegor, och då är det bäst att vara utvilad!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén