ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: matlåda

En gris flög förbi…

…och därmed fick det bli en linsstroganoff istället för klassikern med korv. Eller ja. Ärligt talat handlade det hela mer om nyfikenhet och snålhet i kombination efter att nyligen ha upptäckt sidan Portionen under tian.

Linsstroganoff

Snart redo för servering

Läs mer

Tänka sig

Det här med skräpmat känns alltid som en så mycket bättre idé i förväg, när det är på idéstadiet, än när man faktiskt sitter där med den.

För någon dag sedan, när jag konstaterade att den där kebabtallriken från svenska klassiker i centralhallen på Stockholm C, faktiskt såg hyfsat aptitlig ut, då kändes det som ett strålande sätt att avrunda varvet på Uppsala med just en sådan innan det var dags att ta kväll i Hagalund.

Matstund på tjänstetåg

Matstund på tjänstetåg

Läs mer

Den där fredagspizzan

Precis så som jag förutspådde där i början på veckan så fick det bli en välförtjänt (?) fredagspizza denna afton, veckans fjärde afton med tre timmar rast (“”) i Hallsberg. Något gott måste väl ändå komma ur det hela?

Egentligen var jag inte våldsamt sugen på pizza men inte heller på matlåda. På detta så föll min plan B igenom våldsamt när ICA Allé inte hade annat än grillad kyckling att erbjuda, något som ligger i planen till morgondagen.

Så, fredagspizza blev det…

Fredagspizza i Hallsberg

Tjockbottnad pizza med mozzarella, rödlök, bacon och salami

Läs mer

Heliga matlådan – dag 66/365

Den heliga matlådan

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 1600, 1/60 sek vid f/2,8

Sådär lagom inspirerande bild, en tom matlåda? Men ja, jag var en smula för hungrig när lådan var både full och varm för att hinna ta någon bild då. Men detta är då en väldigt vanlig syn för egen del, för i de allra flesta fallen har jag en matlåda med mig på jobbet. Det är numera extremt sällan som jag äter ute, dels för att jag är en smula snål, dels för att lunchbufféer till slut smakar rätt så likadant var man än kommer.

Sen kan jag även gott erkänna att det känns bra mycket mer motiverande att laga mat i all ensamhet om man vet att man kan laga ordentligt med mat och sedan få njuta av den vid fler tillfällen. För så pass god självkänsla har jag åtminstone för min egna matlagning, att jag vet att jag själv gillar det riktigt mycket!

Nackdelen med matlådor är dock det ständiga släpandet av dem land och rike runt samt den ofrånkomliga disken efteråt. Men det är ett litet pris att betala trots allt!

Den vilda jakten på tiden

Ibland händer det faktiskt att jag får anstränga mig en aning mer för att förtjäna min lön, än vad jag ska behöva göra så att säga. Igår var en sådan dag. Men trots en inte fullt så lovande start så blev det ingen övertidsblankett igår heller, inte en endaste sådan har det blivit under november, tro det eller ej. Katastrof för decemberlönen..!

Gårdagen då, bestod av att köra Karlstad – Stockholm – Hagalund – Stockholm – Arvika för att övernatta efter att ha fyllt buken ordentligt vid kvällsbuffén på hotellet. Den inledande biten Karlstad – Hagalund flöt på alldeles ypperligt. Till Stockholm blev det 5 minuter tidig ankomst, inget besök vid serviceplattformarna på Norra Bantorget gav en 25 minuter tidig ankomst till Hagalund, färden genom toatömningen var även den kvickt avklarad, men sedan blev det visst fel. Jag skulle lämna mitt tåg på spår 22, söder om ett annat tåg, som av en händelse råkade befinna sig bakom mig i toatömningen. Därför blev jag då ståendes i en 20 minuter extra eller så i väntan på att tågen skulle hamna i rätt ordning inför eftermiddagen, en aning segt kan man väl säga…

HagalundsväntanMen, trots all väntan var jag ändå klar mer än väl i tid för min rast, eller 1/4-tid som det strikt sett är på den turen. Avnjöt min matlåda och min iPad i godan ro på vår överliggning i Hagalund, fantasifullt benämnt Lunden eller Chateau Lunden vid Facebook-inloggningar.

När tiden var inne för att ta tag i Arvika-resan så slog jag i vanlig god ordning en pling till den lokala platskontrollen för att höra vart mitt tågsätt fanns, med ett mycket bra spår till svar, ett till Lunden väldigt närbeläget spår 11 och därmed en hanterbar promenad i gråvädret!

Men vad gjorde det i slutändan, när jag vandrat fram till mitt tågsätt så visade det sig att en vagn hade felaktiga hjulmått för att få gå in i Norge, vilket gjorde att man var tvungen till att byta ut den med väldigt kort varsel. Inte helt optimalt i syfte att avgå i tid från depån, eftersom jag har dryga 15 minuter på mig att göra mina kontroller innan det är avgångstid, och ett vagnbyte tar lite mer tid än så, innan jag ens kan börja.

Efter några om, men, hit och dit så kunde jag till slut lämna Hagalund 27 minuter senare än planerat, med endast 15 minuter återstående till avgångstid från Stockholm C, vilket kanske funkar med en himla massa tur och inget besök på serviceplattformarna vid Norra Bantorget. Tur hade vi förvisso, men Norra Bantorget behövde vi trots allt besöka!

Dessbättre var såväl catering som ombordpersonal inställda på rekordsnabbt uppehåll vid Norra Bantorget, och efter endast 7 minuter var hela restaurangvagnen (R4 för er litteranördar..) lastad om än inte helt klar för öppning. Detta öppnade för att vi kunde landa på Stockholm C och spår 12 endast 4 minuter efter vår ursprungliga avgångstid.

Väntan på Stockholm C, spår 12

Fast vad hjälper det när man trots allt missat sin avgångstid, istället fick vi vackert stå och se på när tåg efter tåg avgick i sin rätta tid innan det fanns en glugg åt oss, där vi kunde lämna Stockholm C 18 minuter efter tidtabell. Detta är lite vad man kan kalla en motig inledning av en tämligen lång färd västerut.

Istället för att bittert gräva ner sig och muttrandes rulla vidare i sitt sena läge så lät jag istället hornen växa ut i pannan och tog till mig en lite mer effektiv och en aning mindre bekväm körstil för att se vad som kunde göras åt förseningen. Bekymret för turen i fråga var dock det faktum att regionaltåg med fler stopp låg strax framför vårt Intercity-tåg med få uppehåll, inte helt optimalt.

Det fick bli att agera svans till först ett tåg mot Norrköping innan nästa projekt, att jaga ikapp Hallsbergståget för att se om det fanns någon chans för förbigång, eller omkörning om man så vill kalla det. Tack vare lite kreativa lösningar från en imponerande tågklarerarelev på DLC Stockholm så kunde vi inta position för paralellkörning mellan Flen och Katrineholm för att med en smått fantomliknande, racinginspirerad sen inbromsning till uppehållet i Katrineholm glida förbi och därmed ha fritt framför inför resterande färd.

Den smått brutala körstilen lönade sig dock alltjämt, och tillsammans med utmärkt tågföring från DLC Stockholm bättrade sig tiderna alltjämt, från 18 minuter sen i Stockholm till 14 minuter sen i Södertälje, 10 minuter sent i Katrineholm, 5 minuter sent från Hallsberg till att vara i rätt tid från Degerfors och framöver. Man kan lugnt säga att det kändes extra skönt att lämna över tåget till kollegan i Kil, där vi ankom 3 minuter tidigt. Från att vara nästan 20 minuter sen till att istället vara före tidtabell, det händer alltför sällan!

Hur många som blev blåslagna inne i tåget, och antalet kaffemuggar som möjligen kan ha välts, det förtäljer inte historien, och om någon läsare råkade varit med ombord så får jag väl kosta på en ursäkt för en inte helt bekväm resa och utlova bättring tills nästa gång!

Idag gick det lite lugnare till på färden mellan Arvika och Karlstad, i rätt tid utan ansträngning, så som vi gillar det!

Inget att anmärka på..?

Ja, vad skall man egentligen säga om dagens arbetspass, det sista för veckan? En gäspning kommer väl närmast i form av beskrivning, eller precis sådär alldeles lagom lugnt, stillsamt och sådär lättarbetat som varje dag skulle kunna få vara egentligen..?

Passet började med tåg 452 på delen Karlstad – Stockholm, och bortsett från ett besvärligt TBFH-skåp i Kristinehamn som gav någon minut extra plattformstid i väntan på bomfällning, så inträffade inget utöver det planerade. Jag drack kaffe, åt mina frukostmackor och gled in på Stockholm C inte mindre än14 minuter FÖRE annonserad ankomsttid, bara för att jag kan sådär..?

Ut till Hagalund och lämnade tågsättet strax utanför verkstaden, vilket innebar en lite lagom promenad tillbaka till vårt kära Chateau Lunden där vi har våran överliggning såväl som dagrum. Träffade i vanlig god ordning på f.d. kollegor från Linköping och slängde lite ord med dem, innan jag faktiskt passade på att gå upp på rummet och vila ögonlocken en stund, välförtjänt efter en slitsam (?) morgon i järnvägens tjänst.

Särskilt mycket till sömn blev det väl inte direkt, men placerad i ryggläge på säng med slutna ögonlock och avslappnande musik i öronen avnjöts en halvtimma eller så i stillhet innan det bar av ner till matsalen för att värma matlådan, så att man inte svälter ihjäl på vägen hem.

En promenad senare satt jag på mitt färdmedel hem, tåg 633 och gav mig av ned till serviceplattformarna vid Norra Bantorget, där ombordpersonal såväl som catering mötte upp. Ännu en kôpp nybryggt kaffe inhämtades inför resan hemöver, som även den flöt på sådär utmärkt så att man nästan måste nypa sig i armen för att se om det verkligen stämmer..? Lite påfyllning av kaffe i enlighet med god sed i Katrineholm, kompletterad med lite icke-LCHF-korrekt smågodis som kollegan ombord stod för, vardagslyx någon?

Förutom en lite lätt överfull blåsa mot slutet av dagen så finns det alltså i stort inget att anmärka på, alls..!?

Gick hem och bäddade ner mig för en stunds ögonlocksvila, eftersom fru och son befann sig utanför hemmets väggar när jag trillade innanför dörren. Tanken var att vila lite lätt sådär bara mellan 16.30 – 17.00 eller så. Det gick åt helvete. Omkring 18.30 vaknade jag istället.

Kanske kan vara så att jag haft lite sömn att ta igen, eller om det är en i bakgrunden liggande förkylning som tar ut sin rätt? Sov gott gjorde jag i vart fall!

Fick ju i vart fall avnjuta sonens triumferande leende när han konstaterade att han hade rätt, att pappa var hemma när han och hans mor åter kom hem från lekparken, han verkar minst sagt njuta av att ha rätt den unge mannen, något han dessutom verkar ha tämligen ofta!?

Nu slöar jag loss i god fredagsordning framför datorn med god musik i öronen, Angelika sitter istället med en bok i soffan och njuter på sitt håll, frid och stillhet råder annars i Casa del Ewenson, helgen är här!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén