ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: manfrotto

Solnedgång vid Dingelsundet

Solsken i november är som alltför väl bekant något man bara måste dra nytta av. Frågan är bara hur. Dagens dos av carpe solaris utfördes vid Dingelsundet som är bekant sedan förra året. En allmänt trevlig plats sådär behändigt beläget mellan Bergvik och Skoghall.

Lite kaxigt så lät jag Frank stå kvar här hemma och förlita mig helt på Pixi som stativ istället. Mest för att slippa släpa runt på alltför mycket grejer. Detta var ett beslut på gott och ont skulle det visa sig, eftersom jag såhär i efterhand knappast hade klagat över att ha de möjligheterna som ett lite större stativ faktiskt ger…

Skymningsljus vid Dingelsundet

Med på utflykten var Sony FE 70-200 f/4 G OSS samt Zeiss Loxia 2/35 där den senare i vanlig god ordning var optiken som mestadels satt monterad. Bilden ovan är dock tagen med förstnämnda objektivet, kanske ett av de sista som jag tar med just objektivet i fråga.

Bryggvy vid Dingelsundet

Bryggvy vid Dingelsundet

Lilla Pixi tillåter ju ganska marknära fotograferande och jag själv har lite svårt att bestämma mig för vilken av de ovan jag gillar mest, den med stor bländare eller den med liten. Är nog faktiskt lite partisk till den med liten bländare trots allt.

305 sekunder solnedgång

Passade även på att montera mitt gråfilter och ovan är 305 sekunders exponering utav kvällens solnedgång. Tyvärr inte värst spektakulär sett till färger och så, men ändå ganska trevlig. Det börjar dock bli allt mer lockande att skaffa ett graduerat gråfilter istället/som komplement till detta, för att kunna tona ner himlen mer.

Rosenborgsgatan, Karlstad

På vägen hem styrde jag via Rosenborgsgatan och lagom vid Karlstads gamla flygplats så dansade dimman oerhört vackert över landskapet. Tyvärr var det tämligen flyktig dimma och lagom när jag fått ordning på kamera och stativ så var den borta. Bättre än bilden ovan blev det alltså inte.

Hipsterburgare

Eftersom min älskade fästmö är på jobbet och förlustar sig så stod matlagning för en på schemat. En matlagning som visst råkade bytas ut till ett stopp vid Street Friends Karlstad som för tillfället håller hus vid Löfbergsskrapan i Inre hamn. Hipsterburgare deluxe fick alltså stå för min farsdagsmiddag.

Smokey Bourbon heter burgaren och får klart godkänd, även om den tyvärr hade hunnit bli mer än en smula sval innan jag var hemma och redo att hugga in. Pommes-mixen med varierade rotfrukter får däremot mer än godkänt och samma lika med dipsåsen som låg i ena hörnet.

Prisvärt för sina 115 kr? Mnja, inte helt och fullt. Fortfarande bättre än närmaste sedvanliga snabbmatskedja dock.

Efter denna farsdagssöndag så väntar endast en ledig dag innan jobbet kallar igen. Återstår att se exakt vad som kommer fylla den dagen, men förhoppningsvis blir det åtminstone lite leksaksutdelning som tröstar, förutsatt att Postnord och Scandinavian Photo äntligen gjort vad de ska…

Små, stadiga ben

Jag vet, det var inte alls länge sedan jag köpte mig ett nytt stativ, mitt 3 legged thing Frank. Jag gillar Frank.

Hur som helst, så är Frank inte direkt jätteportabelt och ibland vill man ju faktiskt ha med sig ett lite enklare stativ för alla de där situationerna då man vill peta på sitt gråfilter och ha kameran stadigt på marken. Eller för resor. Just resa var ju nämligen min huvudsakliga ursäkt för att köpa Pixi.

Manfrotto Pixi Evo 2 alltså, ett ministativ från klassiska stativfirman Manfrotto.

Manfrotto Pixi Evo

Som synes så klarar lilla Pixi utav att hantera min Sony α7 II med Loxia-optik alldeles utmärkt, även med kameran i porträttläge även om kombinationen då blir en smula känslig för lutning. Maxvikt enligt Manfrotto är 2,2 kg vilket kamerahus (599 gram) och Loxia 2/35 (340 gram) faller väl under. Till och med om jag monterar mitt Sony 70-200 f/4 G OSS så klarar sig vikten med råge under det maximala.

Lilla Pixi fick bland annat medfölja oss till Fuerteventura för att erbjuda små stabila fötter om behovet så skulle uppstå. Utöver detta så får hon följa med kameraväskan mest i tid och otid, i väntan på tillfälle då hon kan göra nytta. Det är inte direkt så att hon väger värst mycket och därmed är det inte direkt något besvär att bära med sig.

Pixi vid Skutberget

Pixi vid Skutberget

Som synes så finns det några olika varianter som benen kan fällas, bland annat en variant som tar kameran förhållandevis nära marken. Utöver detta kan man sträcka ut benen en smula men särskilt högt över marken når stativet aldrig. Det är alltså mer ett stativ för dig som vill hålla dig på marknivå eller kanske helt enkelt har något annat högt att placera stativet på i grundläget.

Pixi med tungviktare

Byggkvalitén är klart godkänd och stativet känns förtroendeingivande att använda. Distinkt och bra vred för kulan gör det enkelt att lossa och när man vrider åt, då håller sig kameran stabilt. För det facila priset av (i skrivande stund…) 449 kr får man alltså ett tämligen portabelt och trevligt stativ som hanterar dina små systemkameror med stor bravur.

Höstlöv i markperspektiv

För egen del så gillar jag nog nästan mest möjligheten att komma så långt ner på marknivå med kameran som man kan göra med Pixis ben i mest utfällda läget. Klart bättre alternativ än att kräla runt på marken själv med kameran. Kombinera detta med vikbara skärmarna som blir allt mer populära och det blir klart behändigt att fotografera exempelvis bland höstlöven som för tillfället pryder marken.

Kanske inte något för alla, men för mig så fungerar det alldeles utmärkt och lilla Pixi har blivit en trogen följeslagare i kameraväskan!

Fotografiska nödvändigheter

Nåja, låt oss säga att det är nödvändigheter i sin mest oväsentliga form, valbara nödvändigheter. Hur som helst, så finns det ju vissa saker som gör viss typ av fotografering möjligt. För att fotografera behöver man ju egentligen bara en kamera, helst passande optik om det inte är inbyggt. Vill man däremot utforska vissa typer av fotografering så behövs det ju dock ett eller annat tillbehör också.

Något av de mer tråkigaste tillbehören, om än i allra högsta grad nödvändigt för att fotografera i något annat än ljusa situationer, är stativ. Själv har jag haft ett stativ i över 10 år, ett Manfrotto 190PRO som under de absolut flesta situationer gjort sitt jobb alldeles utmärkt. Bara det faktumet att stativet levt med mig utan att bli sålt under en så pass lång tid talar rätt väl för sin sak.

Tyvärr så har stativet i fråga sett sina bästa dagar och för ett tag eller två sedan, så lyckades jag rent av få det att haverera. Inte jättefarlig skada som så, men ska man kunna lita på ett stativ så vill man kort och gott inte ha en spricka i ett av fästena till benen, det är inte okej.

Så, “behovet” av att köpa ett nytt stativ inföll med andra ord om det skall vara fortsatt aktuellt att fotografera något med längre slutartider. Frågan var bara, vad tusan skall man ha för något?!

Valet föll till slut på märket 3 legged thing och deras nu utgångna modell Frank som utav en händelse fanns till bra pris hos min favorithandlare, Scandinavian Photo.

3LT Frank

Stativet i fråga är en lagom stadig pjäs från brittisk mark, konstruerad i kolfiber för lätt vikt samtidigt som det är (bör var) stabilt och tåligt för yttre påverkan. Pjäsen fungerar lika bra med som utan mittpelare och personligen föredrar jag nog att helt slopa mittpelaren mestadels utav tiden, mest för att enkelt och fort kunna få ner stativet mer eller mindre på marknivå.

Eftersom jag köpte ett stiligt litet paket så medföljde även stativhuvudet AirHed 2 och dess medföljande snabbfäste för montering. Nu vet jag inte riktigt om jag skulle vilja kalla det just för just ett särskilt snabbt fäste eftersom monteringen är en smula speciell, snällt sagt. Det geni som tyckte det var en bra idé att ha en helt flat skruv utan några som helst spår av att underlätta montering med mindre än en stadig skruvmejsel eller mitt vanligast förekommande hjälpmedel, en femkrona, denne skulle jag bra gärna vilja tala med!

Det är väl egentligen en smula överkurs med såhär stort och stadigt stativ till min lilla spegellösa kamera med blygsamma objektiv och det märks väldigt väl just på ovan nämnda snabbfäste, som i sin bas är betydligt mycket större än kamerans mått undertill. Detta medför att snabbfästet inte direkt kan sitta kvar på kameran i alla lägen, åtminstone inte utan att det blir tämligen otympligt…

Hur som helst så är jag ändå ganska nöjd med mitt köp och de gånger jag hittills har använt det, så har det varit stabilt och lätthanterligt på alla sätt förutom snabbfästet. Tanken är väl att detta skall hålla i minst 10 år till på det här, så det är väl bara upp till bevis för att se om kolfiber överlever aluminium?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén