ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Etikett: loxia35 Sida 2 av 3

Små, stadiga ben

Jag vet, det var inte alls länge sedan jag köpte mig ett nytt stativ, mitt 3 legged thing Frank. Jag gillar Frank.

Hur som helst, så är Frank inte direkt jätteportabelt och ibland vill man ju faktiskt ha med sig ett lite enklare stativ för alla de där situationerna då man vill peta på sitt gråfilter och ha kameran stadigt på marken. Eller för resor. Just resa var ju nämligen min huvudsakliga ursäkt för att köpa Pixi.

Manfrotto Pixi Evo 2 alltså, ett ministativ från klassiska stativfirman Manfrotto.

Manfrotto Pixi Evo

Som synes så klarar lilla Pixi utav att hantera min Sony α7 II med Loxia-optik alldeles utmärkt, även med kameran i porträttläge även om kombinationen då blir en smula känslig för lutning. Maxvikt enligt Manfrotto är 2,2 kg vilket kamerahus (599 gram) och Loxia 2/35 (340 gram) faller väl under. Till och med om jag monterar mitt Sony 70-200 f/4 G OSS så klarar sig vikten med råge under det maximala.

Lilla Pixi fick bland annat medfölja oss till Fuerteventura för att erbjuda små stabila fötter om behovet så skulle uppstå. Utöver detta så får hon följa med kameraväskan mest i tid och otid, i väntan på tillfälle då hon kan göra nytta. Det är inte direkt så att hon väger värst mycket och därmed är det inte direkt något besvär att bära med sig.

Pixi vid Skutberget

Pixi vid Skutberget

Som synes så finns det några olika varianter som benen kan fällas, bland annat en variant som tar kameran förhållandevis nära marken. Utöver detta kan man sträcka ut benen en smula men särskilt högt över marken når stativet aldrig. Det är alltså mer ett stativ för dig som vill hålla dig på marknivå eller kanske helt enkelt har något annat högt att placera stativet på i grundläget.

Pixi med tungviktare

Byggkvalitén är klart godkänd och stativet känns förtroendeingivande att använda. Distinkt och bra vred för kulan gör det enkelt att lossa och när man vrider åt, då håller sig kameran stabilt. För det facila priset av (i skrivande stund…) 449 kr får man alltså ett tämligen portabelt och trevligt stativ som hanterar dina små systemkameror med stor bravur.

Höstlöv i markperspektiv

För egen del så gillar jag nog nästan mest möjligheten att komma så långt ner på marknivå med kameran som man kan göra med Pixis ben i mest utfällda läget. Klart bättre alternativ än att kräla runt på marken själv med kameran. Kombinera detta med vikbara skärmarna som blir allt mer populära och det blir klart behändigt att fotografera exempelvis bland höstlöven som för tillfället pryder marken.

Kanske inte något för alla, men för mig så fungerar det alldeles utmärkt och lilla Pixi har blivit en trogen följeslagare i kameraväskan!

Att byta ut eller ej…

Jajamensan, nu är det dags för en sådan där återkommande helig repris på mina ständiga kamerafunderingar.

I dagens dos handlar det om mitt vackert (?) vita Sony FE 70-200 ƒ/4 G OSS som ärligt talat inte riktigt får den mängd kärlek som det förtjänar. Det första objektivet som inhandlades till min Sony α7 II, mest för att ha något att fotografera med i väntan på Loxia-optiken som jag så högt uppskattar.

Sony FE 70-200 f/4 G OSS

Den senaste tiden har jag dock allt mer märkt av att jag ärligt talat inte använder det värst ofta och det är för min del svårt att försvara den råa kapitalförstöring som råder när det bara står i skåpet och dammar igen…

Tanken från början var väl mest egentligen att ha något att fotografera med. Jag har traditionellt uppskattat teleoptik i alla dess former och tanken om att plocka upp flygplansfotograferingen fanns väl där någonstans. Jag skulle nog inte säga att den tanken är helt utdöd som så, den är mest bara väldigt avlägsen. Som livet är nu och jag tänker mig skall fortsätta vara så har jag varken tid, ork eller lust att lägga den tiden som krävs för att återuppta det på en någorlunda nivå. Dessutom så skulle jag i sådana fall ändå helst vilja ha något som räcker längre än 200 mm.

Så, istället för att se dammråttorna frodas runt den vita skönheten (?!) så tänker jag mig att sälja av den och använda de pengarna till något annat, något som kanske kommer till större nytta sett till vad jag faktiskt fotograferar och vad jag vill fotografera i nuet.

Zeiss Batis 1.8/85

Ett objektiv jag har dreglat över en bra stund är Zeiss Batis 1,8/85, porträttoptik deluxe edition sådär. Dessutom med autofokus vilket jag ärligt talat saknar av och till. Däremot vet jag inte riktigt om jag kan försvara ett sådant köp eftersom jag inte direkt fotograferar så många porträtt som jag ibland kanske önskar. Men ändå, se bara på det, objektivporr i sin renaste form..!

Zeiss Batis 2/25

En annan tanke som slagit mig mer än en gång är något mer vidvinkligt än min nuvarande Zeiss Loxia 2/35, som exempelvis nästa dos objektivporr ovan, Zeiss Batis 2/25. Frågan är bara om 25 mm blir tillräckligt vidvinkligt i så fall eller om jag då gör bättre i att invänta att någon släpper något än vidare, kanske en fortsättning på Loxia-serien runt 20 mm..?

Just nu är jag därför mest inne på en annan tanke jag länge har haft, ett objektiv anpassat för makrofotografering. Av en händelse så lanserade ju Sony för inte jättelänge sedan ett objektiv anpassat till E-fästet och fullformat med just de egenskaperna, Sony FE 90/2,8 G OSS Macro.

Sony FE 90/2,8 G OSS Macro

Makrofotografering vore kanske ett lämpligt nästa steg att börja jobba med, något som matchar det tankesätt jag haft på senare tid, att sakta ner min fotografering och lägga mer tid på varje enskild bild, mer tanke om man så vill.

Visserligen ingen Zeiss-optik men istället komplett med bildstabilisering, damm-/fuktskydd och en hyfsad prislapp. Dessutom ganska bra i storlek mot α7 II-huset vilket inte alls är att förakta. Lite mindre största bländare jämfört med Batis-optiken men istället då med möjligheten att komma ruskigt nära motivet. Dessutom finns detta i lager till skillnad från Batis-optiken.

Steg ett om något, blir att försöka hitta en köpare till 70-200 som är villig att betala en någorlunda rimlig summa pengar för att överta ägandet. Sedan kan det bli aktuellt med nyinköp. Någon måtta får det ju ändå vara på spenderandet. Troligen så skickar jag väl upp en annons på ett eller par ställen så får vi se om någon är intresserad eller om det får bo kvar trots allt.

Så, kom och köp någon..?

Tålamodsprovet

Ibland har man tur, som exempelvis att den outhärdligt långa väntan på att min kära Diana skall sluta jobba för dagen kompenseras utav en strålande solnedgång vid Hammarö sydspets sådär.

Vad jag gjorde där? Givetvis sattes leksakerna från igår på ordentligt test tillsammans med Frank.

Solnedgång vid Hammarö sydspets

Solnedgång vid Hammarö sydspets

Jag kan gott och väl konstatera att det finns viss utmaning i att ändra sina exponeringar i minuter räknat snarare än delar utav en sekund. Typ ganska enorm skillnad. Allra helst med tanke på att kamerans egna ljusmätare är tämligen värdelös i att räkna ut det och att jag istället får räkna lite själv och sedan köra på känsla. Det och att använda en app till iPhone med titeln Shutter Calc

Detta var som sagt endast en första expeditionsrunda för att leka loss med gråfilter. En runda som tveklöst gav mersmak!

Dessutom vill jag även flika in att det var ruskigt vackert där på plats och att det i slutänden var förbannat kallt. Bättre kläder nästa gång. Eller bra kläder kanske till att börja med. Utöver detta så var tveklöst ficklampan en av mina bättre idéer idag…

Klantigt är ordet

Skamligt klantigt. Rakt igenom oerhört klantigt, på alla tänkbara sätt och vis. Genompuckat faktiskt.

Vad är det då som är så pinsamt klantigt? Jo, jag har gjort den där klassiska fadäsen med att formatera ett minneskort fullt med bilder som i allra högsta grad var tänkta att sparas.

Åkte nämligen en liten nöjestur med tåg sådär, på ledig dag och allt, och hamnade då i raden framför en ung herre som charmade det mesta i vagnen. Tog tillfället i akt och frågade om jag inte fick ta några snabba bilder på det lilla barnet och det gick så bra så. Bland annat en bild som jag blev väldigt nöjd med.

Nu, nu är allt borta. Allt utom en snabbt redigerad JPEG-bild som jag fixade på min MacBook under resans gång. En bild med storlek 2048 px bredd jämfört med 6000 px i sitt originalformat som dessutom var fotograferat i raw-format.

Nyfiken liten tågresenär

Nyfiken liten tågresenär

Bitterheten just nu är närmast enorm och mitt enda hopp står nu till programvaror som eventuellt kan återskapa det som förlorats, mer eller mindre billiga programvaror kan tilläggas.

Surt. Pinsamt. Irriterande. Onödigt. Dyrt!

Nattvakten…

Banarbeten leder ständigt till nya intressanta turer. Som kvällens nattvaktande av X2 i Kil. Så, för att hålla sig vaken så släpades kamera och stativ med till metropolen för att se om det skulle gå att finna några intressanta vinklar.

X2 tågsätt 2001 i Kil

X2 tågsätt 2001 i Kil

X2000 interiör

X2000 interiör

Vågar knappast hävda att jag lyckas särskilt bra, men å andra sidan så är man sådär klyftig den här tiden på natten, så jag kan ha fel…

På tur genom Dalsland

Håverud är en plats jag besökte under förra årets 365foto-projekt, en rätt imponerande plats i landskapet som landet glömde, Dalsland. Den gången var det mest i syfte utav att lufta son såväl som provköra Volvo V40 lite längre än vad Helmia Bil var intresserad utav att hjälpa till med.

I år var det dags för återbesök och då i lite mer välordnad form. Ett sällskap av kollegor om totalt 10 personer inklusive undertecknad med bättre hälft tog sig an en tur med M/S Storholmen på sträckan Håverud – Bengtsfors och därefter återfärd med DVVJ och deras Y7 på returen längs med järnvägen.

Dagen började lite sådär för tidigt för att vara en ledig lördag med samling utanför jobbet vid 8:15 för minibussåkning tillsammans. Resan ner gick via ett mindre avvätskestopp utanför Åmål där viss omfördelning mellan minibuss och bil även skedde. Väl framme i Håverud blev det en kort promenad från parkeringen ner till kajen där båten låg.

Avvätskepaus utanför Åmål

Avvätskepaus utanför Åmål

På väg genom första slussen

På väg genom första slussen

Akvedukten i Håverud

Akvedukten i Håverud

Fotografiskt ögonblick

Fotografiskt ögonblick

Totalt skulle vi under vår färd klättra igenom 16 st slussar och därigenom höja oss 33 meter över vår startpunkt vid kajen i Håverud.  Båten blev minst sagt fullsatt och vid passagen utav de första slussarna och över akvedukten var det bra trångt på främre däck.

Väl förbi första partiet slussar och ute på sjön Åklång var det dags för lunch varpå vårt sällskap tog plats på nedre däck. För de utan allergiska besvär serverades någon form av inlagd fisk och för mig som är kinkig blev det paj av okänd variant till förrätt. Till detta blev det en runda med kokt potatis och sedvanligt bröd med smör. Rent av glutenfritt bröd ordnat till min kära sambo!

Huvudrätten bestod den aktuella dagen utav kallskuret av gris och nöt samt än mer potatis och rödvinssås. Överlag smakade maten gott och en form av självservering såg till att man kunde få hyfsat med mat på tallriken med, om än med viss omständlighet.

Kranvatten var den enda dryck som ingick till maten, trots detta stod lättöl och bubbelvatten framdukat och lagom efter att man hunnit med att öppna en flaska bubbel så informerades det att denna inte ingick i paketet. Inte heller kaffe på maten ingick utan kostade 15 kr extra vid fikabuffén på övre däck efteråt. Sniket är ordet som kommer i åtanke här, även om det mycket väl kan vara min inre Ove som talar…

Märkligt nog såhär år 2015 så tog man vid samt ombord på båten endast kontanter. Ingen chans till att betala med kort gavs alls trots att det ändå rör sig om förhållandevis stora summor och att allt utöver lunchen som är inkluderad i totalpriset samt kranvatten som måltidsdryck kostar extra!

Båtbesättning i samspråk

Båtbesättning i samspråk

Antik buss

Antik buss

Antikt tåg

Antikt tåg

Trött Diana

Trött Diana

Antikt tåg

Antikt tåg, igen

Efter totalt 5 timmar på båten i ruskigt vackra landskap och mäktiga slussar så var vi till slut framme i Bengtsfors och kunde ta plats på veteranbussen som skulle ta oss den korta biten upp till stationen för återresa längs med DVVJ, Dal-Västra Värmlands Järnväg ombord deras Y7.

Även om det var en ruskigt trevlig resa med båten så var det lite väl långt och väl framme kändes det av i kroppen rent fysiskt samt att vätskebristen gjorde sig en smula påmind. Tågresan tillbaka var därmed lite svår att njuta utav så som man kanske önskat och efter att ha skumpat runt på tveksamma spårlägen i sådär 45 minuter så var det mest skönt att vara tillbaka i Håverud igen.

Efter-fika-fika

Efter-fika-fika

Håverud

Håverud

Färd hemåt

Färd hemåt

Efter lite fika med glass signerat Lejonet och Björnen så packade vi ihop oss i minibussen för återfärd till Karlstad. Merparten utav sällskapet tog sig mer eller mindre korta tupplurar och hur trevligt sällskapet som så var, så kändes ändå hemresan oändligt lång.

Överlag var det allt en riktigt trevlig dag ute på äventyr, om än med lite för mycket av det goda. Det är absolut värt ett besök såväl i Håverud som ombord på någon utav turbåtarna som trafikerar kanalen med tillhörande sjösystem, men nästa gång gör vi nog på något annat sätt istället. Trots min skeptisism mot antika tåg så skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig åka mer utav DVVJ, fast då hela vägen från Mellerud istället, för att få se hela sträckan inklusive bron i Håverud.

Sommarens sista (?) riktiga helg fick med andra ord ett värdigt inslag av äventyr och nu får man vare sig man vill eller ej börja se fram emot hösten och vad den har att erbjuda…

I ett hav av vete

Vad gör man när man har en lördagskväll att spendera i all ensamhet, när sambon jobbar och stan sjuder av festivalbesökare?

Givetvis tar man bilen långt bort därifrån och vandrar runt i någon timme med kamera och stativ bland vetefält i jakten på en bra bild eller två. Eller kanske några fler om man skall vara så? Vete som för övrigt blev refererat till som gift på pinne utav min glutenintoleranta bättre hälft…

I ett hav av vete

I ett hav av vete

I ett hav av vete

Solnedgång i HDR

Solnedgång i HDR-stuk

Eftersom även Lillebror fick medfölja ut på dagens expedition så kan jag utöver ovan mer eller mindre seriösa försök till bilder även erbjuda ett stycke bakom scenen-bild samt dagens dos självis, mer eller mindre seriös. Lillebror har allt bra intressanta funktioner måste jag säga..!

Bakom scenen

Bakom scenen när Storebror och Frank gör sitt

Självisstund i vetefältet

Självisstund i vetefältet

Allt som allt var det ett klart trevligt sätt att fördriva kvällen på, även om det kliar sådär över hela kroppen efteråt utav inbillade kryp och dess bett. Tur nog så har Petronella tagit sig an ett och annat kryp såväl idag som tidigare. Hon är bra duktig den där bilen!

Petronella

Petronella i behov av en stunds bilvård…

Som uppmärksammat så börjar såväl lusten för fotografering såväl som bloggande återinfinna sig en smula, även om det på sistone blivit en del skrivande och bakdaterande för att det skall hamna lite mer korrekt i tidslinjen i förhållande till tiden tillgänglig för att skriva ihop det hela. Nåväl, bättre än inget kort och gott.

Sydspetssöndag

Det gäller att passa på nu när sommaren faktiskt erbjuds, allra helst med tanke på att vi knappast varit bortskämda med fint och varmt väder såhär långt. Därmed var det ett utmärkt tillfälle att packa ihop en fikakorg och familjen för en tur till det ständigt återkommande Hammarö Sydspets, denna underbara oas vid vänerhavets kant.

Farfar vid ratten

Farfar vid ratten

Vindskyddet med stort V

Vindskyddet med stort V…

Diana njuter

Diana njuter utav utsikten ut över vänerhavet

På låg nivå

På låg nivå bland växter och klippor

Fikadags

Fikadags med kaffe och rulltårta, typ.

Badsugna?

Badsugna delar av familjen?

Farfar och Kaspian

Farfar och Kaspian var de mest modiga i det friska vattnet

Utsikt

Utsikt västerut

På span över klipporna

Diana spanar ut över klipporna

Fyrtornet

Fyrtornet vid Hammarö Sydspets

Son och sambo

Son och sambo i samspråk

Födelsedagstur

Hur firar man bättre ett födelsedagsbarn än genom att besöka Mormors Glasscafé i Lysvik? Sagt och gjort, nästan hela familjen tog plats i min fars BMW 218d och begav sig norrut längs med östra sidan utav Fryken för att frossa i glass.

Födelsedagsbarnet

Födelsedagsbarnet med sin present

Värmland <3

Värmland <3

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Glass i stora lass

Dagens åkdon

Dagens åkdon – BMW 218d

Ni med skarpa ögon kan se att bilden “Värmland <3” ovan är en repris från förra året, en bild som över sommaren levt som omslagsbild på Värmlands egna Facebooksida. Kanske en smula nöjd över det faktiskt..!

En tur med båtbussen

En av de absolut bästa delarna med Karlstad som sommarstad måste ändå vara trafiken med stadens båtbussar. En utnyttjad möjlighet till att färdas runt staden via vattenvägarna. Förra året blev det trots detta inte en endaste sväng med denna trafiken för egen del, så det fanns viss revanschlust för i år.

Med lite tur så lyckades min kära Diana och jag pricka in en stund av solsken denna fuktiga sommar, en stund som dessutom sammanföll väl med en dag då vi dessutom var lediga tillsammans. Efter viss effektivitet på morgonen/förmiddagen så kunde vi ta oss ned till Café Slussvakten och stiga ombord linje 91 mot Mariebergsskogen strax innan avgång.

Inre hamn från vattennivå

Inre hamn från vattennivå ombord båtbuss linje 91

Turen från Café Slussvakten till Mariebergsskogen tar cirka 35 minuter och ger en fin chans att se området kring Inre hamn, Yttre hamn som Orrholmen från vattnet. Trevligt nog blev turen fullsatt längs med färden till Mariebergsskogen och då dessutom inte bara med turister utan även från lokalbefolkning som passar på att njuta av detta färdmedel.

Avstigning från båtbussen

Avstigning från båtbussen vid Mariebergsskogen

Båtbuss Anna Lek af Karlstad

Båtbuss Anna Lek af Karlstad vid hållplatsen Mariebergsskogen

Dagen till ära blev den en promenadrunda vid skogsområdet för att spana in lite platser för kommande planer. Givetvis ackompanjerat utav en stadig omgång glass på Terassen innan hemresa. Nu vet jag inte riktigt om det kan kallas prisvärt att köpa glass för 125 kr, allra helst inte i förhållande till vad vi fick att dela på, men det känns lite mindre illa med vetskapen om att några få kronor faktiskt gick till Min stora dag. Nåväl, är det utflykt så är det!

D på spaning

Diana på spaning i Mariebergsskogen

Ombord båtbussen

Ombord båtbussen för återfärd till centrum

Under färden åter till centrum så beslutade vi oss för att faktiskt sitta kvar bortom Café Slussvakten, för att även kunna avnjuta slussningen upp till Klarälven och sedan ta en promenad tillbaka hem genom staden. Detta visade sig vara ett ganska dåligt beslut eftersom himlen beslöt sig för att öppna sig mer eller mindre helt på vägen.

Något fuktiga kom vi till slut hem, efter att ha fuskat lite med stadsbuss från centrum och upp på Herrhagen. Inte helt enligt plan men åtminstone bra många gånger torrare än att försöka sig på att gå hem…

D avnjuter utsikten

Diana avnjuter utsikten vid Yttre hamn på väg med båtbuss linje 91

Bor man i Karlstad eller har vägarna förbi vid något tillfälle under sommaren, då bör man absolut ta sig chansen att åka en sväng med båtbussarna, antingen till Mariebergsskogen eller varför inte en längre skärgårdstur? Jag skulle gärna ta mig en längre tur om bara tillfället fanns. Tillfälle och möjligen en ordentlig muta för att få med Diana på turen då…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén