ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: lövhalka

Denna fantastiska säsong

Höst. Höstlöv. Lövhalka. Lika kul varje år, alla år. I kategorin saker som gör en gråhårig i förtid sådär.

De senaste åren har jag haft min semester ungefär lagom i den perioden som lövhalkan härjar som värst men i år valde vi istället att lägga den lite mer traditionellt sådär under sommaren. Istället får jag nu alltså ut och bli gråhårig och matchar väl snart de gråa molnen på himlen?

Egentligen ska jag väl inte klaga alltför mycket som så, lövhalkan för oss med små fönstertåg är tämligen lindrig jämfört med den frustration som godstågen upplever, med tågvikter långt bortom det vi drar runt på.

Istället handlar det mer om att anpassa sin körstil en smula och ständigt vara vaken för plötslig förändring i fästet, som i Säffle igår morse…

Höst i Säffle

Vyer från spår 1 i Säffle en gråmulen höstdag

Läs mer

Media spekulerar, igen…

Skärmdump från Twitter

Höstens första vurpa med hjälpfordon stod Rush Rail för idag. Lokaltidningen VF hade orsaken klar mindre än tre timmar efter olyckan. Imponerande. Man kan ju undra varför någon annan utredare någonsin blir anlitad liksom?

Eller, så är det en sådan där enormt djup suck som skall in här. Där. Typ ovanför. Efter att ha läst tweeten.

Media och dess spekulationer alltså…

Sådana dagar

I långa perioder flyter dagarna förbi utan att något egentligen alls uppseendeväckande händer under arbetspassen, stillsam och njutbar tid som sådan. Men som med allt annat kan inget gott vara för evigt, ibland får man istället dagar när inget tycks gå rätt väg. Har man riktig otur kan detta även utveckla sig till en stint av oflyt som kan sträcka sig veckor i taget, något går fel på varje pass!

Efter en stillsam period så var det igår tydligen dags att ha grytan omrörd igen med en dos av nära-annans-död, tekniska fel och slutligen en släng av ordentlig lövhalka för att verkligen markera eländet.

Gårdagens arbetspass bjöd då på ett varv på Göteborg, det kvällsvarv jag mer eller mindre abonnerat på under några veckor nu, där man kör det sista tåget hem för kvällen. I grund och botten ett väldigt trivsamt och lagom lättarbetat pass i gott sällskap av de nu faktiskt väl fungerande nya Regina-tågen.

På vägen ner mot Göteborg flöt allt på väl tills strax söder om Åmål, där noterades först ett samlandes jaktlag på högra sidan varpå jag påmindes om att älgjakten är igång i de dalsländska skogarna och att det var bäst att hålla extra uppsikt över stirriga djur.

Strax därefter passeras en av många vägkorsningar med små skogsvägar, endast skyddade av en signalanläggning av enklaste skick, en lampa som lyser när spåret är fritt att passera och som är släkt när tåg närmar sig.

Sådana anläggningar får endast placeras på vägar där ett fåtal personer kör, eller som ett dokument (BVH 701) från Trafikverket förklarar:

E betecknar enkel ljussignal och för bara sättas upp där en enstaka fastighetsägare använder plankorsningen.

En förutsättning är också att personer som är obekanta med förhållandena endast i obetydlig omfattning använder plankorsningen. På vägar till fastigheter med någon form av försäljningsverksamhet är signalen olämplig. På utfartsvägar och vissa ägovägar kan det vara lämpligt att kombinera signalen med en låst grind eller med ett vägmärke som anger förbud för trafik utan tillstånd.

På denna väg kommer det en röd Volvo av fyrkantigare modell (740/940) åkandes, till synes helt utan uppsikt och utan intention att stanna innan korsningen. Tack vare en extra god dos vakenhet hinner jag uppfatta detta och signalerar med tyfonen för att påkalla uppmärksamhet.

Detta tycks först dock inte heller hjälpa utan bilen verkar inte sakta ner varpå jag istället snabbromsar tåget samtidigt som jag fortsätter signalera med tyfonen oavbrutet. Att hinna stanna på den sträckan som fanns tillgänglig, ett fåtal hundra meter på sin höjd, är helt uteslutet. Det enda man kan göra är att försöka få ner farten för att minska krockvåldet om en kollision inträffar.

Till slut stannar bilen, på sin höjd 1-1,5 meter från närmsta räl just innan vi glider förbi med tåget i omkring 100 km/h. Eftersom Regina-tågen är lite breda om höften av sig, så kan det inte ha varit mycket till marginal mellan bil och tåg, men ingen kollision inträffade åtminstone.

Färden kunde dock fortsätta mot Göteborg i en något reducerad hastighet allt medan man försöker få ner pulsen till en mer normal nivå. Det adrenalinpåslag man får i situationer som dessa är inte att leka med, kan man lugnt säga!

Det tog dock inte lång stund till innan det var dags att snabbromsa och signalera, för ut ur skogen kommer det plötsligt en älgkalv springandes på ett inte alls tillräckligt långt avstånd. På något vis lyckades älgkalven dock ta sig av spåret utan att bli påkörd, även detta med minsta möjliga marginal. Efteråt kunde det dock höras det bekanta dunkandet av en hjulplatta från någon av de främsta axlarna på tåget, hjulen uppskattar inte flera efterföljande snabbromsningar i dessa hösttider!

Just när man satt och funderade vad detta var till att bli för en dag, lagom hunnit få ner pulsen en gång till, så studsar det över en älgko med tillhörande kalv framför näsan på en. Denna gången dock på ett mer behörigt avstånd och utan behov av åtgärder från min sida, men ändå något man hajar till på!

Resten av färden ner mot Göteborg gick sedan betydligt mer stillsamt till, mycket djur vid sidan av spåren men inget mer i vägen. Det går dock inte att förneka viss form av oro över hur resterande del av dagen skulle gå?

Väl framme avnjöts rasten i god ro, en promenad runt det vanliga stråket vid vattnet, en god bit matlåda på basen och en åktur i massagestolen innan det var dags att köra hemåt igen.

Bytte av ankommande tåg från Karlstad och bytte ände, började knappa in allt som skall knappas in i alla former av skärmar ombord för att ganska omgående mötas av en illavarslande felkod i ETCS-skärmen som sedan släckte hela tågskyddssystemet. Provade en snabb återstart (nåja, 2 minuter…) av endast ETCS-systemet utan resultat. Gjorde istället en återstart av hela fordonet, men utan bättre resultat.

Därmed återstod att bege sig till skåpet där all utrustning för ETCS-systemet sitter för att med lite mer brutalt våld ge sig på en återstart. Detta innebär en promenad rakt igenom tåget till mittenvagnens ena ände där utrustningen sitter, ett uppdrag nog så svårt samtidigt som resenärer stiger på och letar efter sina platser.

Efter att ha lite mer brutalt dödat hela systemet med hjälp av lokalt placerade brytare och säkringar med tillhörande väntetid så återställde jag allt och återvände till hytten. En tålmodig väntan senare så startade systemet upp och fungerade nu som det skulle, med flera minuter till godo kvar innan avgång, puh..!

Hemfärden flöt sedan på alldeles utmärkt, var sådär lagom tidig till Trollhättan för att kunna hämta den där koppen kaffe jag inte hann med att få innan avgång Göteborg. Lite småhalt väglag bjöds det på av och till i stort sett hela vägen, men värre skulle det bli.

I Grums är det av tradition alltid halt så fort det är minsta fuktigt, till stor del assisterat av Gruvöns bruk som ligger inte alls långt från stationsområdet. Ta detta i kombination med en dos av lövhalka och det blir riktigt intressant. Tack vare en bit erfarenhet i kombination med sund feghet i inbromsningen såhär års stannade vi utan problem vid plattform.

När det var dags att rulla vidare mot Kil – Karlstad blev det däremot en hel del mer sport av det hela, redan vid läge 2 av 7 på körkontrollen började hjulen spinna friskt, detta trots att våra Regina-tåg driver på 8 axlar av 12 och att det lutar lätt nedförs åt det hållet i Grums!

Konstaterade i takt med att farten så sakteliga började öka att kommande uppförsbacke, ett riktigt ökänt halkställe, skulle komma att bli riktigt intressant. Dessbättre lyckades jag få upp farten till omkring 60 km/h innan det började bära av uppförs, för sedan spelade det ingen roll vilket pådragsläge jag använde, det enda som hördes var ljudet av konstant hjulspinn.

Nu smått kallsvettig kunde man se hastigheten sakta sjunka i takt med att färden uppförs fortsatte, däremot kunde jag ändå konstatera att så länge inget oförutsett händer skulle farten vara tillräcklig för att om inte annat sega sig över krönet.

Passade då även på att ringa till DLC Göteborg för att informera om läget, “tokhalt” var frasen, och därtill rekommendera dem att inte lägga tågmöten eller stoppa godståg i Grums under natten, en fastkörning hade varit fullkomligt garanterad! Personen i andra änden telefonlinjen var mycket tacksam över informationen och förhoppningsvis kom den till nytta för andra!

Trots dagens utmaningar så ankom vi till slut såväl Kil som Karlstad enligt gällande tidtabell och utan fler missöden. Bara att nyckla av tåget, skriva rapport om den nära påkörningen av bilen och gå hem i natten.

Idag, om bara en stund eller två, så skall samma tur till Göteborg upprepas, det går inte att förneka en viss dos av oro i magtrakten, den finns där vare sig jag vill eller ej…

En släng av lövhalka

Hösten är en fantastiskt vacker årstid, åtminstone de där soliga lagom varma dagarna när man till fullo kan njuta av alla färger ute i naturen, för att inte tala om denna underbart klara härliga luften man får andas!

Detta är vår fiende, låt oss alla bekämpa den!

Foto: www.fotoakuten.se

Dessvärre så är det en aning svårt att njuta av hösten sedan man började med detta lokföreri, hösten för nämligen med sig den enskilt största orsaken till grå hår bland lokförare, lövhalkan..!

Årets säsong verkar dessutom bli en lång en, första slängen kom redan i samband med den där avdankade orkanen Katia i mitten av september, dvs över två veckor sedan, och än finns det många löv kvar på träden som kan ställa till med kaos och elände, som t.ex. igår!

Redan på vägen upp till Stockholm under sena morgonen/förmiddagen kändes det av halka, trots torrt och soligt väder, funderade för mig själv hur detta skulle bli med en dutt av regn också, en dum tanke tydligen.

På vägen tillbaka mot Värmland så kom nämligen det där regnet jag inte alls önskade mig tidigare på dagen, på väg ut från Hallsberg började det så smått och satte en käpp eller två i hjulen under försöken att få fart för att kunna lämna Hallsberg kvickast möjligt, men än gick det hyffsat även om hastigheten aldrig översteg 140 km/h, vilket är en aning mindre än de 160 km/h körplanen är lagd för.

Lagom till Laxå visade det sig dock att regnet gjort kaos för andra stackare, ett godståg hade fastnat på väg ut från Kristinehamn vilket gjort andra tåg sena och eländiga. Resultatet blev dryga 10 minuters straffrunda på sidospåret i Laxå innan banan upp mot Värmland blev fri för vår framfart.

Sedan var det ju det här med att komma upp i fart också, inte fullt så lätt som det kan låta. Till slut kunde vi nå omkring 110 km/h vilket i vart fall säkrade första uppförsbacken från Hasselfors mot Svartå, gött! På väg ner mot Svartå passade jag även på att lägga ut lite sand åt mötande godståg som stod på sidan och såg kallsvettig ut inför sitt försök att bestiga kullen.

Började fundera så smått på hur avgången från Degerfors skulle gå till, för av någon underlig anledning har man valt att placera stationen i en liten gryta, med uppförsbacke åt båda håll, tack tack för den! Dessutom bjuder Degerfors på en extra hastighetsnedsättning till 40 km/h p.g.a. slipersbyten, vilket inte heller underlättar det där projektet att samla fart innan det bär iväg uppförs.

Passade på att sanda friskt samt använda slirbromsen för att värma upp löpbanorna på lokets hjul på väg in mot plattformen, samt stannade så tidigt jag vågade för att lämna mesta möjliga plana mark för att samla fart inför uppförsbacken efter uppehållet. Skickade även i förebyggande syfte bak en passåkande förare till sista vagn för att kunna vara signalgivare, om det skulle gå åt skogen och backning behövdes.

Kom i vart fall upp i mina tillåtna 40 km/h innan backen började, sen blev det ett spel med slirbroms, sandning och försiktig hand på pådraget uppför denna kurviga backe, och upp kom vi, det gick inte fort, men vi fastnade i vart fall inte, yey! Dock ganska glad över att “bara” ha 6 vagnar i kroken, istället för de 8 som brukar hänga där omkring helgerna, det blir nästan 100 ton extra vikt som skall upp då…

Sedan började det alltmer torka upp igen i takt med att vi rörde oss västerut, men då var skadan redan gjort och när jag väl blev avbytt i Kil så var vi dryga 15 minuter efter tidtabell, från att ha varit i rätt tid hela vägen från Stockholm till Laxå, surt värre!

Men jag är ändå väldigt glad över att inte köra godståg, de förarna har det än värre såhär års, men de slipper i vart fall försöka förklara varför några små löv kan bli så attans hala…

På önskelistan står nu alltså några frostnätter och en ordentlig höststorm, så att löven liksom trillar ner allihop på en gång, så är det klart sen och det går att köra tågen lite lättare, helst av allt får detta gärna ske under ledig helg, så att jag slipper drabbas av det dessutom..!

Någon som kan ta på sig att fixa det..?

Får det lov att vara en signal på det här..?

Ja, nu blir det ett sådant där jobbrelaterat inlägg igen, tågmupperier alltså, så de som icke finner det intressant behöver icke bemöda sig at läsa vidare.

Kvällens inlägg får handla om en inte helt optimal lösningar, eller som man också kan kalla det, en Göteborg special!

Göteborg C spår 12Bilden ovan visar alltså eftermiddagens specialare i Göteborg, tågsättet som skall bli tåg 10372 Göteborg – Karlstad är parkerat på spår 12 i Göteborg inför avgång, lok plus 5 vagnar i kroken, med ytterligare ett lok bakom hela härligheten. Detta lämnar oerhörda 5 cm i marginal fram till signalen, en meter kanske om man ser till hjulens placering.

Detta i kombination med den tämligen lågt placerade signalen gjorde det till lite utav en utmaning att se vad signalen visade, eftersom mitt huvud befinner sig sisådär 2,5 – 3 meter ovanför marken. Det hela löste sig med att vi fick ett muntligt starttillstånd från Göteborgs lokaltågklarerare istället, vilket ju givetvis funkar, men inte helt lämpligt i vart fall…

Så för sakens goda skull har jag tagit mig tid till att faktiskt skriva in en påpekan om det hela för vidare befordran vidare till lämpliga mottagare, så får de i vart fall åtminstone vetskap om det hela.

Dagen i övrigt har bjudit på ett lagom långt arbetspass, 08.39 – 20.49, alldeles lagom en lördag sådär..? På detta har vi då åkt Karlstad – Åmål som passresa, kört Åmål – Karlstad, Karlstad – Göteborg, Göteborg – Karlstad innan det var dags för hemgång. Till det kunde man njuta ordentligt av en sund dos lövhalka i backen upp från Grums, lite småsvettigt att släpa sig upp i sakta mak, definitivt inget som hjälper tidshållningen!

Annars har det flutit på rätt fint, några ilsket röda signaler med tillhörande blanketter och efterföljande passeringar, något retligt långsamt tåg före samt en hälsosam dos kaffe har passerat tämligen omärkt förbi.

I morgon är det ledigt, och lika så på måndag, mina ambitioner för de båda dagarna är att göra så lite som möjligt, återstår att se hur det går, men jag är ruskigt duktig på det här med att vara lat, så det ska nog gå bra!

En sagolik kväll!

Ja, alltså inte sagolik som i prinsar och prinsessor och sådant tjafs, utan mer åt hållet “det var då faen va de ska vara halt!”…

Gårdagskvällen den bjöd alltså på en portion av den ökända lövhalkan, eller spårhalkan, vilket man nu vill. Omväxlande blåsigt i kombination med sporadiskt duggregn gjorde det lite mer spännande än vanligt att vara på jobbet. Allra helst eftersom förhållandena ändrades så himlans fort, i klassiskt spårhalkestil d.v.s.

I Linghem var det ett mindre äventyr att stanna ungefär i höjd med plattform, i Norrköping var hastigheten in mot plattform någonstans i sakta gångfart, för en snigel…

Att sedan komma upp från Norrköping, det var riktigt spännande, allra helst när signalerna inte visar som jag hade önskat. Klen tröst var att godståget på ordinarie spår hade det ännu jobbigare, och med en rent löjligt låg hastighet. Totalt tappade vi dryga 10 minuter från Norrköping till Kimstad, en sträcka som normalt sett tar 10 minuter tog alltså drygt 20 att avlägga.

Självfallet väntade jag mig en tokhal ankomst till Linghem även söderut, för att inse att nu var det minsann absolut tvärtorrt på spåren, och bromsarna tog hur bra som helst. Man blir aldrig klok på det där vädret…

Men men, en sak är nu klar, jag har kört min sista kvällstur med pendeln nu, endast två pendelturer återstår, ett stycke bonuspendel innan överliggning i Gävle nästa vecka, och en ruggigt tidig morgonpendel veckan efter det. Slutet är nära!

Och nu är det helg, lång underbart ledig helg, med barnvakter på plats, yey!

Engelskt hojtande

Av någon anledning har jag tydligen fått för mig att göra utrop även på engelska numera, och denna vecka har bjudit på viss övning av detta då alltför många tåg har körts med smått defekta maskiner med en största tillåtna hastighet om 160 km/h istället för de vanliga 200 km/h.

Känner väl att jag saknar att prata engelska i den utsträckning jag gjorde under taxiperioden, och har väl tagit detta som en chans till att öva på engelskt uttal och uttryck.

Viss utmaning finnes i det hela då järnvägsengelskan kanske inte är helt bekant, men det börjar lossna allt mer även om det givetvis stakas på lite av och till när man tappar bort orden, men det förekommer ju även när man ropar på gamla hederliga modersmålet också.

Dagen idag har bjudit på lite lagom kaos, 160-tåg både till och från Malmö, strulande dörrar, signalfel, nödbromsdragningar och icke fungerande korglutning, suck, pust och stön. Lagom tills man skall vara klar med reparationerna av dessa 160-tåg så börjar det dessutom närma sig lövhalkan, vilket jag inte ser fram emot särskillt mycket…

Men, det får bli senare gnäll, nu är det filmdags, Grosse Pointe Blank!

Variation

Ja, vad kan det vara, variation? Efter tre veckor av pendeltågskörande börjar jag bli lite smått mätt av det hela, hur nyttigt och bra det än må vara som första fordon så känns det som att man vill se något annat nu, och det ska jag väl i och för sig få göra nu på fredag, då det blir några varv Norrköping – Nyköping som omväxling, jag ska få köra ett blått tåg! 😀

Men gårdagen bjöd i varje fall på lite mer action än vanligtvis, tack vare lite signal och växelfel på Linköping station blev det lite förändringar i körningen, istället för att köra hela vägen Tranås – Norrköping blev det spetsvändning i Vikingstad för att återvända till Tranås, dock först efter att först ha fått tillstånd att gå utan tågorder, och sen göra en språngmarsch upp till våra lokaler i Mjölby för att ta ut nya tågorder för aktuellt tåg samt framförallt för vändande tåg från Tranås!

Mer spänning sedan också, för att hamna rätt på min tur och på mina tåg vart det för min del byte i Linköping, från mitt tåg med ankomsttid 19:28 till mötande tåg, också ankomsttid 19:28, klart intressant rask promenad över från spår 2 till spår 1, och sen åka tillbaka åt samma håll som man nyss kom ifrån, suck! Efter detta blev det dock belöning i form av en god kebabtallrik, som satt väldigt fint efter allt extra jobb! 😉

Börjar bli allmänt spännande att vara ute och köra annars, hösthalkan börjar komma så fint så, framförallt Boxholm har varit intressant de senaste dagarna, i lördags var det t.ex. duktigt halt och magnetskenbromsen på X14 blev invigd för min del, stannade gjorde vi i varje fall vid plattform, efter lite krypkörning sista biten, tur att man började bromsa i riktigt god tid säger jag bara!

Men men, jobbandet fortsätter i varje fall, hela denna veckan och sen är det ledig helg, skööönt! Sen väntar X40-teori nästa vecka, i Västerås, av alla ställen, suck! Men snacka om att det ska bli skönt att få ett andra fordon, att få lite variation, att faktiskt få köra ända upp till Gävle, jag längtar!

Men idag är det pendel, hela kvällen lång, fram och tillbaka, och sen fram och tillbaka, och fram och tillbaka, och sen fram och tillbaka igen, eller något sånt, woho! 🙂

En intressant start på dagen

Jahopp, sitter på stadshotellet i Mjölby och väntar, min tur börjar först om dryga halvtimmen, efter att ha kört min fyllependelpremiär under natten. Lugn natt trots allt, skönt det, lite halt bara på sina ställen.

Men men, morgonen var det, en intressant sådan. Vaknar strax efter 8 efter att arbetsmobilen pipit till av ett sms, intressant läsning som säger att pendeltågstrafiken för närvarande är helt inställd i Östergötland, intressant, framförallt eftersom min dag idag består av, just det, pendeltågskörande. Tydligen har det varit lite jobbigt på driftledningscentralen i Norrköping, så kallat stillbild när dom inte ser eller vet något, med andra ord, det blir inte så många tåg körda..!

Men men, det verkar i varje fall ha kommit igång nu, mitt tåg som jag ska ha verkar rulla som det ska, för närvarande i varje fall, ska gå från Norrköping kl 10:02 och sen är det avbyte här om lite mindre än en timme, innan det bär iväg ner mot Tranås för lite mer rast!

Nu är bara frågan, vad ska man göra fram tills dess att det är dags att åka då? Ständiga I-landsproblem..!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén