ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Tagg: loktåg Sida 3 av 4

Stunder man minns

Ibland är man verkligen lyckligt lottad där man sitter i lokförarstolen, igår kväll var en sådan stund som trots sin lite tråkiga omständighet ändå gav en otroligt vacker naturupplevelse!

Av en för mig ännu smått oklar anledning var det i vart fall stopp i trafiken mellan Stockholm C och Uppsala, ett större elfel som uppstod precis när det tågsätt vi skulle ha för gårdagens hemresa med 647 anlänt till Uppsala. Detta gjorde ju därmed att vår avgång som sin goda marginal till trots blev uppskjuten, och uppskjuten, och lite mer uppskjuten allt eftersom ingen prognos kom på trafikstarten.

Till slut fick det bli så att vi fick ta ett annat tågsätt som kom från Karlstad istället, vilket då gjorde att vi fick en X2 istället för loktåg och åtminstone en teoretisk chans att köra in tid.

Kom iväg från Stockholm drygt 1 timme och 25 minuter sent och körde så gott jag kunde till Katrineholm där vi hade hunnit med att köra ikapp drygt 15 minuter av förseningen.

Och det var här i Katrineholm som gårdagens naturupplevelse inföll, för över Katrineholm låg ett tämligen ordentligt åskväder som blixtrade på, samtidigt som det låg lätt dimma över marken och solnedgångens strålar lyste mellan molnbasen och marken!

Varför jag inte fann mig i att ta fram kameran förstår jag dock inte riktigt, men jag ansåg mig väl ha tillräckligt att göra i att bara se och njuta av det så gott det gick samtidigt som jag försökte parera mot den halka som uppstod i regnet.

Det är dock ändå sådana här stunder man verkligen minns, den vackra natur man ständigt får se från loket, ovärderligt helt enkelt!

Till Karlstad kom vi till slut drygt 1 timme och 10 minuter efter tidtabell, trots snabbare fordon var det inte mycket mer att göra när andra tåg som var mer rättidiga var i vägen…

En liten omväg

Igår var det tågkörardag igen, en inte alltför vanlig dag på senare tid, allra helst inte på linjen mot Göteborg som jag inte besökt på en månad eller sådär! Detta råkar ju även vara en rätt trivsam liten sträcka att köra på, tämligen avslappnat och bra med en ordentlig rast i Göteborg innan man spakar hemåt igen.

Färden ner till Göteborg flöt på alldeles utmärkt, njöt av det soliga och fina vädret som Värmland bjöd på, strax före Mellerud åkte vi igenom den första ordentliga regnskuren som lämpligt nog upphörde strax före plattformen och därmed inte förhindrade den obligatoriska kaffeleveransen.

Ankom Göteborg i rätt tid, avnjöt lite promenad i det kylslagna vädret och därefter god matlåda med flintasteksrester, något som faktiskt fungerade riktigt bra även uppvärmd!

Tågsättet för hemresan ankom i rätt tid och jag tog plats i mitt lilla lok och förberedde mig inför färden norrut igen. Strax innan avgångstid fick jag veta att vi skulle invänta ett något sent anslutande tåg, men vi fick vänta max 5 minuter hette det. Inga problem i sig, 5 minuter kör man ikapp utan större besvär på den banan.

Problemet när det anslutande tåget ankom till spåret bredvid vårt var dock ett annat, tågsättet var nämligen en aning för långt för sitt spår, vilket gjorde att vår avgång blockerades helt och hållet istället, inga 5 minuter här heller.

Göteborg C med för långt tåg 107 på spåret intill

Efter lite kvick växling kunde dock tillräckligt många vagnar från det ankommande tåget släpas bort och lämna fritt för såväl köande ankommande som avgående tåg, däribland oss. Till slut blev vi då dryga 15 minuter sena från Göteborg, vilket ger lite mer att bita i, men ändå ingen katastrofal försening.

Flöt på fint med effektiva uppehåll i Trollhättan och Öxnered och istället för det ordinarie tågmötet i Brålanda blev det istället stopp i Frändefors. Mötande tåg rullade förbi och vi gjorde oss redo för att fortsätta jaga ikapp förseningen norröver när telefonen ringde istället.

På andra änden var det DLC Göteborg som meddelade att ett godståg hade kört förbi en signal i stopp och dessutom kört sönder en växel i samma veva, stod därmed en aning i vägen sådär uppe i Erikstad strax söder som Mellerud, vårt nästa uppehåll. Vi var båda tämligen överens om att det var kort sagt kört, det här kommer ta tid!

Istället för att jaga tid var det bara att ställa in sig på en rundgång med lok och att återvända till plattform i Öxnered för att underlätta kvällens fortsatta färd, ska man bussersätta gör man det betydligt lättare vid plattform än i naturen, något som alla inblandade parter dessbättre instämde med!

Skymning i Frändefors

Sagt och gjort, hängde av loket, växlade runt mig till andra sidan, hängde på och bromsprovade hela rubbet i väntan på att få ett nytt tågnummer att köra på tillbaka till Öxnered, en stundvis negativ del med järnvägen är all byrokrati som gör att det ibland kan ta en onödigt lång stund för att göra något som i teorin är väldigt enkelt.

Eftersom det även blivit bestämt att jag skulle ta med mig hela tågsättet på en sightseeing runt Vänern för att allt skulle vara på plats i Karlstad tills morgonen efter, så gjorde jag även tillräckliga efterforskningar för att kunna köra den nya rutten som efter Öxnered skulle ta oss via Herrljunga och Laxå till Karlstad.

Strax innan vi rullade in i Öxnered kom dock beskedet att det var svårt att få tag på bussar, endast en endaste buss med chaufför gick det tydligen att hitta denna kväll, vilket då skapade en hel del problem eftersom en buss inte riktigt kan ersätta ett välbokat tåg!

Ny plan fick istället bli att de som skulle till mellanliggande stationer fick åka med bussen, och de som skulle hela vägen till Karlstad skulle få åka med tåget på sightseeing i västsverige.

Väl framme i Öxnered blev det ännu en rundgång för att kunna få loket i rätt ände inför färden mot Herrljunga. Därefter blev det lite backande med hela tågsättet för att kunna komma in på rätt spår och svänga till höger, ut mot nya äventyr!

Det var rätt intressant körning i sig måste jag säga, skarvspår och endast 50 km/h tillåtet för vårt loktåg en lång bit av färden, inte riktigt de förutsättningarna man är van att jobba med. Ett solklart tecken på hur nerprioriterade vi var kom i Vänersborg, när till och med båttrafiken hade företräde framför oss.

När vi så småningom kom till Herrljunga var klockan bara en hårsmån före midnatt och det var ännu en gång tid för rundgång, eftersom loket nu åter en gång var i fel ände i förhållande till den tänkta färdriktningen.

Efter rundgång, toalettbesök och hämtning av helt egen kaffetermos med tillhörande snacks så gav vi oss iväg norrut längs med västra stambanan för att på denna väg försöka ta oss till Karlstad. Dessbättre så var detta även sista rundgången som skulle klaras av för kvällen, eftersom Laxå erbjuder triangelspår med möjlighet att ta sig till Värmland från alla håll och kanter.

Efter några tåg före och ett eller annat spontant tågmöte så kunde vi till slut rulla in på Karlstad C kl 02.29, viss skillnad mot ordinarie tiden 22.00 men ändå, det blev tåg hela vägen även om det nu var med en omväg på 15 mil eller så!

Släppte av alla trötta och slitna resenärer, plockade ihop allt och växlade undan tågsättet så fort allt annat var klart, ställde av, skickade upp väskan på kontoret och delade sedan taxi hem med kollegan från kiosken ombord. Landade till slut i sängen omkring 03.30, en aning sliten efter en lång dag! Dessbättre (?) så var reparationerna av den sönderkörda växeln inte klara tidigare än vid 05-tiden på morgonen, så allt slit var åtminstone inte i onödan!

I morgon har jag samma tur och samma tåg igen, jag hoppas dock på en aning mer strulfri tågföring med mindre omvägar och mer rättidighet…

Lättarbetat

Jag har sagt det förut, jag lär säga det igen, men att köra tåg på lördagar är faktiskt riktigt trivsamt! Främst då det på lördagar är en mer rimlig nivå av trafik som företas på vår något slitna infrastruktur, vilket innebär att antalet tågmöten som kan förstöra dagen minskas rätt radikalt!

Idag var då som kanske misstänks en lördag av jobb, en tämligen lättarbetad lördag med det dessutom! Vaknade till liv i Hagalund vid 6.45 på morgonen, dvs sovmorgon för att vara järnvägen, fixade frukost och nya order och begav mig ut till tåget, som endast skulle köras hem till Karlstad innan det var dags för hemgång!

Nu var ju loket på lite bråkigt humör till att börja med, grinigt över att det tydligen blivit spänningslös kontaktledning lite kort. Efter lite handpåläggning inne i maskinrummet, lite klappar och smek av små dvärgbrytare så hoppade hon dock igång igen och vi kunde lämna endast någon minut sent från Hagalund.

Hann med mig att få en kopp kaffe från Norra bantorget innan vi fortsatte söderut och framförallt, västerut mot kära solstaden. Tydligen har just detta tåget, tåg 51 begåvats med en väldigt trivsam körplan, åtminstone till helgerna, för i Södertälje var vi 3 minuter före tiden, i Katrineholm hela 8 minuter tidig och så fortsatte det, hela vägen hem, mellan 1 – 4 minuter före tiden överallt!

Riktigt skönt att ha en sådan dag, allra helst när solen visar allt mer av sig ju längre västerut man kom, för att så småningom välkomna mig till ett väldigt soligt och fint Karlstad!

I morgon fortsätter jobbhelgen, vi tar oss en Stockholm t&r på detta för att göra det hela komplett, och hoppas givetvis på lika smärtfritt jobb även i morgon!

När man blir FÖR övertygad om sin egen förträfflighet

Något som är väldigt dumt och egentligen borde vara straffbart är att bli för övertygad om sin egen förträfflighet, och ändå, med god vetskap om detta, kunde jag ändå inte låta bli att gå i den fällan igår kväll, av för mig ändå oklara anledningar!?

Hade ju då tåg 55 från Stockholm mot Oslo igår kväll, dessutom med särskild last dagen till ära, varpå vårt tåg var en aning mer prioriterat än i ordinarie fall, vilket gav en sällsynt dos gröna siffror på vår färd genom Hallsbergs driftstörningsområde.

Allt flöt på fint lagom fram tills det var dags att vika av från stambanan upp mot de värmländska skogarna, där en säkring av något slag tillhörande en av lokets motorer tyckte att “nä, nu skiter jag i det här” och framkallade en gul blinkande lampa markerad “FELKVITTERING”, och, i normala fall så skulle man med ett enkelt tryck kunna markera att man har läst och förstått texten som visas i felindikeringssystemet angående detta, men det vore ju för enkelt. För just detta felet måste man in i maskinrummet och frånskilja motorn, innan man på annan plats kan kvittera att man läst, fattat och dessutom gjort som datorn tycker.

Men nu är ju jag sådan där att jag inte gärna stannar mitt ute i ingenstans för att göra detta, om jag bara kan rulla vidare till mindre olämpliga ställen. Därför beslutade jag mig för att avnjuta denna blinkande gula lampa till plattformen i Degerfors istället, jag är ju lite smått förtjust i plattformar i anslutning till lokfel…

Som av en händelse så bjuder ju även Degerfors på tågmöte, vilket då gav någon minut extra för att rota runt i maskinrummet i jakten på frånskiljaren, d.v.s. allt gick lugnt och fint till väga och en stund senare hade den gula lampan slutat blinka ilsket!

Dessutom hade vårt tågmöte även lyckats plocka på sig några minuter försening, vilket gjorde att vår trafikledning ringde och nervöst undrade om vi inte var på väg snart!?

Man kan väl inte direkt säga att de blev mycket lugnare när jag tyckte att 3 minuter inte var så farligt, och att jag hade stängt av en motor bara för ge mig själv lite mer utmaning sådär…

Här var jag då så dum att jag yttrade de fullständigt ogenomtänkta orden “Jag har läget helt och fullständigt under kontroll!” varpå jag mer eller mindre garanterade att vi skulle vara i tid till Karlstad…

Nu var vi ju faktiskt i tid till Karlstad, det var ju inget större problem, som jag ju visste då. Men, jag vet så väl med mig att jag kommer att få lida och betala dyrt för mitt uppblåsta ego och självförtroende en dag, troligen ganska nära inpå i tiden…

Det bara är så, det är så det fungerar, i’m gonna have to pay for this…

Så, mitt förslag är att undvika att åka med mig och mina tåg ett tag framöver..? Jag åker t&r Göteborg på fredag kväll och Stockholm t&r på lördag, bara som förvarning sådär..!

Dessutom tänker jag applicera silvertejp över mun i fortsättningen, för att inte kunna säga fler sådana dumheter…

To be continued…

Alla är de individer

Två dagar på regionallinjen Karlstad – Göteborg är då avklarade, behändig och trivsam åkning med lok och fyra vagnar numera, och på dessa två dagar har vi klarat av två uppsättningar vagnar och inte mindre än fyra olika lok, och kan väl konstatera som så många gånger före att alla loken är då helt egna individer.

Gårdagens tågkörning klarades av med hjälp av Rc6 i två varianter, som båda dock betedde sig tämligen likartat, tillsammans med den uppsättningen vagnar som medfördes så kunde man gott och väl köra med ett lagom stort självförtroende, då såväl broms och pådrag lydde min minsta önskan helt och till fullo, något som är väldigt trivsamt!

Dagens start på dagen blev väl i det närmaste det motsatta, då dagens Rc6 inte alls var samarbetsvillig på samma vis, det tog i stort sett hela vägen till Mellerud innan jag ens börjat komma överens med bromsens uppförande, och pådraget ville aldrig riktigt vara min vän. Bottennoteringen får nog närmast tillskrivas stoppet i Åmål, som helt enkelt inte var snyggt eller ens godkänt på något vis och vänster!

Men, trots mitt och lokets motsättningar kom vi till Göteborg, inte bara i tid utan dessutom 8 minuter före tidtabell, både jag och loket var visst lika måna om att slippa ifrån varandra snarast möjligt..?

Knatade iväg och köpte mig en Subway-macka, inte riktigt LCHF-kost, men det fick duga denna korta rast trots det, man skall ju trots allt inte vara för strikt i sitt seende!

Till hemresan vankades det sedan Rc3, en modern skapelse signerad 1970 och en inte helt imponerad lokförare äntrade sitt lok, för att komma till hemresans första insikt, att det är bra lokvärme i en Rc3, puh!

Lite vädring på det och snart blev det lite mer mänsklig temperatur i förarhytten, så att man kunde bekanta sig en aning med alla grepp och finurligheter. Körde igenom den lilla proceduren med bland annat test av förarövervakning och dylikt och gjorde mig hemmastadd inför avgång.

Passade även på att knäppa av några detaljbilder i loket, för att dokumentera dess inte helt uppdaterade förarmiljö, mest som tidsfördriv men även för att kunna titta tillbaka på, den dagen vi inte längre kör Rc3..!

Reservströmbrytare på förarpanelen i en Rc3

Pratade en liten stund med ombordpersonalen, informerade om att jag saknade central dörrföregling från loket, men kunde konstatera att avgångssignalen fungerade som den skulle åtminstone. Fick min föraruppgift och kunde stämma av detta med min egna uträkning utan besvär

Rullade iväg från Göteborg utan besvär, en aning seg i pådraget var väl denna Rc3 likt alla de andra, men den kändes väldigt trivsam ändå, trots sin ålder! Kunde tämligen omgående konstatera att denna lilla maskin och jag kom betydligt bättre överens än vad morgonens lok gjorde!

Resterande delar av färden var väl mer en njutningsfull upplevelse, med en väl avstämd D3 som gjorde sitt till för snygga och effektiva inbromsningar och ett gott humör tillsammans med min Subway-macka och senare en mugg kaffe, allt medan solen sjönk lägre på himlen.

Hela resterande delar av färden flöt dessutom på prickfritt enligt körplanen, och inte en förseningsminut finns att rapportera, trots inplanerade tågmöten dessutom! Framme i Karlstad prick på tiden, varpå det blev rundgång, undanväxling och avställning i godan ro, åter på spår 6 som min morgon även började på!

I morgon väntar ännu ett besök i den kungliga hufvudstaden, och återigen skall jag enligt planen sitta lokvakt på Stockholm C i dryga timmen, så vi får väl se vad jag och min kamera kan åstadkomma denna gång..!

Julejobb

Julafton kallas alltså den dag som är på god väg att passera? Jag kallar den mer för vanlig arbetsdag, eller kanske inte helt vanlig då, hade en lite mer julanpassad uniformsmössa på mig idag!

Men, färd mot Göteborg stod på menyn, första gången sedan mitten av november dessutom! Sparkade igång mitt tågsätt där ute på en enslig och småkylig bangård och klarade av klargöring, bromsprov och framväxling utan större ord uttalade. Tog oss hela vägen till Kil innan något började strula, det råkade visst fällas på ett tåg åt motsatt håll lite för tidigt, men det löste sig med futtiga 3 minuter i försening!

Resten av färden flöt på utan bekymmer, påmindes återigen om varför det är en så trivsam sträcka att köra på, stundvis ruskigt vackert dessutom!

Soluppgång över Vänern på väg in i Åmål

Vik av Vänern vid Köpmannebro

Trillade slutligen in i Göteborg inte mindre än 7 minuter före tidtabellen, en aning nöjd över det kanske! Tog mig upp på personallokalerna de har där och kunde avnjuta en stunds gratis julmat, eller ja, skinka och köttbullar då i vart fall, för att försöka hålla det något sånär LCHF-stajl!

Dagen erbjöd bara en lite kortare rastning på västkusten, så snart nog var det dags att bege sig tillbaka till spår 10 och nära nog det tågsätt jag lämnade där timmen tidigare, enda skillnaden var ett nytt lok i rätt ände för färden åter mot Karlstad! Det andra var ju lite taskigt inklämt mellan vagnar och stoppbock..!

Detta nya lok visade sig dock inte vara riktigt lika bra som det jag lämnade, endast två av fyra motorer var med redan från start, och vid detta läge var det på tok för sent för fordonsbyte utan att det skulle bli alltför sent för att vara värt det.

Dock var inte detta allt som skulle gå fel innan avgång, vi fick dessutom även stå och invänta anslutande tåg som var en aning sent på väg från Malmö/Köpenhamn, men visst, det har vi förståelse för! Däremot var det väl inte helt smidigt när DLC Göteborg var på väg att skicka oss åt fel håll när det väl var dags att åka, något de i vart fall kom på INNAN vi rullade iväg från plattform…

Inte heller var det helt smidigt att de valde att ta in ett annat tågsätt som ankommande OCH skicka ytterligare ett som avgående innan det blev vår tur att göra ett nytt försök att rulla norröver igen. Men men, det kunde ju nästan slutat med elände där.

Men nej, dessutom fick vi tågmöte i stort sett omedelbart efter att ha brutit oss loss från Göteborg C. I 10 minuter blev vi ståendes för att invänta mötande tåg, verkligen tacksamt..!

När vi då slutligen kom på rull var vi alltså 18 minuter sena, med ett lok som endast erbjuder halv dragkraft! Man skulle kunna kalla det för en aning uppförsbacke, eller helst inte, för i uppförsbackarna tappade jag fart!

Men, skam den som ger sig, övervägde ett tag att köra snällt och försöka att inte tappa mer tid, för att skona de återstående två motorerna, men valde till sist att åtminstone göra ett försök att på kreativaste möjliga vis köra in tid med rådande förutsättningar!

De första minuterna fann jag tämligen omgående efter någon fantomsen inbromsning, men sedan var det värre! Till Mellerud var vi nere på 15 stadiga minuter, och fick tack vare det ett lämpligare tågmöte en lite välbehövlig bonus á 4 minuter från det uteblivna som var planerat en bitt norröver!

Skuggjakt

Fortsatte med ett antal fantomsena inbromsningar och erbjöd väl kanske inte den mest bekväma resan mot Karlstad, men tid körde vi in! När vi lämnade Kil var vi 7 minuter sena och eftersom ytterligare ett tågmöte föll bort så trillade vi till slut in på Karlstad C 3 minuter efter tidtabell, 15 minuter bättre än när vi låg som sämst till! Egentligen var det dessutom bara 2 minuter enligt min och lokets klocka, men visst, jag ger mig för Trafikverkets system..!

Det var i vart fall, efter veckans tidigare så miserabla försök till att minska förseningar, ruskigt skönt att kunna påverka dagens ursprungliga försening, allra helst med de taskiga förutsättningarna som rådde! En viss nivå av mallighet sköljde över mig när vi väl ankom Karlstad där, kändes riktigt gott!

I morgon gäller nya tag, mot Stockholm t&r igen, denna gång med Oslo-tåg i båda riktningarna, och Oslo-tågen är bra tåg numera, i och med att de har bättre uppehåll längs vägen!

Bring it on!

Den vilda jakten på tiden

Ibland händer det faktiskt att jag får anstränga mig en aning mer för att förtjäna min lön, än vad jag ska behöva göra så att säga. Igår var en sådan dag. Men trots en inte fullt så lovande start så blev det ingen övertidsblankett igår heller, inte en endaste sådan har det blivit under november, tro det eller ej. Katastrof för decemberlönen..!

Gårdagen då, bestod av att köra Karlstad – Stockholm – Hagalund – Stockholm – Arvika för att övernatta efter att ha fyllt buken ordentligt vid kvällsbuffén på hotellet. Den inledande biten Karlstad – Hagalund flöt på alldeles ypperligt. Till Stockholm blev det 5 minuter tidig ankomst, inget besök vid serviceplattformarna på Norra Bantorget gav en 25 minuter tidig ankomst till Hagalund, färden genom toatömningen var även den kvickt avklarad, men sedan blev det visst fel. Jag skulle lämna mitt tåg på spår 22, söder om ett annat tåg, som av en händelse råkade befinna sig bakom mig i toatömningen. Därför blev jag då ståendes i en 20 minuter extra eller så i väntan på att tågen skulle hamna i rätt ordning inför eftermiddagen, en aning segt kan man väl säga…

HagalundsväntanMen, trots all väntan var jag ändå klar mer än väl i tid för min rast, eller 1/4-tid som det strikt sett är på den turen. Avnjöt min matlåda och min iPad i godan ro på vår överliggning i Hagalund, fantasifullt benämnt Lunden eller Chateau Lunden vid Facebook-inloggningar.

När tiden var inne för att ta tag i Arvika-resan så slog jag i vanlig god ordning en pling till den lokala platskontrollen för att höra vart mitt tågsätt fanns, med ett mycket bra spår till svar, ett till Lunden väldigt närbeläget spår 11 och därmed en hanterbar promenad i gråvädret!

Men vad gjorde det i slutändan, när jag vandrat fram till mitt tågsätt så visade det sig att en vagn hade felaktiga hjulmått för att få gå in i Norge, vilket gjorde att man var tvungen till att byta ut den med väldigt kort varsel. Inte helt optimalt i syfte att avgå i tid från depån, eftersom jag har dryga 15 minuter på mig att göra mina kontroller innan det är avgångstid, och ett vagnbyte tar lite mer tid än så, innan jag ens kan börja.

Efter några om, men, hit och dit så kunde jag till slut lämna Hagalund 27 minuter senare än planerat, med endast 15 minuter återstående till avgångstid från Stockholm C, vilket kanske funkar med en himla massa tur och inget besök på serviceplattformarna vid Norra Bantorget. Tur hade vi förvisso, men Norra Bantorget behövde vi trots allt besöka!

Dessbättre var såväl catering som ombordpersonal inställda på rekordsnabbt uppehåll vid Norra Bantorget, och efter endast 7 minuter var hela restaurangvagnen (R4 för er litteranördar..) lastad om än inte helt klar för öppning. Detta öppnade för att vi kunde landa på Stockholm C och spår 12 endast 4 minuter efter vår ursprungliga avgångstid.

Väntan på Stockholm C, spår 12

Fast vad hjälper det när man trots allt missat sin avgångstid, istället fick vi vackert stå och se på när tåg efter tåg avgick i sin rätta tid innan det fanns en glugg åt oss, där vi kunde lämna Stockholm C 18 minuter efter tidtabell. Detta är lite vad man kan kalla en motig inledning av en tämligen lång färd västerut.

Istället för att bittert gräva ner sig och muttrandes rulla vidare i sitt sena läge så lät jag istället hornen växa ut i pannan och tog till mig en lite mer effektiv och en aning mindre bekväm körstil för att se vad som kunde göras åt förseningen. Bekymret för turen i fråga var dock det faktum att regionaltåg med fler stopp låg strax framför vårt Intercity-tåg med få uppehåll, inte helt optimalt.

Det fick bli att agera svans till först ett tåg mot Norrköping innan nästa projekt, att jaga ikapp Hallsbergståget för att se om det fanns någon chans för förbigång, eller omkörning om man så vill kalla det. Tack vare lite kreativa lösningar från en imponerande tågklarerarelev på DLC Stockholm så kunde vi inta position för paralellkörning mellan Flen och Katrineholm för att med en smått fantomliknande, racinginspirerad sen inbromsning till uppehållet i Katrineholm glida förbi och därmed ha fritt framför inför resterande färd.

Den smått brutala körstilen lönade sig dock alltjämt, och tillsammans med utmärkt tågföring från DLC Stockholm bättrade sig tiderna alltjämt, från 18 minuter sen i Stockholm till 14 minuter sen i Södertälje, 10 minuter sent i Katrineholm, 5 minuter sent från Hallsberg till att vara i rätt tid från Degerfors och framöver. Man kan lugnt säga att det kändes extra skönt att lämna över tåget till kollegan i Kil, där vi ankom 3 minuter tidigt. Från att vara nästan 20 minuter sen till att istället vara före tidtabell, det händer alltför sällan!

Hur många som blev blåslagna inne i tåget, och antalet kaffemuggar som möjligen kan ha välts, det förtäljer inte historien, och om någon läsare råkade varit med ombord så får jag väl kosta på en ursäkt för en inte helt bekväm resa och utlova bättring tills nästa gång!

Idag gick det lite lugnare till på färden mellan Arvika och Karlstad, i rätt tid utan ansträngning, så som vi gillar det!

Bara 13879 dagar kvar tills pensionen…

Ja, förutsatt då att man inte ändrar pensionsålder, vilket man säkert hinner göra både en och två gånger de närmaste 38 åren.

Ett år äldre idag alltså, nu måste jag komma ihåg att jag alltså är 27 år gammal, eller fyllde jag 25 för tredje gången kanske..?

Födelsedagen inleddes på bästa sätt med att vakna 04.00 i Arvika, kan väl inte bli bättre? Nåväl, det kunde varit värre, tåget hade ju trots allt haft värmevakt hela natten och klargöringen var därför inte nämnvärt avancerad att klara av, och därefter kördes det bara till Karlstad innan jag lämnade över till en kollega och gick hem för att fortsätta sova.

Gillar det här med att vara på promenad hem till sängen samtidigt som alla andra är på väg till jobbet, det är ren njutning!

Gårdagen däremot, den var ju snäppet längre, började 7.49 med att göra i ordning ett tåg mot Göteborg, växla fram det och sedan ha lite rast innan färden gick mot Stockholm med ett tåg som kom från Oslo, hela 5 vagnar otroligt nog, läget börjar bättra på sig verkar det som!

I vanlig god ordning var det folk som inte tyckte sig behöva vänta på bommarna i Flen, som går upp några sekunder efter att tåget stannat. I går var det knappt så man trodde sina ögon, en kvinna med barn i famnen och hund på släp var på väg att runda bommarna och springa över, dessbättre hjälpte en längre tyfonering mot den tanken. Tog mig ett snack med kvinnan i fråga och förklarade det otroligt dumma i den tanken, samt informerade henne om att sådant beteende inte bara är livsfarligt, utan leder till att man inte heller får åka med tåget. Förhoppningsvis hjälpte det, man blir inte annat än ledsen av sådana tilltag, det är inte värt att riskera sitt och sitt barns liv för att hinna med ett tåg, aldrig någonsin.

Dagen fortsatte sedan ganska lugnt, blev en kvart sena eller så från Stockholm/Södertälje eftersom tåget kom sent från Hagalund, dock belönades vi med hela 6 vagnar för tåget mot Oslo, inte illa, mitt hittills längsta Oslo-tåg! Förseningen kördes sakta men säkert in, Kil ankom vi bara 3 minuter efter tiden, men där fick vi åter vänta och denna gången på ett försenat mötande tåg, och vips var nästan alla minuter tillbaka igen, lämnade över 12 minuter sent väl framme i Arvika.

Gårdagens monumentala fail får vara att jag glömde handla på mig något ätbart inför färden mot Arvika, och i Katrineholmstrakterna började det kurra ganska friskt i kistan, och vart tusan hittar man snabbmat i Arvika en söndagskväll!?

Lustigt nog visade det sig att hotellet låg granne med en pizzeria, en öppen sådan rent av, och sådana fynd kan endast firas med en ordentligt god kebabrulle med tillhörande Fanta för avnjutning på hotellrummet!

I morgon så väntar lite reservande, och onsdagen bjuder på biltur till Linköping för att återlämna flyttkartonger, köra tågsimulator på VTI och sedan installera TV samt hämta katter hos svärmor innan färden går åter till Karlstad.

Nu inväntar vi bara kvällens läskiga överraskning, Angelika lagar kvällsmat, och har bannlyst mig och Kaspian från köket tills vidare..!

Nåväl, det finns i vart fall god tårta kvar i kylen!

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

För att inte överdriva alltför mycket då…

Gårdagen bjöd på en liten sväng till Stockholm för övernattning på ljuva Lunden, med en lagom mix av roligheter, först ta över tåg 54 från Oslo, köra det till Stockholm, vidare ut till Hagalund, ta mig tillbaka till Stockholm C för att köra ett varv på Uppsala-pendeln, för att sedan avsluta med att ta över ett tåg från Göteborg och köra det ut till Hagalund innan nattning.

Det var tanken i vart fall, jag har nog fortfarande inte lyckats ha den turen helt som den ska vara.

Eftersom det var en liten lätt kontaktledningsrivning mellan Degerfors och Kristinehamn i helgen som var, så ersatte bussar trafiken på denna lilla snutt, vilket gjorde att jag först körde tåg 54 från Karlstad till Kristinehamn, för att sedan åka buss till Degerfors där tanken var att ett annat tågsätt skulle finnas åt mig.

Dock sket detta sig en snutt om vi så säger, vändande tågsätt hade med sig en diskret försening om 2 timmar eller så innan de kom fram till Degerfors, vilket gjorde att resenärerna samt ombordpersonalen från tåg 54 vackert fick fortsätta med bussarna till Hallsberg för vidare transport mot Stockholm. Jag istället fick mig en bit fika på stationen i Degerfors tillsammans med stationskatten Sigge som huserar där.

Dessbättre hade min personalledning redan tidigt insett att det här med att åka Uppsala, det var ju bara att glömma, och vips var den biten på turen borta, så ledsen jag blev, typ, nästan…

Till slut dök i vart fall tåg 53 upp i Degerfors, en snabb rundgång, lite nytt bromsprov och sen iväg med ett tomt tåg 54 till Hallsberg där lite ny ombordpersonal väntade på mig, även ett tiotal resenärer hade även hittat ut, sannolikt inte tänkt sig resa med oss, men eftersom efterföljande tåg från Karlstad också var sent så passade dom väl på helt enkelt.

I sakta mak gick det sedan mot Stockholm, hastigheten begränsad till 120 km/h eftersom en vagn hade avstängd broms och till slut dök vi upp där drygt 2 timmar och 50 minuter efter ordinarie tidtabell. Tågpersonalen tömde tåget medan jag gjorde en utflykt upp till Gooh! för att handla lite kvällsmat.

Vidare till Norra Bantorget och E-gruppen för att tömma kioskvagnen på varor, och där blev det ytterligare väntan eftersom cateringtruckarna hade fullt upp mest överallt. Till slut kom vi i vart fall fram till Hagalund, nära 4 timmar efter ordinarie tid, loket hängdes av och jag puttrade in med det till lokstallet, ganska perfekt eftersom det är nästan så nära man kan komma mitt slutmål Lunden, yey för latmaskar!

Eftersom Göteborgståget jag skulle tagit från Stockholm C upp till Hagalund var inställt, så var då här min dag över, perfekt i tid för att värma på nyss inköpta kvällsmaten, och sedan bara ta det lugnt och fint tills tröttheten infann sig.

Dagen idag har endast bjudit på en hemresa från Stockholm, lite mer lagom 9 minuter efter tidtabellen till Karlstad tack vare ruskig halka hela vägen, måste fan regnat olja i natt…

Största lättnaden för idag var väl att ha passerat Stockholm Södra bara 5 minuter innan en olycka av den sämre sorten skedde, vilket innebar kraftiga störningar, ruskigt!

Nu är det snart filmdags här i soffan, efter ett uppfriskande bad på kvällskvisten!

I morgon? Då är vi ruskigt lediga!

Göteborgspremiären

Tillbaka i Karlstad för två dagars jobb, och inte bara jobb utan rent av min Göteborgspremiär, mina första egna två turer till Göteborg väntar idag samt i morgon, samma tur, samma tåg och närmare bestämt 367 samt 376. Ska bli skoj faktiskt, även om banarbetssträckningen söder om Trollhättan är störningskänslig så är banan väster om Vänern i stort sett väldigt charmig, loktåg med 4 eller 5 vagnar normalt sett.

Göteborgs vapen

Har efter helgens jobb hunnit med att vara hemma en sväng, efter att på söndagen blivit inställd till Stockholm, följt av att lagom till min ankomst till Stockholm som passåkare, blivit inställd även på returresan måndag morgon. Detta blev till en viss fördel för mig, då jag istället för att köra Stockholm – Karlstad och sedan spetsvända för att planerat vara hemma till 12-tiden, kunde komma hem till familjen redan vid 8-tiden på morgonen!

Skönt att vara hem en sväng, saknar min familj väldans mycket, men nu är det knappa månaden kvar innan vi flyttar, dvs snart dags att börja packa så smått..!

Gårdagens resa tillbaka hit till Karlstad gick fint, i och för sig tack vare att jag kollade upp lite i förväg och valde att resa från Linköping drygt en timme innan jag skulle gjort det egentligen, kom fram till att jag hellre spenderade en timme på fiket Sultan i Katrineholm, än chansade på 25 minuters bytestid med dagens sista anslutning till Karlstad, ett klokt beslut då mitt ordinarie tåg ankom Katrineholm mer än 1 timme efter att tåget mot Karlstad gick…

Sitter så smått och funderar på om man borde käka någon lunch innan avresan, troligen vore det klyftigt, men man ska ju orka också…

Fast lite pytt är väl i och för sig aldrig fel..?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén